En förkortningsfaktor på 0,95 är en bra utgångspunkt för vertikalantenner där elementen är "tunna", alltså med en diameter i häraden 1/1000 våglängd.
Genom att de flesta vertikalantenner sitter nära marken i våglängder räknat får man även med en påverkan av marken, vilken är svår att avgöra på förhand.
Om avsikten är att göra en enbandsvertikal matad med koaxialkabel så skulle i varje fall jag göra så att antennen görs en aning för kort, så att den naturliga resonansen hamnar precis över bandkanten. Sedan använder man en mycket liten förlängningsspole i matningspunkten, ett par-tre varv, för att få in resonansen till önskat ställe i bandet.
Har man tillgång till en "tuner" och matarledningen är någorlunda kort så kan man också lämna den exakta längden på radiatorn därhän, och använda tunern för att åstadkomma resonans i antennkretsen.
73/
Karl-Arne
SM0AOM

6Likes
Svara






