Microchip med lång räckvidd.

Under sommaren har jag bl.a. läst deckare där det förekommer microchip som smygs på personer obemärkt som man vill ha koll på. Man klarar sedan av att positionera dessa personer inom ett omfattande landområde, typ hela Europa. Som radioamatör känner jag mig skeptisk till att denna teknik kan fungera så bra. Chipen är verkligen små. I ett fall lades detta i en drink som det intet ont anande spaningsobjektet svalde. Eller också fästs det på kläder.
Hur mycket verklighet finns det bakom detta? Som jag föreställer mig så får man nog bara några hundratals meters räckvidd i bästa fall, och även om man har satelliter till sitt förfogande, så är det nog vanskligt ändå?

I en bok jag läste kunde man flyga rymdskepp fortare än ljuset också...

Med tanke på att så små chips inte har någon strömförsörjning så är det väl bara att läsa på hur lång räckvidd man får med RFID chippen man sätter in i sina hundar och katter, dvs i princip krävs hudkontakt, eller gigantiska riktantenner.

Ett sådant chip i magen blir nog väldigt väl dämpad av dököttet runt om, speciellt på oss som har tilläggsisolerat buken, så det blir ännu sämre.

Har haft anledning att studera frågan i samband med ett planerat seminarium om "Internet of Things"senare i höst. Det finns åtskilligt som endast fungerar i romaner och action-filmer, och det här är en av dessa.

Den beskrivna funktionerna är "ofysikaliska" av minst 3 orsaker;

- Strömförsörjning
- Tillgänglig HF-effekt
- Antennegenskaper, verkningsgrad och vågutbredning

En helt autonom"spårsändare" liten nog att sväljas eller döljas omärkligt i kläder har endast ett litet energiförråd. Aktionstiden blir då extremt kort om man samtidigt vill ha en användbar räckvidd.
Samma sak med HF-uteffekten, och när man vill använda lägre frekvenser som absorberas mindre i omgivningen så får antennen extremt dålig verkningsgrad om den samtidigt ska ha små dimensioner.

Det förekommer medicinska implantat som kommunicerar med radio, men om de ska få rimliga aktionstider
måste de antingen strömförsörjas via induktion eller använda någon form av närfältskommunikation på frekvenser där kroppsvävnaderna inte absorberar lika mycket som när man försöker att kommunicera med TEM-vågor eller fjärrfält. Trots detta får närfälten endast högst några dm räckvidd.

På UHF-frekvenser, vilka skulle vara mest intressanta att använda i sådana applikationer, är inträngningsdjupet för fjärrfält i människokroppen endast ett par cm.

73/
Karl--Arne
SM0AOM

Tack för era svar, Karl-Arne och -VJX!
Ja, det kändes inte som verklighetstroget med dessa chips.

Faktum är att jag för många år sedan studerade en broschyr med just sådana ting.
Där kunde man läsa om räckvidder runt klotet, litenhet så den inte syntes, och det talades inte om strömförsyning.
Avsikten den gången var att spåra paket, innehållande exvis knark eller andra smuggelgods.
Mina kollegor på SRS var mäkta imponerade, och detta var nog något att skaffa agenturen för och sälja.
Själv läste jag lite mer noga och tolkade texten lite mer som en kritiskt tänkande tekniker.
Det visade sig då att paketet med det inmonterade chippet skulle skannas vid varje station, hamn, tull och flygplats etc.
Behöver jag nämna att produkten och broschyren var Amerikansk?
Skriven på ett sätt så att alla, (nästan) tolkade det som världsomfattande räckvidd för att kunna spåra saker, paket och kanske djur.
Jag brukar kalla det för Amerikansk marknadsföring.

Många har väl gått på amatörradioprodukter från marknadsföring på samma sätt.

De
SM4FPD

Hej Roy!
Internet och mobiltelefoner gör nog att folk i allmänhet inte förstår svårigheterna med kommunikation över (långa) avstånd. Det är ju bara att ringa eller maila, mm, mellan vilka två punkter som helst på jordklotet, tror man. Många vet inte att de använder världens största maskin när de gör det. En del tror att signalerna mellan mobiltelefonerna går direkt, utan att andra apparater är inblandade.
73 dé Rolf

För att spåra fåglar och djur finns små sändare från 5g vilka kan spåras via satellit! Räcker med 150mW för att nå satelliten. http://www.argos-system.org/web/en/355-wildlife-monitoring.php
Självfallet har dessa en riktig antenn.

Jo det är möjligt att bygga små lätta sändare.
En del sändare för att spåra djur ligger på 155 MHz och skall nå en handpejl.
För länge sedan 60 och 70 tal, byggdes små sändare med Tunneldioder.
Bestod av en avstämd krets och en Tunneldiod, samt strömkälla. Allt kunde få plats i ett riskorn.....
Någon som byggt en sådan???
Förekommer Tunneldioder idag???

För övrigt förekommer en sk qubic Inch- sändaren. Som skll vara höjden av "förlitenhet".
Dvs en kortvågsändare som upptar en kubiktum, dvs kub med 25,4 mm sida.
Stooort tycker jag och har för avsikt att någon gång bygga 1 W HF i en cm2. ( SI systemet gäller ju lagstadgat i större delen av världen)
Det finns ju overflatemontert numera.

De
SM4FPD

cm2 eller cm3 Roy? Med ytmonterad teknik blir det mycket luft i 1 cm3. Det är väl bara batteriet som begränsar här. Vissa chip kan fås obondade och då skulle det kunna bli riktigt smått för den som har egen bondningsmaskin. Antenn är också skrymmande, i alla fall på kortvåg.

Ja givetvis menade jag kubikcentimeter. För en HF TX 3,5 MHz eller 7 MHz.
Toroiderna som man vanligen använder för QRP sändare är väldigt stora, de behöver bara vara 3 mm för 1 W.
Lågpassfiltret tar väl en del utrymme dock.
Det bör gå i alla fall.
Strömkällan ingår inte i kubiktummaren, och gör ej heller det i den tänkta kubikcentimetern.

Den minsta antenn jag gjort för 3,5 MHz var 2 x 3 meter, spolarna lindade på pennskaft med 0,3 mm koppartråd. Det kom rök av spolarna vid mer än 10 W hi hi.
Dock körde jag hela SM på 45,45 Bd Baudot, (fjärrskrift) på den tiden....
En av mina extremt små antenner var en dubbelZepp, 2 x 3 m (lång) med 1/4 tums 300 Ohm bandkabel . Dvs den bandkabel som fanns inne i TV-apprater från antennjacken till kanaväljaren.
Antennen gick att stuva ner i en byxfixa.
Jag har fortfarande en 30 m kvar av den kabeln, kanske blir den en strömbalum med bandkabel...

De SM4FPD