Som nybörjare för 50 år sedan

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Tiden går fort när man har roligt.

I år på självaste julafton firar jag 50 år som "experimenterande radioamatör". Det är då på dagen 50 år sedan jag fick min allra första radiobygglåda och som 12-åring lyckades knåpa ihop en A2/AM-sändare för mellanvåg vilken kunde höras i familjens radiogrammofon av trä. Det skulle dröja till 1969 innan C-certet klarades av så detta mixtrande var långt tidigare. Vad amatörradio var hade jag ingen aning om 1965 men projekten i bygglådan var ändå spännande. Att höra de egna fullständigt oläsbara morsepipen i träradion var magiskt. Hur var det ens möjligt med flera meters räckvidd? Nästan två meter mellan sändare och mottagare. Det var långt utan tråd!

Julpyssel 2015.jpg

Tyvärr försvann den ursprungliga bygglådan i en flytt någon gång på 70-talet men förra julen lyckades jag efter stort detektivarbete, periodvis sedan tiotals år på Internet, finna en likadan i Schweiz. Lyckan när den anlände med bilbud var fullständig.

Nu är det snart julafton igen och en del av julledigheten skall tillbringas med bygglådan och jag skall åter igen leka lite med de olika projekten. Förra året koncentrerade jag mig på sändarna och i år skall jag gräva ner mig i mottagarna. Flera typer beskrivs från diod-detektor till mer avancerade konstruktioner med två transistorer. Allt i Germanium naturligtvis.

Jag tycker att omslagsbilden på lådan är tänkvärd och den speglar verkligen tidsandan väl med månraketer och satelliter och med de unga kunskapstörstande barnen i centrum. Var, när hur, varför var frågor som ständigt ställdes av oss vetgiriga.

Här på bloggen kan innehållet i lådan beskådas. Visst var det en fin julklapp då som nu?

http://dx.sm7eql.se/?p=491

God Jul alla snälla barn, debattörer och läsare!
 
Last edited:
Vi än nog många som börjat så. Tomten effektuerade beställningen av en Philips EE2003 under tidigt 80-tal.
Blå plastplatta med fjädrar för att hålla komponenter och kopplingstrådar. Många intressanta experiment och en låda som räckte länge.
 
Hej alla lyckligt lottade.
På 50-talet fick man nöja sig med att skruva sönder familjens radio.
Hade man inte råd till antenntråd så kunde man stoppa in lillfingret och ur högtalaren kom därefter diverse välljud.
Bästa 73 och God Jul
de
sm4anq
 
Byns cykelreparatör sålde även radio och "bytte in" skrotet som inte funkade längre.
Min kompis och jag köpte några stycken billigt och plockade sönder.
Sen blev det andra apparater av komponenterna. Det var också omkring 1950. ;)
 
Det började nån gång på 1940-talet med en bygglåda som hette "Elektroman". Där visades hur man kunde tillverka en mikrofon av två kolstavar från ett slaktat ficklampsbatteri. Ohyggligt spännande när Mor bekräftade att hon hört min röst via en tråd från övervåningen till köket...
Sedan blev det, som CZR m fl redan berättat från sina trakter, slakt av avdankade radioapparater som radiohandlaren sålde för en spottstyver, troligen glad att bli av med dem.
 
Tack för kommentarerna. Ja skrotade radioapparater var en bra inkörsport för många av oss som började på den tiden. De var lätta att få tag på och genom att plocka isär dem och spara komponenterna lärde man sig hur apparater skulle konstrueras plus att man fick ett stort förråd av alla de nyckelkomponenter som behövdes till sin kommande C-sändare eller som i mitt fall en mellanlandning med piratsändning på mellanvåg med 6L6GT. Cirka 2 W ut har det senare visat sig att sändaren borde ha presterat.

Halvtomma chassien från rundradiomottagare från 30-50 talen blev en bra stomme för enkla sändare. Nätdelen sparades som den var liksom vridkondensatorn som C2:a i Pi-filtret. LF-röret kunde vara 6L6 eller 6V6 i de äldre apparaterna och i de mer moderna var EL84 eller dess släktingar vanligt. Alla dessa rör passade utmärkt till en 5 W eller 10 W kortvågssändare. Det vackra 80 som likriktarrör och sedermera 5Y3GT. Så började jag.

I takt med att erfarenheterna ökade bockades egna chassien av Al-plåt. Dock aldrig med byrålådan som bockmaskin. Jag använde det stora smidda skruvstycket i källaren och med hjälp av mothåll och gummiklubba blev det ganska vackra bockningar. I alla fall ändamålsmässiga sådana.

Som apparatlåda fanns många alternativ. I början användes bara en frontplåt och inget skydd mot högspänningen. Ända in på 70-talet fanns de berömda TU5 att få tag på för några kronor hos surplushandlarna runt om i landet. Så i kombination med eget arbete gick det att få till ganska komplicerade apparater till låg kostnad. Sett i backspegeln så var det nog den mest intressanta och givande tiden då det mesta som byggdes tillförde ny kunskap och nya möjligheter till stationen. Fler band, högre effekt, VFO i stället för kristallstyrt osv. Bättre mottagare och högre selektivitet. Större antenner.

Numera tycker jag det är svårt att finna något helt nytt att sätta tänderna i. Det mesta inom mina intresseområden är redan gjort på något sätt. Alla möjliga köperiggar är avprovade och skillnaderna i prestanda mellan en billig och superdyr transceiver märks mest i databladet precis som inom audiovärlden när det gäller förstärkare.

Efter c:a 20 års aktivt DX-körande kring 80-talet och en hel del contesting med 1 kW och monoband Yagis så har intresset sakta glidit tillbaka på enkelheten igen, små sändare med låg effekt och mer fokus på portabelkörning. Detta i kombination med en stor portion intresse för radiohistoria med nostalgiska inslag gör att fritiden lätt kan fyllas med allt från att läsa gamla böcker och tidningar till att helrenovera gamla hopplöst dåliga radioapparater till nyskick. Inte för att jag behöver dom utan mer för att det är en utmaning och ger en viss tillfredsställelse. Ungefär som veteranbilsfolket kan lägga ner tusen timmar på en rosthög som sett sina bästa dagar. Dock har jag ännu inte ekiperat mig med vit skjorta, hängslen, fluga och pipa i mungipan. Ej heller rutig skjorta eller andra attribut som hör forntiden till. Det enda jag har på den vägen är en tidstypisk ingenjörsräknesticka i bröstficksformat som används ganska ofta för överslagsberäkningar. Rekommenderas framför nymodigheterna.

Så med det här jippot att återuppleva experimenten som utfördes 1965 gör ju att cirkeln på något sätt sluts. Frågan är vad nästa steg skall bli om den gamla utvecklingsplanen skall följas. Att lyssna på rundradiostationer på tropikbanden var kul förr men nu finns inte många kvar där. Knappt några kommersiella stationer som kustradio m m finns kvar och det finns överhuvudtaget inte mycket att höra längre trots att jag numera har toppmodern SDR-utrustning med effektiva antenner här ute på landet.

Att sända pirat skulle också vara kul men det kanske inte är förenligt med lagen på samma sätt som när man var i de lägre tonåren och inte såg det förbjudna så tydligt.

Hur som helst, radiohobbyn är bred så det skall väl gå att finna något kul att hitta på även i framtiden. Vad sysslar ni andra med och vad finns för minnen bakåt och förväntningar och visioner framåt?
 
Jag började som lyssnare, väldigt tidigt, så tidigt att jag inte ens begrep vad dom engelskspråkiga stationerna sade, men stationsnamnet brukade man kunna snappa upp, sedan skrevs det nogsamt ner i ett anteckningsblock så att man skulle hitta tillbaka sen.
Sedan blev det ju någon converter för att kunna lyssna på polisradion från någon firma (tror inte det var Elfa), sedan en kristallstyrd scanner för polis ambulans och brandkår, utomhusantenn då jag bodde en bit bort, och så småningom 27MHz utrustning på pojkrummet, och senare både 27MHz och Scanner i bilen så klart.

Men radioamatör bestämde jag mig för att bli redan som 6åring då jag följde en kompis hem från förskolan och jag fick se hans pappas amatörradiostation.

16 år senare, när jag för första gången startade repeatern och skulle lufta min egen signal för absolut första gången, då var det han som svarade, det kändes på något sätt väldigt passande.
 
I samband med den beryktade oktoberstormen 1967 rasade en stor Linden-kran på min fars bygge där han var verkmästare. I hytten på 20 m höjd fanns en Walkie Talkie som blev kantstött och fick antennen avbruten. Denna och den andra apparaten som användes på marken hittade så småningom hem till mig. Det var en Sharp model någonting 100 mW med kristaller för yrkesradio kanal 20.

Den första tiden lyssnades mest men fram på våren 1968 hade jag och min kompis, sedermera SM7ECM, tagit mod till oss att trycka på sändningsknappen mer än 1 sekund i taget. Vi hade under vinterns lyssning begripit att firmorna som vi hörde på kanalen använde anropssignaler med ett nummer plus Adam för basen och Bertil, Ceasar, David etc för de mobila enheterna. Vi som inte riktigt fattade att det kanske behövdes tillstånd från Televerket hittade på de egna anropssignalerna 1128 B och C. Det gällde ju att hålla trafikdisciplinen. 11 var min kompis husnummer och 28 mitt. Enkelt och elegant. Lätt att komma ihåg ännu, år 2015.

Det tog inte lång tid innan vi å det bestämdaste blev uppmanade av en av firmorna som fanns några hundra meter bort att omedelbart sluta leka på deras kanal annars skulle de anmäla oss. Huu! Rädda som vi blev så begränsades lekaktiviteten sedan till räckviddsprov där vi företrädelsevis på helgerna och kvällar cyklade runt i Lund och försökte slå distansrekord. Bästa ODX blev 2,4 km då jag klättrat upp på vårt hustak och min kompis på sitt. QSA 1.

Intresset avtog ganska snabbt men apparaterna användes från tid till annan i samband med antennuppsättningar m m under ett par år innan en KP202 för 144 MHz införskaffades. Jag minns de fantastiska vinterkonditionerna mot USA där stationerna på bredaste Texas-dialekt brakade in på kanal 20 Breaker, breaker... precis som i filmen Convoy och jag minns alla norrländska stationer som brukade höras sena kvällar. Detta är station Piteå, Station Wilhelmina etc och flera av dessa mobila. Jättestarka och svårt att fatta att de hördes så bra. Gissar att många av dessa filurer blev sändande radioamatörer efter hand. Några QSO förutom med min kompis blev det nu inte med 100 mW. Jag har walkie talkierna kvar någonstans i skrotlådorna i uthusen och kanske skulle gräva fram dom igen. Samlarföremål?
 
Det började nån gång på 1940-talet med en bygglåda som hette "Elektroman".

- Kul att du nämner Elektroman. På mitten av 1950-talet fick jag som tioåring Radioman, inklusive röret, och på manualens baksida nämns bl a Elektroman. Jag har Radiomans manual (på svenska) kvar, om någon är intresserad.

I manualen beskrivs rörets katod som ett gäng ynglingar som kastar snöboll mot en vägg (anod) men begränsas av ett staket (galler).

Radioman 2.jpg

Lådan föregicks av kristaller och germaniumdioder, och följdes av acornröret 957/958A (ännu i ägo), EC92 mm samt Schröders böcker.
Sedan blev det tjejer och till slut byggnadsingenjör. Men som pensionist läser jag gärna dessa rader.

Hushållsradioapparaternas transformatorer och vridkondensatorer har jag ännu kvar.
 
Jag har just givit bort en liten experimentlåda till den yngre generationen (ca 15, 11 och 8 år). Få se hur den tas emot. Föräldrarna och morfadern är ingenjörer. Det är mera av experiment med elektricitet och magnetism än kretsar.
 
Tiden går fort när man har roligt.

Jag tycker att omslagsbilden på lådan är tänkvärd och den speglar verkligen tidsandan väl med månraketer och satelliter och med de unga kunskapstörstande barnen i centrum. Var, när hur, varför var frågor som ständigt ställdes av oss vetgiriga.

Här på bloggen kan innehållet i lådan beskådas. Visst var det en fin julklapp då som nu?

http://dx.sm7eql.se/?p=491

God Jul alla snälla barn, debattörer och läsare!

- Stackars flicka!
Så vill vi inte ha det.
 
Jag minns de fantastiska vinterkonditionerna mot USA där stationerna på bredaste Texas-dialekt brakade in på kanal 20 Breaker, breaker... precis som i filmen Convoy och jag minns alla norrländska stationer som brukade höras sena kvällar. Detta är station Piteå, Station Wilhelmina etc och flera av dessa mobila. Jättestarka och svårt att fatta att de hördes så bra. Gissar att många av dessa filurer blev sändande radioamatörer efter hand. Några QSO förutom med min kompis blev det nu inte med 100 mW. Jag har walkie talkierna kvar någonstans i skrotlådorna i uthusen och kanske skulle gräva fram dom igen. Samlarföremål?

Intressant att även du hållt på med 27 MHz Bengt. Du som i det ivrigaste hatar alla amatörer som kommer från 27 MHz om man nu skall få tro din egen artikel på SSA teknikreflektor en gång:

Bengt SM7EQL skrev:
"Amatörradion har de senaste årtiondena genomgått mycket stora förändringar. Gammal ordning har ersatts av ny oordning och okunskapen bland utövarna breder ut sig allt mer. Allt färre av dagens radioamatörer intresserar sig för kärnverksamheten i hobbyn. I stället har hobbyn kommit att utvecklas till en form av avancerad kommunikationsradio för massorna där samtalsämnena inte primärt handlar om radio. Detta är fakta som vi vackert får acceptera?

Vi som varit med ett tag (jag själv från slutet av 60-talet) har kunnat följa förändringarna steg för steg, år för år. Vi har goda referenser bakåt i tiden som hjälper oss att se skillnader och förstå sammanhangen. Sakta men säkert har privatradion och amatörradion närmat sig varandra. SSA har aktivt medverkat i denna denna fövandlingsprocess genom att inte ha lobbat hos PTS för att få myndigheten att värna om amatörradiohobbyns särart och existensberättigande som en fullvärdig radiotjänst enligt ITU:s definitioner. I stället har man lobbat för att förenkla provkraven för amatörradiocertifikat, förespråka snabb- och weekendkurser och tagit på sig allt arbete med provförrättning och administration av amatörradion i Sverige. Detta har naturligtvis medfört att allt fler personer fått möjlighet att snabbare komma in. I samma takt har den olagliga trafiken på
27 MHz frekvenserna minskat. Allt detta har medfört att PTS beslutat att ta sin hand ifrån oss och att stödet från myndigheterna i princip försvunnit.

En stor del av de nuvarande radioamatörerna har 27 MHz bakgrund. Det vet vi. Många har växt upp i en mer eller mindre laglös miljö i "allemansland" där de konsekvent - medvetet eller omedvetet - brutit mot radiobestämmelserna genom att köra olaglig radiotrafik, på otillåtna frekvenser, med för hög effekt med icke typgodkänd utrustning m m. Hurvida detta har varit en bra "plantskola" för riktiga radioamatörer tål att diskuteras. Beteendet från de elever som växte upp på plantskolan hör vi dagligen på våra amatörband där 27 MHz jargongen brett ut sig explosionsartat. Felaktigt användandet av trafik- och Q-förkortningarna samt allehanda rapande och fisande på frekvenserna är vanligt förekommande. Vi hör hur den ene klagar på den ande att han eller hon ligger "snett på kanalen" och hur signalstyrkerapporterna ges i enheterna päron och bananer, lysdioder, staplar eller pinnar.
Radioapparaterna kallas numera "lådor" och GP-antenner för "kråkor".
Yagi-antenner kallas "krattor". Man kan bli trött för mindre - eller? Den stora massan är stickproppsamatörer med köpt utrustning och minimalt intresse av att förkovra sig inom tekniken. Bagateller kan tyckas, men det är alla dessa små saker som tillsammans gör att amatörradions glans försvunnit och att vanligt folk drar på smilbanden när dom hör ordet amatörradio.

Jag vet att det finns många av den "äldre stammen" som har ungefär samma negativa bild av hobbyn som jag har, men som har resignerat för att de insett att loppet är kört. Den seriösa amatörradion vi haft förmånen att växa upp med finns inte längre. En del i min bekantskapskrets har lagt av med amatörradion helt - vilket är mycket tråkigt. Andra har gjort som jag, packat ner mikrofonen, slängt ut min ICOM och FT1000 ur schacket och satsar numera helhjärtat på telegrafi och tekniska experiment, hembyggen, surplus etc.

Vems är då felet för dessa negativa förändringar inom hobbyn - om de nu ens är negativa? Tja, skulden får i så fall läggas på oss etablerade radioamatörer själva, med SSA i spetsen som inte insett, orkat och förstått att bättre värna om vår unika hobby och de enorma privilegier vi fått för vår världsomspännade verksamhet. Det kan inte vara privatradiofolkets fel i alla fall.

Öppnar man portarna för kreti och pleti som vi defakto gjort så slinker naturligtvis också alla in - såväl de seriösa som de oseriösa.

Nåväl, vi får hoppas att alla intressanta diskussioner om teknik här på
Teknikreflektorn kan medverka till att fler intresserar sig för riktig
amatörradio och vad alla de olika komponenterna som finns bakom panelen i
radion har för funktion.
smile.gif


Nu QRT och QSY till lödkolven och SDR-projektet - adjö

73
Bengt SM7EQL"
 
Per, min gamla debattartikel som du dammat av handlar om amatörradions långsamma förändring under 40 år. Nu när jag läser den igen så kan jag bara konstatera att jag fortfarande kan stå för vad jag skrivit för 10 år sedan. Vad är problemet?

Du får försöka lära dig att vi alla har lite olika syn på saker och ting och att det är fullt legitimt att ha egna åsikter här i Sverige. Jag tror att det är där det brister för dig. Kanske var du inte närvarande på samhällslektionerna i skolan när yttrandefrihet och demokrati diskuterades?

Vi ser ju i andra trådar att du inte heller förstått att det är tillåtet att bilda föreningar som driver sina egna frågor och tar tillvara sina egna medlemmars intressen. Det är ju inte mer konstigt än att det finns flera partier inom politiken och att även de minsta har samma rätt och möjligheter att vara med.

Jag har kvar mina Sharp 100 mW i junkboxen någonstans och skall leta fram dem en vacker dag. Det var en spännande tid skall du veta.
 
Last edited:
Per, Lägg din energi på att köra radio och ha kul istället, på så vis blir vi alla nöjda.
 
Back
Top