WRTC 2014

Tack för infon Mats.

>>Nu går debatten het om huruvida de 59 stationsplatserna verkligen var likvärdiga...

Det var också en sak som slog mig. Var stationsplatserna likvärdiga och hur vet man det? Det fanns några stationer som utmärkte sig med betydligt starkare signal i förhållande till flertalet som höll sig på ungefär samma nivå i medeltal. Några uppfattades av mig som svaga i förhållandet till medel. Nu kördes visserligen med beamar på de högre banden och skillnaderna kan ju då ha att göra med taktiska val av beamriktningarna och var man hoppats plocka flest poäng. Denna testen för min del var lite speciell då jag i princip endast lyssnade och letade över bandet, fram och tillbaka under långa stunder. Så det gick snabbt att lokalisera samtliga de tävlande som var igång på 14 MHz under en viss period.

För att kunna betecknas som likvärdiga stationsplatser krävs nog ett antennfält med minst 500 m radie som är helt fritt från träd, stängsel, stolpar och byggnader m m. Kanske mer än så. Så såg det nog inte ut ty var finner man så stora ytor. Möjligtvis om man lagt tävlingen i ökenområden runt Texas eller i Sahara.

En annan notering som någon kanske kan utveckla och kommentera. Samtliga av de 59 lagen sände i förhållandevis till de flesta andra vanliga deltagarna kring 200 takt och använde samma frasologi och exchange. Med tanke på att de 59 utgör den absoluta eliten inom radiosport får man förmoda att de trafikmetoder som användes också är den mest optimala när det gäller att välja hastighet och exchange-fraser m m. De som frågade om på min signal (ganska många) sände enbart ? första gången och i de fall de plockade upp delar av signalen så sändes t ex QL? Det som jag reagerade på var att lagen var så konsekventa och verkligen verkade använda samma mall precis som man kommit överens om detta. Inget som förekommer rent generellt annars. Inte som jag noterat i alla fall.

Just det här med optimal trafikhastighet för en runner är intressant och något jag funderat på tidigare. Om vi utgår ifrån att 200 takt är den optimala hastigheten som i praktiken visat sig ge flest QSO per tidsenhet så borde t ex 225 takt ge färre. (Logik) Orsaken kan sökas i att det krävs bättre S/N i mottagningen och bättre operatörer för att ta emot högre hastigheter. Signaler med flutterfading som passerat polarregionerna eller vid flervägsförbindelser blir svårare att läsa. Teckendelarna flyter ihop. En del deltagare som inte behärskar höga takter ens i contest faller ifrån. Å andra sidan, om hastigheten sänks till 175 takt så kan fler av de orutinerade vara med liksom det inte krävs lika bra S/N för att ta emot. I den lägre hastigheten tar förbindelserna dock längre tid att genomföra vilket betyder att gränsen för vad som är möjligt att hinna med i QSO-antal på de 24 timmarna flyttas nedåt. Detta förutsätter dock att stationerna står på kö och är tillräckligt många så det blir ett konstant flöde i loggen i den högre optimala hastigheten.
 
Vad jag förstår har man gjort tester under flera år, för att säkerställa att stationsplatserna var så likvärdiga som möjligt. Gjorde man inte också skimmermätningar och/eller mätningar med RBN i förväg? Hur avgjordes vilket team som skulle sitta på vilken stationsplats? Genom lottning, antar jag...

Jag känner igen den där sortens rättvisediskussioner; jag har dem dagligen med mina barn. Och vad jag förmedlar till dem är att absolut rättvisa inte existerar. Inte i något sammanhang. Man får göra så gott man kan, helt enkelt.

Vad beträffar fraseologi och exchange, så var det i viss mån reglerat, vilket kan förklara det stereotypa beteendet:

"No abbreviations are allowed when sending the exchange either on SSB or CW. You must say 5-9 8 on SSB and 5nn 8 on CW. Additional cut numbers such as enn8 are not allowed. You may increase the speed of the exchange up to a maximum of 50 WPM.

De loggprogram som förekommer hanterar väl dessutom ett ofullständigt ifyllt call på liknande sätt. Om jag missar något, trycker jag på "F7", och då rasslar ett "dididadadidit" iväg. Jag tror det är defaultinställningen i WinTest.

73,
Jonas/SM5PHU
 
Last edited:
Jo, operatörsplatserna lottades ut tillsammans med domare och anropssignal.

Det fanns en viss "styrd slump" då det gällde vilken domare man skulle få skulle jag nog vilja påstå. De flesta av operatörsparen som pratade ett språk och som på förhand var ansedda ha med toppstriden att göra, fick nog utan några undantag en domare som behärskade språket mellan operatörerna. Jag var inte direkt förvånad då laget RV1AW och RX3APM erhöll en domare som hyfsat väl skulle kunna hålla koll på att ryska språket inte skulle nyttjas till annat än internkommunikation - och på ett sätt som följde reglerna.

Operatörsplatserna valdes också med lottens hjälp och jag vill tro att det var en lott utan "styrd slump". Samma sak gällande anropssignaler.

Jänkarna i organisationskommittén hade utfört analyser med HFTA för 150 olika operatörsplatser och anlayserat RBN från ett par års IARU-tester, så nog hade man bemödat sig om att göra det så rättvist som möjligt.

Man sade sig vara ganska säkra på att alla stationer höll sig inom en "S-enhets variation i signalstyrkan mot alla håll". Huruvida detta i realiteten stämde kan säkert ifrågasättas av någon (och detta med all rätta kanske).

Vad som slog mig var att många operatörspositioner var placerade väldigt nära tät skog och att antennerna i huvudriktningen EU inte nådde upp till trädtopparna utan loben slog rätt in i en välväxt skog med lövträd...

Dessutom hade vi många stationer som var ganska, men inte extremt, nära Atlanten. Det lag jag hade var placerat i en position som hette 11B, belägen nära Franklin en bit in i landet. Jag upplevde att vi hade lätt att komma igenom på 40 meter mot EU, men däremot att vi hade risiga signaler på 10 meter. Vi kom ofta fram som station 4 eller 5 i en pile med enbart WRTC-stationer. Ofta (nästan utan undantag) var det samma stationer som placerade som ett givet radband framför oss och fick QSO med HQ-stationer i EU på 10 meter.

Hade vi en bra jord för 40 meter, men drabbades vi av att inte ha havskänning... ? Ja, jag tror det, men det är naturligtvis inte hela förklaringen.

Det finns operatörer som vunnit WRTC tre gånger på rad, eller som placerat sig åtminstone topp 5 på flera tävlingar i rad. Är det slumpen eller finns det saker och ting som gör att vissa operatörer blir mer framgångsrika än andra oavsett QTH. Jag tror inte att sådana stationer hade tur varje år och lyckades finna tre perfekta QTH.

Jag skickar med en länk till operatörsplatserna som dock åskådliggör att det var ett stort avstånd mellan de 59 stationerna Map of Operating Sites | World Radiosport Team Championship 2014

Jag måste nog erkänna att ryssarna under 2010 hade ett mer rättvist val av operatörsplatser. De var alla belägna på ett stort platt område söder om Moskva som kallas Domodedovo. Visst fanns det skillnader mellan operatörsplatser där också beroende på konduktivitet, men inte på höjd över hav eller relation till skog eller annan terräng. Allt sådant var mycket mer idealt än i USA.

På det hela taget skulle jag nog dock vilja påstår att USA 2014 fick godkänt även om jag tror att diskussionen som nu pågår på WRTC forumet är konstruktiv och nyttig. Det kommer säkert göras en utförlig RBN-analys och det är ganska enkelt att jämföra beamriktningar då loggarna blir öppna. Man körde nämligen nästan uteslutande med beamriktning EU i RUN-mode. Multipliers söderut (Sydamerika, Afrika och Asien) kunde man inte ens drömma att köra med beamen mot EU. Därför är det svårt att dra slutsatser med RBN då fet gäller multiplierjakt. RBN är ju inte idealt att fiska upp anropssignaler i sådan operation, utan visar mest resultatet i RUN-miljö så klart.

Jag drar också slutsatsen baserat på ovanstående att HFTA kanske är användbart, men att det inte kan anses som tillräckligt entydigt för att skapa bevis för att olika operatörsplatser är likvärdiga.

73 de Mats LRR
 
Last edited:
Här kommer en länk till en analys som CT1BOH gjort gällande huruvida alla WRTC-stationer hade likvärdiga QTH eller ej.

https://dl.dropboxusercontent.com/u/69915136/wrtc2014.pdf

Jag tar inte ställning till om analysen är rätt eller fel, utan konstaterar enbart att den var intressant att läsa och att det säkert finns ett och annat matnyttigt att ta fasta på om man planerar att leta efter ett framtida QTH - eller om man söker orsaken till varför nuvarande station går bra eller dåligt i någon riktning.

På WRTC-reflektorn kommer det säkert bli en intressant debatt om denna analys: The wrtc2014 July 2014 Archive by thread

73 de Mats SM6LRR (RM2D)
 
Last edited:
Intressant studie även om den var lite otydlig på några punkter. Behöver läsas mer noga vilket skall göras. Men jag kan hålla med CT1BOH om att deras tilldelade stationsplats mitt i skogen där det inte ens fanns plats att sträcka ut benen på 80 m dipolen i en rak linje aldrig skulle ha accepterats av WRTC-organisatörerna. Den skogsbeklädda backen så nära antennen torde definitivt ha påverkat även om man nu körde med horisontalpolariserade antenner på samtliga band. Hade vertikaler varit inblandade så skulle det vara nödvändigt att även ta med markens konduktivitet i analysen och då hade det blivit riktigt komplicerat och skillnaderna mellan sämsta och bästa stationsplats ännu större. Närheten till havet tror jag inte har någon som helst betydelse i detta sammanhang. Ingen av stationsplatserna låg nära i våglängder räknat.

Med tanke på den enorma satsningen ett WRTC innebär så är det tråkigt att man inte lyckades finna likvärdiga stationsplatser. Att lotten skall spela in är väl ändå inte acceptabelt när en tävling på lika villkor utlysts? Dock skall sägas att finna 59 stationsplatser inom samma geografiska område torde vara om inte omöjligt så i alla fall svårt såvida man inte väljer stora ökenområden som t ex i Texas och Arizona. Där skulle man nog kunna hävda att stationsplatserna var helt likvärdiga.
 
Jämfört med det QTH som jag befann mig på hade CT1BOH/CT1ILH definitivt en marigare passage mot Europa (huvudriktningen i testen). Se bifogad bild nedan som visar cirka 50 graders riktning (EU) från N1G (stationsplats 11B)

Kanske inte det där benet på 80-metersdipolen hade en avgörande inverkan med tanke på att en dipol på den höjden (9 meter i matningspunkten och ändarna bara någon meter över backen) knappast har så mycket riktverkan, men så klart att benen borde ligga i en rak linje.

Precis som du säger så finns det en massa ökenområden i USA som hade kunnat ge närmast 100% likartade förutsättningar, men problemet är att många av dessa platser ligger i tassemarkerna där det finns få amatörer. Det blir då per automatik problem med logistiken och frivilliga som sätter upp master etc.

En variant är dock att använda vertikala antenner som de tävlande själva kan sätta upp. Kräver väl sannolikt större avstånd mellan stationerna dock för att minimera riskerna med interferens.

Ska läsa igenom analysen litet mer ordentligt. Kan säkert bli en massa intressanta och lärorika frågeställningar som framkommer i debatten runt denna litet heta potatis.

73 de LRR
 

Attachments

  • N1G_Direction Europe.jpg
    N1G_Direction Europe.jpg
    112 KB · Views: 50
Jag menade bara att om inte ens en 80 m inverterad dipol på 9 m höjd får plats så kanske man borde ha konstaterat att stationsplatsen var för liten och därmed borde ha klassats som olämplig ur ett rättviseperspektiv.

Några av de andra stationsplatserna var ju extremt bra med stora fria ytor. Bara den psykologiska effekten att hamna i en skog torde ha varit minst -10 dB!
 
Jo... det måste vara nån "rysk" filur det oxo!

Frugan skulle gnälla på att jag glömde resestrykjärnet hemma :)

73 de Mats LRR

PS Jo, Dan IMO fastnade i många (alla?) WRTC-loggar... Bra gjort!
 
Back
Top