"0.25mfd paper"
- Thread starter SM7FBJ
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
Papperskondensatorer är lyckligtvis utgångna...
De har ersatts av olika former av plastfoliekondensatorer.
Lite beroende på vilken temperaturstabilitet som erfordras väljer man
antingen mylar-, polyester- eller polypropylenkondensatorer.
För kopplings- och avkopplingsbruk är polyesterkondensatorer sannolikt de bästa.
Elfa har ett rikt urval av sådana, likaså BHIAB.
Den "polmarkering" som syns på bilden är i själva verket en märkning för i vilken ände som "ytterfolien" är ansluten.
När kondensatorn används för avkoppling bör man ansluta ytterfolien till jordpotential. Då utnyttjas kondensatorns inre skärmning optimalt.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
De har ersatts av olika former av plastfoliekondensatorer.
Lite beroende på vilken temperaturstabilitet som erfordras väljer man
antingen mylar-, polyester- eller polypropylenkondensatorer.
För kopplings- och avkopplingsbruk är polyesterkondensatorer sannolikt de bästa.
Elfa har ett rikt urval av sådana, likaså BHIAB.
Den "polmarkering" som syns på bilden är i själva verket en märkning för i vilken ände som "ytterfolien" är ansluten.
När kondensatorn används för avkoppling bör man ansluta ytterfolien till jordpotential. Då utnyttjas kondensatorns inre skärmning optimalt.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM0AOM
Well-Known Member
Orsaken till att man ska vara försiktig med gamla papperskondensatorer är
att de har dåliga lagringsegenskaper. Efter en tid så börjar isolationen läcka,
och isolationsresistansen sjunker ner mot ensiffriga antal megaohm.
Moderna foliekondensatorer har inte detta problem.
Rekommenderar BHIAB:s axiella polyesterkondensatorsatser där du får Siemens MKT-kondensatorer för någon krona styck. Ett fynd, sådana komponenter tillverkas inte längre.
Använder själv dessa när Hammarlund SP-600 ska fräschas upp invärtes (c:a 50 st 10 eller 22 nF 400V)
73/
Karl-Arne
SM0AOM
att de har dåliga lagringsegenskaper. Efter en tid så börjar isolationen läcka,
och isolationsresistansen sjunker ner mot ensiffriga antal megaohm.
Moderna foliekondensatorer har inte detta problem.
Rekommenderar BHIAB:s axiella polyesterkondensatorsatser där du får Siemens MKT-kondensatorer för någon krona styck. Ett fynd, sådana komponenter tillverkas inte längre.
Använder själv dessa när Hammarlund SP-600 ska fräschas upp invärtes (c:a 50 st 10 eller 22 nF 400V)
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag har ett stort lager obegagnade kondensatorer av typ P5 som troligen är från sent 50-tal men fortfarande håller kapacitansen och har obetydlig läckström.
Tigern P8 förekommer i snarlikt utförande i många fabrikat. En mycket vanlig kondensator i WWII-surplus. Sannolikheten för att de är kass eller mycket försvagade är hög.
När jag byggde min replika av Paraset transceivern så ville jag så klart använda tidstypiska komponenter. Ett stort antal papperskondensatorer utklippta från bl a en skrotad WS19 provades. Några visade bra värden och obetydlig läckning. Huvuddelen var kass och några helt kortslutna. Notera att kapacitansmätning kan visa rimliga värden trots att kondensatorn är till hälften ett motstånd.
/Bengt
Tigern P8 förekommer i snarlikt utförande i många fabrikat. En mycket vanlig kondensator i WWII-surplus. Sannolikheten för att de är kass eller mycket försvagade är hög.
När jag byggde min replika av Paraset transceivern så ville jag så klart använda tidstypiska komponenter. Ett stort antal papperskondensatorer utklippta från bl a en skrotad WS19 provades. Några visade bra värden och obetydlig läckning. Huvuddelen var kass och några helt kortslutna. Notera att kapacitansmätning kan visa rimliga värden trots att kondensatorn är till hälften ett motstånd.
/Bengt
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ja men kommer inte ihåg godtagbar läckström så här på rak arm. MCD kan nog fylla på med info.
Du kan lägga på lagom DC-spänning via t ex ett 10 M motstånd och mäta spänningsfallet med en "rörvoltmeter" så att du inte shuntar bort det lilla spänningsfallet som kan uppstå.
Sedan finns det mer komplicerade mätningar man kan göra men det tillför inget i det här fallet och till den apparaten du bygger.
/Bengt
Du kan lägga på lagom DC-spänning via t ex ett 10 M motstånd och mäta spänningsfallet med en "rörvoltmeter" så att du inte shuntar bort det lilla spänningsfallet som kan uppstå.
Sedan finns det mer komplicerade mätningar man kan göra men det tillför inget i det här fallet och till den apparaten du bygger.
/Bengt
Att göra som -DFF skrev är ett bra sätt, MEN en normal ohm-meter ger inte mer än 1 - 5 volt mätspänning att belasta dielektrikat med. Ohm-mätare för kondensatorer skall minst gå upp till kondensatorns märkspänning som mätspänning. Själv har jag en mätare från B&K som klara att polarisera upp till 1000 volt.
Resistansen mellan beläggen på kondensatorn är starkt spänningsberoende, speciellt om det finns defekter. Ett enkelt sätt är att använda spänningsmätarens inre resistans ofta 10 Mohm, som tidigare nämnts, som serieresistans och ladda upp kondensatorn med. Spänningsfallet som voltmetern då visar omräknas till en ström mha ohms lag.
En stor felkälla i denna mätning är om det finns rippel från det nätaggregat man använder, det ger i så fall en förhöjd ström.
Resistansen mellan beläggen på kondensatorn är starkt spänningsberoende, speciellt om det finns defekter. Ett enkelt sätt är att använda spänningsmätarens inre resistans ofta 10 Mohm, som tidigare nämnts, som serieresistans och ladda upp kondensatorn med. Spänningsfallet som voltmetern då visar omräknas till en ström mha ohms lag.
En stor felkälla i denna mätning är om det finns rippel från det nätaggregat man använder, det ger i så fall en förhöjd ström.
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Nu har jag bara en Beckman T100B mulitmeter från typ 80-talet, men med en serieresistans på 10M ohm och 57V från spänningskällan har jag knappt halva spänningen över kondensatorn (mätt med Beckman instrumentet).
Har inte mycket mäterfarenhet av just detta med läckströmmar. Borde kanske slagit till mot en rörvöltmeter VTVM......ytterligare en sak man inte lär sig när man tar cert (tog cert för länge sedan)......
....har förstått att de gamla VTVM:erna ersatts med de digitala som är högohmiga och inte belastar objektet som mäts.....i ovanstående fall skulle kondingen alltså läcka mer än "lagom".....?
Last edited:
SM7CZR
Old Member
Last edited:
Ett utdrag ur KRAS-utbildningen: Multimetern har idag oftast 10 Mohm, är man osäker så mät med en annan mätare. Läckströmmen beräknas I=Uavläst/Ri.
Det funkar inte att ha fler mätare i kretsen, nästa lektion gäller "Mätfel i högohmiga kretsar", men den får vi ta vid ett annat tillfälle. Har man en analog voltmeter som bara har förkopplingsmotstånd och vridspoleinstrument får man beräkna den inre resistansen och sedan inte byta område.
Det funkar inte att ha fler mätare i kretsen, nästa lektion gäller "Mätfel i högohmiga kretsar", men den får vi ta vid ett annat tillfälle. Har man en analog voltmeter som bara har förkopplingsmotstånd och vridspoleinstrument får man beräkna den inre resistansen och sedan inte byta område.
Attachments
Jag fick en fråga via mail om ytterligare frågor om kopplingen och lite mätvärden, i detta fall elektrolytkondensator. Men det är samma resonemang med papper utom att dessa kondensatorer inte formateras, däremot är papperskondensatorer ofta fuktiga i lindan och torkar ofta lite då man lägger spänning över beläggen. Detta ser då ut som om kondensatorn "läker". Papperskondensatorer kan man torka i bakugnen på 50 grader i ett dygn eller två, sedan bör det vara betydligt lägre läckström.
Kompletterande svar:
Jag kopplar en strömmätare i serie med kondensatorn, sedan höjer jag spänningen till samma spänning som kondensatorn normalt är ansluten till. Strömmen sjunker snabbt i början, men efter några timmar har den oftast stabiliserat sig på ett förhoppningsvis lågt värde.
På högvärdiga kondensatorer kan strömmen gå ned till nA eller tom pA, detta är naturligtvis väldigt svårt att mäta, samt att de flesta har inga A-mätare som har den känsligheten.
Man kan då använda en vanlig multimeter som har en känd inre resistans som seriemotstånd. Säg att du har en voltmeter med 10 Mohm sin Ri. Kopplar du den i serie med kondensatorn så avläser du spänningen på voltmetern och räknar ut strömmen med ohms lag, I = U/R. Med denna uppsättning så motsvarar 1 volt = 100 nA.
Nu har elektrolyter i regel en mycket högre läckström, så det kan vara lämpligt att ha ett lägre ohm-värde, ex. 1 Mohm eller 100 kohm, och att mäta spänningen över detta motstånd. Ibland kan det gå ganska mycket ström (många mA) beroende på hur ”bra” kondensatorn är och hur stor kapacitans den har.
Själv använder jag en voltmeter som har Ri = 1 Mohm när jag testar elektrolyter, som spänningskälla har jag ett litet Oltronixaggregat.
När man mätt igenom några kondingar så börjar man snabbt att lära sig hur strömmen varierar med tiden.
Fördelar: det är väldigt bra koll på hur strömmen varierar i kondensatorn, man ser oftast väldigt tydligt hur oxiden läker då man ansluter en gammal elektrolyt.
Det syns att den processen kan pågå i flera dagar där läckströmmen sjunker i steg.
Det höga seriemotståndet ger ett bra skydd om kondensatorn blir ”kass” under mätningen, samtidigt som formeringen blir kontrollerad.
Nackdelar: det blir ”fel” (för hög) läckström om det finns brumspänning på mätspänningen.
Det tar ofta flera timmar innan man fått stabila värden.
Kompletterande svar:
Jag kopplar en strömmätare i serie med kondensatorn, sedan höjer jag spänningen till samma spänning som kondensatorn normalt är ansluten till. Strömmen sjunker snabbt i början, men efter några timmar har den oftast stabiliserat sig på ett förhoppningsvis lågt värde.
På högvärdiga kondensatorer kan strömmen gå ned till nA eller tom pA, detta är naturligtvis väldigt svårt att mäta, samt att de flesta har inga A-mätare som har den känsligheten.
Man kan då använda en vanlig multimeter som har en känd inre resistans som seriemotstånd. Säg att du har en voltmeter med 10 Mohm sin Ri. Kopplar du den i serie med kondensatorn så avläser du spänningen på voltmetern och räknar ut strömmen med ohms lag, I = U/R. Med denna uppsättning så motsvarar 1 volt = 100 nA.
Nu har elektrolyter i regel en mycket högre läckström, så det kan vara lämpligt att ha ett lägre ohm-värde, ex. 1 Mohm eller 100 kohm, och att mäta spänningen över detta motstånd. Ibland kan det gå ganska mycket ström (många mA) beroende på hur ”bra” kondensatorn är och hur stor kapacitans den har.
Själv använder jag en voltmeter som har Ri = 1 Mohm när jag testar elektrolyter, som spänningskälla har jag ett litet Oltronixaggregat.
När man mätt igenom några kondingar så börjar man snabbt att lära sig hur strömmen varierar med tiden.
Fördelar: det är väldigt bra koll på hur strömmen varierar i kondensatorn, man ser oftast väldigt tydligt hur oxiden läker då man ansluter en gammal elektrolyt.
Det syns att den processen kan pågå i flera dagar där läckströmmen sjunker i steg.
Det höga seriemotståndet ger ett bra skydd om kondensatorn blir ”kass” under mätningen, samtidigt som formeringen blir kontrollerad.
Nackdelar: det blir ”fel” (för hög) läckström om det finns brumspänning på mätspänningen.
Det tar ofta flera timmar innan man fått stabila värden.