AM bandbredder och annat tänkvärt

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag är sedan en tid tillbaks i färd med att designa en AM-sändare avsedd för "Hi-Fi musiksändning" i 3.5 MHz bandet och jobbar just nu med att labba fram en bra kontrollmottagare och bygga ihop en del tillbehör för att tekniskt kunna mäta upp de parametrar som är avgörande när det gäller sändarens utsända frekvensspektra och ljudkvalitet som jag vill värdera och optimera.

De senaste dagarna har jag byggt ihop några olika AM-demodulatorer som i originalbeskrivningarna benämns ultralinjära och varav en av dessa är en quasi-synkron detektor. Jag utgår ifrån att fler än jag är intresserade av välljudande radiosändare. Det jag här nedan resonerar kring är ju även tillämpbart på FM och SSB för de som nu inte vill hålla på med AM. Min förhoppning är att det finns någon som kan reda ut ett antal frågetecken och bidra med sina erfarenheter eller synpunkter.

Till saken;

När jag nu på morgonen lyssnar på mellanvåg med de nya AM-demodulatorerna så märks väldigt stor skillnad i den upplevda ljudkvaliteten mellan olika sändare. Frekvensgången varierar starkt liksom en del av stationerna använder förbetoning och lyfter upp det höga tonregistret ett antal dB. Några har bara beskurit det låga tonregistret och det låter allmänt platt och torftigt även om ljudkvaliteten tekniskt sett nog är utmärkt. En del sändare låter rena i modulationen medan andra har en tydlig distortion som gör att talet spricker eller låter lite olinjärt eller rumphugget som ett klass C-steg på SSB.

Lägger man sedan till det faktum att vanliga konsumentmottagare, gamla röbestyckade apparater i polerat trähölje såsom de mest moderna "hemstereoapparaterna" i svart plast avsedda för vanlig rundradiolyssning (primärt FM-bandet förstås) också har de mest varierande egenskaperna så blir det inte lättare att få grepp om helheten.

I en amerikansk mottagartest som NRSC redovisade fann man att de flesta mellanvågsmottagarna hade en kraftig roll off i diskanten och inte förmådde återge mer än upp till 2...3 kHz med full styrka. Telefonkvalitet alltså. Detta berodde på flera faktorer men mest på att mottagarproducenterna använde billiga MF-filter som med få poler blir allt för smala i passbandet eftersom man samtidigt måste tänka på att undertrycka grannkanalen. Det säger sig själv att ett riktigt MF-filter i en proffsmottagare för AM-mottagning är en oerhört dyr och komplicerad komponent om den dels skall kunna släppa igenom tonfrekvenser upp till säg 4.4 kHz men ha hög dämpning på 4.5 kHz så att en sändare i grannkanalen inte stör. Nej, sådana filter blir för dyra att offra i en vanlig rundradiomottagare. Man tvingas fuska och det ordentligt. Kanske konsumenterna inte fattar eller ens vet hur en riktig radio skall låta.

Jag sitter och funderar på hur broadcastindustrin hanterar denna minst sagt komplicerade verklighet. Naturligtvis finns det grundläggande myndighetskrav på sändarna som måste uppfyllas när det gäller att hålla den utsända energin inom spektrummasken men utöver detta krav verkar det vara fritt fram för respektive station att ljudbehandla sitt programmaterial efter eget gottfinnande.

Vem på en kommersiell rundradiostation är det egentligen som bestämmer hur programmaterialet skall behandlas mellan inkommande programlina från studion till sändarens modulator? Hur görs inställningarna i praktiken och hur noga noga kontrollerar man den levererade radiosignalen som går ut via antennen. Om nu sändarteknikern gör en inställning så måste den ju baseras på hur studioteknikern ställt in sin utrustning. Dessutom krävs en oerhörd hög teknisk kunskap för att inställningarna skall kunna anses vara relevanta ur ett tekniskt perspektiv. Vem samordnar allt detta på en övergripande nivå?

Ponera att vi skall starta en rundradiostation och skaffar en sändare. Den har då vissa tekniska specifikationer som min- och max överföringsfrekvens, data på distortion och liknande. Allt står i databladet och går att utvärdera. Med få undantag är frekvensgången helt rak. I vissa drivsändare har man byggt in ett skarpt 4.5 eller 9 kHz lågpassfilter för att uppfylla Europa-kraven eller motsvarande FCC-krav medan andra har en bandbredd långt överstigande myndighetskraven. I det senare fallet säkerställer man kompabiliteten med spektrummasken genom att koppla in skarpa lågpassfilter på ledningen mellan studion och sändarmodulatorn.

Men återigen, vem bestämmer hur reglarna skall ställas in och vilka moduler som skall köpas in? Jag tycker frågan är intressant att filosofera över ty det kan ju inte vara så att varje station på t ex mellanvåg och kortvåg har funnit den bästa kompromissen när de alla låter så förtvivlat olika i verkligheten. Inte kan det väl vara den enskilde teknikern på respektive station som ställt in kranarna efter eget gehör och egen smak efter hur det låter i den egna transistorradion hemma på köksbordet - eller är det kanske precis så det går till i verkligheten.

Jag kommer ihåg från 70-talet att det satt en Collins-mottagare i kontrollbordet vid Karlsborg Radio där man sände ut Radio Sweden. Ljudet lät skapligt i den inbyggda högtalaren och syftet var förmodligen att hålla koll på att sändaren modulerades och sände på rätt frekvens snarare än att värdera ljudkvaliteten. Det stod också flera instrumentvagnar med Tektronics jätteoscilloskop och tongeneratorer och jag inser att dessa rullades runt till de olika sändarna då och då för att kolla nivåer och andra inställningar. Vem bestämde vilka nivåer som skulle ställas in?

Är kanske rundradioingenjörerna och radiokommisarierna ute på sändarstationerna runt om i världen av exakt samma skrot och korn som de experimenterande radiooperatörer vi hör dagligen på 80 m som provar mikrofoner och till slut finner en personlig favorit som de flesta lyssnare med sina plastradioapparater med inbyggd 1-tums högtalare tycker låter fantastiskt bra tills nästa dag då processen återupprepas och det dyker upp en glädjedödare som skaffat sig en riktig monitorhögtalare och har synpunkter på kolkornsmikrofonens karaktär.

Vilka standarder finns i Europa som rundradiooperatörerna kan/får/måste följa när det gäller inställning av frekvensgång, klippning, kompression, förbetoning m m? Och om det nu finns mer eller mindre tvingande standarder, tillämpas dessa i praktiken eller är det ändå upp till någon stationschef eller dennes glada sändartekniker att pilla på reglarna tills att det "låter bra" i en "vanlig rundradiomottagare" - hemma på köksbordet.

Ja, det var många frågor så här en söndagsmorgon men ändå tankeväckande eller hur?

Jag har börjat räkna på lämpliga filterkurvor och har kommit fram till att AM-modulatorn bör ha minst tre bandbreddslägen.

300 Hz - 3 kHz för normal amatörradiotrafik

100 Hz - 4.5 kHz för broadcastkvalitet med 9 kHz kanaldelning enligt europanormen

10 Hz - 9 kHz för Hi-Fi AM enligt det amerikanska systemet med 10 kHz kanaldelning och överlapp mellan kanalerna.

/Bengt
 
Intressant filosofi Bengt.
Jag har själv genom tiderna oxo intresserat mig för detta.
Att AM mottagaren har extremt mycket med hur det låter att göra råder ingen tvivel om.

Jag kommer ihåg en del av argumenten när FM infördes, (obs rundradio FM) AM skulle låta mycket bättre, AM var den ljuva Cellotonens media. Dvs man pratade om att bas mellanregister var det som n ville höra. Diskant, sån skit som en FM sändare kunde ge var intet.

En tid roade jag mig med att titta på folks mottagare, hur den var inställd, bas diskant eller "ton". Det var, och är fortfarande vanligt med neddragen diskant, neddragen "Ton", och hög volym. Detta talar för att folk i allmänhet bara vill höra bas.

Så varför göra bättre mottagare?

Det du nu talar om Bengt är en annan sak dvs att försöka som experimenterande radioamatör fördjupa sig i tekniken.

Vid FM finns ju standardiserade kurvor för förbetoning.
Något sådant finns mig veterligen inte vid AM, varken för rundradio, TV-ljud eller AM komradio. Kanske man inte tänkte i de banorna då AM utvecklades.

DX-are, ett folkslag som det börjar bli ont om numera, ville ha så smal mottagare som möjligt, det gällde ju att försöka höra och verifiera en vis station. de flesta radiomottagare som duger har då kristallfilter, SSB filtret, 2,8, 3,3 4 6 kHz.
Jag har själv labbat mycket med filter för att höra det som är svårhört vid AM.

Sen kommer ju detta med fading, selektiv fading in i bilden. Den gör att det låtar illa. Ju bredare AM ju mer illa.

Bredare mottagare gör att 5 kHz interferens hörs som visslande toner, kommer av kanaldelningen vid AM på BC banden.

AM detektorn kan vara olika, ett framsteg var IC-R70, 71 och IC-735 som hade dioddetektor med BIAS, allt blev med ens mycket bättre.

Idag när jag sitter med 756PROIII och AM upp till 9 kHz är det en fröjd att lyssna på AM stationer på de högre BC banden. Dessutom är spektrat intressant att se.

Jag kommer ihåg HCJB, Euador Svenska sändningar hade ett väldigt speciellt sound.
Jag minns även Motala långvågs sista tid med LF processor och hur "starkt" den lät.
Jo även 1179 kHz som försvann i höstas.
1494 kHz Radio Moskva hade även de ett typisk sound.

Jag lyssnade med min Collins R392 för en tid sedan, den har LC filter av särskilt påkostat utförande, 2, 4 och 8 kHz. Visst reser sig håren och det ryser i ryggraden... när man hör en sådan RX.

Av någon anledning finns AM sändare, rundradio på mellanvåg och BC banden med mycket svag AM och klent ljud. Är dom rädda för att vara breda?
Eller ställer dom in med kontrollmottagaren och har stark brusfri signal och ingen uppfattning om modulationsgraden.

En med riktigt stark AM är domedagspastorn på 7240 kHz kväll. 150 % AM

Skall bli kul att se om vi får fler AM knuttar på denna tråd.

de
SM4FPD
 
Alla sändarbolag vet nog hur standarden borde se ut och har koll på vad dom sänder ut. Även om man håller sitt spektrum inom ramarna kan det låta oerhört olika beroende på hur man processar ljudet före modulation. Har man gott om pengar kör man med med en Orban optimod (eller annan effektiv flerbandskompressor/limiter) och skarpa filter för att modulers ut allt man har ända ut. Då låter det bredbandigare än den som inte gör så.
 
Ja du har rätt Roy, jag pysslar med detta enbart för det är intressant att fördjupa sig i tekniken, inte för att jag måste bygga en AM-sändare och prata med andra amatörer. De flesta experimenten kan med fördel göras på konstbelastning under kontrollerade former.

NGL nämnde Orban Optimod som gör ett bra jobb för att kräma ut det allra sista ur sändaren och höja talk power och därmed tränga igenom störningar lite bättre. Det finns en massa andra liknande burkar att köpa eller bygga och som kan kopplas in mellan programmaterial och modulator.

Jo, jag har hört domedagspastorn på 7240 kHz. Ljudet är kraftigt processat för att öka volymen i mottagaren. Det märker man vid jämförelser med andra rundradiostationer som håller igen på reglarna. Just det här med hög volym och överdriven kompression är vanligt i USA där den tunnaste rösten kan låta som en stor vrålande björn.

Det jag i första hand vill experimentera med är att få till en "välljudande" ljudkedja från mikrofon/linjeingång genom sändaren vidare till mottagaren och ut i högtalaren/hörtelefoner. Det kan tyckas vara enkelt men det finns många fallgropar på vägen. Jag har labbat en hel del med sändarsidan och några av de ingående modulerna där. Bl a olika allpassfilter för att ta hand om osymmetriskt på ett bra sätt. Diverse filter och en snabb peak limiter. Hur dessa enheter uppför sig kan jag mäta med instrument men nu vill jag gå vidare och lyssna i en mottagare som inte tillför för många defekter.

Vanliga rundradioapparater och amatörmottagaren tycks inte nå upp till kraven på god distortionsfri ljudåtergivning. I alla fall inga av de jag har tillgång till. SDR-radio har jag labbat en del med och där går det att få ett behagligt ljud men känner inte för att blanda in datorer och programvara i mina radioprojekt. Så då återstår att bygga en egen analog mottagare och se vad en sådan kan prestera.

Men det är ändå konstigt att rundradiostationer kan låta så olika. Det är ju inga små skillnader vi talar om. Sedan kan man fundera på hur många lyssnare som verkligen har möjlighet att lyssna på bra mottagare så att de bästa sändarnas ljudkvalitet kommer till sin rätt.

/Bengt
 
Hej!

Några spridda funderingar och påståenden...

Filterkurvor för AM-sändare, här jag jag bara funderat lite.
Jag står i begrepp att bygga ihop en AM-sändare, nedre gränsfrekvens är föremål för vissa funderingar. Mitt spår ju nu är att offra lite av basgången för att minska risken för att mätta kärnan i modulationstrafon. Plus att om jag "slipper" en del av basen (där mycket av rösten finns) så kan jag hamna närmare 100% modulering i det frekvensområdet där huvudparten av informationen finns. Tänker jag helt fel eller?

Beträffande rundradiostationer och deras ljudbild.

NHK hade mycket kompression för ett tag sedan, man hörde MYCKET tydligt hur nyhetsuppläsaren drog in ny luft. Så, jag mailade dem, jag kan ju inte påstå att de erkände nå't fel.... men ljudet blev bättre.

Vill ni höra otroligt dåligt ljud så lyssna på Radio Pakistans nyhetssändning vid 11-tiden, distorsion är bara förnamnet. Mina mail kommer inte fram till dem....
 
EQL, du var inne på förbetoning. Psykoakustik är något som intresserar mig mycket! Förutom att de tekniska standardarna nästan alltid innehåller olika preemphaze-kurvor kan man även blanda in egna kurvor för att "förbättra" ljudet (förgylla ett sämre ljud). Det är ett beprövat knep då man har begränsad bandbredd (i hifi-mått räknat alltså) som AM eller kassettkopiering att göra en liten topp i högsta diskanten före en brant påtvingad skärning. Örat luras att tro att det finns mer än det gör efter "stupet".

En teknisk pre+de-emphas höjer och sänker inom bandbredden där det fortfarande finns något ljud. För att få bättre S/N.

Angående din undran vem som bestämmer hur det ska låta; det finns nog gott om pärmar med EBU-papper att titta i för att utröna lämpliga inställningar och rimliga gränsvärden. De flesta radiobolag kan nog sätta ihop en grupp med tekniker kunniga på både ljud och hur det skall låta och utsändningsteknik till ett projekt för att bestämma en sån sak.

Jag har varit inblandad i ett flertal studiobyggen för radiostationer (FM visserligen). Det är alltid vettigt att skilja på studiotekniken och sändarens utstyrningsutrustning. Både systemmässigt och oftast även fysiskt (petsäkert avstånd). Man ställer sändarutstyrningen så att den låter vettigt på det mesta programmaterialet (klassisk musik-talradio-popradio, alla olika) och ser till att studioteknikerna inte kan göra allt för vansinniga inställningar.

Annars låter det som i närradion. Nån 14-årig diskojocke som tror att det låter tyngre med full ratt på basen, men det som händer är att sändarens limiter sätter normalnivå för basen och trollar ner nivån på allt övrigt så det låter ohörbart.
 
Harry F Olson slog fast på 50-talet i sin bok "Acoustical engineering" att det är viktigare med återgivning fri från förvrängning mer än stor bandbredd.

Boken finns i nytryck och rekommenderas för den som är intresserad av ljud.
 
Den klossen har jag nånstans... :)

Påståendet stämmer ganska bra med egna experiment, men det är ju så att förvrängning (distorsion) är ju övertoner som till viss del försvinner om bandbredden minskar. Dessutom är typen av distorsion av stor vikt.
Man accepterar skrämmande höga nivåer av distorsion om den är symmetrisk. Jag har experimenterat även där... Om man klipper en signal exakt lika i topp och botten låter det ganska ok, men ser för d***t ut i oscilloskåpet.
 
NGL skrev; "Angående din undran vem som bestämmer hur det ska låta; det finns nog gott om pärmar med EBU-papper att titta i för att utröna lämpliga inställningar och rimliga gränsvärden. De flesta radiobolag kan nog sätta ihop en grupp med tekniker kunniga på både ljud och hur det skall låta och utsändningsteknik till ett projekt för att bestämma en sån sak."
-----

Det betvilar jag inte. Mina funderingar uppstod när jag fått fart på en av mina superlinjära AM-demodulatorer och lyssnade mer kritiskt via en bra LF-förstärkare. Det blev då övertydligt hur stor skillnad det var mellan olika radiostationer på mellanvåg. Hela spannet från totalt kass till smått fantastisk ljudkvalitet, så bra det nu kan bli med högsta moduleringsfrekvens 4.5 kHz @- 3dB som de flesta MV-stationer nog kör här i Europa. (Kan någon bekräfta detta?)

Jag har kikat i en rad EBU-dokument för länge sedan när det gäller studionivåer m m och även transmissionsparametrar. Dock har jag inte funnit något som specifikt behandlar AM-sändare utan det är mest FM- och TV etc. Det är inte helt lätt att gräva i arkiven och jag har inte tillgång till mer än de som finns öppet på nätet.

På National Radios Systems Commitee (NRSC) hemsida finns däremot en rad standards och guidelines som innehåller mycket matnyttigt. I NRSC-1A behandlar man preemphasis för AM på mellanvåg med 10 kHz bandbredd. Det har även gjorts lyssnartester där olika testgrupper fått poängsätta ett relativt stort antal inspelade sekvenser med olika programtyper och med olika bandbredder.

Till detta kommer en labbmätning av ett antal vanliga mellanvågsmottagare som visar på deras brister när det gäller att återge audioinformationen. En del mottagare uppvisar massor av distortion och intermodulation. Nästan samtliga har en kraftig roll off i diskanten. Nu talar vi inte om en medveten de-emphasis utan snarare en brist i de billiga mottagarna. Ett sätt att förbättra överföringen blir då att lägga på pre-emphasis på sändarsidan.

Som jag fattat saken så har många stationer implementerat standarden på frivillig väg men det finns också dom som håller fast vid det gamla raka systemet i botten och sedan lägger på komprimering och klippning som vanligt.

NRSC Standards

För att ladda ner dokumenten behöver man ange name and company affilation men det är bara en formsak och sedan kommer man direkt till dokumenten ifråga.

Till OID, ang låga frekvenser så är det i regel här den mesta energin finns och som kan hålla uppe sändareffekten. Men låga toner tillför inte särskilt mycket för läsbarheten utan där gäller det att få med det höga registret så F och S kan särskiljas. Det finns en bra utredning om detta på nätet men jag sparade visst inte länken.

För att låta mustigt så kan du behålla en del av basen. Låt den rulla av kanske 10 dB ner till 40-50 Hz. Om du tar bort allt under 300 Hz som är vanligt i kommunikationsradio så låter det platt och tunt. En extra förbetoning av de högsta moduleringsfrekvenserna ökar uppfattbarheten men kan ställa till med splatter. Därför behövs ett skarpt lågpassfilter och helst även en peak limiter eller som Standard Radio gjorde förr i sina fartygssändare, två klippdioder efter VOGAD-förstärkaren men före den balanserade modulatorn. Trots sin enkelhet låter det faktiskt bra för tal, dock inget för musiksändningar. :)

/Bengt
 
SM7MCD skrev om: Harry F Olson slog fast på 50-talet i sin bok "Acoustical engineering" att det är viktigare med återgivning fri från förvrängning mer än stor bandbredd.

Jag vill mena att om man minskar bandbredden på tal, dvs skär av bas och diskant för att få exvis 300 - 3 kHz talband.
Då MÅSTE man även komplettera med minskning av dynamiken, använda klipper eller kompressor, för att det skall bli bra. Det borde till och med finnas någon teori som styrker detta, något jag letat efter.
Typexemplet är vid telefonprogram på radio, där någon ringer med en telefon som beskär och ingen kompression läggs till. Han blir ynklig.

Vid FM komradio gäller ju för de mesta klipper. En fin tysk 144 MHz all-mode rig för 30 år sedan hade kompressor även för FM och stog ut tydlgt i mina öron. SEMCOSET hette den. För övrigt är de felesta FM komradio med klipper.

AM oftast med kompressor och DV (D-STAR) med kompressor och rak kurva.

I komradio för yrkesbruk och amatörradiobruk har jag sett båda bra och dåliga klippers, men när jag första gången mekade med en IC-215 förvåndades jag över modultatorn som det gick att rimma symmetrin i. en pot för micgain, en för klippsymmetri och en för deviation. De felsta vet oxo att IC-215 lät mycket bra i FM, och dess modulator borde kopieras av de som vill bygga något för sin röst till sin TX.
Därmed håller jag med om de som förespråkat symetrisk klippning.

För övrigt brykar jag lyssna på P1, och även där används kompressor, sparsamt och som ger bra "läsbarhet". Trots detta kan någon talare svälja sista meningen som blir för svagt utmodulerat.

Vi hör ibland de, (radioamatörer) som kör en Equiliser, med tre eller fem reglage för passbandet 200 Hz till 5 kHz. Jag har några sådana byggen själv liggande. men man tröttnar, (bara förnamnet på tröttnar)

Andra försöker med en kompressor som vid låga nivåer expanderar, en noise grind, eller vad det heter. de förstår ofta inte att när man talar och kompression äger rum så hörs ändå ljuden från köket. vid talpauser minskar förstärkningen igen. Låter ofta mindre bra. eller är svåra tt ställa in.

På IC-751A kan man köra HF klipper vid AM, det låter illa och går ju inte, men riggen tillåter att man gör det. Dvs ingen interlock för funktionen. Operatörer måste komma ihåg att stänga av HF klippningen om han vill sända AM.

Hur processar amerikanerna när Presidenten talar? Förr lät det väldigt konstigt.
Och hur processade NASA vid månfärderna.
Jag tror de hade NOTCH filter i talbandet. Som sänker 1200 - 1800 Hz

Ja ljud vid rudradiosändning och kommunikationsradiosändning (äv amatörradio) är en stor och bred sak med mycket tycke och tro.

Man kan nästan använda hela tiden med hobbyn bara för att lyssna på hur det låter.
Ibland funderar man hur dom gör för att låta som de gör.

de
SM4FPD
 
... Man kan nästan använda hela tiden med hobbyn bara för att lyssna på hur det låter.
Ibland funderar man hur dom gör för att låta som de gör.
... och ibland vill man helst inte veta! :mad:

Vad jag däremot länge har undrat över är hur det kommer sig att manliga "jänkare" väldigt ofta låter på ett så speciellt sätt. Det kan räcka med att uppfatta en snutt av ljudbilden när man vevar över bandet, för att geografiskt placera sändningen.

/ Göstha
 
Ja då är vi inne på dailtekter, oxo en sorts talprocessing.
Ofta går det att på likande sätt gruppera Östdanskarna. (SM7)
Visst har sättet att tala stor betydelse för hur man låter.
En hög röst har mindre dynamiskt område än en blyg viskande röst.
Teateröst.
Hur det låter hemma hos radioamatörer vet vi inte, men jag misstänker att nivån kan vara ganska olika.

de
FPD
 
Jag blir lite sugen på att experimentera nu. En bra demodulator vore kul att testa. Det går helt klart att vrida mer ur AM-radio.

Har alltid gillat AM. Brukade lyssna på 1179 för att det var så mustigt och snällt ljud. För att inte tala om RTL och NRK. Nu får man väl köpa en Optimod för 50 tusen och koppla till klockradion.
 
Intressant tråd. För en AM-sändare, är inte kraven på pre-processing olika för tal och musik?
Hur löser man sådant? Tänkte på växling DJ/musik. Eller olika musikstilar borde kräva olika pre-processing. Lite skillnad på Mozart och ghettorap kan jag tänka mig.

mvh
Kai
 
Det väljer man efter programformen. Man växlar inte mellan musiken och diskjockeytalet utan sätter en processing som funkar på hela paketet.

Däremot finns det ju program som nästan bara består av talat material och andra som mest består av musik, samt olika typ av musik. Som du själv är inne på. Men man tar också hänsyn till hur programmet skall konsumeras också. Men detta gäller rundradio i allmänhet och på AM är det dessutom accepterat att processa mycket mer än på FM.

Processningen för sändaren är en sak som ställs fast för radiostationens grundsound och utstyrning. Sen kan man ha lite kompletterande processeri i studion. T ex filtrera mikrofonerna lite individuellt och ha en leveler och kompressor och någon nåvåhållare/kompressor på telefon-"ballen" för att hålla en tajt nivå.

Ja, det här kan man prata mycket om...
 
Detektorer

Jag har börjat titta på olika konstruktioner, men hur är det i praktiken vid handhavandet.
Hur beter sig en synkron detektor i jämförelse med en quasi-synkron detektor?
Håller en synkron detektor kvar stationerna så det blir mer opraktiskt att avstämma radion, beter sig en quasi-synkron detektor som en vanlig dioddetektor vid avstämning?
 
Hej!

Jag har en extern synkrondetektor, vid "skanning på bandet" blir det mycket interferenstjut om man kör den i synkronläge. För att undvika det kan man slå om till "vanlig envelopp detektor" eller vad man skall kalla det.
Interferenstjuten är en vanesak...
 
Hej Bengt!
SM6AAL har blivit medlem i detta forum, är du intresserad av ett stort VU-meterinstrument typ Weston, satt i ljudpaneler på 50-talets AM-BC-sändare? Passar fint in i din blivande MW-transmitter med 99,9 % modulationsgrad he he...
73 Bertil
 
Back
Top