Amatörradio i USA

[SM7EQL]

Det sista är helt riktigt, men jag kan inte hålla med om att telegrafin fordrar speciella anlag, eller "musikalitet". Detta är något som förfäktas envist av de som inte vill anstränga sig, men moderna rön visar att den som tillämpar metoderna på rätt sätt lär sig telegrafi vare sig de är "musikaliska" eller inte.

Att lära sig telegrafi kan kräva ett stort mått av envishet och uthållighet samt att kunna hantera det faktum att inlärningen går i trappsteg med långa perioder där man upplever att det tar tvärstopp och t o m går baklänges. Ju mer man tränar ju sämre går det. Det är här många ger upp, blir besvikna och hoppar av.

De som har mer uthållighet kan ta sig över pucklarna och köra vidare till nästa stopp osv. Men inte alla har den ork som krävs och saknas sedan intresse och motivation för saken så blir det tufft på riktigt. Om det beror på att kunna men inte vilja anstränga sig eller inte ha begåvats med den uthållighet som krävs trots att man vill, kan diskuteras. Jag känner en del amatörer som verkligen försökt lära sig morsetelegrafi i åratal men helt enkelt inte orkat rent mentalt trots att både vilja och önskan nog funnits där. Några få av dessa har tagit sig genom utbildningen och klarat provet men efter otroligt mycket jobb, så mycket jobb att om det vore mig så hade jag troligen gett upp före dem.

Kontentan av detta är att varken kravsänkningarna i modern tid och inte ens avskaffandet av telegrafikravet ledde till någon tillströmning av ungdomar.

Slopande av kraven på färdigheter i morsesignalering har troligtvis gett fler amatörer totalt sett men kanske inte så många som SSA hoppades. Sen när det gäller de radiotekniska kompetenskraven så höjdes de betydligt i och med att PTS nya provfrågebank ersatte den s k speciella provfrågebanken som SSA hade tagit över från Televerket. Jag gör den bedömningen att kraven aldrig har varit högre än de är idag och som exemplifieras av PTS provfrågebank som SSA nu förvaltar. Sak samma med läromedlen. Koncept-boken är på en betydligt högre nivå än SSAs gamla läromedel Bli Sändaramatör och faktiskt även de läroböcker som gällde på 50, 60- och 70-talen ochdå användes i utbildningen.

De egentliga kravsänkningarna inträffade i samband med T-certifikatets införande och då proven med flervalsfrågor infördes. Då var det enkelt att bli radioamatör och det blev inte svårare när innehållet i Televerkets provfrågebank blev känt och klubbar m fl upptäckte att urvalet frågor var synnerligen begränsat och bara täckte en minimal delmängd av det som egentligen borde täckas in och som man trodde behövde läras. Men som sagt nu är det annorlunda och svårare än det någonsin varit med undantag för att kraven på morsetelegrafin är borta.

 

[SM4HFI]

jag kan inte hålla med om att telegrafin fordrar speciella anlag

Jag har ett förflutet som folkdansare. Laget ordnade gammeldanskurser. Vid en sån blev jag tvungen att överge idén att alla kan lära sig dansa. När resten i kursen lärt sig schottis, snoa, vals, hambo o kanske mazurka, var det en stackare som vi ungdomar (det var längesen) hjälpligt lyckades få att dansa schottis. Ungefär lika svårt som att känna igen CQ på telegrafi... De flesta kan lära sig dansa, och jag tror att även de flesta kan lära sig telegrafi.
/Jan

 

[SM0AOM]

De som har mer uthållighet kan ta sig över pucklarna och köra vidare till nästa stopp osv. Men inte alla har den ork som krävs och saknas sedan intresse och motivation för saken så blir det tufft på riktigt. Om det beror på att kunna men inte vilja anstränga sig eller inte ha begåvats med den uthållighet som krävs trots att man vill, kan diskuteras.

Det var detta som jag menade med "moderna rön" och "tillämpa metoderna på rätt sätt".
Att lära sig telegrafi är primärt ett inlärningspsykologiskt problem, som har väldigt lite med
"anlag" att göra, men desto mer med "metod" och "motivation". Även den mest motiverade kan hamna i återvändsgränder om inte rätt metod används.

Slopande av kraven på färdigheter i morsesignalering har troligtvis gett fler amatörer totalt sett men kanske inte så många som SSA hoppades. Sen när det gäller de radiotekniska kompetenskraven så höjdes de betydligt i och med att PTS nya provfrågebank ersatte den s k speciella provfrågebanken som SSA hade tagit över från Televerket. Jag gör den bedömningen att kraven aldrig har varit högre än de är idag och som exemplifieras av PTS provfrågebank som SSA nu förvaltar. Sak samma med läromedlen. Koncept-boken är på en betydligt högre nivå än SSAs gamla läromedel Bli Sändaramatör och faktiskt även de läroböcker som gällde på 50, 60- och 70-talen ochdå användes i utbildningen.

De egentliga kravsänkningarna inträffade i samband med T-certifikatets införande och då proven med flervalsfrågor infördes. Då var det enkelt att bli radioamatör och det blev inte svårare när innehållet i Televerkets provfrågebank blev känt och klubbar m fl upptäckte att urvalet frågor var synnerligen begränsat och bara täckte en minimal delmängd av det som egentligen borde täckas in och som man trodde behövde läras.

KonCEPT-boken ligger på en hög nivå eftersom den är direkt härledd ur det tyska materialet, och för att täcka innehållet skulle en termin eller t.o.m. två av "studiecirkel" nog vara nödvändigt, mycket beroende på ev. förkunskaper. De tyska kursplanerna återspeglar detta.

Då uppstår frågan om någon klubbutbildning är så ambitiös att detta görs i SM i dag.
Det är länge sedan jag hade direktkontakt med utbildningsverksamheter, och därför har jag svårt att ha någon egen åsikt.

De 120 svåra frågorna som finns i de tyska proven reflekterar innehållet i HAREC mycket väl, så ett prov i den omfattningen torde vara nödvändigt för att avgöra kunskapsnivån med någon säkerhet. Följaktligen borde utbildningen i SM även ha ungefär samma omfattning.




Sedan delas det ut hemuppgifter mellan varje kurstillfälle.

Det är helt korrekt att de stora kravsänkningarna kom i T-certifikatets kölvatten, och kulminerade under "den oreglerade tiden".

Rekryteringspotentialen för "nya amatörer" kan närmast beskrivas som tämligen uttömd redan när telegrafikravet avskaffades för snart 20 år sedan. Redan då hade volymen sjunkit rejält jämfört med 70 och 80-talens toppnoteringar, så förhoppningarna om ett kraftigt ökat medlemsantal i SSA infriades aldrig, utan en period av stagnation och sedan minskningar inleddes.

De flesta som hade väntat otåligt på telegrafikravets avskaffande tillhörde gruppen övervintrade privatradioamatörer och dessa var inte och blev inte heller SSA-medlemmar. När denna kategori var uttömd så stagnerade tillväxten hos nya licenser rent allmänt, och nyrekryteringen av medlemmar i synnerhet. Dessutom var det så att under de första 10 åren av telegrafifrihet så tillämpades fortfarande den "speciella provfrågebanken".

Sedan har efterfrågan ytterligare minskat, så inte ens ett totalt borttagande av provkraven skulle resultera i någon "rusning".

 

[SM7EQL]

Att lära sig telegrafi är primärt ett inlärningspsykologiskt problem, som har väldigt lite med
"anlag" att göra, men desto mer med "metod" och "motivation". Även den mest motiverade kan hamna i återvändsgränder om inte rätt metod används.

Metoderna spelar stor roll men även med "rätt metod" så finns de som har lättare att lära och andra som helt enkelt inte har tålamod och de förutsättningarna som krävs även om de innerst inne "vill" lära sig. Någonstans går väl gränsen där man ger upp om motståndet blir för stort eller motivationen tryter. Samma med all annan utbildning och träning. Börjar tio personer en kurs vilken som helst så hoppar några av efter ett tag. Några för att de upptäcker att de inte tyckte det var intressant och andra för att kursen upplevdes för svår.

Jag kom att tänka på en artikel som Kjell SM6CTQ skrev för länge sedan och som finns bevarad på ESR.SE

Kjell var telegrafilärare på S2 i Karlsborg där han använde Arméns telegrafikurs som börjar med bokstäverna NLEO och stegvis arbetade sig upp i hastighet från spärrad takt under grundinlärningen och sedan trafiktakt i högre hastigheter längre fram. Han skriver bl a;

"Militär Utbildning
Avslutningsvis skall jag nämna lite om utbildningen av telegrafister. Nästan alla kan lära sig telegrafi, men självfallet är antalet övningstimmar mycket varierande. Man kan göra följande gradering och procentuella fördelning av telegrafianlagen hos elever:
Grupp 1 Med synnerligen goda anlag C:a 5%
Grupp 2 Mycket goda anlag C:a 10%
Grupp 3 Goda anlag C:a 15%
Grupp 4 Tillfredställande anlag C:a 60%
Grupp 5 Icke tillfredställande anlag C:a 10%"

Huruvida det är anlagen som styr eller bara intresse och motivation kan vi fundera på och exakt hur han kommit fram till fördelningen vet jag inte men kanske inte helt orimligt ändå.

Hela artikeln om Telegrafins historia finns här; https://www.esr.se/index.php/home/vad-aer-amatoerradio/735-telegrafins-historia-av-sm6ctq

 

[SM0AOM]

Metoderna spelar stor roll men även med "rätt metod" så finns de som har lättare att lära och andra som helt enkelt inte har tålamod och de förutsättningarna som krävs även om de innerst inne "vill" lära sig. Någonstans går väl gränsen där man ger upp om motståndet blir för stort eller motivationen tryter

Jag håller helt med, även om vi kanske uttrycker samma sak lite olika.
Kjell/CTQ:s artikel bygger dock på erfarenheter från tiden "B.C." eller "Before Computers", när individanpassade inlärningsmetoder för telegrafi fortfarande var opraktiska.

Att telegrafin varit en sådan symbolfråga in i "modern tid" sammanhänger med att
det var den enskilda faktor som mest påtagligt skilde privatradioamatörerna från de riktiga radioamatörerna. Sedan fanns det en ganska kompakt ovilja mot att lära sig även andra saker än telegrafi, vilket debatten om "de tekniska proven" i nutid burit syn för sägen om.



Om man inte vill lära sig, utan vill ha alla privilegier till skänks, hjälper inga metoder i världen.

 

[SM5FLM]

Angående motivation, har väl alla känt att man ibland får för sig att lära sig något, men glöden saknas. Man börjar kanske läsa en bok, tittar på video, och försöker göra övningsexempel. Men det känns inte överväldigande intressant. Men man fortsätter för man tycker det "vore bra" om man lär sig det. Men i slutändan har man inte lärt sig (så mycket). Och man glömmer snabbt bort de man eventuellt lärde sig.