Balun 50 till 600-ohm

SM6APQ

Well-Known Member
Hej alla:
Jag startar härmed en tråd som handlar om hur man tillverkar baluner med omsättningen (omkring) d v s 50 till 600-ohm.
Ändamålet med tråden är att jag vill skaffa mig mer erfarenhet av baluner med denna omsättning och dessutom höra vad övriga experimenterande amatörer har kommit fram till.
Det finns ett behov av "högohmiga" baluner med utgångsimepedanser omkring 600/800-ohm.
T2FD-antennen, rhombantennen, deltamatchad dipol, "feta" helvvågsdipoler är exempel på trådantenner som presenterar omkring 600/800-ohm ingångsimpedans.

Det verkar vara ganska enkelt att tillverka en balun med impedansomsättningen 1:4, 50:200-ohm. En sådan balun, gjord som Guanella-balun (se Google), tycks bli extremt bredbandig. Jag har en sådan för min rhomb och den visar upp ett lågt VSWR från 1.7 till 30-MHz - ja VSWR håller sig under 2:1 även på 6 m (50-MHz).
Så fort man försöker höja utgångsimepdansen blir balunen inte längre bredbandig. Det yttrar sig med att ett relativt lågt VSWR erhålles på 1.8, 3.7 och 7-MHz med stiger snabbt på 14-MHz för att sedan bli katastrofalt högt på 29-MHz. Försök med att minska varvtalet, ringkärna med annorlunda material, annan tråddiameter etc resulterar ofta att det användbara frekvensområdet inom HF-området har t ex flyttats till 10 till 29-MHz medan balunen är i detta fall är oanvändbar på 1.8 och 3.7-MHz.
Jag har säkert "labbtillverkat" ett femtiotal baluner med olika ringkärnor och olika tråddiametrar.

Bengt Dagås, på Grimeton Radio (nu SK, tyvärr) gav mig rådet att tillverka en balun med hög impedansomsättning i två steg. Hans åsikt var att det skulle vara lättare att få balunen bredbandig på detta sätt.

Bilden visar två typer av baluner som jag labbat med. Alt.A är den tvåstegsbalun som Bengt Dagås föreslog. Den första "ringkärnan" steppar upp omsättningen 1:4. Steg två har också omsättningen 1:4. Det hela bör resultera i en total omsättning av 1:16, 50:800-ohm. Genom att flytta uttaget i den första balunen från X till Y bör man kunna ändra omsättningen; t ex 1:3 och på det viset erhålla en total omsättning 1:12, 50/600-ohm.
Jag lyckades aldrig få denna "tvåstegsbalun" att täcka hela HF-området trots ihärdigt labbande.

Den balun med hög omsättning som jag lyckats med bäst är Alt.B i bilden. Jag har utgått från en guanellabalun med omsättning 1:4. Genom att "förlänga" de två utgående lindningarna har jag lyckats få en ganska hyggligt lågt VSWR från 1.7 till 35-MHz. Bilden är tyvärr lite felritad; de två yttersta lindningarna skall "vändas" så att "fasningsprickarna" hamnar uppåt.
Med vissa ringkärnor, t ex Ferrocube 4C65, kan man förbättre VSWR i området 1.7 till 4-MHz genom att vid 50-ohms-ingången lägga en kondensator i serie på omkring (okritiskt) 4700 pF. På höga frekvenser inom HF-området har denna kondensator låg reaktans och saknar sådeles betydelse.

Experimenterande och tillverkning:
Jag använder en MFJ 259. För att kontrollera vilken omsättning jag erhållit efter mödosam lindning - jag har valkar i fingertopparna efter otaliga lindningar - ansluter jag en (någotsånär) induktansfri kolpotetiometer på utgången. Jag justerar potten till lägsta VSWR på MFJ-259. Därefter lösgör jag potten och mäter upp resistansvärdet. Därefter ersätter jag det erhållna värdet med ett 1/4-watts motstånd och mäter igen, ändrar varvtalet, mäter igen osv.

Tillägg: Jag har lyckats bäst med ringkärnor av (nu benvita!) Ferrocube 4C65. Säljs av bl a Elfa.

Hör av er med era erfarenheter.

73
Bengt SM6APQ
 

Attachments

  • 2 baluner.jpg
    2 baluner.jpg
    88,3 KB · Views: 935
Last edited:
Sevicks bok "Understanding, building and using baluns and ununs" beskriver ferritbaluner för 1:9 och 1:12 omsättning. Han använde tre 6 cm toroider med permeabilitet 250 för 1:9-baluner, lindade med 150 ohms transmissionslindning av parallelltyp. För 1:12 föregås en sådan av en "un-un" 1:1,33 lindad med ca 180 ohms parallell-lindning. Han uppger att 3,5 MHz är det lägsta bandet för en sådan medan 1:9 även täcker 1,8 MHz. Avstånd mellan toroider minst 10 mm och de sätts lämpligen i icke-metallisk låda.

Lennart
 
Bengt,
Du nämner seriekopplade baluner.
Hur fungerar två st 1:4 Guanella i serie? borde ju bli 800ohm.
Guanellan är ju egentligen en bal-bal som blir en bal-un bara när ena ingångstråden är jordrefererad.

/Micke
 
Tack för alla synpunkter.
Jag har läst Sevicks bok, men som jag skrev i min inledande tråd har jag ej lyckats få en "heltäckande" balun från hans beskrivningar. Jag har också prövat de ferritmaterial som Sevick föreslår. Fortfarande har jag fått bästa resultatet med den i bilden med titeln Alt.B.

GLD de APQ.
Ja det borde gå att som tvåstegsbalun använda två Guanella-baluner, men jag fick ungefär samma resultat som Alt.A.

Det här ämnet är mycket komplicerat eftersom förmågan hos balunen att transformera till 600/800-ohm och skapa en hygglig balans på utgången är beroende av så många faktorer, ferritmaterial, tråddiameter på lindningen, isolationsmaterialet mellan trådarna, antalet varv etc. Sedan får man inte glömma balunens förmåga att överföra effekten - d v s balunens inre ohmska förluster.
Det finns ett bra knep att prova "överföringsförlusterna" hos en balun. Koppla ihop två likvärdiga baluner "rygg mot rygg" - alltså in 50-ohm ut 600-ohm -- in 600-ohm ut 50-ohm in i en konstlast på 50-ohm. Placera en effektmeter mellan TX och den första balunen. Läs av värdet (prova på lägsta och högsta frekvens). Flytta effektmetern mellan sista balunen och konstlasten. Läs av värdet. Om skillnaden t ex är 10-watt "äter" varje balun 5-watt. Blir balunerna ljumma eller varma så förlorar vi motsvarande effekt.
Jag testade flera baluner för Göran, SM6CTP (tyvärr SK). De flesta av hans konstruktioner var mycket bra.

Tacksam för fler synpunkter.
73
Bengt SM6APQ
 
APQ de GLD

Jo baluner är svårt.
Har själv lindat flera olika typer och sedan mätt upp dom.
Vissa beskrivningar man hittar på nätet fungerar inte alls då dom utgör total kortslutning.

Jag har även sett tvåstegs baluner där man kombinerat en 1:1 strömbalun med en efterföljande spänningsbalun där man kan välja omsättning fritt.

Själv har jag gjort spänningsbaluner av koaxkabel som fungerar bra.
Tyvärr aldrig testat 1:12.

Tydligen är allt över 1:4 väldigt svårt att få till.

/Micke
 
APQ skrev; "Det finns ett behov av "högohmiga" baluner med utgångsimepedanser omkring 600/800-ohm.
T2FD-antennen, rhombantennen, deltamatchad dipol, "feta" helvvågsdipoler är exempel på trådantenner som presenterar omkring 600/800-ohm ingångsimpedans."
-----

Det är ett mycket intressant projekt du tagit dig an. I samband med en DX-pedition till Söderhavet för ett antal år sedan så laborerade jag med ett koncept till antennsystem som skulle vara så effektivt som möjligt, väga så lite som möjligt, kunna täcka många band o s v. Platsen jag skulle köra ifrån krävde drygt 100 m matarledning och allt antennmateriel och radiostation skulle tas med på flyget, helst i en ryggsäck.

RG58 har för höga förluster, RG213 väger för mycket. Tankarna kretsade naturligtvis kring öppen 600 Ohms matarledning som uppfyllde viktkravet och som teoretiskt sätt hade extremt låga förluster.

Transceivern hade 50 ohms impedans och antennerna jag avsåg tillverka av medhavd tråd och långa Bamboo-pinnar (>10 m långa) som växte på plats bestod av vertikala dipoler för 14-28 MHz samt 1/4-vågs vertikal för 7 och 10 MHz.

Frågan som uppstod var då; -Hur får jag ut så mycket effekt som möjligt i antennen.

En hel sommar ägnades åt att bygga baluner och allehanda impedansomsättare. För att utvärdera de olika alternativen spände jag upp en 600 ohms öppen matarledning och parallellt med denna en 300 ohms bandkabel runt trädgården så att båda ändarna av varje ledning var tillgängliga i mätlabbet. Då kunde jag sitta i lugn och ro och labba på en riktig matarledning som var utsatt för väder och vind en bit ovan mark.

Baluner med olika omsättningstal provades. För att klara att anpassa till 600 ohm över hela frekvensområdet var jag tvungen att transformera i två steg ungefär som du beskriver. Det blev ganska bra. Förlusterna mättes genom att koppla två identiska seriekopplade transformatorer rygg mot rygg. Det blev låga värden med förluster i häradet 0.3..0.4 dB per sida.

När den öppna 600 ohms stegen (100 m lång i trädgården) kopplades in mellan balunparen ökade förlustena betydligt mer än förväntat. Anpassningen var inte särskilt bra på höga frekvenser och det visade sig att den öppna matarledningen låg emot några grenar här och där. Väldigt kritiskt. Alltså var 600 ohms ledningen en en känslig lösning då jag skulle vara tvungen att dra mataren genom en ganska tät djungel ut till en klipphylla vid kusten.

Nästa experiment blev att tillverka två 1:4 baluner och använda 300 ohms bandkabel som kontrollmätts till 265 riktiga ohm om jag minns rätt. Jag labbade också en del med olika typer av baluner som skulle kunna omsätta 50 ohm till 265 ohm men i praktiken blev det alltid minst förluster med en simpel 1:4 baluner och med bandkabeln. Resultatet blev klart bättre än den öppna 600 ohms mataren trots att 300 ohm bandkabeln i själva verket hade mer förluster särskilt på de högre frekvensbanden. Förklaringen till detta beteende var med all sannolikhet den att ju högre impedanser vi arbetar med ju känsligare blir också antennsystemet för yttre påverkan. Om lastens komplexa impedans är ofördelaktig så kan man ju få höga anpassningsförluster beroende på hur balunen beter sig ty den är nog aldrig helt resistiv.

Den slutliga lösningen blev att tillverka omvikta vertikala dipoler av 300 ohm bandkabel för de högre frekvensbanden 14-28 MHz och mata direkt utan balun på antennsidan. För 7 och 10 MHz använde jag 1:4 balun vid matningspunkten på antennen och på sändarsidan ersatte jag 1:4 ferritbalunen med en 1:1 strömbalun (en bit tunn koax lindad på en ringferrit) samt en vridkondensator som placerades en bit ut på 300 ohms linan för att på så sätt transformera 50 ohm osymmetriskt till 300 ohm symmetrisk matning. Perfekt anpassning och i stort sett inga förluster.

Jag inbillar mig att detta är en lösning som är oerhört svår att ytterligare optimera om grundkraven låg vikt och hög effektivitet m m skall uppfyllas.

Detta resonemang svarar kanske inte på några praktiska frågor om lindning av baluner men väcker nog ändå funderingar om hur saker och ting kan fungera i praktiken och att man måste se sin antenn som ett helt system med många länkar där alla länkarna måste passa ihop med varandra.

/Bengt
 
Last edited:
EQL de APQ.
Hej & tack för ditt inlägg!
Jag är inte säker på att jag fattat dig rätt.

När den öppna 600 ohms stegen (100 m lång i trädgården) kopplades in mellan balunparen ökade förlustena betydligt mer än förväntat. Anpassningen var inte särskilt bra på höga frekvenser och det visade sig att den öppna matarledningen låg emot några grenar här och där. Väldigt kritiskt. Alltså var 600 oh

Från TX ut kopplade du en balun 50:600-ohm - därefter 100 m 600-ohm stege som i sin tur matade nästa balun 600:50-ohm. Antar att den i sin tur matade en konstantenn på 50-ohm. Var uppstod förlusterna, stegen eller balunerna?
Nästa intressanta fråga är; om du labbat fram en tvåstegsbalun 50:600-ohm som matar en 600-ohm stege - avsåg du att mata en antenn som presenterade 600-ohm i matningen?
I dom flesta fall använder man ju 500/800-ohms öppna feederstegar för att mata en dipol som avses att användas på flera hf-band. SVF blir högt men additionsförlusterna i dom flesta sammanhang försumbara.

När jag jobbade för svenska Televerket i Afrika hade jag med mig:
Kenwood 440 (öppnad för hela HF-området).
300-ohms bandkabel. Den grå typen med "fönster", Clas Ohlson.
50 m 1.5mm lacktråd.
Balanserad transmatch i plastlåda bestående av - räknat från TX: 50-ohms ingång följt av strömbalun och därefter dubbelt Pi-filter.
Jag brukade sätta upp en dubbel extended zepp för 14-MHz - 2 x 13 m om jag inte minns fel. Matad med bandkabeln och anpassad med transmatchen. Bredsidan mot Sverige. På övriga frekvenser fungerade antennen bra med hjälp av transmatchen.
I Tanzania pratade jag med ägaren till en djurpark på 8-MHz. En gång i veckan ringde jag till min mor via SAGöteborg radio på 16.8-MHz.
(Presicriberat nu!). Naturligtvis körde jag massor med SM-stationer speciellt på 28-MHz eftersom solfläckarna 1988-1990 var talrika.
Jag kan inte tänka mig en bättre lösning med tanke på vikt och prestanda för att komma ut på hela hf-området - 50m bandkabel, 50m lacktråd och plastlådan med den balanserade transmatchen.

73
Bengt SM6APQ
 
APQ skrev; "Från TX ut kopplade du en balun 50:600-ohm - därefter 100 m 600-ohm stege som i sin tur matade nästa balun 600:50-ohm. Antar att den i sin tur matade en konstantenn på 50-ohm. Var uppstod förlusterna, stegen eller balunerna? "
-----

Ja det stämmer. Dock använde jag en nätverksanalysator (HP 8753D) där det är möjligt att först kalibrera S21 (FWD) och S11 (REF) genom att koppla samman mätkablarna från instrumentet och sedan koppla in de båda balunparen rygg mot rygg. Förutom att man då kan läsa av dämpningen direkt i dB och reflekterad signal som SVF eller Return Loss uttryckt i dB kan man få resultatet presenterat i ett Schmittdiagram på skärmen. Nätverkaren kan ställas in att svepa ett helt frekvensområde t ex 1-30 MHz och man ser i Schmittdiagrammet hur kurvorna "flyger omkring" på skärmen när man labbar och mixtrar.

Med bara balunerna inkopplade såg det ganska bra ut, d v s anpassningen höll sig inom cirkeln i diagrammet som motsvarar ungefär SVF 1:1.5 med undantag för de högsta frekvenserna.

Totala genomgångsdämpningen mättes till - 0.6...0.8 dB vilket ger halva värdet på ett balunpar. Så långt OK.

När jag sedan kopplade in 100 m öppen 600 ohm matare mellan balunparen ökade dämpningen markant och resultatet i Schmittdiagrammet blev uselt. Väldigt dålig anpassning. Jag tror att förlusterna uppkom p g a att balunerna inte klarar av att hantera höga reaktiva komponenter som tydligen 600 ohm mataren uppvisade. Synpunkter på detta antagandet?

Notera här att det jag försökte mig på var att med hjälp av laboratorieinstrument åstadkomma en väl anpassad transmissionsledning eller matarsystem med 50 ohm in och 50 ohm ut och med minsta möjliga förluster och som skulle kunna förflytta mina 100 W från sändaren till antennen.

Jag drog slutsatsen av experimentet att öppen matarledning i och för sig har extremt låga förluster även om SVF är mycket högt men det krävs också att den kan hängas upp helt fritt och inte tillåts röra vid vegetationen m m. Detta är inget problem i en fast eller kommersiell installation men kan vara lite bökigt i ett fall som mitt där jag skulle vara tvungen att dra ledningen genom en ganska besvärlig tät djungel.

Genom att gå ner i impedans till 300 ohm och använda plastad bandkabel kunde jag också klara mig med en 1:4 balun i varje ände. Mätningarna visade att förlusterna i en sådan balun var 0.2 dB (0.4 dB för två rygg mot rygg). Anpassningen var bra och bandbredden god. Även med 100 m 300 ohms bandkabel blev resultatet godtagbart och faktiskt mycket bättre än vad jag lyckades åstadkomma i 600 ohm systemet.

Vidare noterade jag att bandkabeln var mycket mer förlåtande och på låga frekvenser 3.5 och 7 MHz tålde kabeln att läggas direkt på gräsmattan (torrt gräs om 4..5 cm) utan att dämpningen ökade till katastrofala värden. Något man kan glömma med en 600 ohms öppen matare. Den enda nackdelen var att dagg och regndroppar på 300 ohm kabeln gjorde den helt oanvändbar på de högre frekvensbanden. Dock torkade kabeln snabbt när solen kom fram och återfick då sina goda värden. Den typ av grå fönsterkabel du använt är bättre och tål mer smuts och saltbeläggningar än den standardkabel jag fick tag på.

När jag vägde samman för- och nackdelar så föll valet på 300 ohms kabeln. Dock utgick jag ifrån att additionsförlusterna på 100 m kabel skulle bli allt för höga om antennsystemet gjordes oanpassat, d v s matade antenner med okända impedanser.

Därför bestämde jag mig för att tillverka en vertikaldipol gjord av 300 ohms bandkabel för 21 MHz. I ändarna monterade jag flatstiftskontakter och genom att lägga till korta kortslutna ändstycken för 18 resp 14 MHz fick jag en perfekt anpassad vertikaldipol som passade med matarkabelns impedans vilket nog får anses vara en god lösning rent tekniskt. Nackdelen var naturligtvis att bandbyten fick göras manuellt men lite motion mellan varven skadar ju inte.

Således hade en av de två balunerna reducerats bort för de höga banden medan jag valde att behålla 50 ohms antenner för 7 resp 10 MHz som jag nämnde tidigare.

På sändarsidan krävs antingen en balun eller en lågförlustig transmatch som du valt. Balunen är enkel, liten och väger inget. Dock krävs det att impedansen i hela antennsystemet håller sig inom rimliga gränser för att hög SVF inte skall utlösa skyddskretsarna i transceivern. Vis av vädrets påverkan så bestämde jag mig för att satsa på en transmatch i stället för balun. Kruxet här är att små lättviktare innebär små klena spolar vilket ger höga förluster. Jag provade en del olika sådana lådor och resultaten var nedslående för de minsta.

Lösningen blev istället att bygga en egen transmatch som i princip består av en liten plastlåda med en stycken 150 pf vridkondensator och en 1:1 strömbalun på 50 ohms sidan. På boxens ena långsida finns en BNC kontakt till TX samt tre uttag för 300 ohms bandkabel. Två av uttagen används för att koppla in en slinga om någon till några meter kabel och i det tredje uttaget ansluts antennen.

Ett ekvivalent schema för transmatchen blir då sett ifrån sändaren; 1:1 strömbalun, därefter en kort bit 300 ohm bandkabel (motsvarar de båda spolarna i en vanlig matchbox) samt mellan de båda brancherna i 300 ohms kabeln en vridkondensator. Parallellt med kondensatorn ansluts matarkabeln ut till antennen.

Genom att välja längd på slingan och ställa in vridkondensatorn så går det att få perfekt anpassning över hela frekvensområdet. Färdigkapade längder tog fram och märktes upp med frekvensband. I lådan byggdes även in en liten relativ SVF-indikator och det kom sedan att visa sig att man med lätthet kunde kompensera för kvällsdaggen på kabeln. Något som hade varit helt omöjligt med en fast 1:4 balun enligt mina erfarenheter. Dock tror jag att din fönsterkabel hade klarat sig mot dagg eller lätt regn.

Slutligen kan sägas att ju bättre mätinstrument man har tillgång till ju fler problem finner man. Om jag enbart hade ägt en SVF-meter så hade nog allt fungerat perfekt. Det man inte vet har man inte ont av så att säga. Hi hi.

/Bengt
 
Last edited:
Om man kikar invändigt i SGC:s T2FD antenner, finner man en fulltransformator.
Mycket enkelt gjort.
Dessa antenner (T2FD) var limmade och vi förstörde några för att se innanmätet.
Trafon kunde bestå av en stor tvåhålskärna, "gristryne" eller "kikare". Storlek ca 25 x 30 x 15 mm , ungefär som de vi finner i slutstegen på moderna transistor TX.
50 till 600 Ohm blir en varvtalsomsättning på 3,5 och vill man ha ut 800 Ohm blir det 4.
Med 3 varv för 50 OHm och 12 varv ut liknar det vad jag minns från dessa antenner.
Vi såg denna konstruktion i både amatörrantenner, billiga, och väl specade proffversioner, dyra men lika. Antennerna var oftast för 3 - 30 MHz och med så få varv stiger förluster och missanpassning kraftigt under 3 MHz. Men med så får varv kan jag tänka mig att det går bättre vid högre frekvenser. En oktav lägre är ofta ett stort steg.
Jag har inga spräckta, obducerade antenner kvar vad jag minns, och numera sedan 10 - 15 år säljs inga sådana antenner. Möjligen har jag sparat en proffsversion i egen junkbox.
Trots så liten kärna fick vi aldrig någon reklamation på skadad kärna, de förstörs ju vid ganska måttlig temperatur.
Så ändå måste ju förslusterna ha varit måttliga.

Ibland är lösningen till ett till synes svårt problem ändå det enklaste, det till synes "oproffsigt" enkla.

B&W hade liknande men någon sådan har jag aldrig obducerat. Jag tror de var ingjutna.

Jag inser förstås att det vore spännande, och en verklig utmaning att konstruera och bygga den perfekta balunen för detta ändamål. Och läser vad ni skriver med största intresse. Så keep on APQ!!!!!

En gång för länge sedan gjorde jag prov med blandade kärnor. Dvs stackade ferritmaterial av olika typ till samma transformtor. Men det var länge sen och jag minns inte resultaten.
Man borde skriva en rapprot om man gör experiment, som ibland av olika skäl blir avbrutna. Så finns ju chans att kunna återuppta när lusten faller på igen. Man överskattar eget minne.

Transformtorer i sändare gör ju ungefär samma sak och täcker numer 1,6 till 60 MHz. Vi ser underliga lindningar med koaxialkbel, mycket svårt att förstå hur det är gjort. Förr var det ju enkelt med ett varv primärt bestående av mässingrör, och en sekundär av c:a 5 varv PTFE tråd. Men som sagt dagens trafo är svåra att begripa sig på. Dock är de bredbandiga. Men med lägre impedanser, 50 OHm till kanske 3 Ohm.

De
SM4FPD
 
FPD de APQ.
Jasså, SGC har oxo tillverkat T2FD-antenner - det visste jag inte.
För ett år sedan reparerade jag en T2FD-antenn tillverkad i Skandinavien. Tråden hade gått av. Jag blev nyfiken på hur balun och avslutningsmotstånd var designat. Jag hade möjlighet att lossa anslutningsskruvarna till dessa två komponenter. Med MFJ-259 och en kolpotentiometer konstaterade jag att balunen omvandlade 50-ohm till omkring 300-ohm.
Avslutningsmotståndet mätte jag till omkring 1100-ohm (?). Kanske blivit överbelastat? Ägaren nekade till detta och hänvisade till sin 100-watts transceiver! Inget "skyldigt" slutsteg observerades i det schacket.

Roy, om du har "gristrynet" kvar kan du väl skicka ner det till mig så att jag får testa och se hur det är konstruerat (lindat)! Skickar det givetvis tillbaka.

EQL de APQ.
Tack för ditt förklarande svar. Våra målsättningar är ju olika när vi vistas i exotiska länder. När jag tjänstgjort i Afrika har jag haft behov av en dipolantenn, lång tillräckligt för att täcka ner till 5-MHz, avstämd med en balanserad transmatch för amatörband och kommersiella frekvenser.
Tacksam om du ville ge en skiss på hur din 50:600-ohm tvåstegsbalun såg ut och vilket ringkärnematerial du använde. Kanske har jag missat något. Kommer att tillverka en sådan bums!

73
Bengt SM6APQ
 
Jodå Bengt, det var många Amerikanska företag som byggde sådana ett tag. 10 - 15 år bakåt i tiden. det var väl mode med sådana, eller så köpte försvaret sådana.
Jag skall rota i mina lager, det kan ta ett tag, men kanske jag har sparat något. Ekorre som man är..
Det verkar finnas många alternativ på T2FD antennen, omsättning i balunen mellan 1:4 och 1:12, motstånd på från 300 Ohm till 1000 Ohm och blandningar därav.
Några standardmått lär finns, någon formel.
Jag skall oxo se om jag hittar ett gristryne med den underliga lindningen i slutstegen, med koax.

De
Roy
 
Jag kom fram till dessa två lindningsalternativ för att åstadkomma 12:1 resp 16:1 baluner.

Balun 1to12.jpg

Problemet blir att få tag i 200ohms kabel.
Jag läste någonstans att kabelns karakteristiska impedans minskade med ca 20% när den lindades på en kärna, alltså bara hörsägen.
Kanske borde då vår kabel ha närmare 250ohms impedans.

Kabelimpedansen skall ju vara kvadratroten ur Z1*Z2 men hur noga är det egentligen?

/Micke
 
GLD de APQ.
Tack tipsen. Jag skall på prov göra den "översta" balunen, 1:12, med två 4C65 kärnor. Meddelar resultatet efter test. En uppenbar fördel med denna kopplingen är att antennfeedern är galvaniskt isolerad från matningen.
Det bör gå att tillverka en balun med impedansomsättningen 1:16, 50:800-ohm genom att göra omsättningen i varje ringkärna som 1:2.83 (roten av 8).

Beträffande (understa schemat) så tror jag oxo att en bandkabel karakteristiska impedans sjunker när det finns ledande föremål i närheten av kabeln. Hur mycket i praktiken det betyder vet jag inte. De guanella baluner jag tillverkat med omsättning 1:12 borde ju tillverkas av en transmissionsledning med ett Zo av 173-ohm (geometriska medelvärdet mellan 50 och 600). Jag tvivlar på att mina två teflonisolerade trådar uppvisar denna impedans.
Tack för tips och inhopp.
73
Bengt SM6APQ
 
FPD de APQ.
Hej. Här kom ett brev idag med två gristrynen! Skall experimentera med att försöka åstakomma 50:600-ohm baluner. Har färdiga sådana gjorda enligt guanellaprincipen med ferritkärnor av ferrocube 4C65 vilket möjliggör jämföreslse med gristrynebalunerna. Tack för lånet.

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
GLD de APQ. Hej.
Nu har jag kopplat ihop en 1:12 (50:600-ohm) balun enligt de beskrivningar du sände.
Jag använde 2 st ringkärnor av ferritmaterial, 4C65.
Som lindningstråd använde jag 1mm plastisolerad enkelledare - kopplingstråd.
Jag började med att linda primären med 6 varv och sekundären med 15 varv. Omsättning omkring 2.45.
Jag fick ett mycket högt SVF och det verkade som om balunen transformerade till över 1000-ohm istället för 600-ohm. Jag började med att linda av sekundären - varv för varv - tills jag fick ett hyggligt SVF på 1.8 och 3-MHz. Detta låga SVF inträffade när omsättning mellan primär och sekundär var 1:1, 6 varv/6 varv! SVF var omkring 1.2:1 från 1.8 - 9.6-MHz. Över 9.6-MHz steg SVF från 1.7:1 för att sluta på över 3:1 på 29-MHz.
Slutomdömmet är att denna typ av balun ej är så bredbandig som en guanella-balun.
Jag reserverar mig för att jag ev. använt olämplig kopplingstråd för att linda ringkärnorna. Ferritmaterial 4C65 är också ett "frågetecken". Jag har ju lyckats bra med 4C65 för att tillverka guanella-baluner.
Jag kommer att fortsätta labba med den typ av balun.

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
Ursäkta att jag lägger mig i utan att förstå riktigt, men blir inte 15 varv på en 4C65 väl låg impedans för en bredbandstransformator vid 600 ohm och de frekvenserna?

/Arne
 
NFT de APQ.
6 varv / 15 varv - varvomsättning ungefär 1:2.45 - borde resultera i en impedansomsättning 50:300-ohm. Eftersom balunen består av 2 "transformatorer" där sekundärlindningarna är seriekopplade skulle utgångsimpedansen bli 600-ohm. Nu blev den i mitt försök mycket högre. Jag minskade då succsesivt lindningarna tills jag fick ett hyggligt SVF värde. Detta inträffade - som jag förut nämnde när omsättningen var 1:1 (6 varv/6 varv) i bägge lindningarna. Egentligen borde detta blivit en 1:4 balun - 50:200-ohm! Det kvarstår oxo att testa denna typ av baluns genomgångsdämpning - d v s förmågan att så förlustfritt överföra effekten från TX till last (antenn). Ja baluner är inte lätt och den som säger motsatsen har nog behandlat sanningen lite ovarsamt...
Jag har mycket att lära om baluner.
NFT, du behöver inte be om ursäkt för att "du lägger dig i". Alla synpunkter och kommentarer är välkomna. Inga frågor är för dumma! Det är ju ändamålet med detta forum.

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
Ursäkta att jag lägger mig i utan att förstå riktigt, men blir inte 15 varv på en 4C65 väl låg impedans för en bredbandstransformator vid 600 ohm och de frekvenserna?

/Arne

Jag instämmer.
Kan däremot inte förstå att det blev bättre när antalet varv minskade.

Så här resonerar jag...

Efter 1:1-balunen skall summan av de två transformatorerna bli 50ohm, alltså 100ohm vardera. För att transformatorns induktiva reaktans inte ska belasta ingången bör reaktansen ligga på gärna 10xZ0 d.v.s. 500ohm vid lägsta frekvens. Det blir ju 1kohm vardera och det motsvarar 80µH vid 2MHz.
Med 4C65 som har ett Al på 170 så får vi 22varv på primären.
Sekundären blir då 54varv vilket motsvarar 495µH = 6,2kohm vid 2MHz.

Visst kan man kompromissa litet men induktansen får ju inte vara så låg att den i sig själv står för hela belastningen, transformatorn i sig själv ska ju vara "osynlig"

Jag röstar för att man måste använda en kärna med högre Al för att få ner antalet varv.

...rätta mig om jag har fel.

/Micke
 
GLD de APQ.
Hej. Ja det ligger mycket förnuft i vad du säger - du har nog helt rätt. Jag måste erkänna att jag aldrig studerat och räknat med Al-värdena på ringkärnorna.
Det som nu förbryllar mig är att jag får en mycket bredbandig balun med lågt SVF när jag lindar "kopplingstrådar" på två separata 4C65-ringar. Gjort enligt guanella-principen alltså.
Jag brukar linda sju varv på de lindningarna som man kan betrakta som primärerna och c:a 14 varv på utgående sekundärerna. Se min skiss på tidigare inlägg.

73
Bengt SM6APQ
 
Jag drar mig till minnes mina experiment med de rosa eller violetta Philipskärnorna, 4C65, c:a 35 mm storleken. De i särklass bästa resultaten fick jag med dubbla sådana.
Och jag körde med tio varv där det skulla vara 50 Ohm. Omsättningarna var i första han1:1 möjligen 1:4. Avsikten var 1,8 - 30 MHz.
Trådiametern menar jag har rätt liten betydelse, och kan optimeras som sista steg.

De
FPD
 
Back
Top