Kan bara hålla med om att MTBF är helt vägledande in om system som skall funka. När jag arbetade med satellitbyggnad var allt vi monterade redovisat med ändlösa beräkningar över varje sladd etc. och hur länge dessa kommer att hålla. I vissa fall bytte vi typ av ledare/sladd bara för att få ett tillräckligt bra värde på MTBF. Det är av någon anledning väldigt vanligt att dessa system överlever ganska länge och ersätts först då ny teknologi blir tillräckligt bra. I den organisation som NASA satte ihop var ekonomerna medvetet ganska långt borta från det tekniska gränssnittet, och då håller prylarna...
Angående elektrolyter så har det varit ständiga problem därför att man ofta köpt elektrolyter som nya fabriker i Kina sålt billigt. Men då man verkar ha ständiga problem med att läsa recept, därför är den kemiska sammansättningen lite si och så och av det följer även att funktionen är lite si och så... men de är billiga... och den elektronik som säljs blir några kronor billigare än konkurrenten... och eftersom konsumenterna inte funderar om det kan finnas en anledning till att priset är lågt så går det att sälja rent skräp... till okunniga konsumenter, som dessutom blir förvånade när prylarna slutar att fungera...
Det finns massor av dessa exempel som hela tiden upprepas eftersom ekonomernas formler om hur produktion av apparater anses stå över förnuft och långsiktighet. Att utvecklingen går så fort så att det inte går att tänka långsiktighet är en myt och rent skitsnack från ekonomer som inte vill se andra visioner än sitt egna mantra.
Det går utmärkt att konstruera modern teknik med långsiktig hållbarhet, men det kräver ett planerade mellan aktörerna, något som funkade tidigare.
Samma sak som gäller för elektrolyterna gäller t.ex. för batterier. När NiCd-batterierna gick från att tillverkas i Europa till Kina var det ett elände att hitta bra batterier, men efter några år hade man lärt sig att läsa receptet... Samma sak när man flyttade tillverkningen av NiMh-batterier, först en attans massa batterier som är hopplösa att få att fungera långsiktigt därför att batterierna skiljer sig mycket mellan olika individer.
Mest trött blir man över att man alltid gör samma misstag, men samtidigt måste man fundera över varför vi konsumenter är så lättlurade att vi köper skiten och sedan klagar på att det inte fungerar... hade vi inte betalat så hade man inte fortsatt att sälja skräpet.
Min analys är som jag skrev tidigare är att vi måste bli tydligare att definiera nyttan av konsumentmakt. Vi har helt enkelt inte råd att vara så okunniga konsumenter att vi låter ekonomerna fritt styra över produktionen bara för att få köpa en apparat fem kronor billigare än konkurrenten.
Angående elektrolyter så har det varit ständiga problem därför att man ofta köpt elektrolyter som nya fabriker i Kina sålt billigt. Men då man verkar ha ständiga problem med att läsa recept, därför är den kemiska sammansättningen lite si och så och av det följer även att funktionen är lite si och så... men de är billiga... och den elektronik som säljs blir några kronor billigare än konkurrenten... och eftersom konsumenterna inte funderar om det kan finnas en anledning till att priset är lågt så går det att sälja rent skräp... till okunniga konsumenter, som dessutom blir förvånade när prylarna slutar att fungera...
Det finns massor av dessa exempel som hela tiden upprepas eftersom ekonomernas formler om hur produktion av apparater anses stå över förnuft och långsiktighet. Att utvecklingen går så fort så att det inte går att tänka långsiktighet är en myt och rent skitsnack från ekonomer som inte vill se andra visioner än sitt egna mantra.
Det går utmärkt att konstruera modern teknik med långsiktig hållbarhet, men det kräver ett planerade mellan aktörerna, något som funkade tidigare.
Samma sak som gäller för elektrolyterna gäller t.ex. för batterier. När NiCd-batterierna gick från att tillverkas i Europa till Kina var det ett elände att hitta bra batterier, men efter några år hade man lärt sig att läsa receptet... Samma sak när man flyttade tillverkningen av NiMh-batterier, först en attans massa batterier som är hopplösa att få att fungera långsiktigt därför att batterierna skiljer sig mycket mellan olika individer.
Mest trött blir man över att man alltid gör samma misstag, men samtidigt måste man fundera över varför vi konsumenter är så lättlurade att vi köper skiten och sedan klagar på att det inte fungerar... hade vi inte betalat så hade man inte fortsatt att sälja skräpet.
Min analys är som jag skrev tidigare är att vi måste bli tydligare att definiera nyttan av konsumentmakt. Vi har helt enkelt inte råd att vara så okunniga konsumenter att vi låter ekonomerna fritt styra över produktionen bara för att få köpa en apparat fem kronor billigare än konkurrenten.
r.
