Enfaldigt & enformigt otänkt

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Efter en veckas studium av olika mottagares frontpaneler och dess kontroller undrar jag varför skillnaderna inte är större än de faktiskt är. Å ena sidan finns inte två mottagare som är exakt lika till utseendet men å andra sidan så ser det ut som att den ena mottagaren bara är en blek kopia eller i bästa fall en variant av den andra eller tvärt om. Apparaterna som studerats representerar främst tidsperioden 1930-1960.

Frekvensskalorna verkar dock ha utvecklats från att ha varit stora runda rattar med indexstreck till halvrunda bandindelade skalor graderade direkt i frekvens, MHz eller kHz. I slutet av perioden ökar andelen rektangulära liggande skalor och mer krut läggs på bandspridning, loggskalor och införande av kristallkalibratorn - allt för att kunna ställa in frekvensen på en kHz när eller bättre.

Men i övrigt är det väldigt sparsamt med nytänkande tycker jag. Nästan alla apparater har de där "vanliga" kontrollerna såsom bandomkopplare, LF-volym, RF-gain och BFO. Vissa påkostade mottagare för professionellt och militärt bruk har kompletterats med kontroller för limiter, selektivitet, antenntrimmer och liknande.

Kikar man sedan på apparaternas formfaktor så ser de flesta järnlådorna ut att ha stöpts i samma gjutform från 1930. Ungefär 19" breda. Förhållandevis höga och ofta väldigt djupa. Klumpiga tunga åbäken som kräver rejäl bordsyta och ett stabilt underrede.

Och vad har egentligen hänt med designen från 1960-talet och fram till nutid. Inte så mycket faktiskt. Fortfarande är det samma slitna placeringsmallar som gäller med samma grundfunktioner på reglagen. Formatet på lådorna har dock krymt i och med transistorernas intåg och radiorören fasades ut under 70-talet. Därefter har också de flesta elektromekaniska reglagen ersatts med billiga plastknappar och underliggande menyer liksom den riktiga skalan med skalsnöre och visare ersatts av sifferdisplayer.

Samma slitna mönster kan skönjas i nästan all amatörbyggd utrustning. Frontpaneler i form av en liggande rektangel och ett fåtal kontroller för frekvens, frekvensband, volym och kanske något filter.

Hur skulle en radio med måtten 100 mm bred, 500 mm hög och 150 mm djup te sig på radiobordet, eller en liggande modell 1 m bred, 100 mm hög och 100 mm djup. Sändare i samma stuk kunde då placeras vid sidan om mottagaren eller ovanför.

Finns det någon skarptänkt här på Ham.se som kan slita sig från glim- och glödlampsdiskussionerna för att bjuda på några kreativa idéer om hur framtidens radioapparater borde designas. Ergonomi, användarvänlighet, vilka kontroller som absolut måste finnas med och vilka som mer hör till kategorin kyrkklockor och visselpipor... d v s kan vara bra att ha men aldrig används eftersom de egentligen inte behövs.

/Bengt
 
Last edited:
Hur framtidens apparater skall utformas bygger överhuvudtaget varken på ergonomi, användarvänlighet (är inte det samma sak?) eller funktionalitet. De bygger på hur mycket pengar som på kortast möjlig tid kan inhåvas av tillverkaren, vilket för övrigt de flesta känner till men blundar för.

För att ha en kreativ idé och jag antar att det är amatörradioapparater vi pratar om så måste man nog dela in framtidens apparater i kategorier; DX-modeller, Test-modeller Ragchew-modeller osv. Då blir det inte lätt.

Om vi håller oss till dessa tre modeller....

DX-modellen skall ha ett interface som kopplas till DX-clustret på internet och helt automatiskt ställer in riktantenn i den mån en sådan finns, frekvens, effekt och trafikmode. Det som sedan behövs är EN knapptryckning för att radions inbyggda AI skall sköta resten och presentera "resultatet" när innehavaren kommer hem, vaknar eller sliter sig från TV:n. Frekvens-skala eller övriga knappar är helt utan betydelse eftersom denna typ av kommunikation inte är synkronisk.

Test-modellen liknar lite ovanstående modell. Den måste naturligtvis ha ett AI med operatörens röst inscannad så att testmeddelanden på telefoni kan utskickas, CW skall ju bara vara den vanliga opersonliga stilen och där kan man nog spara lite på minnet eftersom 5NN/599 är det givna i alla förbindelser.
Kanske ett dubbelriktat format av RBN fast där ordet test måste finnas med, i övrigt samma som ovan.

Ragchew-modellen däremot liknar lite vad som finns i dag, AI behövs nog inte och lull lullet kanske kan reduceras, för finsmakaren finns det hur många båtankare som helst att tillgå.

Den som trots allt vill ha något annorlunda så går det att bygga själv i mån av tid, kunskap och ork.
 
Jag minns att jag i början av 1960-talet uppfattade och uppskattade nytänkandet från Drake, både mottagarna 1 och 2 och transceivern TR-3 som var små och lätta. Även Collins KWM-2 från samma tid såg jag som innovativ, hur kunde man klara sig med så få rattar? Icom IC-701 imponerade med sitt lilla format år 1978 och Löwe HF-150 från 1992 innebar en förnyelse med avseende på format och utseende.
Trenden är nu att få in så många knappar och rattar på panelen att den blir oöverskådlig, kanske operatören som kan bemästra den känner sig duktig.

Lennart
 
Gammalt talesätt: Vännernas beundran ökar med kvadraten på antalet rattar!

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
Två tankar.

Som basstation kunde man tänka sig att fronten påminde mer om ett blockschema. Ofta, eller i varje fall för ofta så händer det att folk skruvar på rattar och ställer in i menyer utan att veta vad de gör eller i välken ände på radion det sker. Om hela fronten var en pekskärm så kan blockschemat ändras när tillbehör adderas.

För mobiltrafik före det bästa att man inte kunde se radion. Det borde finnas en unversalanslutng där man ansluter radion och dess kontroller kan tas fram tillsammans med navigations och multimedia skärmen. Ännu bättre om valda delar som frekvens och S-mätare kan visas på valfritt ställe på vindrutan som redan börjar komma med hastighetsmätare m.m..
 
Det ligger nog mycket i Bjarnes kreativa funderingar om hur framtidens radioapparater kommer att "se ut". Bäst illustreras kanske framtiden ändå av RVV:s två bilder där den ena lådan är ett simpelt datortillbehör för köpeamatören och den andra en upphottad snabbtelefon för kortvåg.

Det är dock mycket troligt att konsumentoptimerade enheter som dessa två kommer att attrahera framtidens radiooperatörer, särskilt de unga som av åldersskäl saknar all erfarenhet/intresse av hur gamla radioapparater från förra seklet var uppbyggda och hur de användes. Jag kan tänka mig att bland de viktigaste tillbehören till framtidens "radiointerface" kommer vi att finna plastskal i olika färger och olika användarprogram beroende på vilken typ av radiotrafik som blir aktuell.

Precis som Lennart DFF skriver så ser man en tydlig brytpunkt kring 60-talet då apparaterna blev mindre och mer kompakta. Men ändå är det ungefär samma kretslösningar inombords och samma vanliga reglage på frontpanelerna. Få reglage men bara de reglage som verkligen behövdes. Inga onödiga "bra att ha".

Den som roar sig med att jämföra kopplingsscheman för olika fabrikat av amatör- och proffsradiomottagare och rundradiomottagare från 30-talet fram till 70-talet kommer att finna att de flesta mottagarna innehåller mellan 5-8 rör och att grundkopplingarna är ytterst snarlika. Det som skiljer mest är mekaniken där rundradiomottagare har ett hölje av trä och där amatör- och professionella mottagare är tillverkade helt i metall. De billigare amatörapparaterna är tillverkade i tunnplåt medan de professionella och militära ofta har 5 mm järnplåt som front. Tunnplåt i höljena resp kraftig järnplåt för de militära. Lite längre fram på 70- och 80-talen byttes järnet ut mot aluminium.

För ett tag sedan roade jag mig med att försöka rangordna viktigheten av reglage och kontroller på en typisk mottagare. Allra viktigast torde ratten för frekvensinställning vara. Den klarar vi oss inte utan. Därefter volymkontrollen om det är en enbandsmottagare. Annars hamnar bandomkopplaren som tvåa och volymen som trea. Men sen då? Resten av rattarna kan man ofta klara sig bra utan - i nio av tio lyssningsfall. Val av filterbandbredd kan vara bra att ha ibland. Sak samma med RF-gain. Så kan man fortsätta och väga och värdera varje enskild finess. Bra att ha, absolut nödvändig, onödig o s v.

Att detta är sant kan man ibland se på gamla radioapparater där färgen kring VFO-ratten, bandomkopplaren och volymkontrollen är helt utsliten medan resten av frontpanelen är i nyskick.

De rattar som används flitigast är de som måste placeras på rätt ställe på fronten medan de som aldrig används antingen inte borde finnas eller med fördel kunde placeras på chassiet eller baksidan. T ex S-meter Zero.

Mer moderna apparater som t ex FT1000MP som jag har erfarenhet av har många funktioner vars värde är diskutabla. Varje extraknapp/ratt är en potentiell felkälla så tillvida att ratten kan hamna i fel läge vid fel tillfälle och därmed ställa till oreda. Nu menar jag inte bara SPLIT-knappen utan alla möjliga inställningar inkl de parametrar som kan justeras i undermenyerna.

/Bengt
 
Jag skulle tro att framtidens radio blir som man betalar för. Liksom det har pratats om framtidens bil; med sitt betalkort insatt i panelen bestämmer man hur bilen ska vara utrustad för den färd man vill förete. Man betalar för den motorstyrka man önskar, tillbehör och komfortutrustning. Allting annat som inte önskas stryks och man betalar inte för det. Man bestämmer till och med vilken typ av bromssystem man ska ha och vilken säkerhetsnivå som bilen ska hålla. Naturligtvis justeras samtidigt kostnaden på både fordonsskatten, försäkringen och alla andra nypåkomna avgifter.
Likadant med radion hemma i schacket. In med kortet och klicka igenom beställningsmenyn. PA-130W idag, RF Gain - nej, IP3 - 45dB och så vidare.
Såvida nu inte hela jädra radion ligger på molnet och ger signal vid sändning tillbaka från Internetjacket och direkt in i en fiberingång på slutsteget. För vem vill ha något annat slutsteg än ett med stora häftiga rör? Det går inte att sätta i molnet...
 
Med Albert Einsteins ord: "Everything should be made as simple as possible, but no simpler"

Jag är av den bestämda åsikten att vi ska söka inspiration hos de professionella brukarna av materiel när det gäller att utforma radioapparaternas "Man Machine Interface".
Kanske den största och bredaste kompetensen inom detta område finns hos flygbranschen, förkroppsligat i branschorganisationen "Airlines Electronic Engineering Committe", AEEC, där hela civilflygets samlade kunnande används för att ta fram specifikationer, "ARINC Characteristics" där hela utformningen och funktionaliteten finns noga beskriven.

AEEC har tagit fram två specifikationer för VHF- och HF-radio för ombordbruk;
ARINC 716 och ARINC 719. Dessa specar förutsätter att själva radioutrustningen finns i en separat enhet och att manövreringen sker från separata manöverenheter vilka har standardiserade mått och dispositioner.
Man kan se det analogt med den löstagbara frontpanelen hos t.ex. IC-706.

Enkel manövrering och inte någon enda onödig "knapp eller ratt" är det som kännetecknar sådan materiel. Se de bifogade bilderna på HF- resp. VHF-kontrollpaneler.
HF-panelen skulle dock behöva ett läge till på modeomkopplaren för CW, och VHF-panelen skulle även den behöva kompletteras med en modeomkopplare med FM, CW och USB. Sådana paneler finns för militärflygplan där radioutrustningen ofta är mer generell än den som trafikflyget använder.

Onödiga och kontraproduktiva manöverorgan som "Mic-Gain" lyser helt med sin frånvaro.

För att styra signalvägarna från mikrofon och telegrafnyckel i ena riktningen, samt till högtalare och hörtelefon i andra riktningen används en "Audio Control Matrix Panel" med samma modulmått.

Med denna filosofi så kan vi dölja radioutrustningen på ett ställe där den inte är i vägen, och ha endast manöverpanelerna synliga.

Den störningsdrabbade skulle kunna utnyttja ett fiberinterface för att få galvanisk isolering mellan radio och manöverpanel, och med ett integrerat Ethernetinterface skulle fjärrmanövrering över i princip obegränsade avstånd medges.

Med denna filosofi skulle radioamatören kunna koncentrera sig på väsentligheter istället för att förvirras av ologisk disposition av knappar, rattar och menyer.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

Attachments

  • arinc.gif
    arinc.gif
    13,6 KB · Views: 87
  • arinc719.gif
    arinc719.gif
    4,9 KB · Views: 76
Last edited:
enbart kommersiella frontpaneler vore rätt trist i längden

vore intressant om man kunde komplettera pekskärmens desktop i tranceivern med en app i stil med spectrumlab, inte för att radio "låter eller går bättre" för den skull - snarare för att lära sig nåt på köpet.
 
En personlig favorit är SRT CR304. Där finns inte mycket i onödan. Lite Konsum blå-vitt RADIOMOTTAGARE KORTVÅG över den. Obs att det inte ska vara varianten med dekadrattar (CR302) (även om det finns charmpoäng med nixierör). Dekadrattar måste vara ett straff för en radioamatör. För professionella användare kanske det är mer lämpligt.

En anti-favorit måste väl SRT CR90 vara, även om jag aldrig använt den. Känns jobbigt att behöva välja funktion för ratten hela tiden. Känns som någon konstruktör ville vara nytänkande utan att tänka på hur en radio ska användas.

Anti-favorit nr två är försvarets Ra195 med dekadknappar som till råga på allt bara går åt ett håll.
 
Det finns en analogi med bilstero: http://www.globalnerdy.com/wordpress/wp-content/uploads/2012/05/car-stereo-i-wanted-10-years-ago.jpg

Jag tror inte att radioamatörer generellt vill ha en radio utan rattar och knappar.

All utveckling hittils har ju pekat på det motsatta, även om många knappar och rattar döljs i undermenyer av olika slag, men mycket inställningsmöjligheter vill vi ha, även om det innebär att hälften av inställningarna alltid kommer att vara felinställda.

För att fortsätta med flyg-jämförelser, Glass-panel är nog nästa steg, stora bildskärmar antingen med fysiska knappar runt om (föredrar jag), som ändrar funktion med vilken meny man är inne i, eller pekskärmar (nej, det ÄR ingen bra ide att kladda på tittytan med fingrarna, på telefoner, ja, på datorer absolut inte, på radio, nej....)
 
En personlig favorit är SRT CR304. Där finns inte mycket i onödan. Lite Konsum blå-vitt RADIOMOTTAGARE KORTVÅG över den. Obs att det inte ska vara varianten med dekadrattar (CR302) (även om det finns charmpoäng med nixierör). Dekadrattar måste vara ett straff för en radioamatör. För professionella användare kanske det är mer lämpligt.

En anti-favorit måste väl SRT CR90 vara, även om jag aldrig använt den. Känns jobbigt att behöva välja funktion för ratten hela tiden. Känns som någon konstruktör ville vara nytänkande utan att tänka på hur en radio ska användas.

Anti-favorit nr två är försvarets Ra195 med dekadknappar som till råga på allt bara går åt ett håll.

Håller helt med. CR304 är en ganska optimal konstruktion både på och bakom panelen.

CR90 blev ett "sidospår" som egentligen var avsett för datorstyrning i en tid när man räknade med att radiooperatören skulle försvinna tämligen omgående.

Protokollen för att styra CR90 och TD90 som ingick i "System 90" var dock även de av karaktären "intelligenstest för programmerare".

FRA kom sedan att ställa sedan upp specifikationen för efterföljaren CR91 som blev ganska trevlig.

Jag byter inte bort mina CR91-or mot något annat än Telefunken E1800A eller möjligen R&S EK890.

Läs nedan vad Fred Osterman skriver om CR90/91 i "Shortwave Receivers Past & Present".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

Attachments

  • system90.gif
    system90.gif
    88,7 KB · Views: 150
Last edited:
Jag tror inte att radioamatörer generellt vill ha en radio utan rattar och knappar.

All utveckling hittils har ju pekat på det motsatta, även om många knappar och rattar döljs i undermenyer av olika slag, men mycket inställningsmöjligheter vill vi ha, även om det innebär att hälften av inställningarna alltid kommer att vara felinställda.

Det som du pekar på är "konstlade behov" som har liten eller ingen förankring i den operativa verkligheten.

Med risk att sticka ut hakan vågar jag påstå att "riktiga radioamatörer" skulle klara sig alldeles utmärkt med de antal manöverorgan som finns på t.ex. en ARINC 719 HF manöverpanel.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Framtidens radio kommer säkerligen att vara, i stort sett, mjukvarubaserad. Mottagaren samplar direkt på antenningången och sändaren blir digital ända till sista effekttransistorn (som går i klass D). Det är därmed fritt fram för hur mycket knappar och rattar som helst. MEN sådana är dyra och får nog göras virtuella på en pekskärm.

Med lämplig processorkraft kan man göra hela systemet självoptimerande så alla knappar och rattar blir överflödiga. Mottagaren väljer själv förstärkning och bandbredd efter vad som tas emot för tillfället. Även sändaren regleras så att utsignalen alltid är perfekt. Allt kan naturligtvis konfigureras i radions grundinställningar.

Resultatet blir en radio med två rattar: Volym och frekvens.
 
......
Hur skulle en radio med måtten 100 mm bred, 500 mm hög och 150 mm djup te sig på radiobordet, eller en liggande modell 1 m bred, 100 mm hög och 100 mm djup. Sändare i samma stuk kunde då placeras vid sidan om mottagaren eller ovanför.

........

/Bengt
Nåt sånt här kanske?
 

Attachments

  • 10-Tube super heterodyne.jpg
    10-Tube super heterodyne.jpg
    33,4 KB · Views: 187
Åhhh, den var ju underbart fin. En sådan får det bli med en tillhörande sändare i samma stuk. :)

/Bengt
 
Det som
du pekar på är "konstlade behov" som har liten eller ingen förankring i den operativa verkligheten.

Med risk att sticka ut hakan vågar jag påstå att "riktiga radioamatörer" skulle klara sig alldeles utmärkt med de antal manöverorgan som finns på t.ex. en ARINC 719 HF manöverpanel.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

Hur ställer man in DSP'n på den?
Hur väljer man filterbredder?
Var ställer man split?
Var väljer man sidband?

Eller menar du att sånt är onödigt?
 
VJX, några av de funktioner du nämner är nog inget den vanlige ringpratande radioamatören har någon direkt nytta av. Passar förmodligen bättre för radioproffset och super-DX-aren som vill kunna gräva djupt ner i bruset bland störningar och knaster för att fiska fram de allra svagaste signalerna.

I övrigt tror jag att de duktigaste och mest erfarna radiooperatörerna är de som klarar sig bäst med bara ett fåtal reglage på sina radioapparater. Yrkesgnistar är t ex kända för att lyssna i stor bandbredd på telegrafi och låta all signalprocessering ske i den egna hjärnan medan oerfarna radioamatörer gärna kopplar flera smala filter i serie för att inte bli störd.

För generell lyssning behövs därför inte särskilt många reglage och finesser på en radio. Därmed inte sagt att det finns fördelar med att kunna välja bandbredd m m ibland. Men 200 knappar eller fler som en stor plastradio kan innehålla har ingen nytta av. :rolleyes:

/Bengt
 
En god design bör kunna erbjuda både det enkla "interface" som EQL talar om men också ge tillgång till ett mer avancerat.

För övrigt så haltar referensen till yrkesgnistarna då inga av dessa hade tillgång till moderna riggar utan utvecklade sin stil på det som fanns tillgängligt på den tiden.

De nya teknikerna som DSP med mera är så pass unga att det inte riktigt har satt sig hur de ska presenteras för operatören, man kan hoppas att Occams rakniv kommer fungera även här och att det enkla segrar över teknikoptimisternas knappeufori. Jag tror det just är teknikoptimisterna som styrt designen de senaste åren.

Tyvärr är det ju trender som styr sådant och vad det blir i slutändan det vet inte ens stationskatten Bosse :)

EQL:
Om du någonsin försökt genomföra ett ring QSO på 80m med alla QRM, både medvetna och omedvetna, i synnerhet på en medioker antenn i stadsmiljö så skulle du inse att att alla dessa nya finesser faktiskt behövs ;)
 
Last edited:
Back
Top