Enkel fältstyrkemeter för 1179 kHz

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Här presenteras ett snabbt ihopkommet byggprojekt som kanske kan vara intressant att fundera över. I samband med ESR:s och Hörby Radioförenings provsändningar från Hörby på 1179 kHz bestämdes att mäta fältstyrka från stationen och jämföra denna mot 1928 års mätningar som utfördes av Radiobyrån vid Kung Telegrafverket.

Första delen av dessa mätningar finns redovisad i ESR Resonans nr 1/2015. Mätningarna i september 2015 gjordes på 30 olika platser runt om i Skåne och resultaten visade sig stämma väl överens med de gamla mätningarna från 1928.

Nu går vi vidare och skall mäta mer lite mer noga och på betydligt fler mätpunkter längs några få utvalda rutter med Hörby i centrum. I första mätningen användes en professionell EMC-mätmottagare R&S ESCS30 med en kalibrerad magnetisk loop-antenn och som komplement en aktiv monopolantenn, även den kalibrerad för att ge korrekta fältstyrkevärden.

ESCS30 mottagaren är dock lite bökig att använda i en personbil och drar ganska mycket ström från den externa 24 V batteripacken. Dessutom är det ju lite fusk att använda köpegrejor. Som alternativ har jag därför skruvat ihop en egen mätmottagare som är betydligt mer lättanvänd än R&S-mottagaren och som inte dränerar batterierna så snabbt.

1.jpg
Mottagaren är uppbyggd av några moduler som monterats på en 22 x 22 cm al-plåt. Boxen längst upp till vänster innehåller lokaloscillatorn AD9850 som styrs av Arduino Pro Mini. Nu inställd att ge 1000,2 kHz samt 1179,2 kHz LO-signal. Boxen till höger innehåller ingångssteg med en Mini Circuits +6 dBm blandare, MF-förstärkare för 200 Hz centerfrekvens med bandbredden 300 Hz med en OP-förstärkare som MF-filter samt en logaritmisk förstärkare med lite drygt 90 dB förstärkning. Efter log-förstärkaren sitter en spänningsföljare för att driva det analoga mätinstrumentet som täcker området -97 till -17 dBm motsvarande 10 dBuV till 90 dBuV. En 0-4 V DC-utgång finns också som kan anslutas till en kommande modul med en AD-omvandlare och uPc för digital visning direkt i dBuV. I nuläget kan visarinstrumentet läsas av och skalstrecken via en tabell översättas till dBuV/m med avvikelser mindre än 0,5 dB eller så. Det är tillräckligt bra för ändamålet.

Under visarinstrumentet sitter en högstabil 1 MHz referensoscillator som används för att kalibrering och kontroll. Utnivån är justerad till 50,0 dBuV och stabilare än +/- 0,1 dB och skall när allt är OK motsvara exakt 50 skalstreck på visarinstrumentet.

Två antenner kan anslutas, en aktiv monopolantenn monterad på en 30 x 30 cm stor magnetisk platta med hög kapacitiv koppling till referensjordplanet dvs biltaket, samt en magnetisk loop-antenn placerad på ett stativ 1 m över marken och som kan användas som komplement eller som referens för att säkerställa att hela mätsystemet är rätt kalibrerat och visar rätt värden.

Båda antennerna är f n injusterade för 0 dB antennfaktor vilket innebär att det avlästa dBuV-värdet blir det samma i dBuV/m. Den magnetiska loopen är kalibrerad mot en annan kalibrerad loop som det finns spårbar kalibreringsdata på. Den aktiva monopolantennen är i sin tur kalibrerad mot loop-antennen och med hänsyn tagen till monopolens placering på biltaket.

2.jpg
Första provskottet idag. Monopolens antennfaktor beräknades och förstärkningen ställdes in i labbet före montering på biltaket. Därefter kördes en runda på ett antal småvägar inom en 5 x 5 km kvadrat utanför Lund där fältstyrkan från monopolantennen jämfördes med fältstyrkan från loop-antennen. Den vertikala axeln visar den mottagna nivån i dBm och den horisontella axeln 9 mätpunkter längs rutten. Man kan se att förstärkningen i monopolantennen behöver sänkas c:a 0,5 dB för att korrelera med den magnetiska loopen.

En viss avvikelse kommer alltid att finnas då förhållandet mellan E- och H-fält varierar en smula beroende på terräng och skuggande objekt. T ex dämpar ett skogsparti E-fältet något mer än H-fältet medan stora metalliska objekt verkar dämpa H-fältet mer. Den relativt stora avvikelsen i mätning 3 beror ev på något sådant eller så är det en felavläsning. Nio mätpunkter inom ett så begränsat geografiskt område är för få för att känna sig helt säker.

I morgon skall en ny mätrutt köras efter att antennfaktorn justerats ner 0,5 dB, så får vi se om kurvorna trillar på plats.

De skarpa mätningarna på Hörby mellanvåg skall denna gång göras under färd och med den aktiva monopolantennen placerad mitt på biltaket. Det lär bli mer rationellt än att behöva stanna och rigga upp stativ och mätantenner så som vi gjorde i den första mätomgången. Vi ser också möjligheten att ansluta en GPS och logga mätvärdena automatiskt och kontinuerligt för senare bearbetning i datorn.

En sak som redan nu visat sig är att fältstyrkan kan vara oerhört stabil över fler km för att öka några tiondels dB på små flacka kullar som höjer sig bara några meter över omgivningen. När småbyar passeras så sjunker nivån 3-6 dB och det behövs inte många hus för att få ordentliga dipp. Inne i Lund är fältstyrkan c:a 20-30 dB svagare än strax utanför bebyggelsegränsen. Lärorikt projekt.

Mätmottagaren är tänkt att användas i ett liknande projekt senare där olika typer av 21 MHz antenner skall utvärderas m m. Så i detta skede är projektet mest till för samla erfarenheter och få underlag för vidare funderingar.
 
Last edited:
Intressant. Den där aktiva monopolantennen skulle vara intressant att veta lite mer om. Har i ett tidigare liv använt en sådan (EMCO 3301B tror jag den hette) och det var egentligen en ganska enkel skapelse. Ett spröt av samma typ som en ordinär transistorradio som matade en enkel förstärkare. Vad jag minns var det enkelt att kalibrera då man tog bort sprötet, matade in signal via en kondensator som ersatte sprötet och mätte vad man fick ut. Till korrektionsvärdet man mätte upp lade man till ett teoretiskt värde för sprötet och sedan hade man antennfaktorn. Har funderat på att bygga en sådan mätantenn.
Hittade förresten antennens manual på nätet och det var 3301B.
 
Min konstruktion är snarlik EMCOs och förmodligen alla andra fabrikat. De bygger alla på samma koncept. Jag använder en U310 som impedanskonverter som driver en BFW16A. Som utgångssteg sitter nu en MAR7 som tillsammans med dämpare stabiliserar utgångsimpedansen och ställer antennfaktorn. Sprötet är 1 m långt 10 mm al-rör vilket är tillräckligt för att få god känslighet långt ner under 100 kHz men för långt för att få att få spikrak frekvensgång över c:a 10 MHz. Där börjar ju sprötet bli långt i förhållande till våglängden och metoden med att kalibrera genom en kondensator blir inte tillräckligt rätt. 0,5 m spröt hade passat bättre för frekvenser mellan 10-30 MHz om man nu vill ha helt spikrak frekvensgång eller konstant antennfaktor.

Kalibreringen går till som du skriver, via en kondensator med samma kapacitans som sprötet utgör. Om man justerar förstärkningen till 0 dB så blir antennfaktorn 6 dB beroende på att den effektiva höjden för ett 1 m långt spröt är 0,5 m, dvs halva spänningen. Det är nog så de flesta EMC-mätantenner är specificerade. Lätt att kalibrera. Ett fabrikat har en kalibreringsplugg med spänningsdelare och när man kalibrerar antenngain för 0 dB så blir antennfaktorn också 0 dB. Det är praktiskt om man kan nöja sig med ett begränsat frekvensområde där antennfaktorn är den samma.

Om man vill vara noga så får man ta hänsyn till strökapacitanserna i kalibreringsfixturen vilket jag gjort. Som du ser på bilden för EMCO-antennen så har den en ganska stor isolator där antennsprötet är inskruvat. I min antenn har jag valt samma metod och ökat värdet för seriekondensatorn i kalibreringsfixturen som kompensation för shuntkapacitansen i fixturen. Jag har en annan kommersiell mätantenn som var vanlig på de militära mätlabben i USA och den visar flera dB fel värde vilket jag sett att man också noterat i förarbetet inför ändringen i MIL STD 461F, tror jag det var. Där hade man konstaterat att olika kalibreringsmetoder gav olika resultat och detta plus olycklig placering av antennen i mätlabben kunde ge mätfel upp till 10-20 dB. Det var nog en tragisk upptäckt för dem. Men du som jobbat med EMC-provning vet ju att det är lätt hänt. Hi hi.

Jag laborerade en hel del med kalibreringsmetoden och har mätt upp sprötets egenkapacitans både med och utan isolatorn på olika typer av referensjordplan. Ur dessa värden gick det sedan att beräkna och bygga en egen kalibreringsfixtur.

När antennen är placerad på ett referensjordplan (typisk 60 x 60 cm) på marken så blir då den mottagna fältstyrkan avläst värde + antennfaktorn. Om antennen höjs upp till t ex 1 m över marken så ökar utsignalen med c:a 6 dB osv. I mitt fall där antennen är placerad på biltaket har jag kompenserat för "höjd-gain" genom att justera förstärkningen på monopolen så att den visar samma värde som den kalibrerade loop-antennen gör när jag mäter fältstyrka från Hörby 1179 kHz i detta fallet.

Det blir ju så att om förstärkningen i den aktiva antennen ställs till 0 dB med hjälp av kalibreringsfixturen så blir värdet nästan rätt på 1 m höjd utan att behöva lägga till antennfaktorn 6 dB. Biltaket är högre och bilen i sig påverkar. Så man får backa av gainet några dB här.

Jag kan skicka dig schemat när jag ritat in de senaste ändringarna. Du kan enkelt sno ihop en sådan antenn på några timmar om du bygger som jag, i luften på en bit kopparlamainat i en gjuten al-box. Det skall noteras att ingångssteget med U310 inte bör monteras på mönsterkort eftersom strökapacitanserna i gate-kretsen blir för höga med minskad känslighet som följd plus att fukt på kortet får stor inverkan. Det är problem nog med isolatorn till sprötet som borde vara betydligt större i diameter, särskilt vid utomhusbruk.

Ooops, ser i mitt diagram i första inlägget att jag glömt att kompensera för en 20 dB pad som användes vid kontrollmätningen av de indikerade mätvärdena. Siffervärdena skall således vara 20 dB högre (-63 till -67 dBm) men det förändrar inte syftet med mätningen som enbart var att undersöka differensen i dB mellan E- och H-antennerna.
 
Last edited:
Nu är förstärkningen på monopolantennen minskad med 0,5 dB och en ny utvärdering har gjorts i 17 mätpunkter.

3.jpg

De 17 mätpunkterna ryms inom ett geografiskt område med radien c:a 1,5 km och är mer samlade än vid förra mätningen igår.

E- och H-ant 20151030.jpg

Terrängen i området är flackt öppet landskap i alla riktningar med höjdskillnader på c:a 10-12 m åt öster där mätpunkterna 10-11 samt 14-17 ligger högst och med helt fri horisont mot Hörbysändaren. Mätpunkterna 1-7 är alltså aningen skymda i riktning Hörby. Man ser inte horisonten därifrån. Mätpunkt 7, 8 och 9 är bara 20 m från kontaktledningarna för järnvägen i bildens övre vänstra hörn. Den gula linjen österut markerar riktningen till Hörby från mätområdet. Avstånd till sändaren 35 km.

Jag noterade en mycket långsam fading över flera minuter på c:a +/- 0,2 dB som gör det lite besvärligt att fastställa nivåerna även om skillnaden mellan E- och H-antennerna på varje enskild mätpunkt är helt konstant. Växlingen mellan antennerna görs ju på några sekunder. Avståndet 35 km är nog lite för stort för mätningar i häradet tiondels dB.
 
För den som tycker mätteknik är intressant så kommer en ny graf med två mätkurvor till. I förra grafen hade jag läst av ett analogt visarinstrument och det vet vi ju att det kan vara svårt när det kommer till decimalerna.

I nedanstående graf har jag återupprepat mätningarna i de 17 mätpunkterna dagen efter med de två antennerna (Monopol 2 och Loop 2 i diagrammet). Avläsningen har nu gjorts på en digitalvoltmeter med upplösningen 1 mV som motsvarar en förändring i dB om c:a 0,02 dB/mV.

Det loggade värdet i millivolt har sedan överförts till dBm genom att ställa in utnivån i en högstabil signalgenerator till samma indikering (samma millivolttal) som antennen gav i mätmottagaren. Det blir mycket exakt. Inför varje mätning kontrollerades kalibreringen och den totala avvikelsen vid de 17 mätpunkterna var 2 mV på instrumentet. Detta beroende på en liten temperaturavdrift i mätmottagaren som var inlindad i en tjock filt och hölls vid c:a 20 graders omgivningstemperatur.

4.jpg

Med hjälp av kalibreringsfixturerna för den aktiva monopolantennen och loop-antennen så har jag också undersökt hur förstärkningen ändrar sig med temperaturen. De båda antennerna anslöts till en nätverksanalysator där amplitudupplösningen är mycket hög. Först fick elektroniken i antennerna stabilisera sig i 20 graders rumstemperatur och därefter flyttades de ut utanför fönstret i c:a 7 graders temperatur. Amplitudavdriften från +20 till +10 grader var 0,08 dB för monopolen resp 0,1 dB för loop-antennen. Inget som har någon praktisk betydelse men bra att känna till.

Medelvärdena för mätomgång 2 var någon tiondels dB lägre än den första men i övrigt ser det väl bra ut. Ett uppmätt medelvärde för det geografiska området hamnar kring -65 dBm vilket motsvarar 42 dBuV/m eller 0,12 V/m. För att nå upp till mätvärdet 5,6 mV/m som Radiobyrån registrerade 1928 från 10 kW sändaren med T-antenn i Karlsfält där vår 5 W ERP sändare nu är placerad så fattas alltså 33 dB . Om 5 W ökas med 33 dB så får vi faktiskt 10 kW (+37 dBm + 33 dB = +70 dBm) så det är nog inte helt galet ändå. Nu känner vi dock inte till de båda antennernas faktiska verkningsgrad så de verkliga siffrorna kan nog slå på några dB hit eller dit. Dessutom baseras Radiobyråns mätvärden på att den tillförda bärvågseffekten till T-antennen var 10 kW. Vår tillförda bärvågseffekt är 20,0 W och kommer 5 W av dessa ut i etern så är det nog väldigt bra. Den betydligt större T-antennen var nog betydligt effektivare än vår pyttelilla antenn.

Andra slutsatser än dessa emotses gärna.
 
Vet inte hur fuktigt det är i marken i mätområdet, men här har det inte regnat alls under hela oktober. Skulle kanske vara intressant med en mätserie efter en riktigt blöt period? Vad jag kan minnas finns inga sådana jämförelser i de gamla mätserierna för mellanvågssändarna, men jag kan ju ha missat det. Inträngningsdjupet kanske är så stort att det inte märks?

/Roland
 
Nej jag har inte sett några sådana mätserier i arkivet efter Hörby Rundradio men det finns kanske i Telegrafverkets arkiverade mappar i Stockholm.

Jag har monitorerat signalstyrkan på min SDR radio och den visar -71 dB konstant vid torrt väder. En dag då vi hade kraftigt regn över hela Skåne mätte jag -73 dBm och det lägre värdet höll i sig hela dagen även efter det slutat regna. Dagen efter var nivån -71 dBm igen. Svårt att veta vad orsaken kan vara. Ökad dämpning genom träd m m eller kanske att antennens impedans drivit iväg. Bandbredden i tunern är ju bara 20 kHz i 2:1 punkterna och 1:1 på arbetsfrekvensen 1179 kHz.

Dagtid har jag noterat en mycket långsam fading på mätsträckan 37 km. +/- 0,2 dB typiskt. Men medelnivån är väldigt stabil från dag till dag. Mätt med loop-antennen utomhus helt fritt och med mätmottagaren.

Skall kolla igen nästa gång det regnar ordentligt. Jag har letat i litteraturen efter mätningar på rundradio och MV men finner inte något som bygger på faktiska mätningar. Mest teorier och formler som jag har svårt att omsätta till något användbart i mina experiment.
 
Ett uppmätt medelvärde för det geografiska området hamnar kring -65 dBm vilket motsvarar 42 dBuV/m eller 0,12 V/m.

Intressant det hela.
Jag höll på med liknande mätningar för 15 år sedan, för att se hur nära gränsen på 1W ERP jag låg på 136 kHz.
Tror det är ett skrivfel ovan. Borde bli 0,12 mV/m.

Man kunde ha X-axeln graderad i km och lite fler mätpunkter på kortare avstånd i samma diagram.

Om man räknar baklänges vilken utstrålad effekt ni har baserat på de uppmätta fältstyrkorna så hamnar man på under 0,5 W.
Det skulle behövas fler mätningar på kortare avstånd för att kunna bortse från markens beskaffenhet.

https://www.itu.int/rec/R-REC-P.368/en
http://www.zerobeat.net/G4FGQ/grndwav4.exe

Jag får antennens strålningsresistans till 4,5 Ohm. Det är baserat på helt horisontella topplinor. Om matningsimpedansen är uppmätt till 6 Ohm så är den teoretiska verkningsgraden hela 75%. 20 W in skulle ge 15 W utstrålad effekt. Just denna avvikelse mellan 15W och 0,5W kan man fundera över.

/Christer
 
Tack för intressant input. Ja det är ett skrivfel. 0,12 mV/m skall det naturligtvis vara.

>>>Man kunde ha X-axeln graderad i km och lite fler mätpunkter på kortare avstånd i samma diagram.

Just denna mätning var endast avsedd för att känna lite på hur stora avvikelserna kunde tänkas bli om man mäter inom ett relativt begränsat geografiskt område med de två antennerna. Det finns ju många faktorer att ta hänsyn till från rena avläsningsfel till att mätmottagaren har sina begränsningar när det gäller mätonoggranhet.

I nästa vecka skall vi mäta skarp på ett antal mätrutter från Hörby ut till 50-60 km. Mätvärdena skall plottas som funktion av avståndet i km för att få fram en kurva där lutningen är avhängig markkonduktivitet och terräng. Det var så man mätte upp det ursprungliga täckningsområdet 1928.

Antennen som den ser ut nu består av en vertikal radiator 15 m lång med fyra 30 m långa topplinor som lutar nedåt där fästlinorna är avslutade några meter över marken c:a 60 m bort från antenncentrum. Fyra radialer 1 m över marken och 56 m långa. Är det med dessa indata du simulerat förutom att du har använt raka topplinor?

Impedansen vid resonans är uppmätt med en antennanalysator till 6 ohm. Antenntunern förinställdes till bästa SVF mot ett 6 ohm motstånd och behövdes bara justeras en aning när tunern installerats vid antennen. 75% verkningsgrad är helt orimligt men kanske 10% skulle gå att uppnå med en sådan antenn?

>>>>Just denna avvikelse mellan 15W och 0,5W kan man fundera över.

Ja det är en stor avvikelse och jag har just nu ingen förklaring. Att 0,5 W ERP skulle gå så pass bra som det ändå gör är lite överraskande men kanske inte omöjligt ändå?
 
Last edited:
Antennen som den ser ut nu består av en vertikal radiator 15 m lång med fyra 30 m långa topplinor som lutar nedåt där fästlinorna är avslutade några meter över marken c:a 60 m bort från antenncentrum. Fyra radialer 1 m över marken och 56 m långa. Är det med dessa indata du simulerat förutom att du har använt raka topplinor?

Ja, det stämmer. Fast 'simuleringen' gjordes på räknedosan. ON7YD har formler på sin hemsida.
Tar man en ren 14,5 m vertikal utan toppkapacitans så blir strålningsresistansen 1,28 Ohm på 1179 kHz. 1,28/6= 21 % verkningsgrad.

Använder man sedan G4CNN:s formel för slopande topplinor och stoppar in 4 st 30 m långa som slutar 9 m över mark så blir vinsten relativt en ren vertikal 3,8 dB om jag räknat rätt i hastigheten.
 
Jag har uppgifter på att 10 kW-sändaren gav 75 dBuV/m (5,6 mV/m) på 35 km avstånd i det området vi nu mäter 42 dBuV/m (0,12 mV/m) med vår 5 W ERP (?) sändare. Diff 33 dB.

Om effekten på 10 kW sändaren till T-antennen med kanske 50% verkningsgrad minskats med 33 dB hamnar vi på 2,5 W som då också skulle ha gett 42 dBuV/m.

I de första mätningarna vi gjorde på 1 km avstånd i 6 olika riktningar så registrerades värden mellan 81,2-83,5 dBuV/m med medelvärdet 82,15 dBuV/m. Högsta värdet vid helt fri sikt och de lägre genom en skogsdunge resp en närbelägen större lantgård.

Kommer vi närmare en förklaring med dessa siffror tro?

Jag provade att ladda ner grndwav.exe men det var tydligen inte kompatibelt med min Windows-version.
 
... 1 km avstånd i 6 olika riktningar så registrerades värden mellan 81,2-83,5 dBuV/m med medelvärdet 82,15 dBuV/m.

82 dBuV/m blir ca 12,6 mV/m. För att få denna fältstyrka på 1 km avstånd så krävs enligt grndwav4 en utstrålad effekt på 1,9 W.
 
Om man låter GRWAVE räkna på vilken utstrålade effekter som motsvarar de uppmätta värdena både nu och 1928 så hamnar 1928 års värden på dryga 1 - 1,5 kW EIRP och dagens värden på 2-2,5 W EIRP.

Jag har använt GRWAVE ganska mycket för prediktering av prestanda hos NAVTEX-sändare på 518 kHz och det är rätt bra, +/- 1 dB eller så, på avstånd mellan 10 och 100 km. Utanför dessa avstånd så försämras noggrannheten en del.

För att kunna köra GRWAVE och andra DOS-program från fordom i moderna datorer så krävs DOS-emulatorn DOSBOX.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tackar för beräkningarna. Då börjar siffrorna kanske gå ihop ändå.

Jag har också letat fram anteckningarna från den första något förenklade mätrundan vi gjorde i början av september. Bästa match med både våra egna mätningar i riktning väst och med 1928 års mätningar fick vi i figur 5 i ITU-R P.368-9. Totalt 5 resp 6 någorlunda jämt fördelade mätpunkter per mätning på 1 - 50 km hamnar exakt på en linje för 1179 kHz (mellan 1 och 1,5 MHz linjerna) normaliserat till 1 kW. Det skiljer c:a 2-3 dB mellan teoretiska värden och uppmätta värden. Man kan nog inte räkna med bättre korrelation än så då det finns många mer eller mindre okända parametrar som påverkar?
 
Ska man använda EIRP så blir det att dela med 3 för att få den faktiska utstrålade effekten (EMRP).
 
Modellen som ligger bakom GRWAVE, vilken också används för genereringen av kurvorna i P.368, är normerad till 1 kW EIRP.
Vill man använda andra mått så blir det korrektionsfaktorer.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
I BS.561-2 står;

"The reference antenna, when fed with a power of 1 kW, is considered to radiate an e.m.r.p. of 1 kW in any direction in the perfectly conducting plane and produces a field strength of 300 mV/m at 1 km distance (equivalent to a c.m.f. of 300 V).

An e.m.r.p. of 1 kW is assumed in the derivation of the ground-wave propagation curves of Recommendation ITU-R P.368.
"

Jag har tidigare använt FCCs diagramblad för 1180-1240 kHz beräktnat för 1210 kHz för mina plottningar. Vet inte om de skiljer sig åt mot kurvorna i P.368.
 
Det ska vara samma grundmodell bakom FCC och P.368 kurvorna.

Det som primärt skiljer Norton-Sommerfeld (FCC) och Millington som används i GRWAVE åt är att
den nyare Millington-modellen kan handskas med inhomogena markförhållanden och blandningar
mellan vatten och mark i utbredningssträckorna.

Anledningen till att utdata från GRWAVE är normerat till 1 kW EIRP är att modellen bakom inte är begränsad till endast vertikalpolarisation och förlustfria jordplan.

I praktiken blir det ingen större skillnad.

Den här rapporten från norska FFI kan vara läsvärd när det gäller metodik och jämförelser mellan modeller och verklighet.

http://www.ffi.no/no/Rapporter/05-01703.pdf

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
En enkel beräkning visar att kurvorna i P.368-9 är normerade till 1 kW EMRP.

Det vore intressant att veta vilken ström som går i det vertikala antennelementet.
 
I vilken härad bör strömmen hamna enligt dina beräkningar?

Jag kan kalibrera en HF-amperemeter eller kanske enklare använda en delad toroidkärna till en strömtransformator och kolla vid tillfälle.
 
Back
Top