Det är väl en allmän tanke att man ska "ha upp" sin antenn på lite höjd för att den ska funka väl. För en horisontell dipol känns det nästan lite intuitivt rätt att göra så, men hur ska man tänka om man utgår från en kvartsvågsvertikal? Är det en betydande vinst vad gäller utstrålad energi, att få upp "antennfoten" från marknivån? Jag tänker mig en vertikal med ett eget jordplan, skulle det då också vara en vinst att ha antennen separerad från det "egna jordplanet"? Att ett enklare jordplan (få radialer) ska upp från marken har ju framkommit i andra trådar, men det kanske är slentrian att tänka sig att radialerna utgår från samma punkt som vertikalen (alltså allt sitter ihop i matningspunkten).