Ang DL1000, min erfarenhet är att det verkar finnas olika kvaliteter av den linan.
Den jag fick tag på var i en tygpåse, eller nystan, med hål i mitten så man kan dra ut den där, dvs den hasplas ur.
Den var kletig av något som liknar tjära och man måste tvätta den med lacknafta.
Jag hade en dipol upp med denna lina, 2 x 40 meter, matad med stege.
Redan efter några år hade den töjts och spruckit, och trådarna i den hade rostat, det svarta ytterhöljet hade blivit vitt av solen.
Dvs skrot.
Nu har jag en 2 x 4 meter lång dipol för 5,3 MHz uppe, där jag lindat spolarna med samma tråd, dvs DL-1000 lina. Avsikten är att inte behöva anslutningar vid spolarna. den funkar efter en fem tio år, men spolarna är vita ovanpå. dvs förstörda av solen.
Andra radioamatörer har den DL1000 lina som finns på rullar för bärmes, det är väl den som förekommer mest.
Viss DL1000 hr ett transparant extra ytterhölje, som brukar flagna av.
Min tes är att DL1000 för övning dvs den på trådrulle för mes är av högre kvalitet, än den i nystan som nog var tänk för skarpt läge och inte återvinns utan skulle få ligga kvar i skogen, det kan även handla om olika fabrikat.
Sedan 15 år använder jag galvad och plastad stållina, 3 mm, (steel wire rope om det skall vara på engelska) till min 2 x 40 m långa antenn. Har inte varken kunnat mäta eller upptäcka några som helst nackdelar med den jämfört med andra trådtyper. Men det skulle ju behövas någon form av fältstyrkemätning om man skall mäta och jämför annan tråd. Å andra sidan är det rent praktiska dvs hållbarhet viktigast.
Trådstartaren var ute efter en antenntråd, som inte syns, det ar väl därför han ville ha en tunn tråd.
Gäller det att lyssna så tål det ju ev försluter, men mekanisk hållfasthet är väl kruxet.
Nu förtäljer inte historien hur lång antenn han tänkte ha frihängande?
Har för mig det finns förkopprad svetstråd?
Men så tunn kopparbeläggning lär oxider bort rätt snart.
SM4FPD