Automatisk avstämmare

[SM0UAN]

Jag skulle vara intresserad av att köpa en "autotuner" för HF (3-30 MHz), max 100-200 W. Det som är intressant är en "märkesoberoende" enhet, som jobbar med nån rimlig drivspänning (typ 12 V) och inte behöver mer än drivspänning och RF för att göra sitt jobb.
73 de SM0UAN

 

[SA5GHZ]

Jag skulle vara intresserad av att köpa en "autotuner" för HF (3-30 MHz), max 100-200 W. Det som är intressant är en "märkesoberoende" enhet, som jobbar med nån rimlig drivspänning (typ 12 V) och inte behöver mer än drivspänning och RF för att göra sitt jobb.
73 de SM0UAN

Misstänker att en Harris RF-601 kanske vore att ta till något i överkant?



Skämt åsido det finns en relativt vanligt förekommande byggsats för inte så många pengar, googla på "N7DDC coupler" så blir det många träffar med byggen och kit, det kanske kan vara något?

 

[SM0UAN]

Ser nästan onödigt seriös ut för mina nuvarande behov, men när min kommande RBMK-reaktordrivna rig kommer igång ska jag ha det i minne...

 

[SA5GHZ]

...när min kommande RBMK-reaktordrivna rig kommer igång ska jag ha det i minne...

Om man ska köra RBMK så bör man kolla så styrstavsspetsarna är minst Mk2, och inte ursprungsutförandet i grafit, det kan ställa till det de borde vara bytta nuförtiden men det var lite hysch-hysch om det där,,,

 

[SM0AOM]

Om man hittar en Icom AT-130 avstämmare till M-700 MF/HF-radio är
den ett rätt bra val.

Den vill ha +12 V, en handskakningssignal samt några watt avstämningssignal.
Dessutom stämmer den av snabbt, och lagrar inställningen,

Använde sådana i ett professionellt projekt på 90-talet och var rent allmänt nöjd.
Ska man mata en balanserad antenn så krävs lite "knep".

En liknande avstämmare är den som fanns till Skanti TRP-8000 serien.
Dessa tål mer effekt.

 

[SM7TLH]

AOM>Ska man mata en balanserad antenn så krävs lite "knep".

Jag har en AH-3 (tror jag) och har på nätet sett några varianter på hur den använts till balanserade antenner men har aldrig provat själv. Har du några knep eller tips?

 

[SM6GXV]

Så här gjorde jag. Min är en AH-4 monterad inomhus och ansluten till en inverted-V ca 2 x 7 meter, matad balanserat. I botten en choke som dämpar mantelströmmar 25~30dB. Både koaxen och styrkabeln är lindade 8 varv på en toroidkärna material 43 + en extra ferritclamp för ev. VHF störningar. Antennkabeln är försedd med banankontakter och är urkopplad när antennen inte används som åskskydd. AH-4'an sitter bekvämt och torrt inomhus. För att få igenom anslutningskablaget genom toroidkärnan modifierade jag koaxanslutningen inne i avstämmaren och bytte ut den grövre japanska koaxen mot RG-58.

 

[SM0AOM]

Har inte provat detta själv, men en kollega på ett tidigare jobb använde en AT-130 för att mittmata en dipol. Tunern satt på en lång bräda på garagegaveln, och dipolhalvorna gick upp i var sitt träd på tomten.

När han körde en IC-706 mot denna så protesterade kraftaggregatet, eftersom det gick strömmar på koaxens mantel till radion vilka sedan nådde nätdelen. Två stora common-mode drosslar med 1/4 våglängd på 40 m separation som både matarkabel och styrledningar gick igenom avhjälpte problemet. Det var även nödvändigt att HF-jorda koaxerna där de kom in i huset. Drosslarna var lindade på FT-240 toroider. Lösningen var inspirerad av ett upplägg jag sett i RadCom.

När man matar en balanserad antenn i en lågimpediv matningspunkt, t.ex. en helvågsloop, blir kraven på en CM-drossel betydligt mindre, och man kan ofta klara sig utan.

 

[sm5pnp]

Jag använder en LDG RT-100, 12dc via koaxen. Fungerar utmärkt. Finns på Wimo

 

[SM0UAN]

Jag använder en LDG RT-100, 12dc via koaxen. Fungerar utmärkt. Finns på Wimo

Jo det var väl nåt sånt jag hade i tankarna, ungefär. Om nån har en "över" är jag intresserad...

 

[sm5pnp]

Jag letar efter en RT-600, min RT-100 blev "lite" bränd av 100w FT-8... blev att byta ett par relä och några Toroider.

 

[SM6PAP]

Kommersiella ATU för yrkesjöfarten använder som SMOAOM skriver ovan skickar en kontroll signal när det är tuned ok. hög eller låg nivå är tune ok. transceivern få denna feedback och skriver Tune ok.
man använder ca 10 watt vid avstämningsprocesessen.. vissa gamla Sailor mf/Hf kör på full effekt. Så var det om jag minnes rätt på Sailor 2000 systemet som hade 250 watt eller 600w och 1200w. Uteffekt jag vet inte om 600 1200w körde fullt spett till tunern. Det vAr en motor som drev avstämningen och det var ytterst sällan man fick byta dessa tuners. Man kunde gå upp på toppdäck och lyssna på hur motorn jobbade. Ibland hittade den aldrig bra SWR utan fortsatte man fick Error 71 om jag inte mindes fel. Detta Sailor tuners var dugliga tuners likaså som SM0AOM nämner tuners till Skanti Trp8000 men skanti tuners hade ett problem att de läckte vatten ner på kretskortet med katastrof som följd. Jag tror de bytte front lucka och tog bort mitten skruven i ovan kant vilken var orsaken till att vatten samlades där och trängde in till kretskortet.ibland trycks jag en massa silikon för att förhindra vatten inträgning och haveri.

numera ser man sällan Skanti Trp 8000 ute på fartygen trots att jag besöker hundratals fartyg varje år.
öven Skanti 7000 är mycket sällsynta.

kommerisella tuners vill ha 24 volt drivspänning och rejält med jordförbindelse sk RFground.
på kommersiella fartyg är det sällan problem eftersom allt är stål. man sätter ett kort kopparband mellan tuner och stålet. Kopparbandet är för att minska RFmotståndet sk skinneffekten. Utan rekorderlig jord så brakar tumers ihop.
Så kopparbandet är helt och jordanslutning är ren och fint är viktigt.
men nu när sjöfarten inte längre nyttjar Maritex. Dvs rtty så minskar dutycycle belastningen avsevärt och tuners lever ett lungt tillvaro ombord.

SÅ be jord är helt uteslutande viktigt för kommersiella tuners från yrkessjöfarten. Dessa är ofta konstruerade att jobba mot en kapacitiv belastning om 12pf (antenn). Vilket är 8 meter vertikal antenn och ca 4 meter antennwire till matningshornet på antenntunern. Därför är nyare Sailor tuners konstruerade att jobba med färdiga impedans steg och inte jobba som de gamla sailor och Skanti tuners leda efter bästa fas (swr) oavsett antenn impedans.

Jaghar en stor hög antenntunerns liggande men vet inte status. Furuno är lika Icoms lösningar.

jag har också en hög gamla Skanti trp 600 tuners som vekligen nyttjar hederlig rullspole.

kontentan av ovan stäm inte av med för hög effekt och se till att jorden är svinbr@


73..

Gert

 

[SM0UAN]

Som vanligt en väldig massa intressant och matnyttig info runt den ursprungliga frågeställningen. Det gör trådarna läsvärda och sprider kunskap rent allmänt, vilket är en bra grej. Spanska inkvisitionen och andra kyrkliga organisationer gillade inte verklig kunskap om världen, men det kan vi väl säga är lämnat därhän i dagens läge... hoppas jag...

Jag har gjort ett par enkla prov med en "enkel" autotuner jag fick tag i för rimligt pris och ger man den en antenn, ett jordplan och drivspänning, så stämmer den av till låg SWR även med rätt dåliga förutsättningar. Jag vet att detta inte är samma som att man har en "bra antenn", men det minskar risken för en sabbad TX i alla fall. Rent praktiskt kör jag med en 8 m vertikal på en skåpbil, med rigen och avstämmaren på insidan. Avstämmaren sitter på väggens insida, precis vid genomföringen för antennledaren. Jag skulle nu vilja utveckla detta lite, med en stationär vertikal och ett markbundet jordplan, men slippa riva den mobila anläggningen, därav vore det bra om jag fick tag i en ytterligare avstämmare som kan placeras i nån kapsling utomhus (vid antennen). Den tuner jag har i skåpbilen heter nåt i stil med SG-237 och den jobbar fristående från TX och det är väl den egenskapen som jag skulle vilja ha i en ny enhet också. Mer RF-effekt än typ 100 W är inte intressant i nuläget.

På Sjöbefälsskolan i Sthlm hade vi en 1600-wattare som hade åtminstone delvis automatisk avstämning; den satte åtminstone avstämmaren i ett visst grundläge vid byte av frekvensband. Vid ett tillfälle hamnade systemet i en "loop" (motordrivet) och det tog ett par timmars strukturerad felsökning att hitta det lossnade och intryckta kontaktstiftet i en mångpolig kontakt, som orsakade att systemet aldrig stannade vid val av just 8 MHz-bandet. Annars var det en väldigt behändig sändare ur användarperspektivet...

 

[SM0AOM]

Det gjordes en hel del framsteg om "tuners" på 80-talet.
Sailor-avstämmare t.ex. de till "System 1000" använde en variometer
+ omkopplingsbara spolar/kondensatorer. Avstämningsområdet blev därför
ganska litet.

Skanti-tunern och dess släktingar bygger på en ganska radikal princip, man mäter upp
antennimpedansen och väljer kondensatorer/spolar ur en tabell som sedan förfinas
genom att mäta upp fasvinkeln. OZ5TC var en av upphovsmännen, och jag hörde honom
presentera systemet på den första Fårö-konferensen HF86.

Sedan gjorde M0BMU hos Marconi en ytterligare förbättring som förkortade avstämningstiden rejält. De avstämmarna tillverkas fortfarande av SELEX/Leonardo.
På frekvenser över c:a 4-5 MHz kan de anpassa alla laster vilka ligger inom 20:1 SWR-cirkeln, vilket nästan alla sprötantenner som används militärt eller kommersiellt ger.

Korta antenner i MF-området och låga HF visar en kapacitiv last, och den konstlast från S.P. Radio som fanns i min väska när jag höll på med fartygsradio under 80-talet bestod av ett rejält motstånd på 10 ohm i serie med 250 pF och en termokorsamperemeter.



Man kunde få instrumentet att visa minst 3-4 A när en Sailor S-1303/T-1130 var rätt justerad på 2182 kHz.

Så länge som man har koll på mantelströmsfilter är det inte helt nödvändigt med
att jorda en "tuner", t.ex. om man matar en dipol. Men då blir tunerns hölje HF-förande,
och rejäla strömmar kan flyta på skärmens utsida. Vi yrkesfolk undviker därför att försöka mata dipoler med hög effekt via sådana "tuners".

På Sjöbefälsskolan i Sthlm hade vi en 1600-wattare som hade åtminstone delvis automatisk avstämning; den satte åtminstone avstämmaren i ett visst grundläge vid byte av frekvensband. Vid ett tillfälle hamnade systemet i en "loop" (motordrivet) och det tog ett par timmars strukturerad felsökning att hitta det lossnade och intryckta kontaktstiftet i en mångpolig kontakt, som orsakade att systemet aldrig stannade vid val av just 8 MHz-bandet. Annars var det en väldigt behändig sändare ur användarperspektivet...

Det här passar in på den ganska speciella lösning som SRT tog fram för att kunna
handskas med de små MF/HF-antennerna (Tjöstheim AS9) som togs fram för att sitta på akterdäcket till i synnerhet tankbåtar.

Den använde en avstämmare som förinställdes från spolrevolvern i ST1610 och dessutom en oljekyld dämpare på 3 dB som gjorde att SWR begränsades till 3:1 på den grova koax som gick från radiohytten ut till antennen under avstämningsförloppet. Jag såg aldrig någon sådan installation i verkligheten, men mina kollegor tyckte att det var en "nödlösning". Om förinställningen inte fungerade på något band så stannade inte spolrevolvern i PA:t förrän avstämningstiden (60 sekunder) gått ut.

 

[SM0AOM]

jag har också en hög gamla Skanti trp 600 tuners som vekligen nyttjar hederlig rullspole.

TRP6000 var en mycket bra gränsvågsstation, som väldigt sällan gick sönder.


De första MF-DSC försöken som jag var inblandad i 1986 eller 87 gjordes med en "moddad" sådan på en kustbevakningsbåt med ett särskilt kanalminne för 2187,5 kHz samt en av prototyperna till Thrane&Thrane TT-3420 DSC controllern.

 

[SM6PAP]

TT3420 dsc har jag aldrig sett på något fartyg. Kanske var just en prototyp??

 

[SM0AOM]

TT-3420 förekom inte på några svenska fartyg vad jag känner till.

Jag var med i den samnordiska DSC-arbetsgruppen, och där utvärderades en del mycket tidig materiel, och i samband med det fick vi tillgång till TT-3420. Bröderna Thrane ville väldigt gärna sälja sitt koncept till hela Norden.

TT-3420 såldes en kort tid i början av 90-talet som "retrofit" till Skanti TRP-8000 familjen, men blev inte utbredd. Sedan kom Skanti 9000 DSC-controller med inbyggd scannande mottagare, som blev mer vanlig. Televerket ville inte utrusta befintliga MF/HF-stationer med DSC, utan siktade på att byta ut hela stationerna, och när Transtema tagit över fartygsradion så tappade jag kontakten med den delen av verksamheten.

Hade dock en del kontakter som konsult åt Standard Radio på 90-talet
när de byggde ett par kuststationer för GMDSS med en landbaserad variant av STR-2000.

Det fanns framskridna planer på en MF/HF radiostation i "delat montage"; mottagare CR2000, styrsändare TD2000 samt effektsteg SSA2400/2800, men det blev inget av dessa.
Marknaden var för liten.

 

[SM0BRF]

När jag körde "Fasta radion" på S1 för snart 60 år sedan användes en 800-Wattare med ett stort antal förinställda kanaler. När man gick över från anrops- till trafikkanal lät det som ett tröskverk drog igång. Man var förvånad varje gång att det fungerade. Jag har ingen aning om hur antennavstämningsenheten arbetade, men den verkar ha haft många kugghjul.
Mottagaren var däremot en mycket trevlig Collinsradio.

 

[SM0AOM]

Detta var SRA AKL-142 eller "Dunderklumpen", en 800 W LV/KV-sändare av förkrigskonstruktion.


Den använde en Philips IGO för frekvensinställningen (i mitten av det vänstra stativet) i senare inkarnationer, och det satt PB3/800 i slutsteget


Den använde bromsgallermodulering enligt tidens sed och kunde även
fjärrmanövreras



8 förinställda frekvenser kunde väljas via lokal eller fjärrmanöver, och då vred servomotorer på omkopplaraxlar och vridkondensatorer under helvetiska läten.

Normalt fanns det ingen "antennavstämmare" i en sådan, utan antennen anslöts direkt till effektstegets utgångskrets enligt fartygsradiopraxis.

Har bara sett en sådan i verkligheten en gång, den som SK5AA fick i mitten av 70-talet av FMV via SM4AXO och som användes för telegrafiövningar.


SK5AA slet på denna sändare i nästan 10 år, en verklig prestation.

Fasta radion på I3, där jag tillbringade ett antal radioövningar, använde 75 W Tp m/43 eller CT100 med en BRT-400 mottagare. Blev lite pliktskyldigast examinerad i "handhavande" av en sådan när jag tog mitt certifikat 1976.

Tydligen hade "fasta radion" på S1 lite finare grejor än BRT-400, Collins 51J-4 förekom ibland på både fasta stationer och i Ra620-mottagarbussar.

 

[SM6PAP]

TT-3420 förekom inte på några svenska fartyg vad jag känner till.

Jag var med i den samnordiska DSC-arbetsgruppen, och där utvärderades en del mycket tidig materiel, och i samband med det fick vi tillgång till TT-3420. Bröderna Thrane ville väldigt gärna sälja sitt koncept till hela Norden.

TT-3420 såldes en kort tid i början av 90-talet som "retrofit" till Skanti TRP-8000 familjen, men blev inte utbredd. Sedan kom Skanti 9000 DSC-controller med inbyggd scannande mottagare, som blev mer vanlig. Televerket ville inte utrusta befintliga MF/HF-stationer med DSC, utan siktade på att byta ut hela stationerna, och när Transtema tagit över fartygsradion så tappade jag kontakten med den delen av verksamheten.

Hade dock en del kontakter som konsult åt Standard Radio på 90-talet
när de byggde ett par kuststationer för GMDSS med en landbaserad variant av STR-2000.

Det fanns framskridna planer på en MF/HF radiostation i "delat montage"; mottagare CR2000, styrsändare TD2000 samt effektsteg SSA2400/2800, men det blev inget av dessa.
Marknaden var för liten.

DSC9000 controllern funkade bra ihop med TRP8000 förutom när backup batteriet kroknar eller besättningen tryckt sönder knappfilmen på fronten..
DSC 9000 användes också till SKANTI TRP 7000 serien. DSC-9000 (DSC 9006) blev mycket vanligt och jag ser dem i bland ute på fartygen fortfarande men det finnes inte många TRP 8000 kvar. TRP 8000 kontroll panel vissa modeller hade också jack för CW nyckel så de kom i gränslandet mellan telegrafisten och nuvarande GMDSS systemet. Man gråt många gånger när jag blev tvingad att slänga ut jätte fina JRC kommersiella fartygstationer med kraftiga slutsteg på 800-1000W för att stoppa in ny små kompakta Sailor/Furuno gmdss transceivers.
Fartygsstationer knappt 3 år gamla byttes ut och telegrafisten fick åka hem eftersom dennes jobb blivit överflödigt. detta var på mitten och slutet av 90-talet några år efter Televerket Radio somnade in och Transtema började ta över televerket radios gamla uthyrningstationer.