Drake Line - renoveringsobjekt

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
För 20 år sedan fick jag ett Drake L-4B 1 kW slutsteg som utrangerats från försvaret. Det provades ganska omgående och fungerade. Inte helt i mint condition men i mycket fint skick. Uteffekt och funktion OK enligt manualen men apparaten förde ett fasligt liv och lät som ett mindre mudderverk. Chassiet vibrerade i 50 Hz takt och apparaten ställdes undan. Det hembyggda slutsteget är närmast ljudlöst och ger en äkta kilowatt ut key down 24 timmar, vilket nog inte ett L-4B mäktar med.

Drake-experter på nätet spekulerade i att det var transformatorn som brummade och det är ju lite jobbigt i så fall. Men nu har jag plockat fram apparaten igen och kollat lite närmare. När fläkten kopplades bort så blev det knäpptyst. Bra så långt.

Att montera av fläkten var besvärligt men gick efter att en del andra komponenter demonterats. Fläkten var tyst när den hölls i handen.

Monteringsvinklar.jpg

Gummigenomföringarna som användes för vibrationsdämpning var torra och stenhårda. De hade också krympt så att monteringsvingarna hängde lösa trots att muttrarna var så hårt åtdragna att de var svåra att lossa.

Bussning 1.jpg

När hela paketet demonterats så visade det sig att Drake använt fyra distansrör av mässing som utfyllnad i gummigenomföringen. Jag bytte ut de stenhårda gummigenomföringarna till nya mjuka med ungefär samma mått. Det blev bättre men inte bra. Distansrören ersattes av fyra mindre gummigenomföringarna som passade i de större genomföringarna. Det löste problemet och vibrationerna som beror på obalans i fläktens ankare dämpades ut nästan fullständigt.

Bussning 2.jpg

Tricket verkar vara att inte dra åt paketet för hårt. Minsta oljud erhålls med lätt åtdragning så gummigenomföringarna inte pressas ihop men inte heller glappar. Originallösningen har förmodligen fungerat tillsammans med de ursprungliga gummigenomföringarna.

L-4B konstruerades i mitten av 60-talet och innehåller inga finesser och skyddskretsar som slår ifrån vid felinställning etc.

-------------------
Fler pågående projekt

PA-steget är tänkt att användas till en Drake 4C line som jag plockade fram ur gömmorna häromdagen. Det är ett renoveringsobjekt med ganska låga serienummer. Mottagaren låter frisk och sändaren tycks fungera skapligt.

Många Drakar har byggt om och modifierats under årens lopp och även om de orörda apparaterna fortfarande är fullt användbara och står sig väl mot mer moderna så finns det div saker som ändå bör fixas till. Närmast för R-4C mottagaren blir att byta ut LF-förstärkaren som går i klass A, ger distortion och alstrar massor av värme som ger frekvensdrift eftersom VFOn sitter i närheten. Det blir en lösning med TDA2003 som jag använt förr med gott resultat.

Andra kända problem i mottagaren är att frekvensen på VFOn påverkas av nätspänningen. Det märks tydligt vid till- och frånslag av stora laster som t ex en värmefläkt eller om PA-steg körs.

Det viktigaste för sändaren T-4XC är att ändra några komponentvärden i nycklingskretsen eftersom T-4XC ger mycket kraftiga nycklingsknäppar i originalutförande. Många exemplar (alla mer eller mindre) lider även av chirp och kan låta riktigt illa vid vissa kombinationer av inställning av driv- tune- och load.

En sak som irriterat mig under alla år när det gäller Drake Line är kabelhärvorna med Phono-kontakter som förutom att de glappar är jobbiga att hantera när en apparat skall tas ut för service. I denna Linen som nu står på operationsbordet kompletterar jag med två 9-pol D-sub kontakter i mottagare resp sändare som parallellkopplas med bef Phono-jack i apparaterna. Jag monterar även in IEC nätbrunnar med inbyggd säkring och RFI-filter på 230 VAC-matningen. Det finns gott om plats för detta om omkopplaren för 120/240 V tas bort och bef bauta-stor säkringshållaren. Städar man i kabelhärvorna så går det lätt att frilägga det utrymme som behövs.

RFI-filtret på mottagaren löser flera problem. I det fall man vill köra full QSK med extern T/R-switch och lyssna på den egna sändaren som medhörning krävs ett antal modifieringar i mottagaren. I originalutförandet fungerar bef nätkabel som "antenningång" för div rassel på nätet samt att RF från sändaren läcker in via nätkablarna och orsakar dålig medhörningston med alla möjliga läten beroende på hur kabelhärvorna hamnat bakom apparaterna. Samma i sändaren, massor av RF läcker ut via nätkabeln och även om det saknar praktisk betydelse för själva radiokontakterna så är det dåligt om man nu vill få till optimal komfort och funktion.

OK, fyll gärna på med fler Drake-mods och tips och tricks i tråden.
 
Drake-line känns som en bra konstruktion över lag, med en del dum-snåla lösningar.
6JB6 som slutrör är ett exempel. Det verkar som det med lite god vilja går att få in
6146 även i T4-sändarna (ska gå bra i TR4). De där eländiga phonosladdarna är ett
annat exempel. Originalkontakterna ser ut att vara klassiska, ursprungliga, RCA-kontakter
med pågjuten bakkåpa. Sämre kontakt är svårt att finna. Varianterna som man själv
löder på en kabel är närmast omöjliga att lossa utan att även bakkåpan släpper och
inte sällan även kabeln. Och jorddelen har inget vidare grepp om chassikontakten.
Tyvärr samma skräp på Heathkit, min HW101 fick i alla fall en UHF-chassikontakt.

Min R4B har rör i slutet på LF-delen, det var nog inte alltid teknikutvecklingen gick
åt rätt håll. Det var inte ovanligt att det användes i tidiga transistoriserade bilradioapparater.
Där tyckte man nog det fanns kraft i överflöd, men halvledare var dyrt på den tiden.

Min T4X har ett hempulat nätaggregat och kablaget nätdel-sändare är något tvivelaktigt.
Inte alls lämpligt för nätspänning, enklast är kanske att strunta i strömbrytaren på
frontpanelen och sätta en på nätdelen i stället. I vanlig amerikansk anda är det också
enpolig brytare. Mitt nätagg fick också ett IEC-intag när jag tog bort den ursprungliga
sladden som såg ut att komma från någon gammal rakapparat.

Det finns massor med modifieringar till R4C men inte så mycket till R4B. Var R4C inte så
väl genomtänkt? Kollar man på nätet så anses vissa modifieringar vara lite tveksamma.
 
R-4B är en betydligt mer "färdig" konstruktion än R-4C.
Den senare är betydligt mer fylld av nödlösningar, vilka är framtagna i brytningstiden
mellan rör och transistorer.

Sedan är det här med elsäkerhet något som amerikanska tillverkare tagit väldigt lätt på.
Bristande isolationsavstånd, enpoliga nätbrytare och ojordade nätsladdar i metallkapslade apparater är framträdande exempel.

Drake-lines är mycket "bang-for-buck" i synnerhet när man får dem gratis... :)
 
Modifiering av nätdelen i R-4C mottagaren är klar. Det var ett relativt litet jobb där den mesta tiden gick åt att identifiera och följa ledningar i kabelstammarna.

Som UKE påpekade så används en 1-polig nätströmbrytare för 230 VAC till/från. De tunna trådarna för nätspänningen är ihopbuntade med alla andra ledningar för lågspänning och signaler i kabelstammarna. Amerikanska konstruktioner i ett nötskal.

Jag byter ut de ledningarna till några med tjockare isolering och som är avsedda att klara 230 VAC.

PS_R-4C.jpg
I den ursprungliga konstruktionen alstras onödigt mycket värme i flera stora effektmotstånd. Motstånden sitter monterade i närheten av VFOn och medverkar till frekvensdrift. Nu är R4C generellt sett ganska frekvensstabil efter första timman när temperaturen hunnit stabilisera sig men kan avdriften minskas i början så är det ju bra.

Som exempel på onödig värmealstring är att +11 V till PTO (VFO) som drar ca 20 mA tas från +150 V anodspänning via ett 6,8 k effektmotstånd. Motståndet får ta hand om nästan 3 W värme och blir brännhett vilket också kan ses på mönsterkortet som är svart och på gränsen till förkolnat.

PS_R-4C_mod.jpgSå här har jag gjort modifieringen.

Spänningsomkopplaren 120/240 V på primären är borttagen för att göra plats för en IEC nätbrunn med inbyggt RFI-filter (filtret ej utritat på schemat än). Q2 är ersatt av en 7812 som ger +12 V till allt transistoriserat i mottagaren utom LF-slutförstärkaren som får oreglerad +15 V. Nuvarande LF-förstärkare med en effekttransistor går i klass A och blir även den skållhet. Nästa steg i ombyggnaden blir att använda en TDA2003 som är mer strömsnål och ger bra uteffekt med låg distortion, jämfört med nuvarande transistorkoppling. Det är visserligen en gammal IC som togs fram för användning i bilradio men fanns i junkboxen.

En annan känd svaghet i Drake R-4C är produktdetektorn som ger hög distortion särskilt vid låga tonfrekvenser. Det märks särskilt tydligt efter att frekvensomfånget i LF-kedjan utökats neråt i frekvens vilket är nödvändigt om man som jag föredrar att lyssna på låg pitch i häradet 250-400 Hz. Andra mottagare som byggts om för att klara av att återge tonfrekvenser neråt 100 Hz distortionsfritt och med full LF-uteffekt har gett ett mustigt klart ljud på telegrafi.

Den som lyssnar på telegrafi med högre pitch kring 600-800 Hz eller mer behöver inte bry sig. Dock är skillnaden stor på SSB där omodifierade mottagare låter ganska platt i ljudet. Men det är så klart en smaksak hur man vill ha det och är van vid.
 
I väntan på att en hyfsat fräsch Drake eller Collins skall passera i närheten av plånboken
Förmedlas följande länktips för hemmamekaren:

wiberger.se Allt möjligt mekaniskt som måste lagerhållas i hemmalabbet
(exvis små vibrationsdämpare) Väl värt att besökas! fd. arbetsplatsen
hade wiberger som leverantör av mycket när det skulle byggas kring
mätutrustning.

Andratips är esska.se och nttgroup.se : Allt möjligt annat mekaniskt.

Under ett konsultuppdrag fick jag hos en kund som bygger mät och styrinstrument
se mycket snygga torx skruvar i rostfritt utförande som någon specat in i mekaniken.
Förvånande nog var det ELFA som sålde dessa. Exvis 301-72-770, M3
 
Back
Top