Har proppen gått?

Gruppen hade förmodligen valt en annan lokal där 8 personer får plats. Dock skulle det ev bli mer omständigt med att rigga upp instrument och bedriva vissa typer av praktiska aktiviteter som idag med nuvarande lokal inte är några problem.

Att hyra en lokal känns inte aktuellt ens i fantasin men om det skulle vara det enda alternativet som återstod så kanske någon bulvanklubb kunde stå för kontraktet. Att bilda en formell klubb enbart för att få lov att hyra lokal känns inte värt mödan. Annars finns tillgång till sk studierum på olika platser i Lund som kan utnyttjas eller så lånar vi lokal av något företag som kan sponsra en god sak.

Ja det är riktigt att vi skulle ha haft tillgång till samma instrumentpark även om vi alla varit med i samma lokalklubb. Vi övervägde faktiskt just den lösningen 2011, att utnyttja klubblokalen för att träffas men en annan veckodag än när det var ordinarie mötesdag. Men det blir ju lite av att åka snålskjuts på klubbens övriga medlemmar som ju är med och betalar hyran samtidigt som de inte deltar i vår grupp. Några skulle säkert vilja vara med och störa oss men då ökar också brusnivån och verkningsgraden minskar. Som fristående intressegrupp bestämmer vi själva vad vi vill och gör.

Vi funderade också på det faktum att vi aktiva som drog oss ur lokalklubben och "startade eget" samtidigt dränerade klubben på kunskap och mångåriga erfarenheter. Ingen är oersättlig men aktiva praktiserande radioamatörer som oss växer minsann inte på träd. Vi är förmodligen en bristvara.

Så du ser Per att det finns många aspekter på det här. Några är vinnare och andra är förlorare när anställda och medlemmar i företag och föreningar knoppar av sig och startar eget. Jag tycker i princip det är sunt och ett friskhetstecken eftersom jag aldrig gillat tanken med en (1) landsförening, ett parti, en politik, en enväldig ledare osv. De som tycker så är ofta mer än lovligt inskränkta och har svårt att acceptera andras åsikter än deras egna. Hi hi.

Jodå. Det finns nog möjligheter att i viss mån odla smala särintressen i de flesta större föreningar som t ex SSA men då i enlighet med stadgarna som kan begränsa friheten inom gruppen att ta egna beslut och göra som man själv vill. Det går inte heller att bedriva sluten verksamhet så som vi gör utan gruppen måste vara öppen för alla och verksamheten måste så klart också redovisas för alla medlemmar. Detta begränsar frihetsgraderna rejält och gör att en stor del av tiden och energin i gruppen måste läggas på annat än saken och då minskar ju verkningsgraden igen.

Några av kontrollfrågorna är, varför bildades den privata gruppen och vilket mervärde ger en sådan grupp jämfört med att bedriva samma verksamhet i en formell lokalklubb där vår verksamhet bara intresserar ett fåtal. Är det moraliskt fel att starta eget. Vad är alternativen.
 
Last edited:
Ingen är oersättlig men aktiva praktiserande radioamatörer som oss växer minsann inte på träd. Vi är förmodligen en bristvara.
Enligt ett kinesiskt ordspråk går det att få reda reda på hur oumbärlig man är genom att stoppa ner ett finger i vattnet och dra upp det. Storleken på det hål som blir kvar i vattnet är sedan ett direkt mått på "oumbärligheten".

När vi tänker i sådana banor och sedan tillämpar organisationskonsulternas klassiska metod att lägga en hand över rutan i organisationsplanen och ställa frågan: "Vad händer om denna försvinner?" så går det att göra liknande resonemang om amatörradion och dess organisationer utgående från sig själv.

Vi kan börja med sig själv, när jag lämnar arenan av en eller annan orsak kommer följande att hända:
  • Ett antal privatradioamatörer skulle få ett irritationsmoment mindre
  • Forumen kommer att ha en ganska produktiv bidragsgivare mindre
  • En supporter av Morsetelegrafi mindre
  • SKD får en deltagare mindre
  • En kritiker av SSA mindre
  • En stor mängd elektronikskrot skulle behöva försäljas eller hanteras i övrigt
Inget av detta har någon som helst "betydelse om 100 år".

Skulle ESR lämna arenan händer detta:
  • Ett något större antal privatradioamatörer skulle få ett irritationsmoment mindre
  • En röst för amatörradions kvalitet mindre
  • PTS förlorar en remissinstans
  • PTS förlorar en diskussionspartner
  • Ett antal 100-tal medlemmar och andra skulle kanske sakna ESR Resonans och verksamheten i övrigt
  • En mer organiserad kritiker av SSA mindre
Inte heller något av detta har någon som helst "betydelse om 100 år"

Ifall SSA lämnar arenan händer detta:
  • PTS förlorar en remissinstans
  • PTS förlorar en diskussionspartner eller en "trätobroder"
  • Något 1000-tal medlemmar och några andra skulle kanske sakna QTC
  • Ungefär samma antal medlemmar skulle behöva ordna sin QSL-hantering på annat sätt
  • Högst ett 100-tal nya amatörer per år skulle behöva examineras och få sina certifikat utfärdade på något annat sätt
  • PTS skulle behöva hantera amatörradiofrågor och registret helt i egen regi
Inte heller något av detta har någon som helst "betydelse om 100 år"

Ifall, slutligen, amatörradion som helhet skulle försvinna i Sverige, Europa eller globalt händer följande:

  • PTS, Elsäkerhetsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten får ett bekymmer mindre
  • Ett irritationsmoment på CEPT:s regionala konferenser eller ITU:s världsradiokonferenser försvinner
  • Byggnadsnämnder, hyresvärdar, bostadsrättsföreningar och grannar får ett bekymmer mindre
  • Privatradion blir utan konkurrens
  • PTS kan sälja några 100-tal MHz till i attraktiva frekvensområden
  • Några som starkt gillar att höra sina egna röster får skaffa närradiotillstånd eller något liknande
  • Andra får gå över till mobiltelefon eller Skype för att prata med likasinnade
  • Ett antal sura äldre män skulle behöva finna något annat att klaga på
  • PTS skulle slippa behöva hantera amatörradiofrågor över huvud taget.
  • Några importörer och återförsäljare behöver skaffa nya kunder
  • En mycket stor mängd elektronikskrot kommer att behöva gå till återvinningen
Inte heller något av detta har någon som helst storpolitisk betydelse eller kommer att kunna läsas om i framtidens historieböcker.

Jag har säkert förbisett eller glömt något.

Obehagliga tankar?
Förvisso, men det är lika bra att vi tänker dem själva innan någon annan gör det åt oss.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Kul skrivet Karl Arne.

Vad gäller, Citat "Inte heller något av detta har någon som helst "betydelse om 100 år"

Så vill jag bara säga: Inte heller något av detta har någon som helst "betydelse om 1 år"

de
Roy
 
Karl-Arne,

tror ibland att du övervärderar ditt irritationsvärde, samtidigt som du undervärderar ditt underhållningsvärde ...

/Johan

Ps. naturligtvis har inte detta inlägg heller någon betydelse om 6 månader
 
Jag håller med Roy. Tidshorisonten nuförtiden är så kort att 1 år är tillräckligt lång tid för de flesta...

För att spinna vidare på klubbar och föreningar, ja t o m hela amatörradiohobbyn, så kan man se att det finns både producenter och konsumenter. I en väl fungerande marknadsekonomi behövs naturligtvis båda kategorierna för att hjulen skall snurra men i en ideell hobbyverksamhet där det som produceras inte är avsett att vare sig säljas eller tjänas pengar på borde det räcka med producenterna men som då enbart producerar för eget bruk. Självhushållning.

Frågan är vad konsumenterna egentligen kan tillföra hobbyn. Vad kan medlemmar som inte märks och inte bidrar till en förening tillföra. I en stor förening som SSA så finns det faktiskt flera tusen medlemmar som bara finns som en anropssignal i medlemslistan men som i övrigt liksom inte finns alls. Sak samma i alla andra föreningarna. Många som inte finns.

En ny tänkt förening, Sveriges Producerande Radioamatörer (SPR) där konsumenter inte kan bli medlemmar borde kunna generera skyhög aktivitet med få medlemmar. Det är ju inte så många som producerar.

Huruvida konsumenterna skulle kunna organisera sig inom sitt specialintresse att konsumera vad andra producerar står skrivet i stjärnorna. Klubbtidningen kanske bara hade bestått av tomma vita blad? Inte ens ett tomt tidningsomslag, ingenting?
 
AOM-listan saknar en punkt:
Standardiseringsfolk inom IEC/CISPR & CENELEC skulle få ett irritationsmoment mindre så att EMC-standarder kan slippa krav i jobbiga frekvensområden som kostar pengar att åtgärda. Förmodligen skulle DG Enterprise & Industry (som heter något annat nu) inom EU-kommissionen också bli nöjda då de lite mer ohämmat kan verka för kul teknik utan kufar som gnäller och bromsar teknikutvecklingen. Exempelvis hade PLT-frågan kunnat gå lite mer smärtfritt om det inte funnits radioamatörer. Varför får vi fortfarande finnas kvar?
 
Vad tror du SM3UKE, skulle hända om amatörradio förbjöds?
Knappast minska aktivitet.
Det som är förbjudet är ju mer spännande och därför kanske aktiviteten ökar.
I alla fall tror jag inte att radioamatörerna snällt lägger, ens sina upp till 50 år gamla radiogrejer i återvinningen, varken de funkar eller ej.
de
SM4FPD
 
Aktiviteten kan mycket väl öka Roy. Vi kan ju bara se på 1,6-1,7 MHz hur många som spelar musik och har sig där. Mest holländare men även massor av stationer ner mot Kroatien och Grekland med höga effekter. När jag var på Tilos i Egeiska havet i våras lyssnade jag vid ett par tillfällen och milde tid vad många stationer det hördes. Mer aktivitet än på 80 m en vanlig vardagskväll.

Om amatörradion skulle förbjudas vilket inte kommer att ske under vår tid (för oss 60+) så drabbas vi olika. De som har som sin hobby att primärt prata/köra radio, jaga DX och delta i contest blir tyvärr av med hela sin hobby medan de som är mer insnöade på radiotekniken (som jag är) knappt drabbas alls. Det går ju utmärkt att laborera med antenner, mottagare och sändare på konstantenn utan att riskera komma i klammeri med PTS. Kanske inte så kul men inte heller någon katastrof för oss som redan hållit igång i 40 år och knappast behöver köra fler QSO än vi gjort.

Men mycket har hänt sedan jag började BCDX:a 1966-67. Då var banden fulla av rundradiostationer och det hade behövts betydligt vassare mottagare än familjens bredbandiga träradio. Nu sitter jag med en toppenfin SDR-radio WR-G33DCC och trots stora antenner och helt störningfri radiomiljö så är hela kortvågen tom och öde. En del signaler hörs så klart men i jämförelse med beläggningen på 60-talet så är det katastrof för oss som gillar att bara lyssna. Så den hobbyn är det inte mycket kvar av om man nu inte vill specialisera sig på China Radio International som sänder på femtioelva frekvenser från både Kina och från inhyrda sändare i Europa och andra ställen. Ur led är tiden. Det var bättre förr!!!
 
Men Bengt! Om amatörradio skulle förbjudas behövs ju inte PTS, eller åtminstone inte deras kontrollverksamhet.
Vi ser ju hur enkelt sammanhanget är, eldhandvapen är förbjudna i SM, därmed behövs ingen tull som kontrollerar införsel, ingen polis som kontrollerar om vapen förekommer.
Exemplen kan göras många.
Det är exvis förbjudet att pilla med mobiltelefon bakom ratten, därmed behövs ju ingen kontrollmyndighet.
Det är även förbjudet att överstiga EMC kraven för störande från elektriska produkter, därmed behövs ju ingen kontroll av någon myndighet.
Räcker inte detta höjer man bara straffet så försvinner problemen av sig själv.
Och ännu mindre kontroll behövs
Med tillräckligt höga straff behövs egentligen inte ens polisen.

de
FPD
 
Förbjudas är inte rätt ord. Men det kan ju hända att amatörradiofrekvenserna behövs till andra ändamål och det PTS behöver göra i så fall är bara att ta bort amatörradio ur undantagsbestämmelserna. En stor del av den trafik som hörs på amatörbanden, särskilt på 2 m och 70 cm skulle mycket väl kunna flytta över på privatradiobandet. PTS har tillsynsansvar enligt Lagen om elektronisk kommunikation LEK och tjänstemännen behöver nog inte bli arbetslösa bara för att frekvenser för amatörradiotrafik inte tilldelas i Sverige.
 
Både Bengt och Henrik har tänkvärda och relevanta synpunkter, och min "lista över otänkbara tankar" gör inte på något sätt anspråk på att vara komplett.
Avsikten var snarare att torgföra en mer allmän fundering över hur det kan gå i kanske en avlägsen eller en inte så avlägsen framtid.

Eftersom den nutida amatörradion agerar på en marknad utan efterfrågan är just resonemanget om varför vi får vara kvar högst intressant. Flera inflytelserika aktörer skulle gynnas ifall amatörradion försvann eller reducerades ytterligare. Att detta ännu inte börjat hända på allvar tyder på att amatörradions fiender ännu inte fått någon avgörande roll.

Kanske man helt enkelt bidar sin tid och väntar ut ålderspuckeln, medan man-made störningarna får ta hand om att tränga ut den fåtaliga nyrekryteringen.

Innan 80 m eller 20 m hotas dröjer det också mänskligt att döma ganska länge, med tanke på hur lång tid det brukar ta att få upp en agendapunkt i en WRC. De riktiga radioamatörerna är sannolikt SK innan sådant kan bli verklighet.

Däremot syns nog restriktioner som är dikterade utifrån EMC och EMF-exponering vara något vilket kan komma i ett kortare perspektiv. Hur sådana restriktioner skulle kunna utformas är dock en högst öppen fråga. Ett scenario som dock känns plausibelt är att effektgränserna i undantaget för tillståndsplikt sänks till en harmlös nivå, och att användning av högre effekter först blir deklarationspliktiga, och sedan kanske även tillståndspliktiga för ännu högre nivåer.

Det hela vrider sig nog runt frågan om hur viktigt sådant kan vara för tillsynsmyndigheterna på både kortare och längre sikt. och vilka resurser som skulle behöva avdelas. Konceptet skulle då likna det som tillämpas i Tyskland, och som tydligen fungerar där.
Ett allmänt eller selektivt återinförande av tillståndsplikten, baserad på en gradering av användarnas kompetens, skulle enligt min mening stärka amatörradions status.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Bengt, tillbaka till resonemanget om informell grupp eller formell förening. Du har säkert mera erfarenhet om det. Jag tänker mig en förening på minska möjliga nivå: ett årsmöte, ett styrelsemöte, bara medlemsavgifter och hyror i räkenskaperna och framför allt: rotation av posterna bland medlemmarna. Jag har varit med om både informella och formella grupper inom amatörradion, inklusive det första årsmötet för en förening.

Poängen är: med liten verksamhet blir styrelsearbetet inte så omfattande, särskilt om medlemmarna vet att de behöver bidra. Inom Stockholms rävjägare lägger de aktiva jägarna tävlingarna enligt ett schema som bestäms vid årsmötet. Styrelsen består av tre personer, som tar hand om medlemsregister, räkenskaper och information. Det finns också två utanför styrelsen som har hand om rävarna.

Jag har full förståelse för att ni bildade en egen grupp. Det finns idrottsklubbar med speciella träningar för vissa duktiga. Som du skrev tidigare, så delar ni med er av kunskapen till andra. Jag ska organisera något i samma tankar: begränsning på antalet personer och rätt personer.

Jag gillar din fundering kring konsumenter och producenter. I helgen är jag tävlingskonsument, men jag är tävlingsproducent nästa vecka. Som ny i något är man ju konsument först, men sedan blir man förhoppningsvis producent. I gruppen som du refererar till förväntas man vara både producent och konsument av information (tips, ritningar etc).
 
Jo, proppen har nog gått... i varje fall för mig. Får bekänna att jag nog blivit lite mätt, för att inte säga proppmätt, på amatörradio, vilket avspeglats i min näst intill obefintliga aktivitet här, liksom på banden det senaste året. Kan lätt identifiera mig själv med det AOM skrev skulle hända när/om han lämnar hobbyn. Lite tråkigt och negativt, jo, men så är läget just nu. Man ska ju aldrig säga aldrig, men måste nog hitta någon ny infallsvinkel för att återfå motivationen. Tror att mitt engagemang i debacklet kring SSA för något år sedan är en bidragande faktor. Faktum är att själva lockelsen att köra radio har upplösts... det finns andra saker i livet som har större attraktion. Sen är det naturligtvis också så att efter 45 år i hobbyn har man gjort det mesta som lockat och man haft intresse för.
Baah, vad negativt och tråkigt detta inlägg blir, men ändå en ärlig programförklaring.
But, you never know! Tills dess hemfaller jag nog åt musikens värld!
73/BDZ
 
AIB skrev; "Bengt, tillbaka till resonemanget om informell grupp eller formell förening. Du har säkert mera erfarenhet om det. Jag tänker mig en förening på minska möjliga nivå: ett årsmöte, ett styrelsemöte, bara medlemsavgifter och hyror i räkenskaperna och framför allt: rotation av posterna bland medlemmarna. Jag har varit med om både informella och formella grupper inom amatörradion, inklusive det första årsmötet för en förening."
----

Ja, jag lurades in i styrelsen i radioklubben här i Lund 1968 samma år som jag kämpade hårt med telegrafin och ohms lag för att ta C-certifikat hösten 1969. Klubben var ganska avsomnad då och medlemsantalet lågt. Det var svårt att finna kandidater till styrelseposterna. Jag blev vald till Lokalfogde med uppgift att ställa i ordning de 10 stolarna och ställa tillbaks QTC på bokhyllan efter veckomötena. Jag upplevde det som ett privilegium att få komma in i den inre kretsen - styrelsen. Det är faktiskt där aktiviteten i en liten klubb finns. Som vanlig medlem utanför är man verkligen ute och har noll koll på det mesta. Något som jag naturligtvis inte visste då men som jag sakta insett. I de större organistationerna som SSA är avståndet mellan styrelse och medlemmar ljusår och inom politiska partier talar man om röstboskap snarare än medlemmar som respekteras.

Det jag vill ha fram är att en liten klubb i regel har hög verkningsgrad då styrelsemötena är få och ärenden okomplicerade. Målning av lokalen, färgval. Inköp av ny kaffekokare eller piska mattorna. Ofta handlar arbetet om att kläcka idéer och i fallet med lundaklubben de första åren för min del så var vi i en uppbyggnadsfas där bättre radiostation skulle ordnas fram och större antenner sättas upp. Fantastisk spännande så klart. Vi var många unga i 14-16 årsåldern som drog med oss klasskamrater och året efter jag fått cert, 1969, så tog jag hand om telegrafiutbildningen fram till någon gång på 80-talet. Under hela den tiden var jag också med i styrelsen sedermera som stationschef som det så fint hette. Jag fick en utmärkt utbildning i föreningsteknik och fick lära mig allt om reglerna för aktivitetsbidrag m m som Fritidsförvaltningen erbjöd. Vi skrev klubbtidning med skrivmaskin på stenciler som vevades fram på Fritidsförvaltningens spristencileringsapparat. Allt i blått med sin karaktäristiska doft av sprit.

1975 var vi ett litet gäng i klubben som ville bygga och sätta upp en 70 cm repeater. Saken dryftades i styrelsen men det fanns ingen majoritet för FM-trafik. Lösningen blev då att vi 4-5 medlemmar bildade Lunds UHF club med det enda syftet att kunna ansöka om repeatertillstånd från Televerket. Det var en formellt riktig klubb med stadgar och styrelse men i princip utan intresse att värva medlemmar och ta på oss någon annan verksamhet än att driva repeatern. Vår förste ordförande var en fena på föreningsarbete och bildandet med stadgar och allt omkring tog bara några timmar en sen kväll. Ansökan skickades in till Televerket och SSA repeaterkordinator tillstyrkte kanalvalet. Klubben fungerade bra och jag minns inte att någon av oss kände någon belastning att inneha styrelseposterna. Tvärt om så hade vi ju en enorm frihet att göra precis som vi ville utan medlemmar som ställde krav och som inte hjälpte till. Klubben och repeatern lever kvar än idag på något sätt med samma signal men det var nog c:a 20 år sedan vi hade styrelsemöte senast men de som satt i styrelsen då har inte direkt sagt att de vill avgå så de ärt nog kvar. Ja, jag vet inte. :rolleyes:;)

Den informella "klubben" vi nu driver helt utan styrelse och stadgar fungerar i princip likadant som repeaterklubben gjorde. Vi träffas regelbundet och bestämmer efterhand vad vi vill göra, sen gör vi det. Det är en platt "organisation" med alla deltagarna på samma nivå och helt utan rangordning och utsedd ledare. Det är bra!

>>>Jag tänker mig en förening på minska möjliga nivå: ett årsmöte, ett styrelsemöte, bara medlemsavgifter och hyror i räkenskaperna och framför allt: rotation av posterna bland medlemmarna.

Grunden i en ideell förening är att den skall vara öppen för alla. Den skall drivas enligt stadgarna och det är en massa formkrav som skall uppfyllas så att allt går rätt till och medlemsdemokratin fungerar. I samma stund som det börjar trilla in medlemmar så minskar styrelsens frihet och arbetet tenderar att bli mer föreningsteknik som kan vara hämmande och ta död på den verksamhet som energin egentligen borde läggas på. Så det är inte alls säkert att det finns några fördelar att bilda en förening om det nu inte sker av något särskilt syfte för att uppfylla vissa krav i något sammanhang. Söka bidrag eller som repeaterklubben när vi ville ha tillstånd av Televerket.

Man måste fundera på vad medlemmarna behövs för. Varför är det bättre med 100 än 10 medlemmar osv. Är det rent ekonomiskt för att få in mer pengar till drift och lokalhyror eller finns det en intention att likt en god scout som hjälper tanter över gatan bedriva välgörenhet och tillvarata medlemmarnas intressen.

Många som är föreningsaktiva är föreningsmänniskor som har som sin enda hobby att driva och utveckla föreningar. Ett vanligt mål är att skaffa så många medlemmar som möjligt och skapa en attraktiv verksamhet. Dessa människor hinner i regel inte med något annat än att vara just föreningsmänniskor. Men så länge de trivs med det så är det väl OK eller hur. Jag har varit där för c:a 20 år sedan men har succesivt kommit till sans igen och intar nu en mer återhållsam inställning där jag försöker vara vanlig medlem eller konsument snarare än producent åt andra.

Om du vill bilda en formell klubb Per så tycker jag att du bör fundera några varv extra på varför och om klubben behövs och om det verkligen är nödvändigt att konstra till det med så mycket byråkrati. Målen måste vara tydligare än bara att bli många medlemmar och hålla på med precis vad som helst. :confused:;)
 
Last edited:
När en viss BDZ plötsligt dyker upp från ingenstans kommer jag osökt att tänka på Jemtska Hammondsällskapet... Där finns inga styrelseprotokoll, behörigt utlyst årsstämma med mera som brukar tynga ner föreningar. Byråkrati anses vara "huggormars avföda". Syftet är att träffas kring ett gemensamt intresse och det ska inte dödas av en massa formalia. Känns som ett format som EQL gillar.

Jag var en kort period med i styrelsen för en radioklubb och där fanns några "styrelseproffs" och jag undrar om inte deras intresse var mer att driva en styrelse än hobbyn för det blev ruskigt byråkratiskt och jag tröttnade blixtsnabbt, byråkratin flödade. Jag minns att jag verkade för ett lab i källaren för att använda klubbens mätinstrument mm men från styrelsen kändes det viktigare med kadaverdisciplin & dito ordning i källaren plus att instrument kunde man sälja på loppis för 5 kr /st. Det kunde ju bli stökigt om labbet användes. Mitt styrelsearbete blev nog mer att obstruera vissa beslut och det som jag egentligen uträttade skedde totalt utanför styrelsemötena. Jag var nog en riktigt usel styrelseledamot om man tänker efter men uträttade ändå en del som medlem. Nu fick labbet existera men utnyttjades extremt lite så det kanske hade varit lika bra att deras vilja fått gå igenom. Själv hade jag tillgång till modernare grejer på jobbet så klubblabbet var väl inte så noga med för min del. För det stora flertalet var nog kaffebryggaren viktigare än signalgenerator, oscilloskop mm.

I fallet bostadsrättsföreningar har man inget val, där måste det vara viss ordning pga att styrelsen har stort ansvar att förvalta medlemmarnas fastighet. Det hindrar inte att en massa praktiskt jobb kan göras vid sidan om styrelsemötena.
 
Hahaha.. rätt så Henrik! :cool: Minns att vi raljerade lite runt det där och att "styrelsen är den plats där det fattas beslut..." ;)
Till yttermera visso kan jag även passa på att förvarna dig om att nästa års-/ordensmöte i JHS är bestämt till den 6-7 maj 2016.
Kallelse kommer i ovanlig ordning, vad det lider.

73/BDZ
 
Jag var en kort period med i styrelsen för en radioklubb och där fanns några "styrelseproffs" och jag undrar om inte deras intresse var mer att driva en styrelse än hobbyn för det blev ruskigt byråkratiskt och jag tröttnade blixtsnabbt, byråkratin flödade.
Det här kommer "pudelns kärna" nära.
Tittar man på strukturen inom den organiserade amatörradion så hittar man stora inslag av kontrollbehov och att form därmed blir långt viktigare än innehåll.
Att det upprättas "Ein schönes Protokoll, ein genaues Protokoll. Ich werde ein Protokoll schreiben wie man es nicht alle Tage erlebt."*
är långt viktigare än ifall något uträttas.
Gärna vill man utöva en så stor kontroll som möjligt över en så stor förening som möjligt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

* En "guldstjärna" till den som vet, utan att använda Google, i vilken film som denna replik förekommer.
 
BDZ skrev; "Faktum är att själva lockelsen att köra radio har upplösts... det finns andra saker i livet som har större attraktion. Sen är det naturligtvis också så att efter 45 år i hobbyn har man gjort det mesta som lockat och man haft intresse för."
----

Tråkigt att höra Lars. Men jag hör ungefär samma sak från många andra av mina vänner som varit i farten sedan 60-talet och nu mer eller mindre lagt hobbyn på hyllan. Att köra radio för körningens skull lockar inte mig heller. Inte så mycket som förr i tiden. Trots att jag har en väl fungerande morsetelegrafstation med stort PA-steg och Yagis i masten så har jag inte kört ett enda QSO härifrån i år. Skandal! Jag lyssnar dock flera timmar om dagen precis som jag alltid gjort. Men inte särskilt mycket på amatörbanden längre då den trafiken är ganska enkelspårig, det är ungefär samma stationer som hörs på samma frekvenser dag efter dag?

Däremot har jag funnit portabelkörning med QRP och enkla antenner från klippor och stränder samt s k "automatisk radiofyr-sändning" via RBN spännande så på den fronten har det hänt betydligt mer. En 5 W WSPR-fyr är också på gång och skall driftsättas under hösten på 21 MHz med en korsdipol på 7 m höjd. Syfte vågutbredningsforskning. Lite märkligt att man medvetet gör det besvärligt för sig genom att sänka effekten 20 dB från 1 kW till 10 W och minska antennen från en 4 elements monobander på bra höjd till en klen GP på marken (minst 10 dB loss till) samt sitta obekvämt med benen i kors på en sten när man kan sitta bekvämt tillbakalutad i radiostolen. Kan någon förklara meningen med allt detta? :confused:
 
Det har alltid funnits personer som finner stor njutning i att organisera
verksamheter i det oändliga. Detta parat med driften att problematisera
saker och företeelser. "Det har aldrig funnits någon storartad idé som
inte på några timmar har kunnat problematiseras sönder och samman".

Vi ser det inte bara i föreningar, utan också i samhället i stort
där man försöker komma tillrätta med vad man anser vara ofullständigheter
och så skapar regelverk vilka skall underlätta men i själva verket
lägger en död hand över verksamheter och saktar ner eller fördröjer skeenden
som förr eller senare blir oundvikliga. Dessa regler tror man skall
göra saker bättre, och det är fascinerande hur människan så okritiskt
kan skapa byrokratiska system som inte tillför något. När väl en
organisation skapas för att förbättra eller lösa något, kommer
den att växa ohämmat och motivera sin existen genom att hela tiden
öka ambitionsnivån (och förbruka resurser). Till slut har det hela vuxit så stort
att ingen kan överblicka det och kulturer, samhällhällen eller den egna
organisationen vittrar inifrån. Dynamiken är borta. De som skall utföra jobbet
har tröttnat och pysslar hellre i sin egen trädgård. Kvar blir organisatörerna
som tror att allt kan lösas genom fastlagda strukturer där saker
skall hanteras med blanketter och genom omorganisationer.
 
Back
Top