Hur ser en rätt dimensionerad nätdel ut till ett rörslutsteg för RF?

Jag har sett kretslösningar baserade på dels en (normal) långsam reglerloop
och en snabb som använder detektering av varje likriktad utgångshalvvåg på sekundärsidan
listigt avkänd innan ett LC-nät och den normala utgångskondensatorerna
för en omedelbar återmatning ifall något gått snett. Detekteringen matas in i en komparator
som slår ifrån switchern innan effekttransistorerna hinner överbelastas.

På 80-talet byggde jag omvandlare från 24V till 220V/50 Hz inverter för dåtidens långfärdsbussar.
(Tänk ungdomar medförande kassar med öl som skulle upp till fjällen eller fotbollslag/supporterresor...
vars nöje under resan var VHS-kasetter och en tjock-TV någonstans i mittgången.)

Det fanns inga bra konstruktioner med stabil 50Hz på den tiden så konstruktionen baserades på en
kristallosciillator vars nerdelade utgångssignal synkade en Siemens TDA4700 som var en bra switchkrets (Nu obsolet)
och en 220-(2 x 18V) toroid transformator som kopplades
"bakvänt" driven i PP av ett helt gäng MJ11016. Det var långt ifrån (läs: väldigt långt ifrån)
någon snygg sinuskurva men uppenbarligen fungerade konstruktionen. Både VHS-spelarna
och de små TV apparaterna accepterade agget...

Ett och annat agg har faktiskt dykt upp på ETA-Auktionerna genom åren.

TDA4700 är borta men SG3524 verkar fortfarande vara gångbar. Den har en shut-down
ingång ifall någon känner för att exploatera synkrondetektering för att skydda
sitt hemmabyggda switchaggregat.
 
Back
Top