Jakten på det perfekta radioljudet...

Varje ljudupplevelser är per definition helt subjektiv.
Vad som är "originalljud" eller inte går nog inte att påvisa, utan
man får försöka sluta sig till hur en viss ljudbild kan vara tänkt att upplevas från början.
Jag erinrar mig från "Sinnesorganens informationsbehandling" att den svåra konsten byggnadsakustik går ut på att använda ljudet från t.ex. skådespelare eller musikinstrument på det minst förvanskande sätten som möjligt i rummet, något som man tvingades behärska innan det fanns tillgång till elektroniska förstärkare och högtalare.

Under 70-talet skrevs det mycket om "naturtrogen ljudefterbildning", och 1980 måste det varit följde jag med en ljudintresserad studiekamrat till en demonstration av gitarr- och flygelbyggaren Georg Bolins radikala högtalarkonstruktioner "tonbordet" och "tonväggen" där han försökt efterbilda hur gitarrlocket och flygelbottnen bildar rumsljud tillsammans med omgivningen. Saken var ganska omskriven i byggnadsakustiska kretsar men verkar inte vara känd i dag. Tonväggar ska även ha installerats i några teatrar på 70-talet.
Jag kunde dock inte höra någon skillnad, men mer akustiskt medvetna personer skulle ha märkt att högtalaren samverkade med rumsefterklangen på något sätt.

Det är även radikala skillnade mellan "konstmusik" och "konsumentmusik". Konstmusik
utnyttjar dynamiken mellan pianississmo och fortississmo vilken kan uppgå till många 10-tals dB, i extremfallet 80-90, medan populärmusik sällan har mer än 30 dB.

1700343444472.png

medan populär eller konsumentmusik ofta är hårt komprimerad för att lättare kunna tränga igenom omgivningsbuller och höras bra genom t.ex. bilstereohögtalare. Hård kompression eller "loudness" höjer även uppmärksamhetsvärdet hos ett programmaterial.

Den tilltänkta konsumentens eventuella innehav av eller brist på "musiksmak" tenderar även att påverka vilken limiteringsgrad eller kompressionsgrad som används. Reklamradio vilken primärt riktar sig till en "hjärndöd publik" tenderar att använda mycket sådan.
Radiolyssnare ur samhällets bildade klasser vilka uppskattar t.ex. P2 eller P1 förskräcks inför den skrikiga "ljudridå" som kommer ut reklamkanalernas högtalare.
 
SM7EQL skrev:
"Här hjälper det inte med 99,99% kopparkablar med guldkontakter och som är fasttejpade på golvet för att undvika mekaniska vibrationer."

:D:):cool::p!
 
För att anknyta till trådens inledning, så känner jag inte riktigt igen förhållandet att "analogtidens ljudförstörare" skulle dominera upplevelsen särskilt tydligt. Om jag helt simpelt tittar på min bruksrig, Kenwood TS-430S, så är min upplevelse den, att vissa stationer låter exemplariskt, även om de är svaga, medan andra låter så illa att man undrar om de kör fel sidband, förutom att de hörs som splatter +/- flera kHz. Den enda slutsats jag kan dra av detta är att det inte är min rig som låter illa. Det är möjligt, att man med nån sorts avancerad digital ljudrestaurering kunde få även dessa marodörer att låta OK, men det känns lite ovärt. Det vore bättre om nån talade om för dem att de behöver kamma till sin utrustning...

I övrigt har jag som de flesta säkert gjort, lyssnat mycket på AM med gamla trälådor, på senare år en del med en Hammarlund SP-600, och jag tycker nog att det räcker rätt långt med "analoga" tonkontroller/filter för att få till ett njutbart ljud. Att det numer mest är kineser i luften har ju ingen betydelse därvidlag.

Vad jag menar, är att det nog inte är de analoga kretsarna som "förstör" ljudet.
 
Jag erinrar mig två gånger då jag upplevde det "goda radioljudet". Ena gången var då jag lyssnade på 80 m SSB med en direktblandad mottagare utan AGC och kunde jämföra med det som jag hade fått hålla tillgodo med från Heathkit HW-100. Det andra tillfället var då jag med kristallmottagare lyssnade på mellanvåg, särskilt den starka sändaren i Stavanger, och hade utgången kopplad till en lågeffektförstärkare med goda hörlurar. Där fanns mer diskant än vad en träradio kunde återge.

Lennart
 
SM0UAN said:
Vad jag menar, är att det nog inte är de analoga kretsarna som "förstör" ljudet.
Click to expand...

Det som har störst betydelse för hur en mottagare låter är hur mellanfrekvensfiltret ser ut. Både filterbandbredden och flankernas utseende spelar roll. I de flesta helanaloga amatörradiomottagarna/transceivers används antingen keramiska filter eller kristallfilter med relativt smal bandbredd och branta flanker avsedda primärt för SSB och CW. Filter för AM förekommer men är ofta inte särskilt påkostade men kan ibland ändå fungera och låta bra.

När det gäller SSB-mottagning i sådana mottagare så spelar insättningspunkten för BFO-n också stor roll. För att klara av sidbandsundertryckningen, särskilt tillsammans med billigare mellanfrekvensfilter, men samtidigt inte behöva skära bort för mycket av de låga tonfrekvenserna så gäller det att finna en bästa kompromiss. Det betyder oftast att frekvenser under 300 Hz dämpas ner eftersom de hamnar i filterflanken. De högre tonfrekvenserna som en "bred sändare" med mycket diskant kan sända ut hamnar sedan i brytpunkten för filtret och strax utanför filterbandbredden på nerflanken. Det ställer till andra problem.

Många LF-delar är också konstruerade för att rulla av de lägre tonfrekvenserna så att brum och lågfrekventa störningar minimeras. Det är detta som gör att många mottagare ger ett platt beskuret ljud även om distortionen i sig kan hållas låg inom det tonfekvensområdet som passerar ut till högtalaren. För talkommunikation i störd miljö är detta oftast att föredra.

SSB kan alltså låta bra rent uppfattbarhetsmässigt även om smala filter används men samma typ av filter för musik blir närmast oanvändbart. Bland de äldre riktiga mottagarna som låter bra på AM-rundradio finner man t ex SP-600, AR-88 samt en del av de äldre svarta Collins. Även MT-600 kan kvala in plus åtskilliga andra åbäken. Alla dessa mottagarna har väl dimensionerade MF-filter tillverkade med spolar och kondensatorer som ger mjuka övergångar i filterflankerna och optimal bandbredd för AM i de bredare selektivitetslägena. LF-delen är också konstruerad för att släppa igenom låga tonfrekvenser utan den utpräglade lågfrekvensdistortion man ser på de flesta moderna.

Dock finns det nog ingen analog mottagare som kan mäta sig med en SDR-radio vilken bygger på helt andra principer där ljudkvaliteten ur högtalaren kan hamna mycket nära den kvalitet och tonomfång som sändaren kan prestera. Vilken mottagare skulle det vara?
 
BRT-400 eller Mt600 är en av de få "boat-anchors" vilka har återgivningskurvorna specificerade.

1700395232587.png

Den variant som såldes till SM hade 13 kc MF-bandbredd till skillnad mot de som visas i kurvorna här, så AM-bandbredden blir ytterligare ett par kc större vid - 6 dB.
 
Last edited:
Farligt nära OT här, men vilken typ av program talar vi om här, egentligen? FM rundradio med HiFi-kvalitet eller amatörtelefoni? Vill man fundera över nåt verkligt krävande, som helt uppenbart gick att lösa med analoga kretsar, så kan man ju nämna videosignalen i en klassisk TV. Stor bandbredd, höga kvalitetskrav...
 
SM0UAN said:
Farligt nära OT här, men vilken typ av program talar vi om här, egentligen? FM rundradio med HiFi-kvalitet eller amatörtelefoni?
Click to expand...

Vi talar om ett programinnehåll med både tal och musik där syftet är att kunna återge den utsända kvaliteten utan att tillföra mer distortion, begränsningar i tonfrekvensområdet, avrullning och andra defekter. Det var så som jag tolkade det FKI skrev i sitt inledande inlägg. Det FKI byggt upp och beskriver är i princip en avancerad mätmottagare med så hög kvalitet att mottagaren med efterföljande ljudbehandlingsutrustning och högtalare inte är den begränsande faktorn.

Det som sätter gränsen för hur bra och rent det kan låta blir då, förutom sändarnas kvalitet, påverkan från vågutbredningsfenomen som fading med varierande amplituder och olika sorters mer eller mindre selektiva fasfel i frekvensplanet samt yttre störningar och interferenser samt förekomsten av flervågsutbredning m m.

I princip är det enbart mycket starka signaler via markvåg från en närbelägen sändare som kan komma igenom hela kedjan utan att förstöras eller förvanskas på vägen. Signalstyrkan behöver vara så stark att mottagarens dynamik kan utnyttjas maximalt. Dvs mottagaren skall kunna återge såväl svaga ljudpartierna som de jättestarka utan att brus introduceras i de svaga och att mottagaren klipper/överstyrs på de starka.

En modern AM-sändare som bygger på pulsbreddsmodulering kan ge en enastående god ljudkvalitet motsvarande det vi kallade för Hi-Fi i forna dagar. Här finns inte de begränsningarna som man finner i en gammeldags sändare med anodmodulering via en moduleringstransformator, även om en väl dimensionerad sådan sändare kan upplevas låta utmärkt rent ljudmässigt med tillräckligt tonfrekvensomfång. Särskilt om man använder en flerbandskompressor för audio plus annan signalbehandling så som de flesta AM-stationerna på mellanvåg gör liksom en del i Europa men med lite försiktigare pådrag.

I USA pratar man om talk power och ju bättre processing ju högre upplevs ljudstyrkan bli i mottagarna. Den som har högst ljud "vinner" popularitetstävlingen precis som en del närradiostationer på FM-bandet här i Sverige kör med högre deviation än Sveriges Radio och dessutom med kompressor så att medelnivån kan hållas hög vilket ger "högt ljud". Det positiva med kraftig komprimering kan vara att uppfattbarheten ökar vid lyssning i bullrande bilar. Det negativa att ljudet blir tungt och påfrestande att lyssna på i en helt tyst miljö.
 
Last edited:
SM0FKI said:
Nån mer som tycker som jag?
Click to expand...
Jag har en bakgrund som ljudtekniker och tycker precis som du när det gäller högtalarna i en vanlig modern transceiver. De har bedrövlig frekvensgång, sitter i en akustiskt usel låda, har ett klent slutsteg och pekar åt totalt fel håll.

I stort sett vad som helst i högtalarväg låter bättre. Jag använder en liten JBL Control 1 högtalare med ett separat slutsteg till. Den ger betydligt bättre uppfattbarhet och kan leverera mer nivå än vilken transceiverhögtalare som helst.

Så för all del koppla in något bättre i högtalarväg till transceivern, och använd något annat slutsteg än transceiverns eget. Det kan bara bli bättre, oavsett vad du väljer.
 
NSBVZY said:
Det finns en intressant poddradio i två delar om detta på SR som är klart lyssningsvärd,
Click to expand...

Ja det var två intressanta avsnitt som fick mina värsta farhågor besannade. Kvantitet går före kvalitet, den radiostation som låter högst vinner the loudness war och de yngre mobiltelefonlyssnande generationerna har inte en susning om vad ljudkvalitet egentligen är och hur oförstörd musik skulle kunna låta i en riktig musikanläggning. Noterade att Lars Liljerud SA0AEU som jag haft att göra med i ett projekt var med på ett litet hörn. Tragiskt att musikproducenterna medvetet tvingas förstöra musiken för att möta marknadens efterfrågan av distortion och processing. Slutklämmen om vad Sveriges Radio ansåg om vikten av god ljudkvalitet borde rendera i utvisning. Men även de sitter väl fast i samma fälla som alla andra och följer bara med i det allmänna förfallet. Men programmen var lyssningsvärda i alla fall. Mycket av det som kom fram skulle kunna appliceras på resonemang kring hur amatörradioapparater låter etc. Samma principer i grunden.
 
Eftersom kvalitetsmedvetenheten hos mediakonsumenter är i ständigt sjunkande,
konkurrerar medialeverantörerna med skrikighet och grälla effekter.
Tyvärr är SR utsatt för samma press när det gäller att ha "lyssnarsiffror", så även de konkurrerar på uppmärksamhetsmarknaden.

Jag brukar använda termen "WMD = Weapons of Mind Destruction" om kommersiella etermedia, och där utgör USA ett mycket varnande exempel. Flera generationer av USA-medborgare har hjärntvättats av kommersiella media, med beklämmande resultat.

Eftersom Sverige med visst fog kan beskrivas som "USA:s 51a delstat" kommer vi nog att gå samma väg.
 
NSBVZY said:
Det finns en intressant poddradio i två delar om detta på SR som är klart lyssningsvärd,
Click to expand...
Jag lyssnade på podden och det känns lite som den vanliga lätt filosofiska frågeställningen:

Vem har ansvaret för kvalitén är det producenten eller konsumenten.....
 
SM0FKI said:
Vem har ansvaret för kvalitén är det producenten eller konsumenten.....
Click to expand...

Tillgång och efterfrågan. Bättre kvalitet ställer högre krav i alla led och kostar mer att producera. Är majoriteten av konsumenterna nöjda med det de får just nu så är väl allt bra sett med producenternas ögon.

När det gäller SDR-radio för KV- och MV-mottagning, var ligger begränsningarna i upplösning och ljudkvalitet här om vi tänker oss att vi lyssnar på en ideal sändare kopplad med kabel direkt till mottagarens antennport. Jag utgår ifrån att ljudkortet är en viktig nyckelkomponent och sätter en av gränserna i ljudkedjan men vad kan en typisk SDR-radio i sig själv prestera. Når man ens upp till nivån snålkodad 128 kb/s MP3 kvalitet eller var befinner vi oss på "ljudkvalitetsskalan"?

Den svagaste länken borde vara vad sändaren kan prestera och kvaliteten på den insignal som når mottagaren via antennen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top