SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
För 120 år sedan behövdes knappt några komponenter alls för att bygga en sändare. Ett batteri, en induktionsspole och ett gnistgap. Gnistsändarna utvecklades och blev allt mer komplicerade. Radiorören tog över. Kring en tre-elektrodslampa blev det möjligt att bygga förhållandevis högpresterande sändare med bara några få kringkomponenter. Utvecklingen tog ordentlig fart under 20- och 30-talen och de rörbestyckade sändarna blev allt mer komplicerade. Transistorerna började ersätta radiorören på 60 och 70-talen och nu står vi här med halvledarbestyckade plastradioapparater som innehåller tusentals komponenter och kanske miljontals "transistorfunktioner" i de många integrerade kretsarna vilka vi inte har insyn i och inte har en aning om hur de fungerar - och varför de går i sönder ibland.
Trots denna hiskeliga teknikutveckling är de gamla hederliga lösningarna fortfarande användbara för riktig amatörradiotrafik. Orsaken till denna kompatibilitet måste naturligtvis bero att amatörradiohobbyn inte utvecklats särskilt mycket de senare 100 åren. Det är samma gamla sönderhackade bärvågor som sänds ut i etern...
Ovanstående kristallstyrda "QRP-sändare" lämnar drygt 100 mW uteffekt på 7 MHz. Tonen är i det närmaste perfekt och låter som vilken modern sändare som helst. Övertonerna är dämpade mer än 30 dBc vilket gör antennfilter överflödigt. Antennen (50 ohm) ansluts via en 33 pF seriekondensator direkt till kristallen och styrgallret.
Röret 6C4 (EC90) med kristallhållaren direkt monterad på rörhållaren. Anodrosseln 2,5 mH till vänster. Därutöver behövs ytterligare tre komponenter, två kondensatorer och ett motstånd. Drosseln i anoden kan ha vilket värde som helst, dock ej lägre än c:a 100 uH då uteffekten i så fall sjunker och oscillatorn blir allt mer ovillig att svänga. Komponentvärdena är okritiska.
Gallerläckan 27 k, 33 pF samt 22 pF utprovades för max uteffekt. Oscillatorn svänger igång redan vid 1,5 V anodspänning och lämnar drygt 100 mW ut vid 100 V anodspänning och 6 mA anodström. Morsenyckeln kan kopplas i serie med minuspolen eller i serie med gallerläckan. Båda metoderna är provade och fungerar alldeles utmärkt med fin nyckling.
100 mW, en halvvågsdipol och morsetelegrafi är tillräckligt för att få kontakt med hela Europa, varje dag året om. Det finns ingen anledning att betvivla att så är fallet. Bara vetskapen om att sändaren når fram överallt, med god högtalarstyrka räcker för min del. Att sitta och ropa en massa CQ för att sedan skriva in en Manfred i Frankfurt och RST 599 i loggen är spilld tid.
Nå, vad kan man ha en sådan "sändare" till?
/Bengt
Trots denna hiskeliga teknikutveckling är de gamla hederliga lösningarna fortfarande användbara för riktig amatörradiotrafik. Orsaken till denna kompatibilitet måste naturligtvis bero att amatörradiohobbyn inte utvecklats särskilt mycket de senare 100 åren. Det är samma gamla sönderhackade bärvågor som sänds ut i etern...
Ovanstående kristallstyrda "QRP-sändare" lämnar drygt 100 mW uteffekt på 7 MHz. Tonen är i det närmaste perfekt och låter som vilken modern sändare som helst. Övertonerna är dämpade mer än 30 dBc vilket gör antennfilter överflödigt. Antennen (50 ohm) ansluts via en 33 pF seriekondensator direkt till kristallen och styrgallret.
Röret 6C4 (EC90) med kristallhållaren direkt monterad på rörhållaren. Anodrosseln 2,5 mH till vänster. Därutöver behövs ytterligare tre komponenter, två kondensatorer och ett motstånd. Drosseln i anoden kan ha vilket värde som helst, dock ej lägre än c:a 100 uH då uteffekten i så fall sjunker och oscillatorn blir allt mer ovillig att svänga. Komponentvärdena är okritiska.
Gallerläckan 27 k, 33 pF samt 22 pF utprovades för max uteffekt. Oscillatorn svänger igång redan vid 1,5 V anodspänning och lämnar drygt 100 mW ut vid 100 V anodspänning och 6 mA anodström. Morsenyckeln kan kopplas i serie med minuspolen eller i serie med gallerläckan. Båda metoderna är provade och fungerar alldeles utmärkt med fin nyckling.
100 mW, en halvvågsdipol och morsetelegrafi är tillräckligt för att få kontakt med hela Europa, varje dag året om. Det finns ingen anledning att betvivla att så är fallet. Bara vetskapen om att sändaren når fram överallt, med god högtalarstyrka räcker för min del. Att sitta och ropa en massa CQ för att sedan skriva in en Manfred i Frankfurt och RST 599 i loggen är spilld tid.
Nå, vad kan man ha en sådan "sändare" till?
/Bengt