Juvelen jag nu har i min vård har sin berättelse, och en allmän reflektion är ju en försiktig undran om vem som för vidare och berättar om den teknikhistoria och den användning alla dessa mottagare haft.
ESRs publiceringar och dina mångåriga skriverier är värdefulla stommar/bidrag till vår kunskap om den tekniska era som snart/redan flytt, men mycket saknas.
Svaret är enkelt, ingen.
Vi är helt enkelt de sista som håller på med denna slags teknik.
Efter oss kommer det inga fler.
Se bara på Telemuseums öde, när ekonomerna bestämde att telekommunikationernas kulturarv inte var värt att bevara i Sverige.
Som systemkonstruktör och användare under ett helt yrkesliv av professionell materiel har jag funnit det intressant och viktigt att skriva om dess utveckling, historia och tillämpningar,
men det är bara ett "skrap på ytan". För varje skriven historia finns det minst 10 som förblir oskrivna.
De stora volymanvändarna av t.ex. HF-radio har traditionellt varit marinradio, militärradio och signalspaning.
Alla dessa verksamheter har förändrats i grunden under min yrkesverksamma tid.
Marinradio har gått från "operatörsdriven" till automatisk trafik, där användaren inte ser något av vad som sker bakom kulisserna.
Dessutom har det ganska dåliga pris/prestanda-förhållandet för maritim MF/HF i praktiken lett till att användarna övergett denna, något som de som gör radiobesiktningar för GMDSS fått erfara.
När något annat än satellittelefonen eller VHF-en ska användas står man rätt ofta handfallen på bryggan.
Samma sak gäller i princip även för militärradio. Inslaget av synlig eller "riktig" radio är extremt litet numera.
Pris/prestanda är viktigt även här, och system vilka upplevs som "skakiga" undviks på sikt.
Brukarna har numera även här sökt sig till andra medier så länge dessa finns tillgängliga.
Slutligen signalspaning eller SIGINT. De som sysslar med sådant är av naturliga skäl ganska förtegna om vad som pågår.
Det som är känt är att upplägget skiftar i takt med att omvärlden förändrats.
Borta är volymspaningen på telegrafibaserade trafiknät. Det som återstår i HF-området är mer inriktat på punktinsatser.
Detta får återverkningar på systemuppbyggnad och materielval.
Tvärt emot populäruppfattningen är det ingen större skillnad mellan SIGINT-materiel och apparater för kommunikation. Det som optimeras är integrationsegenskaper och användarvänlighet.
Att sedan SIGINT oftast inte har lönsamhetskrav på samma sätt som andra brukare gör att man ofta kan välja de allra bästa och därmed dyraste apparaterna även om det inte skulle vara
alldeles nödvändigt ur operativ synvinkel.
Den stora aktören inom området på Mälaröarna har dock byggt upp ett ambitiöst upplagt museum över SIGINT. Dock är detta bara tillgängligt för "branschfolk".
73/
Karl-Arne
SM0AOM