Relä Kuhnke
- Thread starter SM0YDO
- Start date
Vad är då högspänning? Det finns kanske nån definition, typ >1500 VDC, men är det det häradet som är aktuellt?
Det är ju säkert inget problem att koppla på, men att bryta kan bli spännande beroende på strömstyrkan och strömarten.
Jag tycker mig känna igen reläet, ser ut som K1 från en gammal omformare 102. Det är inte så snabbt i frånslaget om jag minns rätt, dvs återgångsfjädern är inte så hårt spänd när reläet är draget; det har viss betydelse. Det kan ju också finnas möjlighet att anordna en gnistsläckningskrets som troligen förbättrar egenskaperna vid brytning.
Det är ju säkert inget problem att koppla på, men att bryta kan bli spännande beroende på strömstyrkan och strömarten.
Jag tycker mig känna igen reläet, ser ut som K1 från en gammal omformare 102. Det är inte så snabbt i frånslaget om jag minns rätt, dvs återgångsfjädern är inte så hårt spänd när reläet är draget; det har viss betydelse. Det kan ju också finnas möjlighet att anordna en gnistsläckningskrets som troligen förbättrar egenskaperna vid brytning.
Hur försämrat är ett vakuumrelä för användning i ett KV-slutsteg om det inte är avsett för HF? Jag har tänkt använda ett Kilovac K81C245 som anges "RF Rated". https://www.te.com/usa-en/product-5-1618241-7.html
Lennart
Lennart
Som framgått av tidigare inlägg är det brytningen som är det kritiska. Beroende på hur slutsteget jobbar så kan det ju vara mer eller mindre möjligt att använda ett sådant relä. Om brytning endast sker i strömlöst läge (rören strypta) så skulle jag nog tänka mig att det funkar, men om det ska finnas möjlighet att bryta full anodström eller nåt annat jobbigt driftfall, så måste man överväga en sorts relä som klarar att bryta relevant ström vid den aktuella spänningen. Det visade relät är nog gott nog för att bryta tjogtals A vid låg DC (< 30 V, typ), men med långsam öppning och ingen släckfunktion för ljusbågen kan det bli svårt att bryta även små strömmar med högre spänningar.
Tidigare i tråden fanns en länk till ett relä som var specat för 30 A vid 10 kV, men frågan är väl om det är gjort för att bryta den strömmen? Det var ett rätt litet relä och det lär väl behövas antingen stort kontaktavstånd eller släckmekanism för att klara av en sån manöver med DC. Elle det kanske är ett solid-state relä.
Som kuriosa kan jag nämna en brytare som var gjord för att bryta 1000+ A vid 1500 V. Den var i storlek som en ordinär sjuttiotalsmoped och lät som en AK4 när den löste ut för överström. Ljusbågar är luriga att hantera...
Tidigare i tråden fanns en länk till ett relä som var specat för 30 A vid 10 kV, men frågan är väl om det är gjort för att bryta den strömmen? Det var ett rätt litet relä och det lär väl behövas antingen stort kontaktavstånd eller släckmekanism för att klara av en sån manöver med DC. Elle det kanske är ett solid-state relä.
Som kuriosa kan jag nämna en brytare som var gjord för att bryta 1000+ A vid 1500 V. Den var i storlek som en ordinär sjuttiotalsmoped och lät som en AK4 när den löste ut för överström. Ljusbågar är luriga att hantera...
SM0AOM
Well-Known Member
Jag har sett lastbrytarna som kan minst bryta 2000 A vid 800 V i tunnelbanans matarstationer.
De använder en kombination av magnetfält och tryckluft för att blåsa bort ljusbågen.
Lite mindre lastbrytare som är avsedda för 500 A ungefär finns lite här och var i tunnelbanan.
Fick mig en historia till livs när jag gick SL:s säkerhetskurs i mitten av 80-talet.
Där var det en halv dag om elfaran, och eftersom en ganska stor del av deltagarna var
ingenjörer och teknisk personal från Televerket Radio berördes komponenterna i systemet lite mer
ingående. Hur man provar säkringslastbrytare berördes, och detta sker med en koppartråd med en viss tjocklek
som man kortsluter brytarens utgång med. Är den OK så bryter den innan tråden brinner av.
Läraren berättade att man hade fått en mycket gynnsamt pris på en ny sorts brytare samt en
par stycken för utvärdering. En av dem riggades i en provanordning vid T-banedepån i Blåsut
och utgången kortslöts. Brytaren öppnade, men släckte inte ljusbågen. Ett eldklot uppstod, och de som utförde
provet fick retirera i verkstaden men hittade efter några sekunder huvudkraftbrytaren på matningssidan till hela likriktarstationen som gjordes strömlös.
Med största möda kunde man hitta resterna från brytaren vilka lades i en påse och returnerades
till tillverkaren. De avhördes inte mera...
De använder en kombination av magnetfält och tryckluft för att blåsa bort ljusbågen.
Lite mindre lastbrytare som är avsedda för 500 A ungefär finns lite här och var i tunnelbanan.
Fick mig en historia till livs när jag gick SL:s säkerhetskurs i mitten av 80-talet.
Där var det en halv dag om elfaran, och eftersom en ganska stor del av deltagarna var
ingenjörer och teknisk personal från Televerket Radio berördes komponenterna i systemet lite mer
ingående. Hur man provar säkringslastbrytare berördes, och detta sker med en koppartråd med en viss tjocklek
som man kortsluter brytarens utgång med. Är den OK så bryter den innan tråden brinner av.
Läraren berättade att man hade fått en mycket gynnsamt pris på en ny sorts brytare samt en
par stycken för utvärdering. En av dem riggades i en provanordning vid T-banedepån i Blåsut
och utgången kortslöts. Brytaren öppnade, men släckte inte ljusbågen. Ett eldklot uppstod, och de som utförde
provet fick retirera i verkstaden men hittade efter några sekunder huvudkraftbrytaren på matningssidan till hela likriktarstationen som gjordes strömlös.
Med största möda kunde man hitta resterna från brytaren vilka lades i en påse och returnerades
till tillverkaren. De avhördes inte mera...
Last edited:
En ljusbåge kan ju uppstå även i situationer med låga spänningar (ref. båglampor), det finns många faktorer som spelar in. När man "pinnlöder" fast elektriska anslutningar i järnvägsräls, använder man en metod där man tänder en ljusbåge med 36 V och låter den hetta upp kontaktytor och lod + flussmedel under 2 sekunder innan matningstråden (kalibrerad tjocklek) brinner av. Troligen finns det nån form av samband med spänning och ström som ska brytas och kontaktavstånd etc som krävs. Jag skulle ju tro (obs tro) att man riskfritt kan bryta kanske 10 mA vid 1500 V med det relä som visades i början, men att högre strömmar drastiskt ökar risken för att det bildas en ljusbåge som inte slocknar. Utan släckfunktion kommer den att kvarstå tills strömmen bryts på annat sätt. Själva driftsituationen är ju väldigt betydelsefull. Om man kan strypa förbrukaren först och sedan med reläet göra en "frånskiljning" borde det funka fint, men då finns ju ingen katastrofbrytning att tillgå (om man önskar det) i just det reläet.
Reläet i fråga bryter ju på 2 ställen, isolationsavståndet blir väl de två kontaktgapen som finns. När reläet är draget, kommer tungan att ligga på B+ och då undrar man hur långt isolationsavstånd som finns mellan fjäderhållaren och stommen.
Antagligen skulle man kunna labba med en konding över kontakterna, som medger att reläkontakterna hinner öppna, innan spänningen byggts upp nog för att en ljusbåge ska kunna uppstå. Detta är ju dock ett konstgrepp, som kanske inte är att betrakta som "elsäkert".
Antagligen skulle man kunna labba med en konding över kontakterna, som medger att reläkontakterna hinner öppna, innan spänningen byggts upp nog för att en ljusbåge ska kunna uppstå. Detta är ju dock ett konstgrepp, som kanske inte är att betrakta som "elsäkert".
