VHF-fenomen

S

SM0UAN

Well-Known Member
Lite snävt område, kanske, men jag provar med en fråga.

Senaste helgen var jag indragen i sambandsaktiviteterna runt ett bilrally (målgången på en specialsträcka). Sträckan hade en egen frekvens runt 145 MHz och övergripande nät låg lite bredvid. Under dagens gång varierade kontaktmöjligheterna otroligt mycket. Ibland hördes jag inte alls, ibland helt utan problem, och på samma sätt var det avseende hur jag hörde andra. Mobiltelefonin funkade lika illa, dvs ibland OK, ibland inte alls. Under en period var övergripande nätet dränkt (på min plats) av nån otäck störning.

Landskapet var klassisk svensk skogsnatur (mellan Nora och Hällefors); kuperat, sjöar, massor med träd, och rätt ödsligt. Jag hade en dipol uppe i en 5 meters mast, rätt OK, trodde jag...

Det kanske inte går att "förklara" varför sambandet var så påverkan, men om nån har en teori eller annan kommentar vore det intressant.
73 de SM0UAN
 
Spekulativt kan man fråga sig om vår stora granne i öster
kan ha bidragit med ett tilltagande QRM på frekvenserna
om det är avsiktiligt eller oavsiktligt får vara osagt.
Av egen erfarenhet så minns jag att vi på vår RA145 under
en manöver i Sala-trakten hade påtagliga störningar på VHF.
Det kan ha varit en tillfällig effekt av aurora som bidrog.

När det gäller GPS så har iaf grannen i öster utökat sina
störområden avsevärt den senaste tiden.
gpsjam.org

GPSJam GPS/GNSS Interference Map

Maps showing daily possible GPS interference.
gpsjam.org

//QRP
 
QRP said:
Spekulativt kan man fråga sig om vår stora granne i öster
kan ha bidragit med ett tilltagande QRM på frekvenserna
om det är avsiktiligt eller oavsiktligt får vara osagt.
Av egen erfarenhet så minns jag att vi på vår RA145 under
en manöver i Sala-trakten hade påtagliga störningar på VHF.
Det kan ha varit en tillfällig effekt av aurora som bidrog.
Click to expand...
"Aurora" kan inte påverka troposfäriska förbindelser i taktiska VHF-bandet,
eftersom den finns i jonosfären.

Sedan är det mycket svårt att åstadkomma yttäckande "jamming" på VHF och uppåt eftersom
radiohorisonten begränsar täckningsområdena. Stormakterna planerade för storskalig flygburen "jamming" och
det fanns också markbaserade system för att åstadkomma sådant i mindre skala.

Dock krävs enorma ansträngningar för att göra detta i stora frekvensområden och stora geografiska områden.
Jag vet detta eftersom jag skrev specifikationerna för en "telekrigssimulator", vilken omsider blev en kommersiell produkt,
under slutet av 80-talet.
SM0UAN said:
Senaste helgen var jag indragen i sambandsaktiviteterna runt ett bilrally (målgången på en specialsträcka). Sträckan hade en egen frekvens runt 145 MHz och övergripande nät låg lite bredvid. Under dagens gång varierade kontaktmöjligheterna otroligt mycket. Ibland hördes jag inte alls, ibland helt utan problem, och på samma sätt var det avseende hur jag hörde andra. Mobiltelefonin funkade lika illa, dvs ibland OK, ibland inte alls. Under en period var övergripande nätet dränkt (på min plats) av nån otäck störning.
Click to expand...

De som kan svara på detta är mobilnätoperatörerna, eftersom de kontinuerligt loggar systemprestanda.
Skulle starka externa störningar uppträda som försämrar framkomligheten i näten syns detta direkt.

Problem som TS beskriver är mycket svåra att åstadkomma "man-made" eftersom både ett stort frekvensområde och ett stort geografiskt område ska påverkas. Vanligen görs telekrigssystem "adaptiva" så att de ligger och väntar på trafik och sedan koncentreras störningen mot det
frekvensområde där den gör mest skada.

Slutligen tar "telekrigare" mycket illa upp ifall man skojar om att "ringa in fienden"... :)
 
Det är ganska många faktorer som kan påverka hur en VHF-förbindelse förändras under ett pågående samband, de flesta har naturliga orsaker.
En svårighet är att få en stabil förbindelse när markvågen inte når fram och man är beroende av reflexer från byggnader och terräng för att få förbindelse.

Vi den påverkan som orsakas av det vi i vanliga fall kallar väder det vill säga förändringar i temperatur, luftfuktighet och liknande fenomen.

Sedan har vi de där otäcka temporära störningarna som kan drabba en när man ska använda radio på ett rallysamband.
Den vanligaste orsaken är ofta en total avsaknad av kunskaper om EMC hos de som bygger rallybilar.
Styrsystem för motordrift, LED-belysning, tändsystem och elektriska bränslepumpar är några vanliga störkällor.

När jag är ute på ett rallysamband utnyttjar jag ofta en mast för att få lite mer avstånd och isolation mellan störkällor mina antenner

Bil med solcell och mast.jpg
Den gula masten ger mig cirka 6m i höjd över mark vilket oftast räcker till för att nå fram både inom en rallysträcka och mot en basstation vid tävlingsledningen.

110 watts solpanelen på bilden är numera utbytt mot två seriekopplade 50 watts monokristallina solpaneler vilket med MPPT-regulatorn ger mig lite mer energitillförsel när det är lite lägre solinstrålning. Senast jag var ute på samband gav solpanelerna totalt 260wh vilket höll batterierna fulladdade hela dagen. (Kabelinföringen är också utbytt mot en ny med lite mer strömlinjeformad och tystare utformning)

På takbågarna syns hembyggda fästen för lite olika antenner vilket ger mig möjlighet att optimera antennernas placering.

I masten topp fäster jag antenn efter behov. Jag har strävat efter lätta antenner och även här möjlighet att konfigurera efter önskemål.

Fäste med jordplan och antenner.jpg
Jordplanet gör att jag fritt kan använda önskad antenn, på bilden syns en 5/8 för 2m och en dualbander för 2m/70cm.
Kabeln är INTE en RG58 utan en lågförlust modell som mätts upp till att ge knappt 1dB loss på 2m för den kabellängd jag använder.

GP med fäste.jpg
Jag använder även en GP när jag önskar funktion inom ett lite större frekvensområde. Alla antenner har ett egentillverkat snabbfäste som gör byte av antenn enkelt oavsett om jag använder bilmasten eller en annan mer portabel mast.

Trots en högt placerad bra antenn kan det i skogsmiljö ibland ge bättre resultat med en antenn placerad på biltaket.
Detta kan antas bero på att antennen i masten hamnar mer i löv eller barrhöjd, så ibland provar jag vilken höjd som ger mig bäst resultat genom att variera mastens längd.
 
Jag var med på en hel del rallysamband när jag var SM3:a. För det mesta funkade det bra. Väldiga mängder tändstörningar kunde noteras från vissa bilar. T ex när klassiska rallyklasser var i farten - Saab 96 med tvåtaktsmotor. Vi hade en medlem i klubben som via jobbet kunde göra räckviddsberäkningar med professionella program och om man hamnade på någon besvärlig plats så var man ofta förvarnad om det krävdes några extravaganser med antenner, t ex teleskopmast med bättre antenn eller om det bara var att åka dit med kvartsvågsspröt på bilen. Eller rent av handapparat med gummipinne. Oftast var uppgiften att hålla kontakt mellan start/mål på respektive sträcka och med rallybas.

Nästan alltid kördes rallyna ute på landsbygden och mobilnäten är nog helt annorlunda dimensionerade där jämfört med inne i storstäder. Cellerna görs säkert ganska stora och glest mellan basstationerna. Det borde bli så helt enkelt för att det är orimligt att dimensionera med tanke på att det normalt är ganska lite trafik i näten "på landet". Ett rally kunde få karaktären av folkfest då mängder att människor kom ut. Man kunde direkt märka att det kunde vara omöjligt att använda sin mobil när det drog igång även om det funkat när man höll på att etablera sig före rallyt. Jag har svårt att tro att någon törs basera ett rallysamband på mobiltelefoner av den anledningen. Det borde finnas någon här som jobbar med mobilnät som skulle kunna berätta mer om hur det dimensioneras. Har man kontakter hos någon nätoperatör kanske det går att fråga hur det varit under något visst samband, om man nu lämnar ut sådana uppgifter.
 
Vi detta tillfället under en vintermanöver 1969
hade vi påtagliga störningar på vår RA145 av
amerikaner som påstod att vi störde deras frekvens.
Men säkert finns det en annan naturlig förklaring av
vad det kan ha varit eftersom det inte var en aurora.
SM0AOM har säkert ett bra svar på detta också ;)
//QRP
 
1969 var det solfläcksmaximum, och då var jonosfärisk F2-utbredning möjlig upp till
minst 40-50 MHz. Amerikanerna som klagade kan ha varit baserade i Danmark eller Tyskland
som ligger på ett passande avstånd för en ett-hopps förbindelse.
 
Nu var det ju ingen ko på isen här, det gick att lösa uppgiften med lite frekvensbyten, reläande av samtal och mobiltelefoni (när den behagade stå till tjänst). Det som var lite märkligt, var mest att i jämförelse med andra tillfällen, där avstånden och terrängen varit fullt jämförbara, blev det denna gång påtagligt dåligt och variabelt. Det är möjligt att dipolen jag använde i masten inte är lika bra som en 5/8 GP, vilket jag använt tidiare... det får bli lite experimenterande under sommaren.

Om just herr P's gäng är intresserade av de här trakterna är lite tveksamt, det finns inte så mycket annat än skog och f.d. gruvor i området. Och dammiga grusvägar...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top