Om några år ligger vi under det om det fortsätter så här
Måhända.
Ett upplägg av effektbestämmelserna som jag gärna skulle se är ett som skulle vara grundat i riskerna att dels störa andra radioanvändare samt dels att utsätta tredje part för höga EMF-värden.
Parametrarna i detta skulle vara användarnas kompetens och utrustningens tekniska prestanda.
Jag ser tre nivåer framför mig:
En grundnivå där användaren har en plastradio med genomsnittliga prestanda och den kompetens som en veckoslutsutbildning ger.
Inga möjligheter att kontrollera det utsända spektrat behöver finnas, inte heller behöver någon EMF-självdeklaration göras.
Denna kategori får använda 10 W PEP uteffekt vid SSB och 10W bärvågseffekt vid "nedtryckt nyckel" för vågformer med konstant envelopp
En mellannivå som använder plåtradio eller lite bättre plastradioapparater samt har möjligheter och kunskaper att på något sätt kontrollera hur sändarspektrum ser ut samt göra en enklare EMF-självdeklaration. Alternativet är typgodkänd materiel.
Denna kategori får använda 100 W PEP uteffekt vid SSB eller 100 W bärvågseffekt vid "nedtryckt nyckel" för vågformer med konstant envelopp
Slutligen en nivå som använder plåtradio med ISB-prestanda, och som även kan karaktärisera och kontrollera utrustningsprestanda i termer av distorsion, övertonshalt och grannkanalundertryckning samt även göra en fullständig EMF-deklaration där man tar hänsyn till närfält och markreflexer. Denna kategori får använda 1000 W PEP uteffekt vid SSB eller 1000W bärvågseffekt vid "nedtryckt nyckel" för vågformer med konstant envelopp..
Sett i ljuset av vilka förväntningar radioamatörerna faktiskt har på sig sedda ur allmänt kompetensperspektiv och vad man kan ställa till med olika effektnivåer är denna indelning ganska rimlig. Ett upplägg som kanske PTS ska få överväga.
73/
Karl-Arne
SM0AOM