Apparatlåda i metall och jordning

SM0NOR

Well-Known Member
Kanske en riktig noob-fråga...
Men vad gäller egentligen när det handlar om att att jorda en apparats metallhölje? Alltså kan jag montera ett ojordat apparatintag i ett metallhölje? Det som kan hända i ett sådant scenario är att i värsta fall om fasen lossnar och kommer åt höljet så blir det strömkrets mellan höljet och något föremål som har noll-potential. I ett jordat scenario så kortsluter det och säkringen går. Samtidigt så finns det mängder av konsumentelektronik i metall som inte har jordat höljde, t ex min surroundförstärkare eller en CD-spelare....
Så, vad gäller?
 
Om apparaten görs i dubbelisolerat utförande kan höljet utan hinder vara av ledande material.

Ett sätt att ordna detta är att förse apparatintaget med en isolationshuv eller skyddskåpa av isolerande material som som monteras över apparatintaget.
Här är ett exempel på en sådan.
 
Kanske en riktig noob-fråga...
Men vad gäller egentligen när det handlar om att att jorda en apparats metallhölje? Alltså kan jag montera ett ojordat apparatintag i ett metallhölje? Det som kan hända i ett sådant scenario är att i värsta fall om fasen lossnar och kommer åt höljet så blir det strömkrets mellan höljet och något föremål som har noll-potential. I ett jordat scenario så kortsluter det och säkringen går. Samtidigt så finns det mängder av konsumentelektronik i metall som inte har jordat höljde, t ex min surroundförstärkare eller en CD-spelare....
Så, vad gäller?
Antar att dom är dubbelisolerade:

Klass II
Elmateriel av klass II innebär att skyddet mot elchock är baserat enbart på den grundläggande isoleringen och en ytterligare säkerhetsåtgärd, såsom dubbel isolering eller förstärkt isolering.
 
All sådan materiel måste utföras med dubbelisolering eller "förstärkt isolering".
Praxis, åtminstone när jag höll på med sådant i början av 80-talet, är att den extra isoleringsbarriären skulle hålla för 4000 V. Det ställs även krav på att ledningsdragning mm.
görs så att det inte går att klämma eller skava ledningar mot metallhöljet.
 
Hej!

Rådet till självbyggaren torde väl vara att alltid använda sig av skyddsjorden!
 
Det enkla svaret är att man måste följa reglerna. Ett anpassat svar kan röra sig om att det ju finns utrymmen, där det inte finns jordade vägguttag. Då är även en apparat med dragen skyddsjord i sladdstället ojordad. Detta är tillåtet i äldre regelverk, och det finns inte tvång att bygga om gamla elanläggningar. Det är däremot inte tillåtet, att dra in skyddsjord i ett uttag i ett i övrigt "ojordat" utrymme. De utrymmen där skyddsjord tidigare inte bedömdes nödvändigt var nämligen sådana, där man inte hade ytor som kunde leda ström mot jord. Om man då inför en apparat, som har ett jordat hölje (och anslutet till skyddsjord) har man ökat risken i det tidigare skyddsjordfria utrymmet. En del hänger alltså på vad det är man har knåpat ihop och var det ska stå. Men reglerna gäller såklart, ovanstående är en fundering.
 
Här är själva roten till min fundering. Jag köpte denna billiga kinalåda fråm Amazon. När jag väl filat upp ett fyrkantigt apparatintag så börjar jag tänka när jag inser att alla plåtdetaljer sitter skruvade i plastrammen och har således inte galvanisk kontakt med varandra. Eftersom jag redan tagit upp fyrkantigt hål - ni vet hur jobbigt det är - så kastar jag ogärna arbetet. Dessutom kostar en bra slutande metallåda typ 500 spänn i den här storleksklassen. Och den delen av junklådan visade på 0.
Så, här är mina alternativ:
1, Köp ny låda för en femhundring och fila nytt fyrkantigt hål.
2, dubbelisolera alla anslutningar till apparatintaget och kanske löda istället för att klämma fast-on.
3, koppla ihop alla metalldelar med ett antal 075mm2 jordkablar.
 

Attachments

  • 1000005446.jpg
    1000005446.jpg
    1,1 MB · Views: 30
2, dubbelisolera alla anslutningar till apparatintaget och kanske löda istället för att klämma fast-on.
Problemet är inte bara apparatintaget, utan att alla spänningsförande ledningar och delar ska ha en mekaniskt stabil extra isolationsbarriär mot metallhöljet som klarar 4000 V.

Det minst besvärliga torde vara att ansluta alla beröringsbara metalldelar i höljet till skyddsjorden med en grön-gul skyddledare med tillräcklig area för att säkert kunna lösa
nätsäkringen. Se bara till att den sitter säkert fast.
 
Även eventuell nättransformator måste var gjord med skilda sektioner på bobinen om det skall bli det vi kallar dubbelisolerat utförande.
Ledningsdragning med dubbelisolerad tråd eller försedd med godkända isolerslang.
Ledningar måste oxo tåla temperatur så de inte smälter om de ligger nära någon del som kan tänkas bli varm.
Så gulgrön är nog väldigt bra.

Ser vi på switchade nätagg som förekommer i nästan allt numera så har man en "barriär" eller ett isolatiosnavstånd, som KA nämner, endast sek och primär på trafo samt optokopplare över denna barriär.
Barriären syns ofta som omkring 54 - 5 mm avstånd på kretskorten.

Ändå är det många artiklar som "fastnar" hos Elsäkerhetsverket,

På SRS testade vi nätagg, det var en tid väldigt populärt med 13,8 V och mint 20 A. Analoga typer.
En modell hade väldigt vassa kylare bakpå, precis under kylaren kom nätsladden ut, nätsladden var märkt 70 C , sladden klämdes om man ställde nätagget på ett bord. Belastade man nätagget blev kylaren betydligt varmare än vad nätsladden tålde....
Vi lade ej upp denna produkt på SRS, men andra företag sålde dem........

SM4FPD
 
Just det här med "isolationsbarriär" och "isolationsavstånd" tog man åtminstone
förr ganska allvarligt på. Precis i början av 80-talet var jag perifiert inblandad
i att ta fram en nätansluten konsumentprodukt. Innan jag kom med hade
en prototyp tillverkats, som skulle S-märkas. Den hade kommit tillbaka underkänd.

Det visade sig vid närmare undersökning att layouten på kretskortet och
valet av nättransformator inte klarade mer än något tusental volt, och när man
andades på kortet med pålagd provspänning kunde det bli överslag.

Layouten fick konstrueras om med rejäla isolationsavstånd, en ingjuten
transformator med tvåkammarbobin samt tjock skyddslack på kortet.
Även nätkabelavlastningen och genomföringen fick ändras.

Vi testade sedan det hela genom att improvisera en spänningsprovare av en
liten neonskyltstransformator och även med 4 kV AC pålagt gick det att spruta vattendimma med en blomspruta på kortet utan att det blev överslag.

Tittar man på ett modernt switchat kraftaggregat så hittar man konstruktionsdetaljer
som är speciellt utförda för att hindra krypströmmar och överslag även vid rejäla common-mode överspänningar.

De som gör industrielektronik är mycket medvetna om sådant, och även
när det gäller att hindra att felströmmar flyter genom gränssnittskretsar lägger man ner mycket arbete.
 
De som gör industrielektronik är mycket medvetna om sådant, och även
när det gäller att hindra att felströmmar flyter genom gränssnittskretsar lägger man ner mycket arbete.
Ett dåligt konstruktionsexempel är 13V matningen i Panasonic 25 luftvärmepumps uteenhet där magnetventilernas spolar rostar efter att kondens tagit sig in i spolehöljet. Vad som sedan händer är att felström till PE uppstår när spolens +13V landar i PE och jordfelsbrytaren löser ut nästa konsekvens är att de pillesmå relädrivarkretsarna på de tropikskyddade kretskortet "lyfter på hatten".
Min gjorde sådär i mitten av januari.
Grannarna undrade vad undertecknad höll på med när 2 st SOIC med 1,25 mm delning byttes ute i det fria...

Men det gick och ca 15 kkr sparades in.
 
Det vi talat om innebär oxo, och det är viktigt, att om man har en apparat med skyddsjordad kontakt, så skall den användas i ett jordat vägguttag.
Vilket innebär att man bör dra in gulgrön om man skaffar dator etc.
Men det har vi behandlat tidigare här.

Men SM5KYH vad är en SOIC ??

SM4FPD
 
Ett dåligt konstruktionsexempel är 13V matningen i Panasonic 25 luftvärmepumps uteenhet där magnetventilernas spolar rostar efter att kondens tagit sig in i spolehöljet.
Har sett en del av vad som kan åstadkommas av felströmmar som gått genom
styrenheter till japanska AC orsakat av olämpliga jordpunkter.
De som ritar dem har inte mycket begrepp om att hindra
strömmar från att gå på olämpliga ställen.
 
Ett exempel på lite klen dubbelisolering. Någon litar fullt och fast på koppartrådens lack. Det finns fler sådana exempel.

usb-laddare-lema-3.jpgusb-laddare-lema-4.jpg
https://www.elsakerhetsverket.se/pr...-diamanttavlor-tvingas-aterkalla-usb-laddare/

Kretskortet ser ut att ha ett par hål borrade mellan primär- och sekundärsidan. Men sedan blir det smalare mellan sidorna lite längre upp på kortet. Man bör tänka på att avstörningskondensatorer för nätintaget ska ha rätt klassning för att haverera på ett säkert sätt. I gamla antika apparater kan det sitta en (eller flera) vaxisolerad(e) papperskonding(ar) som numera ofta kallas för "death cap".

Det här känns som en uppenbart livsfarlig pryl:
https://www.elsakerhetsverket.se/pr...rbud/natdel-till-tatueringsmaskin-aterkallas/
"Interna komponenter har också alldeles får klent isolationsavstånd vilket gör
att nätspänning (230 Volt) kan komma ut på anslutna delar (exempelvis den del
man håller i när man tatuerar) vid överslag. Bruksanvisning, märkning och EG-försäkran saknas."

Jag kan tycka att en sådan apparat borde ha säkerhetskrav motsvarande medicintekniska.

Allmän "hall of shame": https://www.elsakerhetsverket.se/privatpersoner/dina-elprodukter/forsaljningsforbud/
 
Det är på sitt sätt märkligt att det inte händer fler olyckor med
bristfälliga USB-laddare. Sådana finns ju i enorma mängder
i hushållen och sitter ofta konstant inkopplade samt dessutom
på ställen där man inte kan hålla koll på dem.

Har ett minne av att brandmyndigheterna varnat för sådant för inte så länge sedan.
 
Det finns sannolikt ett extremt mörkertal med dessa billiga och ofta dåliga elartiklar. Sannolikt har många en väldig tur, och prylen bryter ihop med ett avbrott, kanske efter att ha blivit lite väl varm, varpå ägaren noterar att det är ett j@\|La skräp och kastar varan, utan att detta nånsin kommer till någon annans vetskap.

Farliga bränder pga dåliga/överladdade batterier till diverse elektriska leksaker (skotrar etc) är nog mer spektakulära och kan ibland hamna i tidningen.

Olycksfall pga strömgenomgång verkar domineras av händelser inom yrkesverksamhet, eller av övermodiga personer som klättrar på järnvägsvagnar, medan rena elolycksfall som drabbar brukare i sina hem verkar vara nåt enstaka per år.
 
Sidospår:
Ska se om jag hittar videon där man dissekerar en original Appleladdare och nån nobrand el cheapo ... Det var en viss skillnad om man säger så.

Jag är också förvånad över att det inte händer mer, kanske så klent dimensionerat att det i praktiken blir en säkring?
 
Bortsett från brandfaror och risken för överslag är degradering av elektroniks (EMC-)prestanda även det något
som bör beaktas. Något som knappast testas när väl en produkt lämnat eventuellt testhus och fått sitt CE-märke.
(Skyller inte på någon myndighets eller testhus fel) men något jag inte sett uppmärksammats.

Brukar såga isär LED-lampor som gått sönder. (Vita lysdioder kan man alltid ha till hemmabyggda
spottar.) I några fall har det varit någon av alla seriekopplade lysdioder som fallerat.
I andra fall komponenter i det lilla switchagget som sitter nere i sockeln.
Gemensamt för alla oavsett fel är att lytarna med tiden tömts på sitt innehåll
och kretskortet brunfärgats pga värmeutveckling.

Det hände med en klockradio jag hade. Med tiden försämrades mottagningen
så att i stället för P1's morgonnyheter väcktes man av ett med tiden tilltagande brus.
Till slut kasserades radion och dess "väggvårta" sågades isär. När väl kretskortet
blottats kunde man förutom kokta lytar se att de filterkomponenter vars plats markerats mha komponenttrycket på
kortet utelämnats. Lågspänningskablaget var inlött direkt efter den elektrolytkondensator som fanns
efter likriktarbryggan efter switchkretsarna. C E märket fanns där i alla fall så det hade tillverkaren
inte missat. Så även om en väggvårta, USB-laddare eller nätagg inte brinner upp med tiden finns risken
att den med tiden tappar sina EMC-egenskaper.

Inför jul- och nyår inhandlades en 15 meters LED-ljusslinga som kan styras så
att den skiftar färg, rött, blått, grönt och gult på ett "morfande" sätt.
Naturligtvis befarades det värsta, att den skulle vara sinnebilden av
switchaggregatsutsända radiostörningar. Men att reta grannarna för 139 kronor
var oemotståndligt. I värsta fall kunde den ju ändå slås ifrån när radiohörnan aktiverades.

Efter uppackning, igångsättning och "sniffning" konstaterades att den var knäpptyst.
Clas Ohlson hade gjort sitt jobb. Undrens tid är inte förbi.
 
Back
Top