Batteriradio

SM0YDO

SM0YDO

Well-Known Member
Hej jag köpte mig för ett tag sedan en gammal Luxor radio med 90 V anodbatteri

och 1.5 V glödströmsbatteri. Glödströmsbatteriet ser ut att vara 8 st parrallellkopplade

batterier men jag är inte säker på det tack vara att inte man inte ser allt på grund av

ingutnings-

massan .Jag funderade på att köpa åtta st standard batterier och parralellkoppla dom

men borde dom inte dra ur varandra på grund av att spänningen är lite olika över

cellerna ?

mvh Lasse sm0ydo
 
Det brukar inte vara några problem att parallellkoppla celler.
Kanske finns en större cell, exvis en R20 kanske räcker med en.
Jag gissar att du med standard menar AA eller R6.
Annars får du väl mäta strömtrekket, och gör en bedömningen hur stor cell du behöver. Batterirör brukar inte dra särsklit mycket sröm.
Skall man parallellkoppla är det dock bra om du tar lika celler, samma fabrikat exvis 4 st R20 till ett batteri.
Köpta i samma förpackning.


Hur gör du 90 Volt då???

de
Roy
SM4FPD
 
Hej jag tänkte ta och seriekoppla 10 st 9 voltsbatterier för att få ihop till dom där 90 volten

om det inte är något kånstigt med att göra så men jag tror det inte.

mvh Lasse sm0ydo
 
Dyrt men inga problem.
Att bygga ett nätagg brukar bara ger problem med brumm.
En DC DC omvandlare kan nog gå bra.
Men förmodligen är det viktigast att få prova mottgaren knappast att ha den i lång drift.
Jag ser fram emot att höra hur den låter?????

De
Roy
 
Även originalbatterierna var dyra. Ett 90-voltsbatteri köptes bara en gång per år till båtsemestrarna på 50-talet för att kunna lyssna på sjörapporten.
 
Dagens torrbatterier har ganska bra energiinnehåll. Jag löder ihop två batterier på 8st x 9V = 72 volt vardera varje år till min Ra190, och de håller för många timmars körande...
 
Jag tänkte vara lite dumsnål och köpa 10 st 9 V batterier på Biltema bara för att ha nånting att prova

med dom brukar vara billigare där men helt säker är jag inte.Jag har Biltema på några

busshållplattsers avstånd.


Däremot så gillar jag inte att löda ihop batterkontakterna med lödpenna någonting säger mig att

det kan bli glappkontakt .Jag gjorde så när jag var yngre men det vart glappkontakt ibland.

Så jag har köpt 10 st batterikontakter för 9 V batterier.

Originalkartongerma till batterierna av fabrikat Tudor var fina så dom har jag sparat för att kunna använda igen.


mvh Lasse sm0ydo
 
SM0YDO said:
......

Däremot så gillar jag inte att löda ihop batterkontakterna med lödpenna någonting säger mig att

det kan bli glappkontakt .Jag gjorde så när jag var yngre men det vart glappkontakt ibland.

Så jag har köpt 10 st batterikontakter för 9 V batterier.

Originalkartongerma till batterierna av fabrikat Tudor var fina så dom har jag sparat för att kunna använda igen.


mvh Lasse sm0ydo
Click to expand...

Eftersom 9 V batterier ser likadana ut som själva kontakterna så går det ju enkelt att seriekoppla dom genom att trycka plus på ett batteri ner i minus på ett annat osv. tills man uppnått den spänning man vill ha, kanske tar lite mera plats men det fungerar :)

// Janne
 
Man inser nu att när man var i veckopengsålden, dvs 12 - 15 år, och behövde spänning till något man fått tag på, inte var så lätt rent ekonomiskt, det fanns då i affärerna 67,5 Volt och 90 Volts batterier, men jag vet i katten om jag någon gång lyckades köpa ett brukbart. MNa fick hålla till godo med skrot och det blev inte mycket liv i de gamla radiogrejerna.

En lie kul story kan vara på sin plats.
Jag var nog yngre, kanske 9 til 10 år, och pappa hade en radio vid sin säng. Det var en rörradio av mindre format. Det stog att det var en allstömsradio bakpå den. Jag hade noga besiktat den från alla vinklar.
Så en dag hade jag fått tag på en rejäl trave ringlednigsbatterier, 1,5 Volt och stora som ölburkar. Jag seriekopplade ett antal och skulle köra radion. Kanske hade jag 9 Volt, men det var ju en allströmsradio, inte katten funkade den på batteriet inte.
Men jag fick en skaplig utskällning av min far. "Radion kunde ju ha brunnit upp".

Jag förstog inte varför, den var ju "allströmsradio", det tolkade jag som växel eller likström och vilken spänning som helst. och jag hade ju bara 9 Volt och i väggen var det ju 220 Volt. Senare insåg jag att pappa trodde att likströmmen skulle bränna nättrafon, den tål ju inte likström,. Men en allströmsradio hade ju ingen trafo. Begreppet allströmsradio betydde att man fuskat bort en dyr trafo, ingen hade ju likström i vägguttaget, men tillvekningen blev ju billigare och folk trodde kanske att det var en fördel. Och tog glatt upp plånboken. Och det borde ju ha gått med många fler ringledningsbatteier, 100 st......

Man lär så länge man lever, och lärde mycket i unga år.

de
Roy
 
"Reseradion" vi hade på sjön var också en allströmsradio så den användes hemma också. Frånvaron av trafo gjorde att den inte blev så tung. Har ett svagt minne av att den hette Tjerneld. Så småningom byggde jag ett likströmsaggregat med vibratoromformare från CO och körde på båtens 6-voltsbatteri.
 
På tal om förr...
I min tidiga yrkespraktik som radioreparatör här i Lund på 50-talet, fanns det fortfarande i några områden 110 Volt likströmsnät.
Det hände ibland att det kom in en radio på verkstaden som gått på likströmsnätet och som nu skulle ändras till 220 Volt växelström.
Då fanns det speciella rör (med motståndstråd ) som man bytte ut och sedan gick radion på 220V~ (i bästa fall).
Ibland fick man även fick byta ut elektrolytkondingar som inte uppfyllde sitt jobb.
Själv bodde jag ute på landet med 127V~ :(

/ Ingvar
 
Tänk vad lätt allt är idag.
Vi kan bygga en liten mottgare med 9 eller 12 Volt 50 mA.
Vi kan bygga en sändare av två transistorer som ger några Watt på 9 - 12 Volt
Det har nog aldrig varit enkalre att bygga grejer till amatörradiohobbyn än det är idag.
Vi slipper oxo plåtchassin.
Vi slipepr linda trafos
Batterier är billigare än någonsin
Komponeter finns gratis i drivor
Transistorer kostar nästan inget
Det var sämre förr.

Jag tänker inte skriva: men varför bygger då inte folk?

Utan menar nog att det byggs ganska mycket trots allt där ute i stugorna.
Dock många hembyggare är diskreta och märks inte så mycket.

de
Roy
 
SM4FPD said:
Begreppet allströmsradio betydde att man fuskat bort en dyr trafo, ingen hade ju likström i vägguttaget, men tillvekningen blev ju billigare och folk trodde kanske att det var en fördel.
Click to expand...

Mja...

Det fanns likströmsnät i storstäderna in i "modern tid". I delar av Stockholm och Göteborg försvann de sista likströmnäten runt 1970 på Östermalm, och i Annedal och gamla Landala
i samband med saneringarna något tidigare.

I Chalmers Inst. för Informationsbehandlings ruffiga lokaler som fanns i f.d. Holtermanska sjukhuset i Landalas utkant kunde man se lämningar av likströmsinstallationerna om man hade ögonen med sig.

I landsorten ska det ha förekommit ännu längre, den infödde Varbergsbon SM6ESG har berättat om ett par fastigheter där som hade likström ytterligare något årtionde.


73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Det var som katten KA.

Men varifrån kom då likströmmen?

Mitt enda minen av likström i Värmland var orten Solberg mellan Exhärad och Torsby, där SM4FSN bodde, och han visade mig kraftverket, med en lång tub, där fanns ett bykraftverk som hade leverat DC till byn, men skrotats i början av 50 talet. men det är på landet det.

För övrigt har Värmland en kultur av väldigt många små kraftverk i alla små vattenflöden, och var tidigt ute med en bra infrasturktur för strömförsörjning. men när all likström var borta i länet vet jag ej.

Hade dom ångmaskiner med dynamo som gav DC i städerna?
Som i London

de
Roy
 
Ursprungligen så byggdes likströmskraftverken före sekelskiftet med ångmaskiner/turbiner + dynamo, men när man började distribuera växelström mellan vattenkraftstationer och städerna så blev det transformatorer och kvicksilverlikriktare i stället.

Hela anledningen till att likströmsnäten fick leva kvar så pass länge var helt enkelt de
stora investeringarna i nät och apparater.

Så länge som man primärt använde el till att driva ganska små motorer och till belysning ansåg städernas makthavare att det kunde kvitta lika om det var AC eller DC, men
när mängden materiel som bara kunde gå på AC (lysrörsbelysningar, asynkronmotorer mm.)
ökade så började man planera för en utfasning :) av likströmmen.

Nyanlagda eldistributionssystem var nästan uteslutande AC.

Det riktigt stora problemet med DC var förlusterna i överföringen, man fick räkna med förluster på 10-tals procent när stora effektbelopp skulle överföras. Det var t.ex. opraktiskt att helt elektrifiera stora tillverkningsindustrier med DC.


Mer om hur man resonerade på denna tid går att läsa i Nordisk Familjebok:

213-214 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker)

och

507-508 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis)


73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Nu har vi kommit en bra bit ifrån ämnet men det är intressant det här, tycker jag. Vilka spänningar och olika system har använts i Sverige? När fick vi slutligen ett heltäckande elnät där alla kraftverk och förbrukare är inkopplade? Jag antar att det ganska länge fanns isolerade öar av kraftverk med ett begränsat antal förbrukare... Eller det kanske fortfarande finns, om man pratar om öar i rent bokstavlig bemärkelse?

SA6APZ
 
De allra första kraftverken hade 110V eller 2x110V likströmssystem enligt Edisons upplägg. När effektbeloppen växte övergick man till 2x220V.

Växelströmskraftverken, som kom bara något senare, använde från i början 25, 40 och 50 Hz i Europa. Den amerikanska nätfrekvensen 60 Hz kommer ur de första stora vattenkraftverken som byggdes av Westinghouse och konstruerades av Nikola Tesla. Det påstås att han räknade ut den optimala frekvensen i huvudet under ett sammanträde med Westinghouses finansiärer.

Anledningen till att nätfrekvensen är 50 Hz i Europa är främst att transformatorjärnet hann bli bättre under de år som dröjde innan växelströmmen slog igenom i stor skala här, och då får man lägre förluster i distributionen med en lägre nätfrekvens.

Vanliga distributionsspänningar i början var 110 V och 220V enfas växelström,
och senare 127/220V trefas. Under 1940-talet började man standardisera abonnentnäten för den 220/380V (230/400V) trefasdistribution som finns i dag.

I början levererade kraftverken bara kraft till sin omedelbara omgivning vare sig om de var för likström eller växelström, men man började redan tidigt att utföra växelströmskraftverken för "synkrondrift" där man möjliggjorde utbyte och försäljning av kraft mellan näten. Detta förutsätter samma nätfrekvens och fas i de deltagande kraftverken.
På 1930-talet utsträcktes detta till hela landsändar, och när man under 1940-talets avspärrning började bygga ut vattenkraften i stor skala planerades näten från början för
synkrondrift. Det avgörande steget togs när de stora kraftverken i norr byggdes under 1950-talet, tillsammans med sina 220 och 380/400 kV stamnät.

Sedan 1960-talet är alla kraftproducenter av någon betydelse synkrona i Sverige, och både fas och frekvens regleras idag centralt från Svenska Kraftnäts driftcentral i Råcksta. Dess frekvensnormal är i sin tur refererad till den atomtid som finns på SP i Borås.

Att göra ett landsomfattande stabilt synkront kraftnät är ett av de svåraste reglertekniska problem som finns. Först på 1950-talet lyckades man att formulera de ekvationer som uttrycker nätets uppträdande, och med hjälp av analogimaskiner kunde man modellera hur nätet uppträdde i både tids- och frekvensdomänerna. ASEA var pionjär inom detta område. På Chalmers fanns också en imponerande skalmodell av ett stort synkront nät, där man kunde studera hur ett helt nät uppträdde vid både förbruknings- och leveransvariationer.

Öar som har sjökabelmatning med växelström får samma frekvens och fas som fastlandet, medan t.ex. Gotland som har likströmsöverföring skulle kunna ha en annan nätfrekvens. Dock gör man inte gärna detta av praktiska skäl, utan elnäten på Gotland är synkroniserade med fastlandets nätfrekvens.

När likströmsöverföringen till Gotland byggdes 1955 ordnades detta genom att i radiolänkförbindelsen mellan Händelöp och Ygne lägga in en tonfrekvenskanal där en referensfrekvens överfördes. På Gotland delades den ner till 50 Hz som fick styra växelriktarna.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top