Enkel direktkonverterande mottagare

SM0XGY

Active Member
Det finns många olika idéer om hur man kan bygga direktkonverterande mottagre med hjälp av den finurliga (och billiga) blandaren NE612/602. Dock så har den inte så bra dynamiskt omfång och blir lätt överlastad. De flesta lösningar går ut på att sätta en potentoimeter direkt över antenningången för att få en variabel dämpsats. Dock så kan det bli svårt att hänga med i justeringarna ibland (QSB, varierande styrka hos stationer etc). Jag ville undersöka om det gick att förbättra genom att bygga en automatisk dämpsats (vågar man kalla det AGC?).

dcrx1.jpgdcrx2.jpg

Jag byggde ihop en mottagare av det som råkade finnas hemma så den är inte helt optimal. Huvudkomponenterna är en NE612 samt en LM358 dubbel op-amp. Utgången från NE612 är AF på låg nivå och är känslig för störningar så den är balanserad fram till första halvan av LM358 som förstärker upp signalen till en tillräcklig nivå för att driva en mindre effektförstärkare (tänk LM386). Eller i mitt fall mikrofoningången på en laptop (körde FFT-analys där så varför inte använda den som hörlursförstärkare också). Över ingången till LM358 sitter en konding som bildar ett lågpassfilter. Hade slut på toroider så trafon på ingången till NE612 är lindad kring en "RFI-klump" jag klippte loss från en trasig VGA-kabel. Jag byggde ingen VFO utan använde en extern signalgenerator. Det gav också möjligheten att testa mottagaren över ett brett spektrum.

Det jag tycker är lite intressant med min design är den enkla återkopplingen (AGC:n?). AF-signalen ut från första LM358 leds tillbaks till andra halvan av LM358 som utgör en komparator. Denna utsignal filtreras och styr strömmen genom skyddsdioderna som sitter över ingången som då också fungerar som variabel dämpsats (egentligen bara ena dioden men som sagt så fungerar de som skyddsdioder också). Jag hade ingen bra PIN-diod hemma så vanliga 1N4148 fick duga. Det fungerade förvånansvärt bra! För extremt starka signaler ritade jag in en potentiometer över antenningången men det visade sig att efter tillägg av AGC så behövdes det väldigt sällan. Bara starka AM-rundradiostationer måste dämpas lite extra.

Jag är förvånad över prestandan hos mottagaren trots att jag inte har något bandpassfilter på ingången. Jag hade förväntat mig att mottagaren skulle bli överstyrd helt men det fungerar riktigt bra ändå med förhållandevis god känslighet och selektivitet över hela kortvågsbandet. En snabb jämförelse av SSB på 40m mellan den här radion och min IC-735 visade att det mesta hördes lika bra (eller dåligt) genom båda mottagarna. Givetvis så tar en direktomvandlande mottagare emot båda sidbanden samtidigt vilket gör att närliggande störningar kan komma in när man lyssnar på en station som sänder på enbart ena sidbandet.

Hoppas detta kan väcka intresse hos någon att experimentera vidare.

Själv blev jag väldigt sugen på att bygga ihop en DDS VFO till den här och stoppa alltihop i en låda för en liten trevlig reseradio.

SM0XGY Daniel
 
Kul projekt, hoppas att fler provar att arbeta med DC-mottagare, själv använder jag DC-mottagare väldigt ofta på frekvenser upp till 14 MHz med utomordentligt resultat. Jag brukar ha en aktiv balanserad blandare med två FET:ar och precis som du köra balanserat in på en OP, kör man med balanserade antenner funkar det väldigt bra med balanserat hela vägen. En nackdel är som sagt att få mottagaren att tåla höga signalnivåer, men det funkar bra att minska antennen till mottagaren lite och därmed få ett högre Q-värde och högre selektivitet i ingångskretsarna. Den andra nackdelen är att man alltid får båda sidbanden, vilket inte är något problem idag då trafiken knappast är av den storleken att det är trångt på banden.

I övrigt är DC-mottagaren den absolut bästa mottagare man kan få och dessutom så enkel att bygga själv. Har man aldrig lyssnat på en välbyggd DC-mottagare har man en utmaning väl värd att värma på lödjärnet för, sen kan ni stänga av era plastradioapparater för gott... ;)

Skippa LF386 som LF-förstärkare då den är alldeles för brusig och förstör den fina brusfrihet man får med en DC-mottagare. Bättre är att bygga ett litet klass AB-steg med två småsignaltransistorer efter OP-förstärkaren. Rätt byggd får man en DCRX som har ett ohörbart egenbrus...

Skall bli kul att följa vidare byggnation. :)
 
Om man har en bredbandig antenn kan det bli problem med skyddsdioderna på ingången. Jag provade på mina bävrar och det hördes mycket konstigt med dioderna på ingången.

/Roland
 
Jo Roland det kan rejäl krävas förselektion om man skall ha skyddsdioder på mottagaren.
En gång vid utvecklandet av IC-756PRO mätte jag och ICOM:s utvecklingsingenjör upp så mycket som över 0 dBm in på mottagaren, bredbandigt mätt, med en stor stegmatad antenn. Det var solfläcksmax då, och ett kraftigare sådant än idag. Vi gjorde detta i Karlstad då banden i Asien låter helt annorlunda, mycket lägre nivå på BC-banden.
Dvs summan av tusentals BC stationer över hel kortvågen blir ett mycket högt Pep värde som får dioderna att alstra distorsion, vilket i sin tur ger oljud över hel banden. Det jag brukar kalla för bredbandig Imd. Något som inte mäts vid tester av mottagare, men som är väl så viktigt..
Med en smal avstämd antenn eller ett batteri med bandpassfilter minskar risken för sådan Imd.
Redan i slutet av 60 talet när det kom populära riskokare med skyddsdioder talades det om detta.

Roligt med byggena i all fall, jag provade direktblandande RX för många år sedan och det är kul.
I senaste SPRAT finns ett kul och enkelt bygge v en DC RX med fasning som undertrycker ett sidband mycket trevlig byggprojekt!!!.
Avstämt HF steg, VXO med 180 graders utgångar, dubbelbalnseda blandare med fasning och LF fasning balanserat till LF:en. Det är VK3YE som skriver, kanske finns något på hemsidan: parkerp@internode.on.net har ej tittat.
Kanske jag skannar in artikeln.

De
Roy SM4FPD
 
J
Roligt med byggena i all fall, jag provade direktblandande RX för många år sedan och det är kul.
I senaste SPRAT finns ett kul och enkelt bygge v en DC RX med fasning som undertrycker ett sidband mycket trevlig byggprojekt!!!.
Avstämt HF steg, VXO med 180 graders utgångar, dubbelbalnseda blandare med fasning och LF fasning balanserat till LF:en. Det är VK3YE som skriver, kanske finns något på hemsidan: parkerp@internode.on.net har ej tittat.
Kanske jag skannar in artikeln.

De
Roy SM4FPD

Gör det !
Det låter väldigt intressant.
 
2 x 4 dioder i serie löser problemet och ger tillräckligt skydd för både statisk elektricitet och starka sändare i omedelbara närheten. Sedan kan man minska risken ytterligare för oönskad blandning genom att lägga backspänning på dioderna som t ex görs i några av SRT:s mottagare.

Att använda enbart 2 motvända dioder fungerar enligt mina erfarenheter dock utmärkt med "små antenner" , korta trådstumpar, men inte med en fullstor dipol för de lägre frekvensbanden och någorlunda på hög höjd. Ibland kan det vara svårt att säkert fastställa att det man hör verkligen är blandningsprodukter och sådana problem kan uppstå plötsligt och vara under korta stunder när tillräckligt många starka signaler når mottagaren och när de lokala utbredningsförhållandena är goda. Typisk händer detta sen eftermiddag då signalnivåerna på lägre delen av KV kan vara extrema från stationer från sydöstra delen av Europa samt sen kväll när MV-stationerna är som starkast. Som Roy nämner så finns det tillfällen då man kan mäta upp nivåer kring 0 dBm från en stor antenn och det motsvarar ju S9 +73 dB på en kalibrerad S-meter i ett 50 ohms system. Ganska starka signaler med andra ord. Inte många radiomottagare klarar detta.

Men för den direktblandade mottagaren skulle jag satsat på 2 x 4 dioder utan backspänning. Det blir toppenbra. Och som MCD skrev, satsa på en lågbrusig LF-förstärkare och en ny värld öppnar sig. Måste upplevas med egna öron.

Tillägg:

För att få tillräcklig dämpning så krävs förmodligen 1 diod. Två eller fler i serie ger mindre dämpning så klart. Men den backvända dioden kan med fördel ersättas av flera seriekopplade. Sedan kan man justera komparatorn så att det alltid går en lagom stor viloström igenom "dämpningsdioden" dvs man tillåter några dB dämpning av signalen. Undrar om det inte är en optimal lösning i just denna enkla mottagare.

När det gäller ev komplettering med förselektion så har jag i några av mina liknande mottagare för 80 m helt enkelt lagt in ett 2-3 poligt högpassfilter med brytfrekvensen kring 2-3 MHz. Då slipper man problemen med överstyrning och annat kravs som mellanvågsstationerna orsakar. Det behövs bara några få komponenter och induktanserna kan vara vanliga smådrosslar. Fullt tillräckligt här.
 
Last edited:
Ju längre fram mot antennen som selektiviteten sitter, ju mindre blir kraven på den bakomliggande signalbehandlingen.
Det är av den orsaken som LF-selektivitet inte är speciellt verkningsfullt.
Så länge som en direktblandande mottagare används med förstånd och inte ansluts till för stora antenner så går det bra,
inom HF-området är det tillräckligt att kunna höra det yttre bruset när antennen kopplas in.

Ska man göra en mottagare med överlägsna prestanda så har de direktsamplande SDR-mottagarna ett klart övertag, eftersom syntesbruset inte finns på samma sätt där. Som god tvåa kommer enkelsupermottagare med MF i "några MHz"-området. Modern hybrid DDS-PLL teknik kan ge oscillatorer med ett fasbrus understigande - 130 dBc/Hz på 1 kHz avstånd, vilket är nästan lika bra som från en VXO.

För att kunna utnyttja sådana prestanda behövs en ganska bra förselektion så att inte signaler på frekvenser långt från mittfrekvensen överstyr ingångsstegen. När en direktsamplade SDR används blir detta dock inte lika kritiskt, eftersom inverkan av grannkanalsignalerna kommer att spridas ut, ett fenomen som kallas för "dithering" och som medverkar till att öka det effektiva dynamiska området.

Det skulle vara intressant att höra vilka överväganden som görs när moderna amatörmottagare konstrueras.

Är det verkligen meningsfullt att konstruera för ett SFDR eller tresignalselektivitet av över 100 dB samt en tvåsignalselektivitet eller grannkanalundertryckning (i SSB-bandbredd) på 80 - 90 dB när det inte finns några sändare på marknaden som undertrycker sina grannkanaler mycket bättre än 60 dB?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det finns många olika idéer om hur man kan bygga direktkonverterande mottagre med hjälp av den finurliga (och billiga) blandaren NE612/602. Dock så har den inte så bra dynamiskt omfång och blir lätt överlastad. De flesta lösningar går ut på att sätta en potentoimeter direkt över antenningången för att få en variabel dämpsats. Dock så kan det bli svårt att hänga med i justeringarna ibland (QSB, varierande styrka hos stationer etc). Jag ville undersöka om det gick att förbättra genom att bygga en automatisk dämpsats (vågar man kalla det AGC?).

I KRAS kursverksamhet byggde vi för några år sedan en komplett sändare och mottagare med DC-mottagare som koncept. Vi byggde även den "med vad vi hade liggande" i komponentväg (det enda vi köpte var toroidkärnor), vi valde en passiv dubbelbalanserad blandare. Jag testade att bygga en variant av DC-mottagaren med extra dynamik. Jag hade +/- 30 V som matningsspänning och de fina OP-förstärkare vi fick av -GLD, tog bort dioderna på ingången och monterade en mycket smalbandig passiv preselektor mellan antenn och blandare. Ljudslutsteget fick andra sluttrissor och kan ge över 50 W och högtalaren är en 12 tummare med mycket lätt dubbelkon av bredbandskonstruktion. Antennen är inte större än att en brusökning kan förnimmas när antennen anslutes och enda regleringen är VFO, förstärkningen och preselektor. Bortsett från att storleken på högtalaren knappast gör mottagaren till en reseradio är detta en av de allra bästa mottagare jag byggt och det är en otrolig njutbar ljudbild som förmedlas. Jag har ofta använt denna radio vid portabel trafik då matad med 2 x 24 V och långt från samhällets irriterande brusmatta, antennen är normalt ca 10 m tråd + en motvikt. Nackdelen är som sagt storleken på högtalaren, men sätter man dit en 2-tums leksakshögtalare blir ljudet lika dåligt som köperiggarna med liknande usla högtalare.

Inspirerad av Daniels återkopplade dämpsats monterade jag lite hastigt en liknande variant på den ovan beskrivna mottagaren med synnerligen intressant resultat. Då mottagaren har så stort dynamiskt omfång så behövs en väldigt begränsad dynamisk reglering och resultatet blev väldigt smakfullt då det var enkelt att justera bort knäppar etc, som annars kan låta ganska högt med så stor dynamik. Det blev en sorts "dynamikreglerare" med automatik, kul och synnerligen användbar idé att labba vidare kring :)
 
MCD skrev; "Bortsett från att storleken på högtalaren knappast gör mottagaren till en reseradio är detta en av de allra bästa mottagare jag byggt och det är en otrolig njutbar ljudbild som förmedlas."
----

Måste bara hålla med om uttrycket "otroligt njutbar ljudbild". Mycket träffande. Detta gäller dock under förutsättning att banden inte är allt för röriga som under en contest. Men för vanliga portabel- vardags, och trivsel-QSO torde en sådan DC-mottagare vara nära nog optimal. Avsaknaden av smala filter är i 9 av 10 fall helt betydelselös. Vill man snäva ner frekvensgången något så går det att lågpassfiltrera LF med brytfrekvens t ex 1 kHz. Några få poler ger en behaglig sänkning av de högfrekventa tonfrekvenserna som uppstår från näraliggande (inom 5-10 kHz) stationerna. Gäller både för CW och SSB.

Den enda bristen i några av mina egna DC-mottagare är att AGC har varit otillräcklig när mottagaren använts tillsammans med en sändare. Medhörningen blir då olidligt stark och problemet ökar om man som jag och Leif använt LF-förstärkare som är kapabla att ge 10...50W. I mitt fall har jag stannat vid c:a 10 W LF vilket är minimum för normal lyssning med låg distortion i en stor högtalare modell Hi-Fi. (Det behövs ett ordentligt head room för att dels klara korta transienter och knäppar dels kompensera lite för avsaknaden av tillräcklig AGC).

I en mottagare för 7 MHz och baserad på en NE604 har jag använt audio deriverad AGC liknande den som Daniel visar på schemat och med en pin-dioddämpare på antenningången. Reglerområdet blev mer än tillräckligt för lejonparten av de starka signaler som hördes. Det finns tillfällen då regleringen inte räckte till men om man då har en LF som inte bottnar och distorderar så slipper man undan med "något för hög volym" men utan att det låter illa för den sakens skull. Bara högt och fullständigt rent.

Det är kul att man med så enkla medel som Daniel visar faktiskt kan få ihop en mottagare som står sig väl med de större moderna köperiggarna när det gäller den absolut känsligheten, avsaknad av internt brus och få en god ljudkvalitet. Många andra parametrar är naturligtvis sämre i en så enkel mottagare men om dessa inte har så stor betydelse i vardagstrafiken så är de kanske heller inte så viktiga att ha.
 
Last edited:
MCDs idé om en 12 tummare verkar lockande.

Kanhända den kan locka fram den fulla pontetialen hos min IC 718....
 
Jag läste en artikel av KK7B som handlade om en direktblandad mottagare för enkelt sidband (med fasningsmetoden). Han menade att hela kedjan i mottagaren är viktig. En dålig LF-förstärkare eller högtalare kan rasera den bästa mottagare. Det är inte fel att tänka lite åt hi-fi hållet, även om man inte behöver så stor bandbredd.
Jag byggde en mottagare och använde en rejäl LF-förstärkare (20-30W) och en bra högtalare. Men jag hade ingen AGC.
Det blev en helt ny upplevelse att lyssna på banden. Mellan alla stationer var det nästan helt tyst. Visserligen fick man hålla ena handen på volymkontrollen hela tiden, men efter en stund kändes det helt naturligt att vissa stationer var mycket starkare än andra. Även de riktigt svaga stationerna lät riktigt bra när man drog upp volymen.
Många sitter ju och lyssnar på ett smärre vattenfall i sina mottagare och det här visade hur bra det i stället kan låta.
 
Ge mig en mailadress, så kan jag sända inskanningen, METRIC.
Och nog kan en större högtalare ge mer rättvisa åt en IC-718.
Jag är av åsikten att högtalaren bör vara bredbandig, resonansfri och ha låg dist.
Högtalares oljud har man dålig kontroll över.
En väldämpad bredbandshögtalare på 100 - 200 mm är ofta bra.
Så låter man filtren i mottagaren göra sitt.
Att det sitter skitdåliga högtalare i proffsmottagare är något jag förundrats över genom tiderna, men förmodligen skall proffs låta pyton, i HF-sammanhang. Ofta handlar det bara om kontroll och ljudet går ut på 600 Ohms trådlinje.
För en radioamatör däremot kan en bättre LF göra hobbyn mer njutbar.
Dock allt hänger ändå på tycke och smak och grad av hörselskada.

Jag skaffade denna åsikt en gång då jag renoverade en FT-277, en riskokare från slutet av 60 talet. Högtalaren åstadkom resonanser mellan 500 och 2500 Hz som helt förtog det skapliga kristallfiltrets egenskaper med råge.

Men 10 W? Bengt och jag skojade lite med 18 tummare och 120 W, nog räcker en W.

de
SM4FPD
 
Ska prova och höra om herrarna har rätt.

Harman Kardon 2*50 watt och potenta JBL L-36 står till förfogande.

Får se hur grannarna reagerar när jag lyssnar på bullen.
 
>>>Men 10 W? Bengt och jag skojade lite med 18 tummare och 120 W, nog räcker en W.

Nej det räcker inte med 1 watt. Jag trodde också så ganska länge men efter att ha provat med några kraftigare förstärkare tvingades jag revidera uppfattning. En bra Hi-Fi högtalare och minimum 10 W ger dig det head room som behövs och då distar inte de starka stationerna även om ljudstyrkan naturligtvis blir väldigt hög. Men just avsaknaden av varje tendens till klippning och annan distortion ger den njutbara ljudbild Leif MCD nämnde. Sen kanske du bara använder en bråkdel av effekten vid normal lyssning.

Prova så skall du se. Plocka ut linjenivå från någon av dina ICOM och mata en effektförstärkare > 10W till en god högtalare. Högtalare på 100-200 mm ger i regel ett fattigt platt ljud även om distortionen kan vara låg. Jag har labbat mycket med detta och var också ganska envis innan jag själv hört hur det kan låta från en DC-mottagare med egna öron. :)
 
Ge mig en mailadress, så kan jag sända inskanningen, METRIC.
Och nog kan en större högtalare ge mer rättvisa åt en IC-718.
Jag är av åsikten att högtalaren bör vara bredbandig, resonansfri och ha låg dist.
Högtalares oljud har man dålig kontroll över.
En väldämpad bredbandshögtalare på 100 - 200 mm är ofta bra.
Så låter man filtren i mottagaren göra sitt.
Att det sitter skitdåliga högtalare i proffsmottagare är något jag förundrats över genom tiderna, men förmodligen skall proffs låta pyton, i HF-sammanhang. Ofta handlar det bara om kontroll och ljudet går ut på 600 Ohms trådlinje.
För en radioamatör däremot kan en bättre LF göra hobbyn mer njutbar.
Dock allt hänger ändå på tycke och smak och grad av hörselskada.

Jag skaffade denna åsikt en gång då jag renoverade en FT-277, en riskokare från slutet av 60 talet. Högtalaren åstadkom resonanser mellan 500 och 2500 Hz som helt förtog det skapliga kristallfiltrets egenskaper med råge.

Men 10 W? Bengt och jag skojade lite med 18 tummare och 120 W, nog räcker en W.

de
SM4FPD

PM Skickat!
Tack
 
Vad kul att det fanns fler som intresserat sig för DC-mottagare! Visst håller jag med om att det är behaglig lyssning som jag absolut kommer undersöka vidare. Det är första gången jag testar DC-mottagare lite mer seriöst.

Jag experimenterade med lite olika finare (audio) op-ampar och visst blev det skillnad. Det finns helt klart potential för förbättring. Jag tar synpunkterna till mig och plockar ihop en mindre klass-AB förstärkare att driva lurarna med. Nu blir det HiFi ;)

Ett alternativ till NE612-varianten jag också vägde mellan var att göra som i MCD:s design och använda en passiv mixer (SBL-1 eller liknande) men jag var rädd för LO-läckage ut genom antennen. Hur stort är problemet egentligen och hur kan man motverka det på ett bra sätt?

En sak jag insett är att om jag skall bygga en digital VFO till den här så vill jag ha kort steglängd så det går att centrera AM-stationer ordentligt (jobbigt att lyssna på bärvåg). Märkte att min signalgenerator med 10Hz steg inte är nog för att träffa helt rätt. Hur gör man bäst? Ett snävt högpassfilter i AF delen så att bärvågsläckage på låga frekvenser filtreras bort?

Skyddsdioder tycker jag är en lämplig konstruktion i en enkel mottagare. En 15M tråd kör jag med och det blir inte överstyrt men jag förstår att större installationer kan få problem. Jag bor i lägenhet så det blir inga långa antenner eller stora signaler ändå (förutom när grannen startar sin plasma-TV men det är en annan historia).

Att den finns mycket dynamik är en sak som är säker. Jag tror det är en ganska bra kompromiss med en automatisk dämpsats för bekvämlighetens skull och fortfarande ha ett stort arbetsområde kvar. Mitt mål är att kunna lyssna med hörlurar med hörseln i behåll. Jag kommer nog inte ge plats åt några 12-tumselement i mina konstruktioner ändå men visst vore det intressant att släpa in PA:t bara för experimentlustans skull. Jag har snickrat ihop ett par hornladdade tvåvägslådor. Undre gränsfrekvens 300Hz med aktiv delning och drivna med ordentligt överdimensionerade steg från LabGruppen. Skulle bli min första rigg där jag måste ta seriöst ryggningsavstånd med i kalkylen. HI

toppar.jpg

SM0XGY Daniel
 
Från DC-mottagare till PA-anläggning, oväntad utveckling på denna tråd:D

Om man nu tar denna DC-RX och dubblar den och matar LO med 90 grader fasskillnad till blandarna så får vi ut I och Q signaler.
Dessa båda signaler kan ju kombineras igen till en utgång och då har vi en image reject DC-mottagare.
Jag har sett att man använder ett allpassfilter typ "polyphase" för att kombinera signalerna.
SDR-mottagaren löser ju detta i mjukvaran men fram till I&Q är det väl samma princip.

Är polyphase en bra lösning eller finns det bättre alternativ till detta filter?

/Micke
 
Om man nu tar denna DC-RX och dubblar den och matar LO med 90 grader fasskillnad till blandarna så får vi ut I och Q signaler.

Intressant tanke Micke. Frågan är hur man skulle driva den varierbara dämpsatsen på ingången då? Jag tycker det borde räcka med att återkoppla antingen I eller Q. De borde ligga på ungefär samma nivå.

Jag har knåpat vidare lite på designen och optimerat filtreringen lite bättre än första versionen. NE612 ogillar när man belastar utgången så jag försökt minska frekvensberoendet så mycket som möjligt genom att flytta LP-filtreringen till op-ampens återkoppling (där den borde varit från början). Dynamiken i den här designen är mycket bättre än den förra. Passade även på att byta till lite bättre op-ampar för det där lilla extra.
DCRX_sch.jpg
Nu låter det riktigt bra!

SM0XGY Daniel
 
Enligt rådet från MCD hoppade jag över LM386 som jag av ren lathet hade tänkt köra med från början. Den här kopplingen driver ett par hörlurar fint. Inbyggt LP-filter för lite behagligare lyssning.
DCRX_AFAMP_sch.jpg

SM0XGY Daniel
 
I senaste SPRAT finns ett kul och enkelt bygge v en DC RX med fasning som undertrycker ett sidband mycket trevlig byggprojekt!!!.
Avstämt HF steg, VXO med 180 graders utgångar, dubbelbalnseda blandare med fasning och LF fasning balanserat till LF:en. Det är VK3YE som skriver, kanske finns något på hemsidan: parkerp@internode.on.net har ej tittat.
Kanske jag skannar in artikeln.

De
Roy SM4FPD

Skulle vara mycket intressant att få ta del av den artikeln

/Micke
 
Back
Top