Ett rörigt resultat med 572B...

SM7MCD

Well-Known Member
Efter all renovering har sakteliga avslutats skall slutstegen HA-14 driftas, och med radiorör som aktiva element behöver man ha lite koll på hur aktiva rören är. Då flera av mina 572B kommer från ett dödsbo och har legat i väntan i > 10år, och flera kommer från olika bytesaffärer fanns nu ingen annan väg än att sätta sig och mäta igenom alla glasbubblor.

DSCN3174.JPG
En rörig samling "skrotrör"... :(

Jag kopplade rören som dioder med anod och galler sammankopplade, kopplade in glöd, väntade en halvtimme, varefter jag ökar anodspänningen tills jag når max anodström 250 mA. Under tiden jag ökar anodspänningen med ett strömbegränsat nätaggregat iakttager jag eventuella språngvisa variationer i anodströmmen som kan indikera att det finns lite "fri luft" som behöver fångas in.

Vanligtvis får jag två grupper rör, dels de rör som med för 572B data får full anodström stabilt med en anodspänning 45 - 50 V, och dels de rör som inte når full anodström trots att jag kanske är uppe mot 100 V anodspänning. Stannar jag vid 50 V så får jag två tydliga grupper, de som når full ström 250 mA, och de som inte kommer högre än < 100 mA. Här är jag van vid att mätningen är klar och de rör som ger full ström innan 50 V kommer att ge förväntad effekt.

Men denna gång har jag testat alla godkända rör i HA-14 (mest för det är så lätt att byta rör i det lilla slutsteget), och nu får jag ytterligare en fördelning där en del rör ger full ström vid drivning, men ger bara 200 W, mot förväntade > 500 W. Så av 12 godkända rör som alla går att driva ut till 500 mA i slutsteget, är det 4 som inte går att få ut mer än 100 W / rör, och blandade fabrikat.

Kollade lite på några 811, men där får jag bara två fördelningar, dvs de rör som går att driva ström genom ger förväntad uteffekt.

Så, varför får jag tre fördelningar på dessa 572B?
 
Det måste väl finnas fler mätsituationer än att köra röret som diod? Den beskrivna situationen visar väl mest emissionsförmågan hos katoden, medan röret i övrigt är beroende av gallrets förmåga att styra elektronströmmen. Denna kan påverkas av om röret drivits hårt i förfluten tid, och att styrgallret skadats så att det lider av galleremission. Finns det inte rörprovare, eller speciella procedurer, för att ge en bild av branthet och liknande rördata för dessa rör?
 
Det måste väl finnas fler mätsituationer än att köra röret som diod?
Jovisst finns det olika sätt att mäta, och att helt enkelt montera rör i slutsteget är ett sätt, där resultatet blir annorlunda. När jag sätter dessa rör i slutsteget så ökar utsignalen och följer insignalen helt OK. Upp till ca 200 - 250 W ut är rören som övriga fungerande 572B, men ökar jag drivningen så ökar strömmen genom rören, men uteffekten stannar vid 200 - 250 W, övriga fungerande rör fortsätter snällt att ge 500 W ut.
 
Orsaken till detta torde bero på rörens karaktäristik.
Den indikerade anodströmmen är medelvärdet av de strömpulser
vilka flyter genom röret när gallret är förspänt i den positiva riktningen.

Om bottenspänningen hos röret, alltså den spänning som finns mellan katod och anod när gallret har maximal positiv potential, är högre än
den förväntade så minskar anodspänningssvinget och därmed
uteffekten, trots att medelströmmen är lika hög som hos ett rör som ger större uteffekt.

Som vanligt ger "Taschenbuch" vägledning i ämnet:

1708723086030.png Om strömvinkeln blir för stor trots mycket drivning så sjunker verkningsgraden ordentligt. Emissionen ensam är en ganska trubbig indikator på ett rörs kondition, och det riktigt utslagsgivande blir att
använda någon form av dynamisk provning så att Ia/Ug karaktäristiken
kan tas upp i en så stor del av arbetsområdet som möjligt.
 
Hmmm...
Denna kan påverkas av om röret drivits hårt i förfluten tid, och att styrgallret skadats så att det lider av galleremission.
Kan det vara att gallret har en sekundäremission och därmed framkallar ett knä, kanske borde detta gå att se i ett knä i gallerströmmen. Ett av de krånglande 572B har spår av att varit väldigt varm efter tydliga spår på toppanslutningen.

Om strömvinkeln blir för stor trots mycket drivning så sjunker verkningsgraden ordentligt.
Jo det finns ett väldigt tydligt knä i verkningsgrad, med en viloström på 90 - 95 mA inträffar knät vid 300 - 330 mA. Fram till detta knä har jag ungefär samma överföring för både anodström och verkningsgrad, efter knät sjunker verkningsgraden brant.
Jag har modifierat biasnätet på ett slutsteg så jag kan glida mellan klass B och C. Borde funka att gå ned till 60 - 65 mA för två rör för att hamna i klass C.
Får se vad resultatet blir...

Det hade varit intressant att ha några fler 811 att jämföra med och se om samma uppförande kan noteras, men jag har bara två 811 som är rimligt friska för att klassa som OK.
 
Eftersom rör av 811A/572B-familjen är "zero-bias triodes" har de
litet avstånd mellan gallertrådarna och katodytan; "genomgreppet", "Durchgriff" eller 1/µ blir litet. Då finns risken att katodmaterial hamnar på gallren vid överhettning, och då blir det mycket egendomliga egenskaper.

1708767824168.png

Man bör hålla i sär de olika klasserna av förstärkning, när strömvinkeln är mindre än 180 grader och viloströmmen därför = 0 är det klass C,
klass B blir det vid viloström = 0 och en strömvinkel på exakt 180 grader, klass AB blir det med viloström > 0 samt en strömvinkel på mer än 180 grader. Ren klass A har en strömvinkel av 360 grader, det flyter alltså anodström hela tiden, och medelanodströmmen varierar inte med utstyrningen.

Hela kapitel "L. Elektronenröhren, Aufbau und Kennlinien" i Taschenbuch är f.ö. rekommenderad läsning för den seriöst experimenterande radioamatören, eller åtminstone för oss "Ingeniure der Alter Schule".

1708768670125.png
 
Det verkar vara gallret som spökar i vissa rör. När jag ändrar biasspänningen uppträder rören olika, de som funkar OK är lätta att flytta mellan klass B och C, medan de rör som uppför sig konstigt förflyttar sig språngvis mellan B och C med stor variation i uteffekt.

(Jag labbar vidare, men det tar lite tid att byta rör för att inte missa att ladda ur anodspänningen.) :rolleyes:
 
Så, varför får jag tre fördelningar på dessa 572B?
Vacker bild!

När det gäller gamla rör är det inte ovanligt med nedsatt vakuum. Då drar röret gallerström på grund av att de joner som finns i röret orsakade av läckaget dras till gallret, med följd att gallret blir positivt. Då blir karaktäristiken på röret alldeles fel, trots att emissionen kan vara god.

Det går lätt att testa med pålagd anod- och glödspänning, samt gallret kopplat via ett motstånd på typ 100k till en separat negativ spänningskälla, och över motstådet en strömbrytare. Man bevakar anodströmmen och ställer med kortslutet motstånd gallerspänningen för lite lagom anodström. Kopplar man sedan in och ur gallermotståndet med strömbrytaren över det, så ändras anodströmmen knappast alls om rörets vakuum är OK, men ändras drastiskt om det är dåligt vakuum.

Gör man en sådan testuppkoppling med en rörhållare så går det snabbt att testa sig genom högen av rör. Det är ett mycket känsligt test för gallerström på grund av nedsatt vakuum.
 
Efter ha lekt lite till med parametrarna och det verkar som om gallret har fått en beläggning som gör att röret uppför sig som en extra halvledare i röret. Det gör att strömmen blir olika beroende på hur jag närmar mig olika biasnivåer, samtidigt lämnar jag funderingarna på detta och noterar rören som kassa....
 
Back
Top