"Hackspetten" - ryska OTH-radarn...

SA5GHZ

SA5GHZ

Dipl. Klugscheißer
Alltid sevärde Lewis/M3HHY släppte för ett par dagar sen en intressant video på sin Youtube-kanal Ringway Manchester, om jakten på "hackspetten" under 1980-talet:

Youtube - How one man took on the Russian Woodpecker

I filmen beskrivs ett samordnat/frivilligt lyssningsarbete, som ledde fram till en rapport:

The Woodpecker Project

I filmen nämns även (deltagande från) Sverige i förbigående. Någon av er som var med, och/eller har egna erfarenheter att dela med er av? :cool:

På samma Youtube-kanal har han även ett flertal filmer om "Hackspettens" sändar-/mottagarplatser, samt mycket annat intressant, om nummerstationer, Wullenwever CDAA, bland annat. Klart sevärt!

:)
 
Detta väcker en del minnen från 70 och 80-talen.

Första gången som jag hörde talas om "hackspetten" måste varit på SK6AB under 70-talets andra hälft.
Eftersom den endast berörde "likströmsbanden" under 30 MHz ägnade de VHF-intresserade den inte speciellt mycket uppmärksamhet.
Några av de som frekventerade nämnda band kunde ondgöra sig över företeelsen i fikahörnan eller på "Telesnack".

När jag börjat försörja mig på HF-relaterade verksamheter under början av 80-talet så blev "hackspetten" mer konkret.
Den kunde påverka flygsäkerhetskommunikation i 8, 11 och 13 MHz banden, och ledde till åtskilliga klagomål till Sovjet via IFRB,
av vilka jag nog var medförfattare till ett par-tre stycken. Kollegor på kontrollstationerna i både Enköping och Onsala med SM5CPC i spetsen samlade in material om störningarna, vilka sedan sändes "tjänstevägen" via UD och ITU till de berörda. UD-Radio tillhörde också de som klagade.

Rundradio på HF tillhörde inte mitt verksamhetsområde, men erinrar mig dock att jag under min tid på RHk (Rm/Rt) ibland talat med Bertil Olstrup, SM5BHO och Krister Björnsjö, vilka jag senare kom i kontakt med inom Nationalkommittén, om störningarna.
De hade kontakt med Radio Sweden International, vars kontaktman George Wood nämndes i rapporten.

Rapporten är rent allmänt sett ett "tidsdokument" från en tidsålder när man faktiskt lyssnade på kortvågsrundradio,
och när den hade en ganska hög prioritet hos propagandaministerierna.

"Det var bättre förr..."
 
Last edited:
Kommer ihåg från slutet på 70-talet (76 -77 ?) började Televerket sända P3 i stereo över Fårhultsmasten norr om Oskarshamn. Som en mycket ljudintresserad tonåring hade jag en stereotuner som inte hade någon dekoder i original, men där jag hade byggt en ny MF med anpassad bandbredd och en stereodekoder som med några transfomatorer + plus diodmatriser plockade fram stereoinformationen helt OK. Problemet var att den även mycket effektivt plockade fram "hackspetten". Det byggdes fler förfilter i syfte att få bort störningarna, men flera år senare insåg jag att signalen kom in via högtalarsladdarna och kom fram via LF-detektering i diodmatrisen. Men jag lärde mig mycket om att bygga filter runt 100 MHz.
 
Det sägs i videon att första kända rapportering är från FCC den 12 juli 1976.

Min första upplevelse av "Hackspetten" var faktiskt några dagar tidigare i samband med Ölgodlejren som avhölls mellan den 3-11 juli 1976 (sedermera kallat EDR Sommerlejr)

Vid ett tillfälle någon gång mitt i veckan stod jag parkerad för att köra radio alldeles nere vid vattenbrynet på västkustens milslånga sandstränder på Jylland. Med mig på radioutflykten hade jag Beat HB9ATU. I min fina Volvo Amazon 66:a hade jag installerat en minst lika fin Atlas 210X, Hustler mobilantenn och en manipulator till buggen fastskruvad mellan framsätena.

Efter några timmars radiokörning på 14 MHz CW och mitt i ett QSO så slog plötsligt S-metern hårt i botten - PANG - och ett fruktansvärt knatter hördes över hela CW-delen och långt upp i frekvens. -Vad i hela helvete? Jag var helt övertygad om att mottagaren gått sönder och det var någon sorts självsvängning som uppstått. S-metern var ganska trög och även de vrålstarka amatörstationerna på 14 MHz höll visarnålen långt inom skalan. Störningen höll på länge. Efter ett tag kunde vi konstatera att radion faktiskt fungerade på alla andra band. Misstanken om att det var någon sorts störning som inte var lokal ökade när vi kom tillbaka till radiolägret på Ölgod camping och flera andra där berättade att hela 14 MHz-bandet varit totalt utslaget. Många teorier hade vi men ingen visste något så klart...

Hemma i Lund igen noterades störningen hoppa runt på många olika frekvensområden över stora delar av KV-området. Inte bara på amatörbanden. Det blev ett stort samtalsämne på 80 m SSB och i klubbarna vilket nog många kommer ihåg. Det tog också ganska lång tid innan vi förstod vad det var för någon sändare, var den var belägen och dess syfte. På den tiden fanns ju inget Internet att Googla runt på och man fick förlita sig på info från QTC, OZ och QST m fl källor.

Så här sett i backspegeln så var det inte bara bättre förr, det var också mer spännande!
 
Jag undrar om inte hackspett-signalerna primärt kom in via 10,7 MHz-MF genomslag i signalvägen.
AM-undertryckningen i dåtidens FM-mottagare var inte tillräcklig för att
helt undertrycka sådana störningar, och genom signalbehandlingen för FM-stereo kan störningarna ha framhävts.

Har ett minne av att man talade om MF-störningar på tidiga stereo-tuners hos Rl i början av 80-talet.
 
Last edited:
Jo det finns rapporter om 10,7 MHz problematiken. Jag minns själv några tillfällen där en av mina vanliga FM-transistormottagare blev helt utstörd av knattret. Typiskt MF-genomslag. Kan ha varit i slutet av 70-talet möjligen en bit in på 80-talet.
 
Tyvärr verkar det finnas få bra inspelningar av hackspetten på nätet, i dom jag hittat är hackspetten inte alls så brutal som den var i
våra mottagare.
Tänk om det funnits mera bredbandiga I/Q mottagare med inspelning på den tiden, då hade man kunnat idag se hur signalen såg ut
i vattenfallet.

I Härnösands Sändareamatörer hade vi Lennart SM3AFT (sk) som var radartekniker i flygvapnet, kommer ihåg att han tidigt la fram teorier om att det var en kortvågsradar innan OTH tekniken var mera allmänt känd
 
Jag skötte service på en ultraljudsmaskin på mödravården i Falun när hackspetten var aktuell. Den kom in i mottagaren, som för att få bra upplösning i djupled är bredbandig, flera MHz runt 3,5 MHz centerfrekvens. Det uppenbarade sig prickar som blixtrade slumpartat i bilden längst bort från ultraljudsgivaren och det tog ett tag innan jag kopplade ihop det med hackspetten och vågutbredningen. Provade med en annan givare lånad från leverantören, putsade gränsytor för skärmplåtar i mottagaren mm, men det hjälpte inte. Prickarna störde inte barnmorskans arbete så till slut fick prickarna vara kvar. Fick sen höra av barnmorskan att om någon blivande förälder frågade vad det var, så berättade hon bara att det var ryssar...
/Jan
 
Ett av de mer egendomliga EMC-problemen jag varit med om i min praktik var för dryga 6 år sedan, när
ett sjukhus i Västsverige hörde av sig för att försöka få orsakerna bakom "skuggningar och artefakter" på ultraljudsbilder klarlagda.
De kom slumpmässigt utan synbar koppling till någonting i omgivningen.

Först misstänktes kraftmatningen, men när jag mät med strömtång på elledningarna utan att hitta något så vidgades misstankarna.
En mätmottagare och spektrumanalysator riggades upp med en aktiv loopantenn för att försöka fånga vad som fanns i elmiljön i flykten,
och efter en halv dags intensivt mätande kunde orsaken hittas; ett passagekontrollsystem som läckte ut starka HF-signaler på sina kablage.
Det var bara ibland som problemet uppträdde, och detta hade med det aktuella driftfallet att göra.

Leverantören av systemet hävdade att detvisst uppfyllde CE-märkningskraven, men när problemet provocerades fram låg
nivåerna för ledningsbundna emissioner på alarmerande värden. Man hade inte observerat problemet förrän
ultraljudsscannern hade uppgraderats till en modell med mycket högre upplösning, jag frågade leverantören, och fick
beskedet att bandbredden var flera MHz. Tydligen hade sensorns skärmning inte varit optimerad för radiofrekvenser.

Fick dock inte reda på hur det till sist gick med detta, jag rekommenderade fastighetsavdelningen att man skulle tvinga leverantören av passagesystemet att byta ut de komponenter som störde värst.
 
Kan det möjligen ha varit 13,56 MHz? På platser med passagesystem brukar just den frekvensen vara välfylld med signaler.
Problemet är att de civila EMC-standarderna inte har några krav alls på utstrålad emission under 30 MHz vilket en del
misstolkar till att det går att vräka ut hur mycket som helst. Mot elnätet finns krav men passagesystemen har massor med
signalkablage och det är där det kommer ut. "Vi uppfyller standardens krav" är standard(!)svaret när någon klagar.
Vid sådana här diskussioner är det bra att veta att det legala kravet inte alls är att uppfylla någon standard utan att uppfylla
EMC-direktivets väsentliga krav - och det ska uppfyllas oavsett vilken standard som man valt. Finns en del finstilt text i direktivet som många verkar missa. Ett bekymmer är att det betydligt tydligare står att man kan visa att man uppfyller det väsentliga kravet genom att uppfylla krav i en harmoniserad EMC-standard. Det är då det finstilta kommer in i bilden, man ska alltid göra en riskanalys för att vara säker på att vald standard verkligen räcker till. Exempel där det varit problem: solcellsoptimerare, plasmateve och robotgräsklippare. När det blir osämja om sådant här brukar tillverkarna engagera en massa jurister och tycker att den som klagar är jättedum. Vore bättre om man engagerade ingenjörer för att lösa problemen i stället.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top