I en annan tråd skrev Bengt -EQL att den praktiska förlusten i en öppen matare (sk. stege) mycket väl kan överstiga vad som uppstår i en koaxialkabel.
Jag har under våren mätt lite på min egna antennanläggning och dess olika trådantenner och noterat ganska stora skillnader i praktiska isolationstal mellan torr och blöt väderlek.
Den gamla regeln om att ha 3 - 4 isolatorer till antenntrådarna stämmer verkligen. Jag mätte isolationen på en dipol med balanserad matare och med bara en plastisolator av standardmodell ca 5 - 6 cm lång i trådarnas ända, och vid torr väderlek var det mer än 10 Mohm, även vid 500 VDC.
Men vid blöt väderlek blev det endast < 100 ohm och starkt spänningsberoende. Dipolen uppvisade stora förändringar i symmetri och avstämning vid skifte i väder. För att komma upp över 1 Mohm krävdes minst fyra isolatorer i varje tråds fästpunkt, dvs. 12 isolatorer för en dipol.
Nu var detta isolatorer som suttit ute i många år och hade en förorenad yta, denna yta hade även metaller i föroreningen och fick därmed en viss halvledande verkan. Det innebar att resistansen ändrades vid polbyte.
Efter att ha tvättat både stege och isolatorer i diskmaskinen så försvann alla halvledande egenskaper och det märktes en försumbar skillnad mellan våt och torr väderlek. OBS att även antennlinan (FK 1.5) behövde tvättas!
Jag testade med att gå tillbaka till endast en isolator i varje trådände, dvs. tre isolatorer på en dipol, men genast blev isolationsresistansen lidande vid fuktig väderlek, även med helt nya isolatorer och antennlinor.
Sammanfattningen blir:
Minst fyra isolatorer i serie med antenntrådens ände.
Regelmässig rengöring av alla isolatorer, även de i mataren då isolationen påverkas av fuktig väderlek.
Mät resistansen vid minst 500 V för att få tydligt utslag på smuts.
Diskmaskinen går att ha till mycket, även antenndisk.
OBS, jag har inte gjort någon analys av hur fältstyrkan ändrades mellan "smutsig" och "ren" antennanläggning, utan nöjer mig med att konstatera att avstämningen numera sällan påverkas av vädret.
Jag har under våren mätt lite på min egna antennanläggning och dess olika trådantenner och noterat ganska stora skillnader i praktiska isolationstal mellan torr och blöt väderlek.
Den gamla regeln om att ha 3 - 4 isolatorer till antenntrådarna stämmer verkligen. Jag mätte isolationen på en dipol med balanserad matare och med bara en plastisolator av standardmodell ca 5 - 6 cm lång i trådarnas ända, och vid torr väderlek var det mer än 10 Mohm, även vid 500 VDC.
Men vid blöt väderlek blev det endast < 100 ohm och starkt spänningsberoende. Dipolen uppvisade stora förändringar i symmetri och avstämning vid skifte i väder. För att komma upp över 1 Mohm krävdes minst fyra isolatorer i varje tråds fästpunkt, dvs. 12 isolatorer för en dipol.
Nu var detta isolatorer som suttit ute i många år och hade en förorenad yta, denna yta hade även metaller i föroreningen och fick därmed en viss halvledande verkan. Det innebar att resistansen ändrades vid polbyte.
Efter att ha tvättat både stege och isolatorer i diskmaskinen så försvann alla halvledande egenskaper och det märktes en försumbar skillnad mellan våt och torr väderlek. OBS att även antennlinan (FK 1.5) behövde tvättas!
Jag testade med att gå tillbaka till endast en isolator i varje trådände, dvs. tre isolatorer på en dipol, men genast blev isolationsresistansen lidande vid fuktig väderlek, även med helt nya isolatorer och antennlinor.
Sammanfattningen blir:
Minst fyra isolatorer i serie med antenntrådens ände.
Regelmässig rengöring av alla isolatorer, även de i mataren då isolationen påverkas av fuktig väderlek.
Mät resistansen vid minst 500 V för att få tydligt utslag på smuts.
Diskmaskinen går att ha till mycket, även antenndisk.
OBS, jag har inte gjort någon analys av hur fältstyrkan ändrades mellan "smutsig" och "ren" antennanläggning, utan nöjer mig med att konstatera att avstämningen numera sällan påverkas av vädret.