Jonoscatter på 2m?
- Thread starter SM6FBQ
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
Skillnaden är väl primärt det som namnet antyder; "jonoscatter" är spridningsfenomen i jonosfären, primärt
i D och E-skikten, medan ES är stabil refraktion i E-skiktet. Jonoscatter finns hela tiden, men är bättre under ES-säsongen. Man har tidigare ansett att jonoscatter slutar vara användbart vid c:a 70 MHz, men numera har resultat
offentliggjorts som visar att 144 MHz kan understödja även jonosfärspridning.
En artikel i ämnet har skrivits av OZ1RH
Erinar mig från den tid som jag hade en del med jonosfärmodeller att göra under andra halvan
av 80-talet att saken var ganska omstridd. På ett seminarium jag var på i SNRV-regi talade
Åke Blomquist från FOA om hur olika VHF-utbredningsmoder tenderade att "flyta ihop" när man närmade
sig räckviddsgränserna, och John Goodman från TCI/BR presenterade data i något Airlines Electronic Engineering Committee sammanhang om hur man kunde behöva beakta "scintillationer" i E-skiktet så högt upp i frekvens som L-bandet.
Man hade observerat dessa i samband med utbredningsstudier för Inmarsat-C.
Det är dock en ganska öppen fråga om man kan få några stadiga förbindelser på 2 meter på det
sätt som det går på 6 meter.
i D och E-skikten, medan ES är stabil refraktion i E-skiktet. Jonoscatter finns hela tiden, men är bättre under ES-säsongen. Man har tidigare ansett att jonoscatter slutar vara användbart vid c:a 70 MHz, men numera har resultat
offentliggjorts som visar att 144 MHz kan understödja även jonosfärspridning.
En artikel i ämnet har skrivits av OZ1RH
Erinar mig från den tid som jag hade en del med jonosfärmodeller att göra under andra halvan
av 80-talet att saken var ganska omstridd. På ett seminarium jag var på i SNRV-regi talade
Åke Blomquist från FOA om hur olika VHF-utbredningsmoder tenderade att "flyta ihop" när man närmade
sig räckviddsgränserna, och John Goodman från TCI/BR presenterade data i något Airlines Electronic Engineering Committee sammanhang om hur man kunde behöva beakta "scintillationer" i E-skiktet så högt upp i frekvens som L-bandet.
Man hade observerat dessa i samband med utbredningsstudier för Inmarsat-C.
Det är dock en ganska öppen fråga om man kan få några stadiga förbindelser på 2 meter på det
sätt som det går på 6 meter.
Last edited:
sm6vtz
Stickproppsamatör!
Hej!
Jag körde bland annat G4LOH (1300 km) och F6DRO (1800 km) för några dagar sedan.
G4LOH både på SSB och FT8, F6DRO på FT8 men tidigare år även på CW.
Jämfört med Es är signalerna betydligt svagare och låter lite som en blandning av Es och MS.
Tittar man i vattenfallet är signalen typiskt "scattered".
Jag har hört att man behöver ~1 kW och mycket antenngain, men det stämmer inte.
Min setup; 4x6el DG7YBN och ~200 W MGM och ~400 W SSB/CW.
Här kan man läsa mer om vågutbredningen.
73 Kricke
Jag körde bland annat G4LOH (1300 km) och F6DRO (1800 km) för några dagar sedan.
G4LOH både på SSB och FT8, F6DRO på FT8 men tidigare år även på CW.
Jämfört med Es är signalerna betydligt svagare och låter lite som en blandning av Es och MS.
Tittar man i vattenfallet är signalen typiskt "scattered".
Jag har hört att man behöver ~1 kW och mycket antenngain, men det stämmer inte.
Min setup; 4x6el DG7YBN och ~200 W MGM och ~400 W SSB/CW.
Här kan man läsa mer om vågutbredningen.
73 Kricke
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Fysikens lagar är väl ganska oförändrade, men möjligheterna att utnyttja dem är bättre idag än på "den gamla goda tiden". DSP och datorer gör det möjligt att använda mycket svagare signaler med större spridning än när man var tvungen att använda öronen för att upptäcka och avkoda signaler.T.o.m. fysikens lagar tycks ju kunna ändra sig