Naturvetenskap och tråkig utbildning

Exvis tar de inte av sig mössan inne, och det menar jag beror på att ingen äldre har lyckats med konstycket att motivera varför. Och när inget skäl finns så gör man inte som någon vill.

Nån som vet varför vi fick lära oss att ta av mössan inne?
..
de
FPD
Ovanstående ämne ägnade jag en tanke åt idag på lunchrasten då jag såg några ungdomar med olika mössor på sig inomhus.
Förmodligen ser dom mössan som en del av sin identitet.
Jag pratade med en sikh en gång, och fick då klart för mig att dom absolut inte visar sig utan turban.
Jag hade tidigare en chef som kallade mössa för "mjällgarage".
Om man inte tar av sig mössan inomhus så kommer den verkligen att göra skäl för det namnet.
 
"Andra saker intresserar mig helt enkelt inte, som exvis hembygge"

Väldigt många radioamatörer har inget som helst intresse av att bygga egna radiosändare, på samma sätt som du inte alls har något intresse av D-star.

Dom som vill hembygga får väl själv skaffa dom kunskaper som behövs, bygga sin radio och visa upp den som slutprov för att få "byggbehörighet".
Du vill alltså påföra andra kompetenskrav som du själv inte vill uppfylla?
Förutom de grundläggande amatörcertifikatskraven behövs inte några särskilda krav när det gäller radiobyggen. Verkligheten kommer ju att utvisa om man lyckas eller ej.
 
Om man inte ägnar sig åt hembygge är det kanske inte så konstigt att dom kunskaperna känns onödiga och faller i glömska relativt snabbt efter avlagt prov.

På samma sätt som ni skulle tycka att det var onödigt att lära sig sätta upp en D-star nod och förmodligen glömma dom kunskaperna rätt snabbt.

På den svartvita tiden kanske man sökte sig till hobby främst för att man var intresserad av hårdvaran.

Nu kanske man söker sig till hobbyn för att man är intresserad av trafikteknik eller vågutbredning.

Om man främst är intresserad av att bygga elektronik kanske man inte ska vara radioamatör.
Vad jag förstår så ger nog D-star inga större erfarenheter av vågutbredning.
Om man inte menar "vågutbredning" via internet.

Den första elektroniken som fanns var radioapparater. Och det är sådana jag är intresserad av i första hand. Bland det roligaste jag gjort inom amatörradio var när jag första gången provade min egenhändigt byggda 80-m 1W CW-transciever, och körde flera QSO:n i rad.
 
VJX skrev; "Absolut, jag är helt enig med dig om att det behövs en kunskapsplattform att stå på. Den måste vara dynamisk och förändras i takt med att tiderna och vad man gör inom hobbyn förändras."
-----

Hur borde en ny moderniserad kunskapsplattform utformas och vad skulle den behöva innehålla som ett minimum för att berättiga till ett amatörradiocertifikat, enligt ditt sätt att se på saken?

/Bengt
 
Jag tycker verkligen FPD för fram några viktiga aspekter kring ungdomar och en ev förändrad syn på lärande (och ett mer utvecklat kritiskt tänkande än vad vi hade på psalmverstiden).

Visst skulle vi kunna ta vara på när någon tillför något nytt istället för att bara se diskussioner som en kamp där man säger emot varandra?

Vad betyder det FPD skriver för amatörradions framtid och för rekrytering av ungdomar? Kunskapskraven för HAREC kanske har med detta att göra, men vi kanske inte ska starta där om vi ska komma någon vart?

Sture
 
Men vissa saker, som Ohms lag, Kirschoffs lag, Maxwells ekvationer osv. blir ju inte omoderna. De gällde under rörens storhetstid, de gäller idag i den transistoriserade världen och även i framtidens integrerade värld.

Alltså finns det viss kunskap som är långlivad, dvs. man kan visst byta ut rörelektronik mot transistor eller IC-dito, men just GRUNDERNA måste man kunna.

Men vad vet jag, man kanske inte ska ens genomföra kompetensprov i framtiden, utan endast ett Google- och WikiPediatest för att se att man kan söka information....

73 de Kai

PS: Eventuell ironi ovan är fullständigt avsiktlig...
 
Sture, om det verkligen är så att dagens ungdomar har ett mer utvecklat kritiskt tänkande än vad vi hade på psalmverstiden varför skall vi etablerade radioamatörer då lägga tid och energi på att värva dom till vår hobby?

Skulle man inte kunna tänka sig att utgångsläget är att vi som idag är radioamatörer fortsätter att bedriva vår verksamhet på vårt sätt (vissa bygger och andra pratar på repeatrarna) och de kritiskt tänkande ungdomarna som tycker det vi håller på med själv bestämmer sig för om de vill delta eller ej och om de vill lära sig bygga eller prata på repeatrarna.

I alla tider så har vi radioamatörer bekymrat oss för återväxten och många propagerar för att det är vi etablerade radioamatörer som måste hänga med i utvecklingen och anpassa oss till den nya generationen och vad de ev är intresserade av.

För min del skulle det då innebära att jag måste ge upp min egen hobby eller nisch inom hobbyn som är att experimentera med radioteknik och då gärna på komponentnivå. Detta endast för att möta den nya generationens "krav och förväntningar" på en hobby dom egentligen inte är intresserade av.

Jag önskar fortsätta bygga med radiorör och är nöjd med min hobby. Om någon av de kritiskt tänkande ungdomarna finner att just radiorör verkar intressant så kan jag ställa upp som mentor och förmedla mina kunskaper och på så sätt leda ungdomen in på den rätta vägen.

Den kritiskt tänkande ungdom som finner D-star intressant kan ta kontakt med någon annan som kan bli mentor på motsvarande sätt.

Vinsten med ett sådant tänkt scenario jag beskriver skulle då vara att vi etablerade radioamatörer kunde behålla vår egen hobbynisch och låta de kritiskt tänkande ungdomarna tänka helt själv med sin egen hjärna utan att vi tänker åt dom. Varför skall vi bry oss?

/Bengt
 
Du vill alltså påföra andra kompetenskrav som du själv inte vill uppfylla?
Förutom de grundläggande amatörcertifikatskraven behövs inte några särskilda krav när det gäller radiobyggen. Verkligheten kommer ju att utvisa om man lyckas eller ej.

Jag uppfyllde dom krav som gällde när jag tog mitt certifikat!

Vad jag säger är att kraven måste ändras över tiden.
 
Vad jag förstår så ger nog D-star inga större erfarenheter av vågutbredning.
Om man inte menar "vågutbredning" via internet.

Den första elektroniken som fanns var radioapparater. Och det är sådana jag är intresserad av i första hand. Bland det roligaste jag gjort inom amatörradio var när jag första gången provade min egenhändigt byggda 80-m 1W CW-transciever, och körde flera QSO:n i rad.

Det var inte D-star jag åsyftade när jag nämnde vågutbredning, D-star är ytterligare en gren.

Bland ddet roligaste jag har gjort inom amatörradio är inte att provköra en egenbyggd 80-m 1W CW-transciever, och körda flera QSO:n i rad.

Jag roas av helt andra saker.
 
Men vissa saker, som Ohms lag, Kirschoffs lag, Maxwells ekvationer osv. blir ju inte omoderna. De gällde under rörens storhetstid, de gäller idag i den transistoriserade världen och även i framtidens integrerade värld.

Alltså finns det viss kunskap som är långlivad, dvs. man kan visst byta ut rörelektronik mot transistor eller IC-dito, men just GRUNDERNA måste man kunna.

Men vad vet jag, man kanske inte ska ens genomföra kompetensprov i framtiden, utan endast ett Google- och WikiPediatest för att se att man kan söka information....

73 de Kai

PS: Eventuell ironi ovan är fullständigt avsiktlig...

Näe visst blir inte dom saker du räknade upp omoderna, men att bygga saker hemma har i allra högsta grad blivit omoderna.

Folk täljer inte ens till sina egna skidor längre, utan dom vänder sig till såna där stormarknader och köper dom.
 
Roy skrev: "Rent praktiska kunskaper och färdigheter då? Behövs inga sådana? Och visst behöver en radioamatör dokumentera att han har en verkstad, hur skall han annars kunna bygga? Lämpligt borde vara att bifoga foton på egen verkstad till certifikatansökan."
----

Det är ett bra förslag och skulle kunna realiseras genom ett lärlingssystem där intresserade sökte sig till en aktiv radioklubb vars verksamhet omfattade experimentell amatörradio. Allt från tillverkning av dipolantenner, in- och ihopkoppling av radioutrustning, mätningar, reperationer, konstruktion och tillverkning av kringutrustning, lödning av kablage och liknande.

Efter 1 års praktik skulle vederbörande kunna genomgå någon form av praktiskt prov gärna i kombination med frågor i grundläggande el-lära och radioteknik på den nivå vi har idag. En dos kännedom om reglementen borde ingå.

Utfallet skulle bli flerfaldigt bättre än dagens helt teoretiska kurser och prov. Många av oss som varit med ett tag började vår bana på det sättet. Att som lyssnaramatör eller DX-are vara aktiv i den lokala klubben och engagera oss i de praktiska sakerna när hålet för mastfundamentet skulle grävas, formning, armering, blandning av betong på lave och gjutning. Resning av mast, förläggning av koaxialkabler tillverkning och uppsättning av antenner, intrimning, ev avstörning av grannars TV-apparater och därefter undersökning av vågutbredningsfenomen som tropo, Aurora, scatter eller annat.

Fram för mer praktik i hobbyn!

/Bengt

Det här upplägget har använts med stor framgång i Tyskland.

Under ett par-tre årtionden efter kriget var detta den princip som vägledde rekryteringen till tysk amatörradio.
Eftersom tyskar gör vad de blir tillsagda så sökte den blivande radioamatören upp sitt "Ortsverband" och förklarade sitt intresse för amatörradion.

Under den lokala föreningens "Bastelabends" och parallella teknik- och telegrafikkurser fick amatören in spe en grundlig introduktion till både trafik och teknik samtidigt som den hembyggda mottagare som behövdes för att kunna lyssna på amatörtrafiken tog gestalt.

När mottagaren var färdigbyggd och fungerade samt 60-takt behärskades var det dags för certifikatprovet. Detta skapade radioamatörer av "Spitzenqualität".

Kunskapskraven för HAREC kanske har med detta att göra, men vi kanske inte ska starta där om vi ska komma någon vart?

Ser fram mot ett expertutlåtande efter att du jämfört HAREC enligt T/R 61-02 med de nuvarande svenska certifikatproven. Uppfyller de svenska proven HAREC fullt ut? Till 50% ? Till 25%?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Jaha ... som jag skrivit tidigare gör jag bedömningen att HAREC "syllabus" räknar upp så mycket så att det till och med överskrider vad jag provade för 1974. Jag tycker det finns ett problem i att säga till alla gamla A-certare att "era kunskaper duger inte längre"!

Det finns inga beskrivningar av kunskapskvaliteter i T/R 61-02, vi gör tolkningar (av kunskapsdjup?) utifrån egna referensramar. Jag instämmer i att det tycks vara högre krav än vad vi nu har för cert-prov i Sverige, men alltså även högre än för A-cert långt tidigare.

En lösning skulle kunna vara två licensklasser. Jag har egentligen inget emot en sådan lösning, men känner viss oro inför att du Karl-Arne och Bengt (EQL) gång på gång gör ovetenskapligt generaliserande och då och då nedvärderande inlägg där ni uttrycker er om andra radioamatörer, det kan vara om "27MHz-are, SA-amatörer, nybörjare eller vad-vet-jag". Det är gång på gång "vi-som-är-riktiga-radioamatörer" och " de andra"! Finns det risk att denna tudelning blir värre om vi har två licensklasser ... jag vet inte, men befarar så?

Ibland kan jag också fundera över om experimenterande med gammal rörteknik eller AM-sändare bidrar med så särskilt mycket, förutom det museiala. Borde vi inte bidra till utveckling inom nya områden?

I radioklubben i Uppsala har vi ett gäng ganska nya SA-amatörer. Jag har skrivit det tidigare. Jag är mycket glad att de kommit in i gemenskapen. De är intresserade, lär sig snabbt och tillför nya kunskaper (och entusiasm) till oss gamla stofiler. Det är faktiskt inget problem att de gjort ett lättare prov än HAREC för att komma igång!

Jag tycker vi behöver tänkta till, hur vi vill ha det? Vi måste då också ta hänsyn till att världen har förändrats de senaste 50 åren och att människors tänkande och värderingar förändrats.

Sture
 
SA5A skrev; "Ibland kan jag också fundera över om experimenterande med gammal rörteknik eller AM-sändare bidrar med så särskilt mycket, förutom det museiala. Borde vi inte bidra till utveckling inom nya områden? "
----

Gör du inte en tankevurpa här?

Experimenterandet med gammal rörteknik eller AM-sändare görs pga av att det är intressant eller ger tillfredsställes i första hand för den som experimenterar. Sak samma gäller för de som renoverar veteranbilar eller samlar på veteranmopeder. Inget som för utvecklingen framåt men ändå en trevlig fritidssysselsättning för den som har just det intresset.

Du frågar; "Borde vi inte bidra till utveckling inom nya områden?"

Om "vi" innefattar mig själv så kan jag svara ett klart nej. Det finns inget skäl att jag skall behöva syssla med något annat som jag kanske inte är intresserad av enbart i syfte att föra utvecklingen framåt så som den definieras av någon annan och som inte gillar det gamla.

Inte heller finns det något skäl att hindra någon annan att utveckla helt nya områden och ny teknik. Det står var och en fritt att göra så. Om de nya amatörerna är intresserade av ny modern teknik så finns alla möjligheter att redovisa framstegen här på Ham.se, i QTC och dela med sig av sin kunskap precis som andra gör inom de museala områdena.

/Bengt
 
Jag tycker vi behöver tänkta till, hur vi vill ha det? Vi måste då också ta hänsyn till att världen har förändrats de senaste 50 åren och att människors tänkande och värderingar förändrats.

Kan du utveckla på vilka grunder du anser CEPT-arbetsgruppernas resultat som inte tidsenligt?

Varför ska Sverige ha lägre krav än andra jämförbara länder?

Själva poängen med "harmonisering" är att kraven som ställs direkt ska kunna jämföras mellan CEPT-länderna.

I vilka andra sammanhang förespråkar du kvalitetssänkningar?


73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Absolut, jag är helt enig med dig om att det behövs en kunskapsplattform att stå på.

Den måste vara dynamisk och förändras i takt med att tiderna och vad man gör inom hobbyn förändras.....
Du kanske ska diskutera dina "måsten" och "förändringsbehovet" med de som skrivit/skriver TR61/02?

Lycka till!
 
Hej alla!

Tråden är intressant och spårar om-igen in på kompetenskrav (läs barriärer) för att bli en riktig amatör.

Fortfarande sker en del innovation och elektronikutveckling i vårt land.

Tillgången på kompetens är dock allt mer en bristvara.
Det gäller såväl i rekryteringsprocessen som vid köp av kompetenta och kvalificerade konsulttjänster.

Det finns en fantastisk kunskap och erfarenhet i vår hobby som naturligtvis har fått (eller får) energi från en professionell bas (ibland senior och mindre utnyttjad).

Att grundutbildningar i Sverige inom ingenjörsområdet "laggar" (som mina söner säger när datorerna är för långsamma) är kanske ett faktum.

En del av problemet ligger kanske i vår (70- och 80-tals) tjänstemannakultur (kommer få "skit" för det påståendet), där det inte blev respekterat att jobba med teknik eller att bygga upp en god och specialiserad individuell kompetens (en sk. nörd).
Andra egenskaper värderas högre såsom kommunikativ och social kompetens etcetera.

Tillbaka till amatörradion:
Vilken är den strategiska linjen för att aktivt verka för de värden vi står för och som ju ändå (trots åtskilliga meningsväxlingar) är förhållandevis samstämmig?

Hur kan vi bäst verka som en god kraft i sammanhanget?

... eller skall och vill vi det?

/Jonas
 
ABA skrev; "Vilken är den strategiska linjen för att aktivt verka för de värden vi står för och som ju ändå (trots åtskilliga meningsväxlingar) är förhållandevis samstämmig?"
----

Innan den strategiska linjen kan börja formuleras så måste "värdena vi står för" definieras eller förklaras på något sätt.

Värdena kan vara helt olika beroende på vem som värderar och på vilka grunder värderingen sker.

Det finns dessutom flera intressenter (vi enskilda amatörer, PTS, SSA m fl föreningar) som verkar för helt olika mål och värnar om amatörradion på helt olika sätt.

För länge sedan var amatörradio en ganska homogen hobby med ett tydligt fokus på radioteknik och experiment. Det är också själva grunden för att amatörradion fortfarande existerar som en egen s k ITU radiotjänst på exakt samma villkor som de andra tjänsterna som definieras där.

Numera står radiokommunikation och tävlingar i centrum och fokus när det gäller radioteknik har förflyttats från komponentnivå och egenbyggen till systemnivå och kommersiellt tillgänglig utrustning.

Det finns hotbilder i form av ökade störningar från t ex PLT och det finns en allt större risk för att de högre frekvensbanden allokeras till annat än amatörradio. I bästa fall kan amatörradion få dela banden med andra radioanvändare där störningsfrihet inte behöver eller kan garanteras.

Ungefär så här får man nog börja och bena upp saker och ting för att sedan försöka hitta en gemensam nämnare som samtidigt uppfyller de formella kraven som ställs av ITU-RR och som via de rekommenderade kompetenskraven i T/R 61-02 bildar underlag för PTS att utforma de föreskrifter som skall gälla här i Sverige.

/Bengt
 
Tillbaka till amatörradion:
Vilken är den strategiska linjen för att aktivt verka för de värden vi står för och som ju ändå (trots åtskilliga meningsväxlingar) är förhållandevis samstämmig?

Hur kan vi bäst verka som en god kraft i sammanhanget?

... eller skall och vill vi det?

/Jonas

Strategin verkar vara att eftersom ingen vill lära sig amatörradio som amatörradio var på 50 talet så ska ingen nyrekrytering alls ske.

Dom som lärde sig amatörradio på 50talet trillar av pinn på löpande band, så den eventuella kompetens dom besatte försvinner i rask takt.

Vi som har några år kvar att leva blir allt mera ensamma kvar på banden, men bakåtsträvarna och revirpissarna är inte beredda att släppa en millimeter av den mark dom håller i skyttegravskriget.

Dom vägrar att modernisera hobbyn det allra minsta, den ska alltjämt fokuseras på det som var viktigt för 60 år sedan, inte på vad som är viktigt för framtiden.

Dom "radiotekniska expriment" som ska utföras ska helst göras med AM modulation och med rörbestyckade hembyggen, ty det är sånt som för hobbyn framåt.

Sedan ska det ju gnällas lite på att det inte tillverkas nya radiorör längre att trafikdiciplinen har blivit sämre, att ingen utbyter mer än signallrapporter och att dom ändå alltid består av 59(9)

Dom nya motstationerna blir allt mindre intresserade av att höra hur många varv på spolen man har stämt av, vilken anodspänning man har, vilka blodtrycksmediciner man tar eller vad katten heter.

Inte heller vill ungdomarna prata om hur det var på telegrafistutbildningen på S1 strax efter kriget, men det kan ju bero på att dom inte har gjort rekryten själva och ens om dom har gjort den så har det inte utbildats några telegrafister på bra många år.

Det går inte ens att prata musik med ungdomarna då ingen av dom vet vem Duke Ellington var..

Det kanske inte är så konstigt att ungdomarna mest utbyter signalrapporter och hastar vidare till nästa QSO
 
Hej igen,

Efter att ha läst Populär Radio och Radio & Television i samlade årgångar från 1956 och framåt (sedemera Radio & Television) och sedan i tanken stannat någon gång på 80' talet (virtuellt simulering av en tidsepok) och då kunnat mixa med var vi är idag (i en filosofisk tanke) skulle man kunna tänka att QTC handlade om nya rön inom digital signalbehandling (filtrering fft/r-fft/fir/iir/Gilbert ... etc).

Men det är ju inte ett ämne för QTC (och inte heller för QST (men kanske i viss mån för QEX - dess systerpublikation från ARRL).

Gick det fel någonstans ???

Varför är digital signalbehandling alltid en svart-låda (illustrerad som svart krets med långa typbeteckningar på)?

Varför talar man hellre om att bygga med rör (köpte just pertinax från ELFA) och lära sig att dimensionera gallerströmmar ...

Själv tycker jag om lukten av uppvärmda rör med dess glans förstås ...

... men ändå bortom (all) nostalgi var släppte amatörradion att ligga i framkant?

/Jonas
 
sm2vjx "Strategin verkar vara att eftersom ingen vill lära sig amatörradio som amatörradio var på 50 talet så ska ingen nyrekrytering alls ske."

Helt riktigt, vill du inte ha de kunskaper som krävs (av myndigheter/organisationer) så ska du inte vara på amatörradiobanden utan är hänvisad till 27 mHz eller pmr. Enkelt som korvspad!

Problemet med dej och dina gelikar är att du "vill ha utan att ge".

Problemet med dig och dina gelikar är att du gör narr över kunskaper som behövdes/behövs i samhället.

Vill ha hög effekt utan att ge kunskap
Vill ha utökade frekvensband, utan att ge kunskap
Vill kallas för radioamatörer utan att ge kunskap

Jan
 
Back
Top