Hejsan alla!
Så kul att det skrivs om s-matchen igen. Det kanske är den mest omskrivna prylen här på ham.se vid det här laget? Det betyder väl att vi alla älskar den??
Njaää..så enkelt är det väl inte!
Jag antar att alla här, liksom jag själv, försöker förstå s-matchen i detalj.
Att det är ett parallellfilter är väl klart.
På ömse sidor av filtret, mellan spole och konding, matas filtret (via de 2 sekundärlindningarna) med ström som är 180 grader fasskild på ömse sidor. Det betyder att det finns en "flytande" o-punkt och att balans råder. Hela anordningen lastas med en feeder antingen över spolen eller kondingen. Det verkar väl ganska enkelt.
Det jag tycker känns oklart är vilken roll de 2 sekundärlindnigarna spelar i avstämningskretsen. Åtta varv på varje sida av järnkärnan ger ju åtskilligt med induktans. Adderas den bara till spolens induktans? I så fall borde det bli för mycket induktans för att kunna avstämma på på de högre banden. Eller kan man bortse från den induktansen? I så fall varför?
Kan man räkna med att man alltid har 50 ohms på bägge sidor av transformatorn?
Det är väl här man kan tvivla eftersom sekundären ingår (kanske?)i avstämningen?
Så herrar experter AQW, AOM m fl...vi behöver er kunskap!
Impedansomfånget av en anpassare bestäms ju i hög grad av ingående komponenter.
PA0FRI säger att med en rullspole på 50 uH och en vakumkondensator på 20 - 1200 pf klarar han impedanser mellan 20 och 3000 ohm. Med de siffrorna är den ju bland de bästa i klassen.
Jag testade en gång med en riktig "sned" last 5 ohm i serie med en vridkondensator på 40 - 400 pf. Den kunde jag avstämma på 80 m oavsett helt ur- eller helt invriden kondensator.
I min ägo har jag både den klassiska Jonson Viking och Mfj:s motsvarighet MFJ974H.
Båda dessa har betydligt mer begränsat impedansomfång än s-matchen som i sin tur är bestyckad med 2x400 pf konding och spolen på kanske 40 uH (35 varv, D ca 45 mm, 200 mm lång). Jag nådde inte ner till 160 m med den bestyckningen men väl till ca 2,5 MHz.
Man kan undra om balansen skulle bli bättre om man hade 2 krokodilklämmor, en i vardera änden på spolen och att man kortsluter lika många varv från vardera hållet på spolen?
Rent "schemamässigt" ser det ut att ge bättre balans!
Förlusterna ja! PA0FRI har ju mätt och säger att förlusterna ligger under 5 watt av 100.
Vi på Kalmarklubben har också kontrollmätt och kan bekräfta hans siffror. Hela dokumentationen finns redovisad på Kalmarklubbens hemsida. Kolla här.
http://new.sk7ca.org/images/stories/Kurs-2011/Mätning_av_verkningsgrad_på_en_S-match_3.pdf
Jag tycker som Lasse, SM3BDZ, nu är det väl dags att herrar nyfikna, intresserade och debattglada bygger var sin s-match. Då kanske vi kan få ännu fler provresultat.
Vad mer? Jo VK6OD skriver om z-matcher och nämner i texten EZEE matchen. Alla z-matcher ger dålig balans hävdar han. Det beror på att primärspolen är direktmatad och jordad i andra ändan. Den därpå följande linken klarar inte att åstadkomma full balans.
Troligen kan z-matchen förbättras om man sätter i en balun på ingången och frigör spolen från jord..
VK1OD har många intressanta artiklar.
Balanced ATUs and common mode current
En del hävdar att ett pi-filter är bäst för då når man ännu fler inställningsmöjligheter.
Det stämmer men är inte behovet en kvarleva från rörtiden? Behovet har vi fortfarande har i våra rörslutsteg.
Alltså då man har hög anodimpedans som varierar beroende på band, last, mm. C1:an ska då optimeras och "saxas" in beroende på C2 på lastsidan tills man når ett optimalt läge. Ja i det läget är det ju perfekt.
Men nuförtiden har ju alla riggar 50 ohm i utimpedans. Den ligger fast. Vi behöver inte längre justera någon C1:a på ingången av pi-filtret!
Alltså är ju ett LC-filter att föredra. Det är dessutom så fiffigt att det finns bara en lägeskombination mellan L och C som ger optimalt resultat.
Det går inte att stämma av fel! Det är så pass kritiskt att jag kan få sätta krokodilklämman inom 5-10 mm för att hitta absolut lägsta swr...fast då är jag "nördigt" noggrann. Alla andra lägen på spole och kondensator ger högre swr!
Det optimala läget inträffar alltså då man har lägsta swr och då har man också max antennström. Man behöver alltså ingen indikator på utströmmen...swr-indikatorn räcker.
Det är den enkelheten som gör s-matchen så effektiv och attraktiv. Även den dubbla LC-matchen fungerar på samma sätt.
Kommentarer?
God Natt!
Tore