Skönhet
- Thread starter SA5BYS
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag funderade på om SP-600 är en skönhet att se på? Men en ganska tidslös design där de få rattar som finns har fått en användarvänlig placering.
Jämfört med andra samtida apparater är den försedd med rejäla nästan överdimensionerade rattar. Designen är helt symmetrisk även om det saknas ett visarinstrument på höger sida - för designens skull menar jag.
Satt och skruvade på radion en stund och det är faktiskt en helt underbar radio att ratta och lyssna på. Mottagaren ovan servades häromveckan då den sista läckande papperskondensatorern byttes ut. Därefter trimmad till tillverkarens specs. En fantastisk trafikmottagare på alla sätt. Det enda som ev saknas nuförtiden är väl tillräckligt intressant radiotrafik att lyssna på. Inte mycket kvar på KV jämfört med för bara 30-40 år sedan. Radio China hörs visserligen på femtioelva frekvenser liksom The Buzzer UVB-76 still going strong.
Lite av ödets ironi nu när vi äntligen fått tag på alla fantastiska apparater som vi i vår ungdom inte ens vågade drömma om att få se mer än möjligtvis på bild...
/Bengt
.
Jämfört med andra samtida apparater är den försedd med rejäla nästan överdimensionerade rattar. Designen är helt symmetrisk även om det saknas ett visarinstrument på höger sida - för designens skull menar jag.
Satt och skruvade på radion en stund och det är faktiskt en helt underbar radio att ratta och lyssna på. Mottagaren ovan servades häromveckan då den sista läckande papperskondensatorern byttes ut. Därefter trimmad till tillverkarens specs. En fantastisk trafikmottagare på alla sätt. Det enda som ev saknas nuförtiden är väl tillräckligt intressant radiotrafik att lyssna på. Inte mycket kvar på KV jämfört med för bara 30-40 år sedan. Radio China hörs visserligen på femtioelva frekvenser liksom The Buzzer UVB-76 still going strong.
Lite av ödets ironi nu när vi äntligen fått tag på alla fantastiska apparater som vi i vår ungdom inte ens vågade drömma om att få se mer än möjligtvis på bild...
/Bengt
.
Attachments
Last edited:
SM4UKE
Well-Known Member
Tung skönhet från SRT
Mmmmm, CT450 och tillhörande skåp med FS/VFO. Kan det bli bättre på sändarsidan? Och en Ra200 som reserv. Jag har för övrigt funderat på vad det är som gör att gamla saker får en mysig lukt efter att ha stått på en stund, CT450 levererar definitivt på den punkten. Den här anläggningen har jag kört AM-testen med. Mottagaren var dock något modernare, en CR304. Sändaren fullproppad med 807 och 813. Fanns uppställd på SL3ZV/SK3JR gamla klubbstuga.
Mmmmm, CT450 och tillhörande skåp med FS/VFO. Kan det bli bättre på sändarsidan? Och en Ra200 som reserv. Jag har för övrigt funderat på vad det är som gör att gamla saker får en mysig lukt efter att ha stått på en stund, CT450 levererar definitivt på den punkten. Den här anläggningen har jag kört AM-testen med. Mottagaren var dock något modernare, en CR304. Sändaren fullproppad med 807 och 813. Fanns uppställd på SL3ZV/SK3JR gamla klubbstuga.
Attachments
Hammarlund SP-600!
Den maskulina symmetrin, den sparsmakade, nästan puritanska, begränsningen till funktionreglage, "need to have".
En självsäker design som man bara åstadkommer om man vet att man har en Stradivarius bakom frontpanelen.
Den här råbarkade skönheten sänder en signal till sin operatör; det hänger på dig....!
73 Fredrik / sa0bli
Ps. Är det någon som kommer ihåg tidernas bästa reklamslogan från 50-talets England; "The modest drives a Bentley"...! Ds
Den maskulina symmetrin, den sparsmakade, nästan puritanska, begränsningen till funktionreglage, "need to have".
En självsäker design som man bara åstadkommer om man vet att man har en Stradivarius bakom frontpanelen.
Den här råbarkade skönheten sänder en signal till sin operatör; det hänger på dig....!
73 Fredrik / sa0bli
Ps. Är det någon som kommer ihåg tidernas bästa reklamslogan från 50-talets England; "The modest drives a Bentley"...! Ds
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Glädjande att se att det finns så många riktiga radioamatörer här som börjat sin radiobana med riktiga genuina radioapparater. 
Undrar dock om dessa tunga åbäken kommer att få leva kvar ytterligare en generation eller två. Knappt någon nybörjare som börjar intressera sig för radio idag skulle väl komma på tanken att baxa upp ett skamfilat båtankare på köksbordet för att kHz efter kHz lyssna över banden. Uteslutet. Och en lärare av den gamla stammen som kommit på tanken att låna ut en SP-600 till en elev hade nog blivit åtalad för allmänfarlig verksamhet.
Klart farlig apparat att sätta i händerna på en oerfaren ungdom i alla fall. Tung att få på tårna och innehåller farliga saker.
Tänk att sådana apparater fraktade vi hem på pakethållaren...
/Bengt
Undrar dock om dessa tunga åbäken kommer att få leva kvar ytterligare en generation eller två. Knappt någon nybörjare som börjar intressera sig för radio idag skulle väl komma på tanken att baxa upp ett skamfilat båtankare på köksbordet för att kHz efter kHz lyssna över banden. Uteslutet. Och en lärare av den gamla stammen som kommit på tanken att låna ut en SP-600 till en elev hade nog blivit åtalad för allmänfarlig verksamhet.
Klart farlig apparat att sätta i händerna på en oerfaren ungdom i alla fall. Tung att få på tårna och innehåller farliga saker.
Tänk att sådana apparater fraktade vi hem på pakethållaren...
/Bengt
SM0AOM
Well-Known Member
Den här tråden handlar om ett mycket intressant och ganska outrett ämne, radioapparaters innehåll och form.
Som tidigare nämnts är t.ex formspråket i Hammarlund SP-600 "businesslike" (saknar bra svenskt ord för detta), där funktionen eller innehållet helt satts i förgrunden.
Som en motpol kan den Kraco PR-apparat som visats i tråden tjäna. Där är det form utan innehåll som står i förgrunden. Denna tidiga 80-talsapparat använder ett formspråk som ska tilltala s.k. "wannabees" vilka har som sin största önskan att på något sätt få vara med bland "de stora grabbarna" och rädda världen.
Eftersom sannolikheten att få vara med om detta på 27 MHz väl kunde betraktas som helt försumbar fick man nöja sig med det näst bästa, en rackmonterad radio med massor med knappar och rattar, framför vilken man kunde drömma sig bort från en händelselös vardag. Att amatörradio- och yrkesradiomateriel inte gärna använde kromade reglage eller lister tycks ha gått formgivarna förbi.
70-talet och det tidiga 80-talet var nog en brytningstid i radioapparaternas formspråk. Före så var det en mer eller mindre utpräglad funktionalism och minimalism som präglade apparaternas yttre, med kanske Hallicrafters som undantag (se artikeln om S-20 familjen i ESR Resonans nr 4/2012 http://www.esr.se/phocadownload/Resonans/ESR_Resonans_4_2012.pdf). En sparsmakad stil med rena linjer kännetecknade annars materielen.
70-talet innebar även en förändring rent allmänt från kvalitet till kvantitet inom amatörradion, och det är troligt att de som formgav de nya amatörradioapparater som kom till gärna ville använda ett formspråk som också skulle tilltala de nya kategorier som var tänkta att strömma till.
Kromlister och blanka knappar tar då steget över från PR-materielen till amatörradiomaterielen.
Det skulle vara av största intresse att ta del av en vetenskaplig studie gjord av en industridesignhistoriker som behandlar ämnet mer djupgående. Veterligen finns ännu inget skrivet om saken ur amatörradioperspektiv.
Slutligen är det nog så att vi är den sista generationen som förstår att uppskatta "boatanchors".
Våra efterlevande kommer högst sannolikt att kasta denna del av radiohistorien på skrothögen, och dessvärre finns det understundom risker att detta kan ske redan under vår livstid.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Som tidigare nämnts är t.ex formspråket i Hammarlund SP-600 "businesslike" (saknar bra svenskt ord för detta), där funktionen eller innehållet helt satts i förgrunden.
Som en motpol kan den Kraco PR-apparat som visats i tråden tjäna. Där är det form utan innehåll som står i förgrunden. Denna tidiga 80-talsapparat använder ett formspråk som ska tilltala s.k. "wannabees" vilka har som sin största önskan att på något sätt få vara med bland "de stora grabbarna" och rädda världen.
Eftersom sannolikheten att få vara med om detta på 27 MHz väl kunde betraktas som helt försumbar fick man nöja sig med det näst bästa, en rackmonterad radio med massor med knappar och rattar, framför vilken man kunde drömma sig bort från en händelselös vardag. Att amatörradio- och yrkesradiomateriel inte gärna använde kromade reglage eller lister tycks ha gått formgivarna förbi.
70-talet och det tidiga 80-talet var nog en brytningstid i radioapparaternas formspråk. Före så var det en mer eller mindre utpräglad funktionalism och minimalism som präglade apparaternas yttre, med kanske Hallicrafters som undantag (se artikeln om S-20 familjen i ESR Resonans nr 4/2012 http://www.esr.se/phocadownload/Resonans/ESR_Resonans_4_2012.pdf). En sparsmakad stil med rena linjer kännetecknade annars materielen.
70-talet innebar även en förändring rent allmänt från kvalitet till kvantitet inom amatörradion, och det är troligt att de som formgav de nya amatörradioapparater som kom till gärna ville använda ett formspråk som också skulle tilltala de nya kategorier som var tänkta att strömma till.
Kromlister och blanka knappar tar då steget över från PR-materielen till amatörradiomaterielen.
Det skulle vara av största intresse att ta del av en vetenskaplig studie gjord av en industridesignhistoriker som behandlar ämnet mer djupgående. Veterligen finns ännu inget skrivet om saken ur amatörradioperspektiv.
Slutligen är det nog så att vi är den sista generationen som förstår att uppskatta "boatanchors".
Våra efterlevande kommer högst sannolikt att kasta denna del av radiohistorien på skrothögen, och dessvärre finns det understundom risker att detta kan ske redan under vår livstid.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Förra veckan bytte jag snöret för bandindikeringen på min National NC-100XA och passade på att byta ut ett helt knippe gamla vaxade papperskondensatorer.
Denna mottagare har använts i Finland för signalspaning under andra världskriget. Skickad vidare till Sverige i samband med Stella Polaris och därefter stationerad inom den Allmänna Säkerhetstjänsten, enligt uppgift skulle detta ha varit i Luleå, för att sedan fortsätta sin resa in i FRA.
Radioutrustningen som i all hast skeppades över till Sverige märktes med en röd prick, enligt min källa. Mottagaren är komplett med högtalare men tyvärr utan National-märket. En etikett skvallrar om att den provats så sent som 1963. Några år senare hamnade mottagaren i en f d signalspanares ägo och gavs på 70-talet bort till en bekant till honom för att dyka upp här hos mig för två år sedan. Alternativet var då att mottagaren skulle gå i containern.
För att byta snöre i bandindikeringsmekanismen var det nödvändigt att demontera halva radion. Jag passade på att köra alla rattar i ultraljudstvätten och friska upp krymplacken med ett tunt lager Boston skokräm. Gnides in omsorgsfullt, borstas och putsas upp till önskad glans. Denna huskur har provats förr och ger samma djup i lacken som man ibland finner under typskyltarna på t ex BC348-mottagarna. Dock försvinner inte repor och andra andra skravanker.
Det finns mycket skrivet om NC-100 serien på nätet. Versionen jag har togs fram för bl a signalspaning och har en mycket lämplig utväxling i skalan för att snabbt söka och hoppa runt på banden. Frekvensratten innehåller en vikt som ger lagom spinn vid snabba frekvensbyten. I övrigt en ganska enkel, rakt fram mottagare, med 455 kHz MF som betyder att spegelfrekvensdämpningen på de högre frekvensbanden bara är en handfull dB. Alla stationer hörs alltså på två ställen på skalan ( 2 x 455 kHz) men med tanke på den låga aktiviteten nuförtiden så är det kanske bara en fördel. Det blir då dubbelt så lätt att finna något att lyssna på.
Ljudkvaliteten är superb vilket märks på mellanvåg och musik. Bra djup bas som kan justeras med tonkontrollen. Dessutom ett särdeles vasst kristallfilter med väl fungerande kristallfasning som låter toppenfint på telegrafi.
Åter igen ser vi på designen att rattarna placerats symmetriskt på fronten precis som hos de flesta konkurrenternas på den tiden det begav sig. Apparaten är tillverkad 1939.
En lite udda finess är en särskild utdragsbrytare för frånkoppling av S-metern. Något för ICOM m fl att ta efter?
/Bengt
Denna mottagare har använts i Finland för signalspaning under andra världskriget. Skickad vidare till Sverige i samband med Stella Polaris och därefter stationerad inom den Allmänna Säkerhetstjänsten, enligt uppgift skulle detta ha varit i Luleå, för att sedan fortsätta sin resa in i FRA.
Radioutrustningen som i all hast skeppades över till Sverige märktes med en röd prick, enligt min källa. Mottagaren är komplett med högtalare men tyvärr utan National-märket. En etikett skvallrar om att den provats så sent som 1963. Några år senare hamnade mottagaren i en f d signalspanares ägo och gavs på 70-talet bort till en bekant till honom för att dyka upp här hos mig för två år sedan. Alternativet var då att mottagaren skulle gå i containern.
För att byta snöre i bandindikeringsmekanismen var det nödvändigt att demontera halva radion. Jag passade på att köra alla rattar i ultraljudstvätten och friska upp krymplacken med ett tunt lager Boston skokräm. Gnides in omsorgsfullt, borstas och putsas upp till önskad glans. Denna huskur har provats förr och ger samma djup i lacken som man ibland finner under typskyltarna på t ex BC348-mottagarna. Dock försvinner inte repor och andra andra skravanker.
Det finns mycket skrivet om NC-100 serien på nätet. Versionen jag har togs fram för bl a signalspaning och har en mycket lämplig utväxling i skalan för att snabbt söka och hoppa runt på banden. Frekvensratten innehåller en vikt som ger lagom spinn vid snabba frekvensbyten. I övrigt en ganska enkel, rakt fram mottagare, med 455 kHz MF som betyder att spegelfrekvensdämpningen på de högre frekvensbanden bara är en handfull dB. Alla stationer hörs alltså på två ställen på skalan ( 2 x 455 kHz) men med tanke på den låga aktiviteten nuförtiden så är det kanske bara en fördel. Det blir då dubbelt så lätt att finna något att lyssna på.
Ljudkvaliteten är superb vilket märks på mellanvåg och musik. Bra djup bas som kan justeras med tonkontrollen. Dessutom ett särdeles vasst kristallfilter med väl fungerande kristallfasning som låter toppenfint på telegrafi.
Åter igen ser vi på designen att rattarna placerats symmetriskt på fronten precis som hos de flesta konkurrenternas på den tiden det begav sig. Apparaten är tillverkad 1939.
En lite udda finess är en särskild utdragsbrytare för frånkoppling av S-metern. Något för ICOM m fl att ta efter?
/Bengt
Attachments
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
NC-100 familjen var ganska populär precis före kriget, eftersom den gav prestanda i HRO-klass utan att ha "byrålådorna" att hålla reda på.
Just de NC-100XA som dök upp i Finland ska ha köpts ursprungligen åt den svenska Marinen, och sedan sålts och skeppats till Finland i samband med vinterkriget.
"Operation Stella Polaris" gjorde att mottagarna återkom till svensk jord, och enligt uppgift märktes de så att de snabbt gick att identifiera om ett ev. nytt krig åter skulle medföra behov av dem i Finland.
NC-100XA är som sagt en "skönhet" där behovet av symmetri varit med och styrt dispositionen av frontpanelen. Brytaren för att koppla bort S-metern sammanhänger med att dåtidens AGC inte fungerade med BFO tillslagen, och för att undvika att S-metern låg hårt tryckt i något av ändlägena kunde denna kopplas ur.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Just de NC-100XA som dök upp i Finland ska ha köpts ursprungligen åt den svenska Marinen, och sedan sålts och skeppats till Finland i samband med vinterkriget.
"Operation Stella Polaris" gjorde att mottagarna återkom till svensk jord, och enligt uppgift märktes de så att de snabbt gick att identifiera om ett ev. nytt krig åter skulle medföra behov av dem i Finland.
NC-100XA är som sagt en "skönhet" där behovet av symmetri varit med och styrt dispositionen av frontpanelen. Brytaren för att koppla bort S-metern sammanhänger med att dåtidens AGC inte fungerade med BFO tillslagen, och för att undvika att S-metern låg hårt tryckt i något av ändlägena kunde denna kopplas ur.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM3BDZ
Well-Known Member
Det är sant, men när det gäller de icke yrkesinriktade operatörerna, har nog även en del "förföriska grepp" nyttjats...
Det unika med operatörer inom vår hobby, är väl just att man även har en teknisk intresseaspekt att beakta och att vi faktiskt får rota i våra apparater - om än den skaran är i krympande...
Kul tråd med härliga bilder!
/Lasse
SM4UKE
Well-Known Member
Tre tråkapparater som motpol.
Skönhetsidealen varierar förstås. Här är några (IMHO) tråkiga apparater.
Är det till att börja med en radio eller en hemmabioreceiver? Och så en massa jobbiga menyer att ta sig igenom.
Vem kan renovera en sådan radio om 76 år? (Kommer någon att ens vilja?)
Skönhetsidealen varierar förstås. Här är några (IMHO) tråkiga apparater.
Är det till att börja med en radio eller en hemmabioreceiver? Och så en massa jobbiga menyer att ta sig igenom.
Vem kan renovera en sådan radio om 76 år? (Kommer någon att ens vilja?)
Attachments
Last edited:
@SM4RNA Ja, det var tider det. Oj vad jag drömde om en sådan radio när jag var ung, alltför ung för att ha en ekonomi som ens var i närheten av vad den kostade. Jag satt med en svårt begagnad Clarion "2-delad" då.
@SM0AOM Tråkigt att du ska behöva falla ner i samma hjulspår oavsett ämne. Tråden handlar om "Skönhet" och första inlägget hade texten "Vackraste radion".
Tråden har i min värld alltså inget direkt med teknik, prestanda eller operatörsduglighet att göra. Skönhet ligger i betraktarens öga, inget rätt eller fel. Förmodligen har den subjektiva skönheten en botten någonstans, i ditt fall kanske ditt yrke, vad vet jag?
I mitt fall känner en härlig nostalgisk värme när jag ser Kraco 2555'an. För mig är det skönhet, en djupt nostalgisk skönhet. Radion må vara helt tom innuti, det hjälper inte.
Att jag idag ställer helt andra krav på en radio är nog självklart eftersom jag har gått frammåt i mitt intresse. Men fakum är att inte ens min K2'a kan framkalla samma känsla.
73 de SM0RVV
@SM0AOM Tråkigt att du ska behöva falla ner i samma hjulspår oavsett ämne. Tråden handlar om "Skönhet" och första inlägget hade texten "Vackraste radion".
Tråden har i min värld alltså inget direkt med teknik, prestanda eller operatörsduglighet att göra. Skönhet ligger i betraktarens öga, inget rätt eller fel. Förmodligen har den subjektiva skönheten en botten någonstans, i ditt fall kanske ditt yrke, vad vet jag?
I mitt fall känner en härlig nostalgisk värme när jag ser Kraco 2555'an. För mig är det skönhet, en djupt nostalgisk skönhet. Radion må vara helt tom innuti, det hjälper inte.
Att jag idag ställer helt andra krav på en radio är nog självklart eftersom jag har gått frammåt i mitt intresse. Men fakum är att inte ens min K2'a kan framkalla samma känsla.
73 de SM0RVV
SM0AOM
Well-Known Member
Samtidigt finner jag det märkligt att samma radioamatörer hela tiden ska försvara privatradioverksamheten här på ham.se, vilket forum faktiskt handlar om amatörradio.
PR-radio och amatörradio är två fundamentalt väsensskilda saker, och amatörradion hotas på sikt till sin existens av att dessa håller på att glida ihop i makthavarnas ögon.
"Worin unterscheiden sich CB- und Amateurfunk?
Im CB-Funk wird das Gerät geprüft, im Amateurfunk der Funker."
73/
Karl-Arne
SM0AOM
PR-radio och amatörradio är två fundamentalt väsensskilda saker, och amatörradion hotas på sikt till sin existens av att dessa håller på att glida ihop i makthavarnas ögon.
"Worin unterscheiden sich CB- und Amateurfunk?
Im CB-Funk wird das Gerät geprüft, im Amateurfunk der Funker."
73/
Karl-Arne
SM0AOM