SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
(Nytt försök att lägga in bilderna i ny tråd. Syns alla 5 nu???)
Idag har jag labbat en stund med att utvärdera en enkel mätmetod för att få ett hum om hur väl fastighetens elsystem fungerar som antenn och hur starka störningarna en produkt som precis klarar EMC-kraven på ledningsbunden emission kan orsaka på 3.5 MHz bandet.
Mottagarantennen är en halvvågsdipol med matningspunkten 28 m över marken och där det ena dipolbenet hänger 10-12 m ovan nocken på villan. Mottagare CR91 i USB-läge.
Men först lite om mätmetoden som sådan.
Bild 1
För att kunna injicera en känd signalnivå i elnätet tillverkades ovanstående krets. En signalgenerator ansluts via en 6 dB pad till primären på en 1:1 transformator med en klämferrit. Sekundärlindningen på 1 varv ansluts via en 0,68 uF kondensator till vägguttaget där signalen skall injiceras.
Men först måste signalnivån från signalgeneratorn som krävs för att uppnå 56 dBuV, gränsvärdet enligt EN55022B, fastställas.
Bild 2
Kalibrering av signalnivån gjordes med hjälp av en nätekvivalent LISN och R&S ESCS30 mätmottagare som används för EMC-provning.
Bild 3
Signalgeneratorn ställdes in på 3,5 MHz och utnivån justerades tills att den uppmätta signalen visade 56 dBuV vilket är gränsvärdet för produkter avsedda för kontor, bostäder och lätt industri.
Nästa steg blev att kalibrera mottagaren. Det kan göras på många sätt. Jag valde att koppla in dipolantennen via en 2-vägs 3 dB kopplare till mottagaren. I den andra ingången anslöts en signalgenerator. Nivån justerades tills att signalen närmade sig brusnivån och där en CW-signal precis skulle kunna läsas med örat. En subjektiv referens nära kopplad till verkligheten.
Bild 4.
Signalgeneratorns utnivå lästes av till -120 dBm. Se vattenfallet på bilden ovan. Gränsen för där signalen inte längre kunde registreras med ögat var c:a -125...130 dBm.
Sista moment i experimentet var att med hjälp av den kalibrerade inkopplingstransformatorn injicera en störsignal med nivån 56 dBuV i fastighetens vägguttag i några olika rum.
Bild 5.
Hittills har jag bara provat att injicera störningar i fyra vägguttag i två rum. Vägguttaget i radiorummet gav högst signal som hamnade i häradet -120 dBm enligt bilden ovan. Störnivån motsvarar en CW-signal som skulle kunna läsas med örat och som tydligt kan ses i vattenfallet.
Man kan fundera på hur representativ den använda inkopplingstransformatorn med ett varv på sekundären i serie med 0,68 uF är för en typisk konsumentprodukt. Reaktansen för 0,68 uF vid 3,5 MHz är försumbar och störsignalen har injicerats mellan fas och nolla. Vad impedansen i ferriten är vid 3,5 MHz har jag inte kollat. Kanske 20-50 ohm i bästa fall.
En halvdålig mobilladdare kan ge ifrån sig störsignaler i häradet 56 dBuV eller strax däröver.
De nya LED-lamporna ger ifrån sig rassel som kan vara 30-50 dB över gränsvärdet och då blir det lätt att inse att S-metern kanske kommer att visa en bit över S9, även här hos mig.
Steg två kunde bli att bygga ihop en batterdriven störgenerator försedd med stickpropp och koppla in den här hos grannarna. Man kan undra hur mycket som krävs från grannhusen för att signalerna skall höras här i min mottagare.
/Bengt
Idag har jag labbat en stund med att utvärdera en enkel mätmetod för att få ett hum om hur väl fastighetens elsystem fungerar som antenn och hur starka störningarna en produkt som precis klarar EMC-kraven på ledningsbunden emission kan orsaka på 3.5 MHz bandet.
Mottagarantennen är en halvvågsdipol med matningspunkten 28 m över marken och där det ena dipolbenet hänger 10-12 m ovan nocken på villan. Mottagare CR91 i USB-läge.
Men först lite om mätmetoden som sådan.
Bild 1
För att kunna injicera en känd signalnivå i elnätet tillverkades ovanstående krets. En signalgenerator ansluts via en 6 dB pad till primären på en 1:1 transformator med en klämferrit. Sekundärlindningen på 1 varv ansluts via en 0,68 uF kondensator till vägguttaget där signalen skall injiceras.
Men först måste signalnivån från signalgeneratorn som krävs för att uppnå 56 dBuV, gränsvärdet enligt EN55022B, fastställas.
Bild 2
Kalibrering av signalnivån gjordes med hjälp av en nätekvivalent LISN och R&S ESCS30 mätmottagare som används för EMC-provning.
Bild 3
Signalgeneratorn ställdes in på 3,5 MHz och utnivån justerades tills att den uppmätta signalen visade 56 dBuV vilket är gränsvärdet för produkter avsedda för kontor, bostäder och lätt industri.
Nästa steg blev att kalibrera mottagaren. Det kan göras på många sätt. Jag valde att koppla in dipolantennen via en 2-vägs 3 dB kopplare till mottagaren. I den andra ingången anslöts en signalgenerator. Nivån justerades tills att signalen närmade sig brusnivån och där en CW-signal precis skulle kunna läsas med örat. En subjektiv referens nära kopplad till verkligheten.
Bild 4.
Signalgeneratorns utnivå lästes av till -120 dBm. Se vattenfallet på bilden ovan. Gränsen för där signalen inte längre kunde registreras med ögat var c:a -125...130 dBm.
Sista moment i experimentet var att med hjälp av den kalibrerade inkopplingstransformatorn injicera en störsignal med nivån 56 dBuV i fastighetens vägguttag i några olika rum.
Bild 5.
Hittills har jag bara provat att injicera störningar i fyra vägguttag i två rum. Vägguttaget i radiorummet gav högst signal som hamnade i häradet -120 dBm enligt bilden ovan. Störnivån motsvarar en CW-signal som skulle kunna läsas med örat och som tydligt kan ses i vattenfallet.
Man kan fundera på hur representativ den använda inkopplingstransformatorn med ett varv på sekundären i serie med 0,68 uF är för en typisk konsumentprodukt. Reaktansen för 0,68 uF vid 3,5 MHz är försumbar och störsignalen har injicerats mellan fas och nolla. Vad impedansen i ferriten är vid 3,5 MHz har jag inte kollat. Kanske 20-50 ohm i bästa fall.
En halvdålig mobilladdare kan ge ifrån sig störsignaler i häradet 56 dBuV eller strax däröver.
De nya LED-lamporna ger ifrån sig rassel som kan vara 30-50 dB över gränsvärdet och då blir det lätt att inse att S-metern kanske kommer att visa en bit över S9, även här hos mig.
Steg två kunde bli att bygga ihop en batterdriven störgenerator försedd med stickpropp och koppla in den här hos grannarna. Man kan undra hur mycket som krävs från grannhusen för att signalerna skall höras här i min mottagare.
/Bengt
