TS-590 åtgärda ALC-spiken?

SA5ACL, IC-7600 har som du nämner väldigt välutvecklad ALC och ingen varken mätbar eller "mytiserad spik". Riggen har ett ALC-system som jobbar med samma område oavsett vald effekt. Dvs ICOM är väl medvetna om saken.
IC-9100 lär det finna modifiering till, hör med SRS, eller din leverantör av riggen.
Underligt (underligt med tanke på resonemanget tidigare) nog orsakar dessa spikar ingen reaktion eller skada på ICOM:s egna PA, varken IC-2KL, IC-4KL eller PW1. Trots att dessa körs med eget ALC system tillsammans med riggens ALC. Dvs ALC på ALC. Trots att det förekommer MOS FET:ar. Stegen drivs med 20 - 40 W från exitern.

SM6FUD om det handlar om en "spik" orsakad av ALC systemet, så finns ingen spik om du kör riggen med önskad effekt utan att ALC systemet jobbar. Så gott som alla ICOM-stationer går att köra önskad effekt utan ALC, beroende på konstruktion. Hur det är med Kenwood frågar du leverantören om.

de
SM4FPD
 
Tack för svaret SM4FPD ska maila till SRS och höra om dom vet något om det.

Med vänlig hälsning,
Björn
SA5ACL
 
Ja, det var kring just detta jag undrade eftersom det är normalt, eller ska vara normalt, att operatören på egen hand kan kontrollera sin sändare så att den arbetar inom den säkrade ALC-nivån. I instruktionsboken för TS-590 står klart och tydligt att man ska hålla ALC-nivån till minimum. Om det orsaken till spiken ligger hos en operatör som helt ignorerar den manövern så kan ingenting skylllas på radion som sådan. Att sedan ALC-systemet är bristfälligt konstruerat när det ska arbeta med höga nivåer, det är en helt annan sak och helt i linje med vad du nämner tidigare, Roy. Amatörradio är och förblir amatörradio sett ur tillverkarnas ögon. Däremot, om det står i specifikationen från Kenwood, uttryckt på ett sådant sätt att man kan anta eller utgå ifrån att ALC'n på riggen arbetar på samma vis som alla andra apparatmodeller så är spiken ett ansvar som tillverkaren måste ta på sig (eller EU-importören i det här fallet).

AOM är en stark och mycket tydliggörande röst för amatörradiokollektivet att stå upp för insikt, kunskap och förståelse. På grund av att det ofta (inte alltid naturligtvis) finns ett hav av okunskap hos radioamatörerna, blir det självklart problem av ena eller andra slaget när en sådan operatör kör med alla vred i maxläge. Om detta är orsaken till TS-590-spiken så skulle jag kunna tänka mig att det råder inte bara frustration utan kanske rent av irritation hos Kenwood. Bättre då försöka komma med en modifiering eller ombyggnation än att ställa upp operatörsregler och pekpinnar för en specifik radiomodell. Lite grand, mot dumhet kämpar gudarna (så ock Kenwood) förgäves.

Karl-Arne ska ha stor heder för sitt oerhört stora tålamod med att orka förklara sådant som borde vara självklart för varje erfaren radioamatör.

Det finns en bred massa bland de idag aktiva radioamatörerna där man inte för sitt liv kan, eller orkar, begripa varför man inte låter bra när man exempelvis köpt sig ett transistor-PA och kopplat till sin FT-817. En Yaesu-rig som visade sig vara direkt korkad med sitt ALC-system. Det gick inte ens att kontrollera. Slutsteg har ingenting att skaffa tillsammans med en sådan QRP-rigg. Likadant är det med många andra kompaktstationer som är rysligt populära. Situationen blir tragisk på grund av bristen på förståelse.

Med den här utgångspunkten ställde jag min fråga huruvida TS-590 var kompetent att uppföra sig vid låg effekt.
 
Last edited:
SM6FUD, ju lägre effekt du kör, ju mer skall ALC systemet jobba, och ju mer oönskade effekter blir det.
Således kör du 1 W med ALC reglering kommer spikarna att bli 23 dB, uppskattningsvis. Kör du 10 W blir de 13 dB och kör du 100 W blir de 3 dB. Allt relativt uteffekten.
Kör du sändaren på låg effekt utan att använda automatik, (= ALC) slipper du ALC systemets oönskade effekter.
Hur du kör en TS-590 utan ALC vet jag inte. Men väl hur man gör med ett par hundra ICOM-modeller.

Varför tillverkaren skall ta på sig ALC systemets oönskade effekter förstår jag inte, när det inte finns några specifikationer hur det skall vara. Inte ens ARRL klarar ju att speca saken, utan tycker att det är ok, kanske just med utgångspunkt på patriotismen och att även Amerikanska riggar har splatter.

Inom Fototekniken har vi samma saker, kör man med AUTO så blir det inte lika bra som den som har kunskapen att ställa in manuellt.
Ändå gör ingen tillverkaren ansvarig för dåliga biler om användaren använder AUTO.
Det hela går att likna med bilar, MC, fiskegrejer, golfklubbor MAT!! framför allt mat, som om du gör fel får dig att bli fet. Listan kan göras låååång.
I USA blir förstås tillverkaren ansvarig om användaren slår radion i huvudet på någon, och finns då inte någon varning om att radion inte är avsedd att slå folk i huvudet så blir det rättsprocess.


De
SM4FPD
 
Spiken på ts-590 kom med perfekt justerad ALC, finns flera fall med folk som fått sina slutsteg förstörda då man endast tryckt på PTT.
Att då prata om oerfarenhet hos operatörerna låter lite fördomsfullt i mina öron.

Man har försökt att lösa detta med ny mjukvara men inte lyckats.

ICOM hade spik problem med 7410 också vilket man löste med en produktions uppdatering på alla tillverkade från juni 2013.
 
Jag tror inte att det finns någon justering för själva ALC:en.
Den är oftast fast eller fabriksinställd.
ALC är ett instrumentutslag som relativt indikerar hur det automatiska nivåjusteringsystemet, ALC, arbetar.
Det är micgain, drivning etc man justerar med ledning av ALC instrumentet, inte själva ALC:en.
ALC-mätarens utslag är relativ, och på olika riggar betyder utslagets storlek helt olika saker.

Att koppla ihop saker från helt olika tillverkare tillåts aldrig av någon tillverkare av andra produkter än amatörradio.
Att koppla ihop ett PA med 50 år på nacken, med 800 V negativ spänning nära ALC:en med ALC i en modern transistorstation är om man ser strängt på saken helt orimlig. Och borde kräva att man verkligen vet vad man gör.
Jag har sett hur man kopplat ihop saker från helt olika tillverkare, exvis Amerikanska antennavstämmare med ICOM-stationer. Det blir rök, och det kan visa sig att antennavstämmaren varit felkopplad. Ändå krävs garanti på den förstörda radion, plus att man skulle laga piratfabrikationen.
Skulle detta ske i annan produkt, exvis bilar där någon använder samma olja som till en folkvagn, eller sätter på fel däck etc så är det alltid användaren som har ansvaret.
Eller om någon tvingar på ett Objektiv från en Canon på en Nikon kamera.

de
SM4FPD
 
SM6FUD skrev: "I instruktionsboken för TS-590 står klart och tydligt att man ska hålla ALC-nivån till minimum."
Var ser du det? I min instruktionsbok tolkar jag det som det står att ALC ska fladdra inom ALC-meterns område, men inte slå upp över det.
(Jag kör bara CW, som sagt.)
Sture
 
Om vi bortser från olika riggars fabrikat och ursprungsland och tittar på tekniken:

ALC, Automatisk nivåreglering i sändare, är ett hjälpmedel och en skyddsfunktion som utvecklades för att vi inte ska ställa till det om vi drar på för mycket av misstag. I de vanliga förstärkarstegen i sändaren vill vi bara höja signalnivån, inte förändra signalen, och då får vi snällt se till att hålla oss till den linjära delen av förstärkningskurvan. Vad resultatet blir vid överstyrning av förstärkarsteg vet vi. Det resulterar i olinjäritet som ger distorsionsprodukter och ökad bandbredd. Vi vet även att i steg som arbetar med högre effekter finns det risk att skada stegets delar vid för hög drivning. Vad vi inte vet, är varför man låter detta skydd påverka andra grundfunktioner.

Med mikrofonförstärkning vid SSB och bärvågsnivå vid CW väljs hur mycket effekt vi vill använda. Vill vi köra med låg effekt så drar vi ner. Om det behövs mer effekt så ställer vi in den med dessa rattar. Då det vid vissa tillfällen behövs ännu mera punsch i signalen, drar vi igång ett slutsteg.

När vi ändå är för klena hos motstationen som vi vill nå på SSB, finns möjligheten att använda kompression och klippning av signalen. Det skall då ske på rätt sätt med tillhörande filtrering av den då mer eller mindre distorderade signalen, annars ökar vår bandbredd och vi stör vännerna på intilliggande frekvenser.

Att använda lite försiktig kompression vid mer lokala och vardagliga kontakter när signalstyrkorna är goda eller medelgoda kan vara motiverat för att motverka QSB eller framhäva svagare partier i talet. Drar vi på för mycket kompression i de fallen så låter det mest apa med ljudliga inandningar och diverse ovidkommande ljud från omgivningen. DX- och pileuptrafik har jag så lite erfarenhet av, att där skall jag hålla näbb.



Så långt vad gäller en sändare som är förnuftigt konstruerad och har linjär förstärkning i alla steg. Med den bakgrunden är det inte helt lätt att vare sig förstå eller acceptera det följande:

Roy skrev tidigare:
... ju lägre effekt du kör, ju mer skall ALC systemet jobba, och ju mer oönskade effekter blir det.
Således kör du 1 W med ALC reglering kommer spikarna att bli 23 dB, uppskattningsvis. Kör du 10 W blir de 13 dB och kör du 100 W blir de 3 dB. Allt relativt uteffekten.
Kör du sändaren på låg effekt utan att använda automatik, (= ALC) slipper du ALC systemets oönskade effekter.
Hur du kör en TS-590 utan ALC vet jag inte. Men väl hur man gör med ett par hundra ICOM-modeller.


"... ju lägre effekt du kör, ju mer skall ALC systemet jobba ..." är helt horribelt. Om det funkar på det viset så är konstruktionen felaktig i grund och det är inte att undra på att det uppstår problem likt den nu aktuella effekttoppen i början av varje sändning. ALC'n skall inte tillåtas påverka sändaren förrän effekten är så hög att vi riskerar att ställa till något. Det är jag, inte apparaten som bestämmer!

"Kör du sändaren på låg effekt utan att använda automatik, (= ALC) slipper du ALC systemets oönskade effekter" gäller däremot naturligtvis. Om ALC'n är frånslagen, så lär den ju svårligen kunna påverka signalen. Man kan dock fundera på hur man slår av den. Finns den möjligheten eller är funktionen alltid aktiverad?

Håller även med när Roy får till det som så: "Återigen, radioamatörer bör lära sig att köra sin rig utan ALC, av skäl som splatter, överskjut och allmän kunskap."

Jag skall inte vara ytterligare tjatig och upprepa länktipset i lite tidigare inlägg, men läs info där och bli upplyst ...

/Janne
 
En ALC med ett reglerområde på 200 eller 23 dB är definitivt felkonstruerad.
När variationen tillåts vara så stor riskerar slingan att få ett instabilt stegsvar vilket kommer att motverka syftet med
ALC.

De SSB-sändare som sätts i händerna på radiooperatörer i andra radiotjänster är uppbyggda så att de inte har några nivåkontroller som användaren kan komma åt, dels för att förenkla handhavandet, och dels för att säkerställa
att operatören inte kan påverka hur det utsända spektrat ser ut.

Detta åstadkoms genom att använda olika former av nivåregulatorer,
med början med en VOGAD, vilken är en LF-nivåregulator som jämnar ut variationerna i talnivå så att utstyrningen blir
mer jämn. Sedan används en HF-nivåregulator (TGC) som ställer in utstyrningsnivån med en viss marginal till punkten innan effektsteget börjar bli olinjärt efter varje frekvensbyte. Sist används en ALC med ett litet reglerområde och väl avvägda tidskonstanter för att hindra att taltoppar medför distorsion eller utlösta skyddskretsar.
Linjäriteten i hela kedjan tillgodoses m.h.a. HF-motkoppling, och behöver medeleffekten höjas något
så används HF-kompression eller klippning före det sista SSB-filtret eller motsvarande.

Sammantaget ger detta den överlägsna talkvalitet som kommer ur professionella SSB-sändare från t.ex. Standard Radio eller Rockwell-Collins. Dessa används i system där man ställer uttalade krav på spektrummasken eller grannkanalundertryckningen.

Det kanske är så enkelt att dagens radioamatörer saknar de kunskaper som krävs för att kunna verifiera att sändarna har tillräcklig grannkanalundertryckning, och då återstår väl bara att ta bort undantagen för typgodkännande av radioamatörers materiel. Framtida sändare får då bara ha ett kanalinställningsvred och kanske även en ratt för emissionsval.
Den stora andel av stickproppsamatörer som ändå bara träffas "på kanalerna" skulle inte märka någon större skillnad.

Dessutom skulle typgodkänd materiel minska eller t.o.m. eliminera risken för att "ligga snett på kanalen", vilket verkar vara ett stort bekymmer för åtskilliga.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Hade inte Rockwell-Collins också något som kallades IGC på vissa sändare, hur verkar den?

73 de Teemu SM0W
 
Ja nog är det konstigt att det som inte går, är felkonstruerat och omöjligt, faktiskt numera ändå går.
Det kallas utveckling.
För så illa är det ändå inte. Mycket var värre förr.
Ett ALC system som ersätter alla de steg du nämner Karl Arne funkar faktiskt riktigt bra, det enda är några små spikar och lite splatter, som ändå är under det splatter som bildas av olinjäritet.

Och som inte ens ARRL bryr sig om att mäta upp.

ALC har en uppgift som vi inte nämnt, slutsteget, rör eller transistorer har inte helt jämn förstärkning mellan 1,6 och 30 MHz, numera 1,6 - 55 MHz, och det kan skilja 3 - 6 dB. Där gör ALC en utjämning.

Som jag nämnt har ICOM gangat förstärkningen i sändarens tidiga steg med börvärdet, (RF power vredet) och ALC systemets funktion. Därmed har vi ett mindre ALC reglerområde, och framförallt samma område oavsett effektval. Mitt exempel på 23 dB var för ett enklare system som ev kan finnas i den TS-590 tråden startade med.

men återigen, vem vill betala för alla de kretsar man förr var tvungen att använda, när det blir så bra som det faktiskt blir med dagens konstruktioner.

Som tur är finns det tro på möjligheter, och utveckling framåt.

Att köra utan ALC betyder inte att man stänger av ALC sytemet, i exvis en IC-706all, kommer micgain att bli drivreglage om comp är på.
Comp är en LF klipper som ger e n kontant amplitud, vilken då man med micgain kan styra ut sändaren med. genom att då styra ut till en punkt under den punkt då ALC tar vid, ex vid 95 W istället för 100 W kan man köra utan ALC. Klippningsgraden, eller graden av kompression bestämmer man med talstyrkan eller comp trimmern. På detta vis försvinner alla oönskade saker som ett ALC-system kan orsaka, splatter och spikar. Men man får justera om lite per band. Kvar finns bara olinjaritet.

Andra metoder är att mata in en negativ likspänning i jacken för ALC in, och med den ställa in en fast drivnivå på sändaren. Det kan göras med ett lite batteri, 2 x 1,5 V AAA, och en pot. Denna metod används av de som kör QRP med en axakt nivå på ex 5 W.

Någon nämnde att han bara kör CW, ja då står ju ALC still och alstrar inga oönskade saker. Nycklar man däremot CW läget med Morse kommer spikar och sidband att uppträda som nyckelknäppar. ALC kommer ju att trimma in önskad effekt vid varje prick och streck, både början och slut, med spikar och insvängningsförlopp.
Kör man Morse i CW läget är metoden med batteriet i ALC jacken ett bra sätt att snygga till sin signal.

För övrigt nämnde jag liknande phneomen vid Foto. dagens kameror har avsevärt större automatiskt inställningsområde än de hade förr.
den som kör allt på auto kommer att kunna ta bilder i nästan mörker, men då ställer kameran upp förstärkningen så att bilen blir brusig, slutartiden lång och bländaren öppen, varvid bilden blir rörelseoskarp, får kort skärpedjup, och det skylls då på auto.
Den som kan ställa in manuellt vinner, på samma sätt som den som kan ställa in sin radio manuellt kan vinna i utsänd kvalitet.
Vi har en liknande utveckling som förr ansågs omöjlig och som idag är möjlig därför att konstruktörer tror på det och utvecklar saker och ting.

Ja elbilen var väl inte möjlig förr heller, liksom vindkraft, och fusion går ju inte....

Kanske vi i framtiden kan få ett billigare ALC system som klarar 30 dB utan oönskade saker, bara vi tror på framtiden.


de
SM4FPD

de
SM4FPD
 
Roy, jag måtte vara dum men jag fattar ingenting! Vad är den tekniska kontentan av ditt resonemang runt denna tekniska fråga??

/Lasse
 
Nu stjäl jag tråden för en liten sidofråga som rör en annan transceiver. Som jag förstått det dras FT-1000MP med oönskad "nyckelknäppning" på CW. Det finns tydligen en modifikation för detta. Men vad alstrar problemet?
 
Tack för bra info och länkar!

SM4FPD skrev: "Någon nämnde att han bara kör CW, ja då står ju ALC still och alstrar inga oönskade saker."
Språket får sin betydelse av det sätt vi använder det.

På frågan "vem vill betala", tänker jag att några komponenter hit eller dit kan väl inte påverka priset särskilt mycket. (?) Om det nu visar sig att Kenwood kan åtgärda problemet med några få komponenter och mindre förändringar, så tolkar jag problemet annorlunda. Om ingen eller få bryr sig eller kanske inte ens uppmärksammar problemet kanske inte heller konstruktörerna priorterar det.

Kenwood har i alla fall, efter att problemen har påtalats, gjort en ändring i tillverkningen av nya TS-590S. Dessutom har de åtagit sig att göra en modifiering kostnadsfritt även på de transceivers där garantin har löpt ut. Gäller än så länge USA och Tyskland. Det borde förr eller senare komma info om hur detta ska hanteras även i Sverige.

Det ska bli spännande att se vilken förbättring som kommer att mätas upp på en ny eller modifierad TS-590.

Sture
 
Jag hänger på lite till.

Roy skrev
... med Morse kommer spikar och sidband att uppträda som nyckelknäppar. ALC kommer ju att trimma in önskad effekt vid varje prick och streck, både början och slut, med spikar och insvängningsförlopp.

Jaha. Då är vi åter där, att ALC'n går in och ställer till det. Det är allt bra mycket bättre om vi ställer in den effekt vi vill ha från sändaren och ser till att aldrig nå den nivå där skyddskretsen aktiveras. Då kan det heller aldrig uppstå några insvängningsförlopp i något obra reglersystem.

Och ja, jag är medveten om att man trasslat in, eller "gangat" fler funktioner i samband med ALC'n. Det anser jag är att ställa till det och att man då minskar möjligheterna att ställa in sändaren till bästa funktion.

Vad gäller nyckelknäppar så får man hoppas att riggen har vettiga kretsar för teckenformning så att knäppar aldrig kommer igenom förstärkarkedjan. Om tillverkaren har överlåtit den detaljen till oss, de griniga användarna, så får det bli lödkolven.


I fotosammanhang kan jag inte bidra med synpunkter ty där är jag rätt rudis. Siktar och trycker på knappen och nöjer mig med det som lilla kameran presterar.


Som Sture säger ovan, det skall bli intressant att se hur en fabriksmoddad TS-590 uppför sig. Ännu mer intressant blir det om vi kan få reda på vilka ändringar man gjort. Där bör finnas något att ta lärdom av.

/Janne
 
Nu stjäl jag tråden för en liten sidofråga som rör en annan transceiver. Som jag förstått det dras FT-1000MP med oönskad "nyckelknäppning" på CW. Det finns tydligen en modifikation för detta. Men vad alstrar problemet?

Om du menar vad som alstrar nyckelknäppar, så beror dessa på för korta stig- och/eller falltider i teckenformningen. En översläng i framkanten är inte heller ovanlig. I regel åtgärdas dessa problem med lämpliga RC-filter i nycklingen.
TS590 har inga problem med nyckelknäppar eller översläng på CW om man låter DSP generera den längsta möjliga stigtiden (meny 35 = 6mS).

FT1000MP utan modifiering, är en skräck på 160 m CW!

/Lasse
 
Hade inte Rockwell-Collins också något som kallades IGC på vissa sändare, hur verkar den?

73 de Teemu SM0W

IGC ("Internal Gain Control") är en intern reglerslinga som används för att justera systemförstärkningen i kedjan styrsändare-PA. Den ställs in så att inte nominell uteffekt överskrids vid nivåinställningen. Den går även under benämningen TGC ("Transmit Gain Control"). Realiseringen av IGC är för det mesta en programstyrd dämpare i styrsändarens MF-kedja.
Värdet av IGC förändras inte under drift så länge man inte byter frekvens.
Det är genom att använda IGC som ALC kan ha ett litet reglerområde.

På riktigt gamla Collins-PA (208U-10 m.fl.) står IGC för den reglermekanism som tillåter att servoavstämning sker med en konstant innivå utan att riskera att skyddskretsarna löser ut när de avstämda kretsarna börjar närma sig sina rätta inställningar.

Ja nog är det konstigt att det som inte går, är felkonstruerat och omöjligt, faktiskt numera ändå går.
Det kallas utveckling.
För så illa är det ändå inte. Mycket var värre förr.
Ett ALC system som ersätter alla de steg du nämner Karl Arne funkar faktiskt riktigt bra, det enda är några små spikar och lite splatter, som ändå är under det splatter som bildas av olinjäritet.

Och som inte ens ARRL bryr sig om att mäta upp.

ALC har en uppgift som vi inte nämnt, slutsteget, rör eller transistorer har inte helt jämn förstärkning mellan 1,6 och 30 MHz, numera 1,6 - 55 MHz, och det kan skilja 3 - 6 dB. Där gör ALC en utjämning.

Som jag nämnt har ICOM gangat förstärkningen i sändarens tidiga steg med börvärdet, (RF power vredet) och ALC systemets funktion. Därmed har vi ett mindre ALC reglerområde, och framförallt samma område oavsett effektval. Mitt exempel på 23 dB var för ett enklare system som ev kan finnas i den TS-590 tråden startade med.

men återigen, vem vill betala för alla de kretsar man förr var tvungen att använda, när det blir så bra som det faktiskt blir med dagens konstruktioner.

Som tur är finns det tro på möjligheter, och utveckling framåt.

Att köra utan ALC betyder inte att man stänger av ALC sytemet, i exvis en IC-706all, kommer micgain att bli drivreglage om comp är på.
Comp är en LF klipper som ger e n kontant amplitud, vilken då man med micgain kan styra ut sändaren med. genom att då styra ut till en punkt under den punkt då ALC tar vid, ex vid 95 W istället för 100 W kan man köra utan ALC. Klippningsgraden, eller graden av kompression bestämmer man med talstyrkan eller comp trimmern. På detta vis försvinner alla oönskade saker som ett ALC-system kan orsaka, splatter och spikar. Men man får justera om lite per band. Kvar finns bara olinjaritet.

Jag får rekommendera att Roy (och även andra) skaffar sig läroboken "Single Sideband Principles and Circuits" från 1964 där hela problematiken med ALC och talbehandling i SSB-system finns noga utredd.

Redan då var man helt på det klara med vad som är realiserbart när det gäller vinst i medeleffekt kontra toppeffekt när det gäller olika former av komprimering och klippning.

Den SSB-vågform som åstadkoms av en okomprimerad mansröst får ett topp-till-medelvärdesförhållande av c:a 9 dB enligt ITU-praxis som den uttrycks i Rekommendation F.339.

LF-kompression eller VOGAD är bara ett sätt att säkerställa att medelnivån hos moduleringen är hög.
Man kan inte vinna mer än någon dB i medeleffekthöjning genom en VOGAD.

Däremot så ersätter VOGAD "mic-gain kontrollen" på ett utmärkt sätt. Används den tyvärr utgångna kretsen SL6270 från Plessey så går det att få ett nästan distorsionsfritt reglerområde på uppemot 30 dB.

LF-klippning, som fungerar bra på "vanlig AM", ger i själva verket försämrad utnyttjandegrad av sändaren tillsammans med en ökad inombandsdistorsion, genom att topp-till-medelvärdesförhållandet hos SSB(HF)-vågformen ökar när LF-vågformen klipps. Detta beror på att klippning bildar övertoner som bidrar till ett försämrat topp-till-medelvärdesförhållande i HF-vågformen. Hela denna problematik utreddes även noga i QTC under mitten av 70-talet av bl.a. SM5QA och SM0HP.

Återstår olika former av HF-kompression och klippning.
Genom att använda en genomtänkt form av HF-klippning med ett SSB-filter efter klippsteget går det att minska topp-till-medelvärdesförhållandet ner mot 3 - 4 dB och därmed höja medeleffekten med 6 - 7 dB. Priset för detta är en hård och metallisk klang hos rösten som kommer sig av inombandsdistorsionen. Dessutom kommer bakgrundsnivån att höjas rejält varför fläktar och bakgrundsljud kan höras mycket tydligt.

Den medeleffekthöjning som kan åstadkommas med ALC med rimliga försämringar av grannkanalundertryckningen rör sig i bästa fall om 2 - 3 dB, och kommer sig av att man låter topparna av vågformen komprimeras något i en reglerslinga med kort stigtid och långsam falltid. Genom att systemförstärkningen då ställs in på ett värde så att topparna inte överskrider tillåten PEP och att mellanliggande partier ligger väl under detta värde kommer sändarens utstyrningsområde i medeltal att ställas in så att det utnyttjas maximalt.

DSP ger nya möjligheter till signalbehandling, och när man låter hela signalkedjan i en SSB-sändare ingå i en linjäriseringsslinga går det att samtidigt få hög medeleffekt med bra grannkanalundertryckning.

Detta kommer sig av att det går att utföra operationer som är likvärdiga med HF-klippning av basbandssignalen innan den matas in i den linjära förstärkarkedjan, och där de utombandssignaler som uppstår av klippningen helt enkelt subtraheras bort. Sedan ser en överordnad reglerslinga till att de olinjäriteter som återstår i förstärkarkedjan motkopplas bort.

Det har tillverkats DSP-baserade SSB-sändare som har en undertryckning av första grannkanalen med brusutstyrning överskridande 70 dB, vilket är minst 10 - 15 dB bättre än någon analog realisering. I sådana sändare behövs inte ALC överhuvudtaget.

Slutligen är telegrafifallet av speciellt intresse.

Normalt ska inte ALC behövas i ett sådant system, eftersom varje teckendel i den digitala AM-modulering som telegrafi
(A1A) utgör har en konstant envelopp. Orsaken till att man använder ALC även vid generering av A1-signaler torde återfinnas i att konstruktörerna av ren bekvämlighet låter ALC-slingan reglera uteffekten även i detta fall istället för att använda TGC. Om dessutom teckendelarna redan från början har för korta stigtider kommer ALC-översvängar att ytterligare förvärra det utsända spektrat.
En realisering av effektinställning via TGC skulle medföra att utnivån automatiskt ställdes in så att ALC aldrig behöver arbeta vid telegrafisändning.

Amatörmateriel har allmänt sett på tok för korta stig- och falltider på sina A1-vågformer.
Det finns en studie i ämnet här: http://www.esr.se/phocadownload/aom_keyclicks_v1.pdf
Erfarenheterna från bl.a. denna ledde till SM7EQL:s konstruktion av en telegrafisändare med inställbar teckenformning.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Angående problematiken med ALC och splatter i FT1000 MKV Field så har jag för ett antal år sedan gjort en del mätningar på en sådan apparat. Slutsatsen blev att sändaren är användbar för max 50 W PEP och absolut inte de 100 W som det står i manualen.

Jag gissar att många andra sändare lider av ungefär samma svagheter och att det utsända spektrat kan förbättras (splatter minskas) avsevärt enbart genom att hålla koll på inställningarna och se till att ALC aldrig får möjlighet att reglera. Det gäller att finna den bästa kombinationen mellan mikrofonförstärkning, kompression/klippning och sändarens uteffekt.

Mätningar på Yaesu FT1000MP MKV Field - ESR
 
Jag har i en del andra trådar skrivit om digitala röstminnen där jag haft QSO med mig själv... Men jag har även använt röstminnet för att skapa en fördröjning på 0.1 sekund och under tiden låter jag en DSP räkna på vågformen och plocka bort transienter etc. Funkar helt OK och då kan man sätta regleringen i slutsteget så kommer det att bli helt självjusterande mellan 1 - 100 W , funkar dock dåligt med CW om man har äkta medhörning. Men har du medhörningsoscillator är det ingen skillnad.
 
Härlig input till mitt pågående transcevierbygge. :)
Använder VOGAD (SL6270) och fasta TGC-lägen med TX-gain styrt av bandomkopplaren. Inga tidskonstanter.
 
Back
Top