Sparky
Well-Known Member
Med anledning av SM0AQW's inlägg #72 i tråden "Delta loop igen..." så väljer jag att starta en ny tråd.
Citat: "...så kan man inte åstadkomma strömbalans på matarledningen genom att införa en elektrisk(mekanisk osymmetri i tunern".
Detta väcker en gammal fundering till liv.
Bifogar en bild plankad från en (av många där den förekommer) antennhandbok, som illustrerar min tankegång.
Denna elementära krets kan naturligtvis förses med fler finesser, t ex linkmatning med eller utan skärmad link, men principen framgår.
I all sin enkelhet är den dock mycket användbar. Man kan enkelt skifta mellan serie- eller parallellmatning genom att för seriematning ställa parallellkondensatorn på på minimum kapacitans eller helt koppla bort den.
För parallellmatning ställs seriekondensatorerna på max kapacitans och kretsen avstäms på konventionellt sätt för parallellresonans. Allt efter behov, grundat på impedansen i feederns nederände.
Till saken:
Om man nu avsiktligt vid parallellkretsavstämning använder olika kapacitans hos seriekondensatorerna kan man då styra strömmarna i respektive feederledare till olika styrka och fas?
Om man tänker sig att bara en feederledare används och ingår i ett longwire-system kommer den ju att fungera som en förkortningskondensator och flyttar resonanspunkten för systemet.
Är det "omöjligt" enl citatet ovan p g a att feederledarna matas i serie alldeles oavsett om det är serie eller parallellmatning i själva kretsen?
Om antennbenen inte är helt symmetriska p g a längdskillnader eller omgivningens påverkan, går det då inte att kompensera detta med seriekondensatorerna?
Någon som testat praktiskt? Resultat?
Sparky
Citat: "...så kan man inte åstadkomma strömbalans på matarledningen genom att införa en elektrisk(mekanisk osymmetri i tunern".
Detta väcker en gammal fundering till liv.
Bifogar en bild plankad från en (av många där den förekommer) antennhandbok, som illustrerar min tankegång.
Denna elementära krets kan naturligtvis förses med fler finesser, t ex linkmatning med eller utan skärmad link, men principen framgår.
I all sin enkelhet är den dock mycket användbar. Man kan enkelt skifta mellan serie- eller parallellmatning genom att för seriematning ställa parallellkondensatorn på på minimum kapacitans eller helt koppla bort den.
För parallellmatning ställs seriekondensatorerna på max kapacitans och kretsen avstäms på konventionellt sätt för parallellresonans. Allt efter behov, grundat på impedansen i feederns nederände.
Till saken:
Om man nu avsiktligt vid parallellkretsavstämning använder olika kapacitans hos seriekondensatorerna kan man då styra strömmarna i respektive feederledare till olika styrka och fas?
Om man tänker sig att bara en feederledare används och ingår i ett longwire-system kommer den ju att fungera som en förkortningskondensator och flyttar resonanspunkten för systemet.
Är det "omöjligt" enl citatet ovan p g a att feederledarna matas i serie alldeles oavsett om det är serie eller parallellmatning i själva kretsen?
Om antennbenen inte är helt symmetriska p g a längdskillnader eller omgivningens påverkan, går det då inte att kompensera detta med seriekondensatorerna?
Någon som testat praktiskt? Resultat?
Sparky