Vi har i en del trådar kunnat följa flera nybörjares vedermödor att komma ut med sina signaler på olika frekvensband. Massor av råd har, som Bengt –EQL skrev, radats upp med en förhoppning att hjälpa frågeställaren framåt. Vissa av dessa råd har varit direkt felaktiga, vissa har å andra sidan varit på så hög nivå att endast ett fåtal av de etablerade amatörerna kan ha nytta av kommentaren. Men det stora flertalet av kommentarerna har varit i rätt riktning och borde givit personen en lösning på sina problem.
Om vi tittar lite närmre på de uttryck som cirkulerat bland tipsen och ser var man idag kan lära sig något om dessa i dagens skolsystem och jämför det med var jag kom i kontakt med utbildning kring dessa så kanske en del av den upplevda handfallenhet som många nybörjare upplever kan framstå som lite begripligare. (Jag är 50+ och började alltså i första klass i mitten på 60-talet och slutade gymnasiet 80.)
Koaxialkabel: Jag läste om denna kabel i grundskolans fysik i mitten av 70-talet, läste mycket mer i gymnasiet och läste lite mindre på högskolans kurser. Idag kan många gå igenom en teknisk utbildning i gymnasiet och möta en labsladd av koaxialtyp först i mitten av en civilingengörsutbildning.
Linda en induktans på ca. 50 µH: Jag läste om induktans i grundskolefysiken, och lärde mig beräkna induktans i början på gymnasieutbildningen. Idag får man ofta gå en specialkurs om man skall träffa på den utbildningen och då går den kursen troligen på förberedande forskarnivå på ett universitet.
Använd ett låginduktivt motstånd: Jag läste grundläggande ellära i grundskolans fysik, och kom i kontakt med låginduktiva motstånd i gymnasiets fjärde år då vi läste om transmissions ledningar och hur de avslutas. Idag får man säkert läsa tre till fem år på högskola/universitet för att stöta på uttrycket. Många civilingenjörer har aldrig hört det nämnas.
Elektrisk längd: Jag räknade mycket på skillnaden mellan mekanisk och elektrisk längd i gymnasiet åk3 och 4. Idag kommer detta oftast först om man läser magister/masterprogram på högskola eller universitet.
Det är alltså inte lika lätt att börja lära sig själv idag, inte ens om man läst flera år på universitet är det säkert att man ens hört de termer som vi råder nybörjarna att arbeta med. Många av oss som ger råd är kanske 50 till 70 år eller mer, och hade fördelen av att ofta möta en helt annan mer teknisk kursplan redan i grundskolan. Dessutom var alltid rådet att läsa de böcker som fanns ganska bra råd då de flesta erfarna hade läst samma bok och kunde ge rika och väl förklarade referenser åt en frågvis nybörjare.
Idag är man ofta helt ställd som nybörjare av hur många möjligheter som finns och de råd man får är svåra att sortera, värdera och ta till sig.
Det är här som föreningarna har en viktig del i utbildningen då det i föreningarna finns ett flertal amatörer, var och en med sin specialitet, men tillsammans oftast en ganska heltäckande kunskapsbank att hjälpa nybörjarna med. Vi har tjatat att förr så var utbildningen bättre och det är viktigt att förstå varför den var bättre. Utbildningen förr var bättre för att den var fördelad under en längre tid och den var bättre för att examinationen inte var förbestämd.
Dessa två detaljer är helt avgörande i den typ av utbildning som vi använder oss av som grund. Den korta tid som dagens utbildning sträcker sig över, tillsammans med en examination som inte examinerar mot egen förtrolighet leder till att man som nybörjare lämnas vind för våg, med en ofta mycket liten möjlighet att plocka upp lösa trådar och värdera olika råd. Det är alltså inte så att dagens nya amatörer är mer ”korkade”, eller ”obildbara” än tidigare generationer. Man kan säga att förr blev man bättre omhändertagen av både samhället, skolan och examinatorns krav.
Eftersom skolan gått från att betygsätta kunskap, till att i många grundskolor betygsätta värdegrunden hos eleverna så är det ganska naturligt att även de prov som SSA hittar på inte heller examinerar mot kunskap. Så som examinationen går till så examinerar man mot att eleven läst ett visst avsnitt ur t.ex. en bok. Frågornas karaktär kontrollerar alltså inte kunskapen hos eleven utan om eleven läst den delen i kursboken. Denna typ av prov används ofta inom olika yrkesutbildningar då man vill ha ett juridiskt papper på att eleven läst ett visst kapitel om t.ex. säkerhet. Men mycket viktigt är att notera att elevens kunskap kontrolleras inte vid denna typ av examination. Därmed säger jag inte att alla nyexaminerade är okunniga, bara att man inte kontrollerat kunskapen. Därför är dagens examinationsbevis inget kunskapsbevis utan ett bevis att man "gått kursen" och "läst boken".
Nu blir säkert flera irriterade då de läser att jag påstår att de är okunniga, men så är det inte. Men den del av kunskap som behövs för att kunna använda radion som hobby den saknas hos många idag och kunskapen saknas för att ingen tar hand om er och utbildar er mot ökad kunskap så som min skola tog hand om mig. Jag kunde gå till min fysiklärare på grundskolan och fråga om resonanskretsar och dipoler och fick väl förklarade svar trots att han inte var radioamatör. Min fysiklärare i grundskolan var civilingenjör och vi ungdomar såg upp till honom och hans kunskap, undrar om man ens hittar en civilingenjör i grundskolan idag? Inte ens en gymnasieelev av idag kan vara säker på att ha samma förmån som jag hade, då man inte utbildar i växelströmslära i dagens gymnasiefysik. En del lärare kan så klart den gamla kursen, men många av de nyare lärarna har aldrig undervisat i de momenten.
Under den korta tid som jag var inblandad i SSA-utbildning så försökte jag tala om detta med högst varierande framgång. För att man skall hjälpa de vi ger en signal åt så behöver man inse hur samhället har förändrats från ”förr”. Inser man detta så är det ett naturligt steg att ta för att hjälpa föreningarna att öka utbildningsfrekvensen betydligt och den vägen hjälpa nybörjarna att komma ut på banden.
Om vi tittar lite närmre på de uttryck som cirkulerat bland tipsen och ser var man idag kan lära sig något om dessa i dagens skolsystem och jämför det med var jag kom i kontakt med utbildning kring dessa så kanske en del av den upplevda handfallenhet som många nybörjare upplever kan framstå som lite begripligare. (Jag är 50+ och började alltså i första klass i mitten på 60-talet och slutade gymnasiet 80.)
Koaxialkabel: Jag läste om denna kabel i grundskolans fysik i mitten av 70-talet, läste mycket mer i gymnasiet och läste lite mindre på högskolans kurser. Idag kan många gå igenom en teknisk utbildning i gymnasiet och möta en labsladd av koaxialtyp först i mitten av en civilingengörsutbildning.
Linda en induktans på ca. 50 µH: Jag läste om induktans i grundskolefysiken, och lärde mig beräkna induktans i början på gymnasieutbildningen. Idag får man ofta gå en specialkurs om man skall träffa på den utbildningen och då går den kursen troligen på förberedande forskarnivå på ett universitet.
Använd ett låginduktivt motstånd: Jag läste grundläggande ellära i grundskolans fysik, och kom i kontakt med låginduktiva motstånd i gymnasiets fjärde år då vi läste om transmissions ledningar och hur de avslutas. Idag får man säkert läsa tre till fem år på högskola/universitet för att stöta på uttrycket. Många civilingenjörer har aldrig hört det nämnas.
Elektrisk längd: Jag räknade mycket på skillnaden mellan mekanisk och elektrisk längd i gymnasiet åk3 och 4. Idag kommer detta oftast först om man läser magister/masterprogram på högskola eller universitet.
Det är alltså inte lika lätt att börja lära sig själv idag, inte ens om man läst flera år på universitet är det säkert att man ens hört de termer som vi råder nybörjarna att arbeta med. Många av oss som ger råd är kanske 50 till 70 år eller mer, och hade fördelen av att ofta möta en helt annan mer teknisk kursplan redan i grundskolan. Dessutom var alltid rådet att läsa de böcker som fanns ganska bra råd då de flesta erfarna hade läst samma bok och kunde ge rika och väl förklarade referenser åt en frågvis nybörjare.
Idag är man ofta helt ställd som nybörjare av hur många möjligheter som finns och de råd man får är svåra att sortera, värdera och ta till sig.
Det är här som föreningarna har en viktig del i utbildningen då det i föreningarna finns ett flertal amatörer, var och en med sin specialitet, men tillsammans oftast en ganska heltäckande kunskapsbank att hjälpa nybörjarna med. Vi har tjatat att förr så var utbildningen bättre och det är viktigt att förstå varför den var bättre. Utbildningen förr var bättre för att den var fördelad under en längre tid och den var bättre för att examinationen inte var förbestämd.
Dessa två detaljer är helt avgörande i den typ av utbildning som vi använder oss av som grund. Den korta tid som dagens utbildning sträcker sig över, tillsammans med en examination som inte examinerar mot egen förtrolighet leder till att man som nybörjare lämnas vind för våg, med en ofta mycket liten möjlighet att plocka upp lösa trådar och värdera olika råd. Det är alltså inte så att dagens nya amatörer är mer ”korkade”, eller ”obildbara” än tidigare generationer. Man kan säga att förr blev man bättre omhändertagen av både samhället, skolan och examinatorns krav.
Eftersom skolan gått från att betygsätta kunskap, till att i många grundskolor betygsätta värdegrunden hos eleverna så är det ganska naturligt att även de prov som SSA hittar på inte heller examinerar mot kunskap. Så som examinationen går till så examinerar man mot att eleven läst ett visst avsnitt ur t.ex. en bok. Frågornas karaktär kontrollerar alltså inte kunskapen hos eleven utan om eleven läst den delen i kursboken. Denna typ av prov används ofta inom olika yrkesutbildningar då man vill ha ett juridiskt papper på att eleven läst ett visst kapitel om t.ex. säkerhet. Men mycket viktigt är att notera att elevens kunskap kontrolleras inte vid denna typ av examination. Därmed säger jag inte att alla nyexaminerade är okunniga, bara att man inte kontrollerat kunskapen. Därför är dagens examinationsbevis inget kunskapsbevis utan ett bevis att man "gått kursen" och "läst boken".
Nu blir säkert flera irriterade då de läser att jag påstår att de är okunniga, men så är det inte. Men den del av kunskap som behövs för att kunna använda radion som hobby den saknas hos många idag och kunskapen saknas för att ingen tar hand om er och utbildar er mot ökad kunskap så som min skola tog hand om mig. Jag kunde gå till min fysiklärare på grundskolan och fråga om resonanskretsar och dipoler och fick väl förklarade svar trots att han inte var radioamatör. Min fysiklärare i grundskolan var civilingenjör och vi ungdomar såg upp till honom och hans kunskap, undrar om man ens hittar en civilingenjör i grundskolan idag? Inte ens en gymnasieelev av idag kan vara säker på att ha samma förmån som jag hade, då man inte utbildar i växelströmslära i dagens gymnasiefysik. En del lärare kan så klart den gamla kursen, men många av de nyare lärarna har aldrig undervisat i de momenten.
Under den korta tid som jag var inblandad i SSA-utbildning så försökte jag tala om detta med högst varierande framgång. För att man skall hjälpa de vi ger en signal åt så behöver man inse hur samhället har förändrats från ”förr”. Inser man detta så är det ett naturligt steg att ta för att hjälpa föreningarna att öka utbildningsfrekvensen betydligt och den vägen hjälpa nybörjarna att komma ut på banden.
