Var hittar man E10-lampor nuförtiden?

S

SM5JAB

Well-Known Member
Som rubriken. Var hittar man glödlampor? Jag letar efter wolfram-E10-lampor med skruvgänga och en sån där glasdroppe-lins längst fram. Det stora problemet är att jag behöver 1.1V- eller 1.2V-lampor.

När jag beställde från amazon kom det 2.2V-lampor istället ( :mad: )så någon mer pålitlig källa vore bra.
 
Annas kan du bara öppna glaskolven och linda om glödtråden, till önskad spänning.
Edison gjorde det, han provad med bambuflisor som glödtråd, försedda med kolpulver.
Sätt sen tillbaka glaskolven och sug ut luften.

SM4FPD
 
Jag minns att jag tvingades byta katod/glödtråd i ett elektronmikroskop (som väl är ett mycket speciellt elektronrör...). Vakuumpumpningen tog ett dygn, har jag för mig och det var nån form av dubbelstegspump med olja och kvicksilver. Så visst kan man "suga ut luften", men det är rätt långt från att ge ett sugmärke...
 
"Sug på det här".

(Litet "Klugscheißen" så här på kvällskvisten...)

Vakumpumputrustning för kryostater (tänk: Lågbrusförstärkare för radioastronomi) brukar vara
minst två steg. I det första pumpas luften ur med vanlig membranpump ner till
några tiotal millibar. Dit ner mäter man tryck med en membransensor. När trycket minskat
dit ner är det tillräckligt lågt för att tryckmätningen skall övergå till elektronrörs-
teknik. Sensorn går då över till att i princip fungera som en vanlig vakumrörsdiod
(utan hölje på vakumsidan men med filament, katod och en anod).

Då startas en "turbo"-pump för att få ut så mycket kvarvarande luftmolekyler
som möjligt. Den pumpen sitter i serie med den vanliga membranpumpen
eller kan vara sambyggd beroende på fabrikat (och ålder...)

Samtidigt startas ett heliumpumpkompressorsystem med "kylfinger" som svarar för den nerkylande effekten.
Härvid sjunker trycket mycket låga nivåer. Mekanismen "kylfingret" kyler ner innehållet i kryostaten
till två nivåer, ~70K och längst innerst ~20K. Vill man ha kallare finns ytterligare
en teknik att komplettera med till varvid man hamnar på ca 4K. Jag vill minnas att kyleffekten
rörde sig om några få watt för att klara av att kyla ner en hyfsat stor metallmassa
om den var välisolerad. Trycket i en nerkyld kryostat kan vara någonstans runt 1...2 E-6 millibar.

När man uppnått kryotemperatur och tryck kan man stänga av utsugsventilen och därefter
slå av såväl turbopumpen och membranpumpen. Systemet upprätthåller nu funktionen
genom att man hela tiden via heliumkompressorn och kylfingret kan föra bort/ut inläckande värme från
yttervärlden.

Det fascinerande är (förutom att det är otrevligt kallt) hur väl detta vakum
isolerar innehållet i kryostaten från höljet som håller rumstemperatur.

Viktigt är att ha reflekterande blankt inne i kryostaten, att ha isolerande
skärmar av olika material, termiska bryggor som stoppar kyla från att ledas ut
och exvis semirigidkablage av rostfritt stål (med usla termiska egenskaper)
för att förhindra värmeledning mellan de kylda delarna och kontaktinterfacet
på utsidan. Alla sådana genomföringar måste vara vakumtäta. Koaxgenomföringar
är inte dyra, men för spänningar finns få leverantörer som exvis Glenair, Lemo och fischer
och de är "litet dyrare."

Behöver man värma upp en kryostat vid exvis läckage eller komponentfel stängs
heliumkryomekanismen med dess kompressor av. Temperaturen och trycket börjar
då stiga eftersom innehållet inte kan stå emot värmeöverföring från yttervärlden.
Vid något tillfälle får man en "avalanche effekt" där trycket stiger snabbt.
Kyla börjar då kunna ta sig ut till höljet som kan bli frostigt av utfälld kondens.

När innehållet i kryostaten uppnått rumstemperatur och den kan öppnas stinker det
av "metall" som utgasats. Tillåtna/önskvärda metaller är rostfritt stål och koppar.
Icke önskvärd är men av nöden är aluminium som just har utgasande egenskaper.
Kvalitén på metallerna avgör också hur lång tid det tar att vakumpumpa kryostaten
eftersom en viss tid går åt för att gasa ur de metallstrukturer som finns inne i
kryostaten vid vakumpumpning.

Även kvarglömda fingeravtryck ger ifrån sig föroreningar som påverkar
hur lång tid det tar att pumpa och kyla.

Man tvingas ibland att vänta med att slå på turbopumpen för att försöka gasa
ut så mycket kvarvarande skräp som möjligt. Detta sker oftast närt det är
brådis inför ett experiment och astronomerna står och stampar...

Mer information finns hos exvis CTI-Cryogenics, Oxford Cryosystems mfl.
 
SM4FPD said:
Annas kan du bara öppna glaskolven och linda om glödtråden, till önskad spänning.
Edison gjorde det, han provad med bambuflisor som glödtråd, försedda med kolpulver.
Sätt sen tillbaka glaskolven och sug ut luften.

SM4FPD
Click to expand...
Det låter ju attraktivt men jag har tyvärr just slut på bambuflisor.

Mopeddelar och lamportillallt får det bli.
 
Åh!

Tack, det förgyllde en en trôkig spårvagnsresa med att lära sug något nytt :)


SM6GXV said:
"Sug på det här".

(Litet "Klugscheißen" så här på kvällskvisten...)

Vakumpumputrustning för kryostater (tänk: Lågbrusförstärkare för radioastronomi) brukar vara
minst två steg. I det första pumpas luften ur med vanlig membranpump ner till
några tiotal millibar. Dit ner mäter man tryck med en membransensor. När trycket minskat
dit ner är det tillräckligt lågt för att tryckmätningen skall övergå till elektronrörs-
teknik. Sensorn går då över till att i princip fungera som en vanlig vakumrörsdiod
(utan hölje på vakumsidan men med filament, katod och en anod).

Då startas en "turbo"-pump för att få ut så mycket kvarvarande luftmolekyler
som möjligt. Den pumpen sitter i serie med den vanliga membranpumpen
eller kan vara sambyggd beroende på fabrikat (och ålder...)

Samtidigt startas ett heliumpumpkompressorsystem med "kylfinger" som svarar för den nerkylande effekten.
Härvid sjunker trycket mycket låga nivåer. Mekanismen "kylfingret" kyler ner innehållet i kryostaten
till två nivåer, ~70K och längst innerst ~20K. Vill man ha kallare finns ytterligare
en teknik att komplettera med till varvid man hamnar på ca 4K. Jag vill minnas att kyleffekten
rörde sig om några få watt för att klara av att kyla ner en hyfsat stor metallmassa
om den var välisolerad. Trycket i en nerkyld kryostat kan vara någonstans runt 1...2 E-6 millibar.

När man uppnått kryotemperatur och tryck kan man stänga av utsugsventilen och därefter
slå av såväl turbopumpen och membranpumpen. Systemet upprätthåller nu funktionen
genom att man hela tiden via heliumkompressorn och kylfingret kan föra bort/ut inläckande värme från
yttervärlden.

Det fascinerande är (förutom att det är otrevligt kallt) hur väl detta vakum
isolerar innehållet i kryostaten från höljet som håller rumstemperatur.

Viktigt är att ha reflekterande blankt inne i kryostaten, att ha isolerande
skärmar av olika material, termiska bryggor som stoppar kyla från att ledas ut
och exvis semirigidkablage av rostfritt stål (med usla termiska egenskaper)
för att förhindra värmeledning mellan de kylda delarna och kontaktinterfacet
på utsidan. Alla sådana genomföringar måste vara vakumtäta. Koaxgenomföringar
är inte dyra, men för spänningar finns få leverantörer som exvis Glenair, Lemo och fischer
och de är "litet dyrare."

Behöver man värma upp en kryostat vid exvis läckage eller komponentfel stängs
heliumkryomekanismen med dess kompressor av. Temperaturen och trycket börjar
då stiga eftersom innehållet inte kan stå emot värmeöverföring från yttervärlden.
Vid något tillfälle får man en "avalanche effekt" där trycket stiger snabbt.
Kyla börjar då kunna ta sig ut till höljet som kan bli frostigt av utfälld kondens.

När innehållet i kryostaten uppnått rumstemperatur och den kan öppnas stinker det
av "metall" som utgasats. Tillåtna/önskvärda metaller är rostfritt stål och koppar.
Icke önskvärd är men av nöden är aluminium som just har utgasande egenskaper.
Kvalitén på metallerna avgör också hur lång tid det tar att vakumpumpa kryostaten
eftersom en viss tid går åt för att gasa ur de metallstrukturer som finns inne i
kryostaten vid vakumpumpning.

Även kvarglömda fingeravtryck ger ifrån sig föroreningar som påverkar
hur lång tid det tar att pumpa och kyla.

Man tvingas ibland att vänta med att slå på turbopumpen för att försöka gasa
ut så mycket kvarvarande skräp som möjligt. Detta sker oftast närt det är
brådis inför ett experiment och astronomerna står och stampar...

Mer information finns hos exvis CTI-Cryogenics, Oxford Cryosystems mfl.
Click to expand...
 
Intressant hur en tråd om att få tag på glödlampor kan ge massor av kunskap om sug, undertryck och vacum.
Mycket man får lära sig, kul!

För att få en 2,2 V glödlampa att lysa från 1,2 V kanke man kan göra en liten likspänningsomvandlare, såna finns det många applikationer på för LED. En vit led, (vitt ljus) behöver 3-4 V och med ett 1,5 V batteri är ju ett liknande problem.

När det gäller vacum, jag har en kvicksilverbarometer, dvs ett långt glasrör där kvicksilvrets tyngd drar ur "all luft" i röret
Så ovanför kvicksilvret, måste det ju vara tomt på luft, otryck......
Ja nu vet jag ju att vacum är något komplicerat om det gäller att suga ut de sista luftmolekylerna.....
Men för att kanske sätta ett mått på vacumet, eller undertrycket.
Hur mäter man det?
Hur mycket otryck är det ovanför kvicksilverpeleraren,
Hur mycket otryck är det i glödlampor., och elektronrör, kanske ett bra sätt att styra livslängden på glödlampor....
Jämfört med det vacum SM6GXV beskriver?


SM4FPD
 
SM4FPD said:
Så ovanför kvicksilvret, måste det ju vara tomt på luft, otryck......
Ja nu vet jag ju att vacum är något komplicerat om det gäller att suga ut de sista luftmolekylerna.....
Men för att kanske sätta ett mått på vacumet, eller undertrycket.
Hur mäter man det?
Hur mycket otryck är det ovanför kvicksilverpeleraren,
Hur mycket otryck är det i glödlampor., och elektronrör, kanske ett bra sätt att styra livslängden på glödlampor....
Click to expand...
"Kvicksilverbarometern" är den tidigaste kända applikationen av vakuumteknik, och har anor från 1600-talet och den store
Evangelista Torricelli.

220px-Evangelista_Torricelli_by_Lorenzo_Lippi_%28circa_1647%2C_Galleria_Silvano_Lodi_%26_Due%29.jpg

Inspirerad av Galilei och Descartes föreslog
han ett experiment för att förklara
varför en sugpump inte förmår pumpa vatten högre än några meter.

220px-NSRW_Torricelli%27s_experiment.jpg

Han fyllde ett meterlångt glasrör som var hopsmält i ena änden
med kvicksilver, och vände det upp-och-ner i ett kärl med kvicksilver
och fann att då sjönk nivån till c:a 76 cm. Utrymmet ovanför ytan i röret hade då ersatts av ett "Torricelliskt vakuum". Minns fortfarande hur min fysiklärare i åk 8, den mycket sympatiske Jan Ottoson, demonstrerade detta inför klassen.

Till Torricellis ära uppkallades enheten för vakuum "Torr", motsvarande
1 mm kvicksilverpelare, eller med moderna SI-enheter 133 Pa.

"Tekniskt högvakuum" som förekommer i glödlampor och elektronrör
motsvarar grovt räknat mellan 1/100 000 och 1/1 000 000 Pa, eller 1/100 000 000 mm kvicksilverpelare.

Dock finns det fortfarande gott om gasmolekyler i ett "tekniskt högvakuum", den allmänna gaslagen PV = nRT reglerar gasers uppträdande i stort. Man kan härleda specialfallen Boyles och Daltons lagar ur denna, och för de gaser som ingår i atmosfären är
antalet gasmolekyler per liter ungefär 10 000 000 vid det vakuum som kan åstadkommas i elektronrör.

Att göra ett tillräckligt bra eller "hårt" vakuum var en oerhörd utmaning
för 110 år sedan, och det var genom Irving Langmuirs och Eric Tigerstedts (far till OH5NW) framsynta arbeten hos General Electric och Telefunken som massproduktion av elektronrör blev möjligt.

När det är såpass glest mellan molekylerna får man beskriva deras uppträdande med "statistisk mekanik", där Maxwells kinetiska gasteori har en särställning. Han förklarade gasernas partialtryck med deras kinetiska medelenergi E = 3kT/2.

Som Ulf/GXV varit inne på är vakuumteknik ett stort och svårt ämne.

Men den är helt nödvändig för att realisera åtskilligt av det som vi tar
för givet i t.ex. halvledartillverkning. Att kunna evakuera jonimplanteringsanläggningar och partikelacceleratorer för t.ex. strålbehandling på rimliga tider har möjliggjort genombrott.

"Klugscheißen"; umgangssprachlich, abwertend: besserwisserisch sein;
mit seinen Kenntnissen angeben.

Ham.se är en utmärkt folkbildningsplattform för att försöka bibringa amatörradiokollektivet åtminstone grundläggande kunskaper i Teknisk Elektronfysik.
 
Last edited:
Vakuum är lite paradoxalt, lägga massor av tid, pengar och tankemöda för att framställa precis ingenting ;)
 
Ja där fick vi svar på allt KA, TNX.
Ja men rymden är full av vacuum så när vi kan suga ner det vacuumet slipper vi all dyra pumpar som suger....
Mer vacuum = lägre tryck eller??

Jag skall nog inte försök räkna kvarvarande molekyler i min Barometer.....

För övrigt vore det kul att veta vad trådstartaren skall ha 1,2 V glödlampor med lins till????
Jag minns alla fina pennlampor med två AA celler i, men 1,2 V nej minns inte.



SM4FPD
 
"Otrycket" i glödlampor varierar, kan man säga. Många är fyllda med inert gas (Kväve, Xenon) för att motverka glödtrådens förångning i viss mån, medan halogenlampor har en sorts process där wolframatomer på rymmen ska återföras till glödtråden. Högvakuumlampor fanns också, men jag minns inte vad tanken med det var, exakt.
 
Det kan vara av ett visst intresse att få en uppfattning om
hur många gasmolekyler som finns inom höljet en ficklampsglödlampa;

det går att skriva om den allmänna gaslagen i denna form:

n = pV/kT

där n = antalet molekyler
p = partialtrycket för gasen i Pa
V = volymen i m3
k = Boltzmanns konstant
T = absoluta temperaturen i K

V = kan sättas till 0,000 001 m3 för en liten glödlampa
och T = 300 K
Glödlampor evakuerades normalt till c:a 0,000001 Torr eller mmHg,
så med siffror insatta så blir antalet molekyler c:a 40 miljarder.

Elektronrör har oftast minst 10 gånger bättre vakuum, så ett litet elektronrör har 4 miljarder eller så gasmolekyler inom sitt hölje.
 
SM4FPD said:
Intressant hur en tråd om att få tag på glödlampor kan ge massor av kunskap om sug, undertryck och vacum.
Mycket man får lära sig, kul!

För att få en 2,2 V glödlampa att lysa från 1,2 V kanke man kan göra en liten likspänningsomvandlare, såna finns det många applikationer på för LED. En vit led, (vitt ljus) behöver 3-4 V och med ett 1,5 V batteri är ju ett liknande problem.

När det gäller vacum, jag har en kvicksilverbarometer, dvs ett långt glasrör där kvicksilvrets tyngd drar ur "all luft" i röret
Så ovanför kvicksilvret, måste det ju vara tomt på luft, otryck......
Ja nu vet jag ju att vacum är något komplicerat om det gäller att suga ut de sista luftmolekylerna.....
Men för att kanske sätta ett mått på vacumet, eller undertrycket.
Hur mäter man det?
Hur mycket otryck är det ovanför kvicksilverpeleraren,
Hur mycket otryck är det i glödlampor., och elektronrör, kanske ett bra sätt att styra livslängden på glödlampor....
Jämfört med det vacum SM6GXV beskriver?


SM4FPD
Click to expand...
Har också tänkt tanken med en omvandlare men det är också en charm att hålla sig nära originalet. I detta fall skall lamporna användas till en äldre bubbelsextant, en Link A-12:linka12.jpg
Där ska linslampan skruvas i och lysa mot ljusledaren av plast som i sin tur utgör skalbelysning ett stycke därifrån. För att belysa bubblan (libell à la vattenpass) finns den lösa tuben till höger med en signallampa i toppen, den innehåller ett 1.5V batteri och den svarta bakeliten leder in till en reostat så ljusstyrkan kan regleras. Det är nog så viktigt vid skymningen då ljusförhållandena kan variera rätt mycket.

Linslampa och signallampa är tydligen namnen på lamporna.

Instrumentet kräver en hel del träning och jag måste göra om bubblan, den är för stor som det är nu. Bästa noggrannhet jag fått hittills är cirka 5 bågminuter och det vill jag ha ner till kanske 2 bågminuter innan jag är helt nöjd.
 
Bubbel-sextanter var vad jag minns specifika för flygnavigering.

Har ett minne av att en SAS-pilot nära pensionsåldern som jag träffade
i samband med en kurs jag var med att hålla på Stockholm Radio under första halvan av 80-talet talade om Kollsman bubbel-sextanter som fanns i DC-6. Man använde fortfarande astronomisk navigation vid Atlantflygningar och flygningar över Stilla Havet så sent som på 50-talet.

Det ska ha varit ett ganska "trickigt" företag som krävde en stadig hand hos styrman/navigatör att bestämma stjärnhöjden från ett flygplan som vibrerade och ständigt rörde sig i lufthavet. Tydligen fanns det mekanisk medelvärdesbildning av avläsningarna i flera sextanter för flygändamål.
 
SM0AOM said:
Bubbel-sextanter var vad jag minns specifika för flygnavigering.

Har ett minne av att en SAS-pilot nära pensionsåldern som jag träffade
i samband med en kurs jag var med att hålla på Stockholm Radio under första halvan av 80-talet talade om Kollsman bubbel-sextanter som fanns i DC-6. Man använde fortfarande astronomisk navigation vid Atlantflygningar och flygningar över Stilla Havet så sent som på 50-talet.

Det ska ha varit ett ganska "trickigt" företag som krävde en stadig hand hos styrman/navigatör att bestämma stjärnhöjden från ett flygplan som vibrerade och ständigt rörde sig i lufthavet. Tydligen fanns det mekanisk medelvärdesbildning av avläsningarna i flera sextanter för flygändamål.
Click to expand...

Japp. Flygnavigering var det, (Googla Earhart och Noonan för mer...). I denna Link A-12 från 1942 finns ingen medelvärdesbildning men jag tror att en brittisk modell som användes i Lancaster tog medelvärde under en viss tid medan man skulle hålla "stjärnan still i mitten". Ungefär.

På min markerar man med ett tryck med tummen när stjärnan är i mitten av bubblan. Trycket medför en liten rit med en blyertsspets på kanten av den runda vitgula trumman i bilden. Om man gör detta under en minut och får 11 sådana rit kan man sedan visuellt avgöra vad som är medelvärdet (där de är tätast), hitta outliers som bryter mönstret eller helt sonika ta medianvärdet. Samtidigt måste man hålla koll på när minuten startar och slutar, samtidigt med resten. Det ÄR ganska meckigt, även i lugnet på gräsmattan hemma:)
 
Navigation rent allmänt var ganska "meckigt" i tidsåldern "B.C." ("Before Computers" eller "Before Calculators").
Navigatören behövde behärska flera vetenskaper och konstarter;
och kunna hitta rätt i omfattande tabellverk.

Bara en sådan sak som att bestämma elevation och azimut till ett så vardagligt objekt som månen var inte "snutet ur näsan".
Fick lite inblick i komplexiteten av detta när specifikationen för den datoriserade styrningen av EME-antennen på SK6AB drogs upp 1980.
Projektet genomfördes sedan som examensarbete i Mikrodatorteknik av två ETA-medlemmar och resulterade i styrenheten "Lunatic".
"Manualen" till "Lunatic" blev läsvärd...

Det rådde tvekan om det skulle gå att beräkna månens position i realtid med tillgänglig CPU-kapacitet, så en kompromiss valdes; månens position beräknades i förväg med användning av data från "Nautical Almanac" och lagrades sedan som dataset med fem minuters intervall och interpolerades linjärt mellan punkterna. Det diskuterades även om lagring på hålremsa med ASCII-representation kunde vara ett alternativ, där "Lunatic" skulle avropa datapunkter från remsläsaren i den takt som behövdes. Detta skulle ha varit helt nödvändigt om satellit-tracking hade implementerats.

Minneskapacitet var dyrt på den här tiden, och även några tiotals K halvledar- eller kärnminne var en substantiell investering.
På Chalmers Datorförening satt en löpsedel från en veckotidning med rubriken "Minnena är tunga och plågsamma" :) upptejpad på ett av skåpen med kärnminne till den Siemens mainframe man disponerade.

Att ta fram representationen för detta gjordes av Olle/SM6ECR(SK) på baksidan av en servett från Telesnack. Olle var seglare och behärskade grunderna i astronomisk navigering. Fick då en inblick i "Greenwich Hour Angle" och "Declination".
 
SM0AOM said:
Minneskapacitet var dyrt på den här tiden, och även några tiotals K halvledar- eller kärnminne var en substantiell investering.
På Chalmers Datorförening satt en löpsedel från en veckotidning med rubriken "Minnena är tunga och plågsamma" :) upptejpad på ett av skåpen med kärnminne till den Siemens mainframe man disponerade.
Click to expand...
Jag var för mycket länge sedan på studiebesök på Philips Gloeilampenfabrieken och såg hur man där sydde ihop kärnminnen. Man insåg lätt att varje kb var dyrbar.

​

 
You must log in or register to reply here.
Back
Top