Ännu mer intressant, och helt opublicerat vad jag vet, är hur de flesta "SDR"-apparater med sändare har för spektrum nära bärvågen.
Kompositbrus borde bli bättre, eftersom fasbrustillskottet från PLL:er saknas.
Det framgår inte om detta visar rent fasbrus, eller om AM-komponenten också är med.
SM5BSZ mäter både AM och PM komponent, så det är sant "kompositbrus" som visas i hans data.
IC-202 är då grovt räknat 20 dB bättre än IC-9700 på 10 kHz avstånd och i sin tur är
IC-9700 är alltså c:a 30-35 dB sämre än "state-of-the-art".
Dock vet vi väldigt lite om hur tillverkarna valt att implementera DUC-ar och resten av förstärkarkedjan fram till
antennutgången. Man måste göra en sändarkedja som en "ut-och-invänd mottagare" för att behålla alla de goda egenskaperna som en optimal DUC erbjuder.
I samband med att en "grovdesign" av exciterdelen till EISCAT 3D utfördes, gjordes en undersökning om hur bra
realiserbara DUC-ar är och någonstans runt -160 dBc/Hz entons brusavstånd vid 250 MHz och 10 kHz avstånd gick att realisera med de dyraste kretsarna.
Här är försämringen genom brustillskottet från resten av förstärkarkedjan oräknad.
En brusfaktor av 5 dB och ett systemgain av 60 dB vid 1 kW uteffekt motsvarar - 169 + 60 = - 109 dBm/Hz refererat till utgången eller -169 dBc/Hz, vilket kan försummas jämfört med bruset från DUC-en, vilket gäller så länge
förstärkarkedjan utförs med stor omsorg.
Med fler-tons utstyrning som SSB kan IM-produkter med mer än -90 dBc i 3 kHz bandbredd ner från fullskaleutslag från DUC åstadkommas, men ingen realiserbar effektförstärkarkedja klarar att behålla detta IM-avstånd vid större effektbelopp.
De flesta sändarförstärkare har brusfaktorer på minst 10-20 dB refererat till
ingången och även ofta för stor råförstärkning, så olika former av reglersteg behöver införas. Att göra sådana utan att varken försämra linjäritets- eller brusegenskaperna är en konst i sig.