Vill veta mer om amatörradio

Har lite vaga minnen att det var en hel del beräkningar när jag skrev för mitt T-cert (hösten 1983), men det kanske var så att beräkningarna inte behövde lämnas in... :rolleyes:
 
Att det ska ha skett en glidning i "kompetens-/kravprofilen" eller vad man ska säga, är väl inte bara orsakat av att man ändrar utbildning och krav. Tidigare kunde det väl knappast ha varit rimligt för nybörjare att bara gå iväg och köpa en amatörstation, av rent ekonomiska skäl. Därav givetvis traditionen med hembyggen och därtill relaterade kunskapskrav. Om ens fokus inom hobbyn däremot skulle ligga i kommunikationsdelen, dvs metoder, procedurer, länkkvalitet etc, så är det idag fullt möjligt att få tag i hårdvaran utan att skuldsätta sig, men man kanske inte behöver precis hela paketet med elektrotekniska färdigheter - vilket borde varit avsevärt viktigare om man syftade till att bygga utrustningen själv. Jag ser väl mig själv som hyfsat kunnig på det tekniska, men intresset ligger mer i användandet, än för metoder för att neutralisera slutrören. Det kanske ska vara två olika certifikatspår: ett för att överhuvudtaget få tillgång till frekvensutrymmet och ett annat för att ÄVEN få använda egenbyggd utrustning.
 
Det kanske ska vara två olika certifikatspår: ett för att överhuvudtaget få tillgång till frekvensutrymmet och ett annat för att ÄVEN få använda egenbyggd utrustning.

Ska man då höja kraven för att få använda egenbyggd utrustning eller sänka kraven för att bli, citat, stickproppsamatör? :)
 
Ska man då höja kraven för att få använda egenbyggd utrustning eller sänka kraven för att bli, citat, stickproppsamatör? :)
Det vågar jag inte säga nåt om... Vad är det som kan förstöra mest, för andra amatörer och/eller för samhället? Det bör ju vara det, som sätter miniminivån, så att säga. "Buskörare", eller de som inte har fullgod teoretisk underbyggnad? Personligen tycker jag (trots inledningen...) att om man störs av nån fåntratt som tar upp bandbredd är ju det rätt illa. Om man pratar med nån som har god ton och kan procedurerna, så kan man ju njuta av ett QSO utan att ha en aning om vad vederbörande kan/inte kan om exvis antenner...
 
Ska man då höja kraven för att få använda egenbyggd utrustning eller sänka kraven för att bli, citat, stickproppsamatör?
Det är ju en fråga som "man" d v s telemyndigheten får hantera. Vem som helst kan föreslå förändringar och svara på PTS remisser. SSA lobbar för att PTS skall införa en novisklass där det då kan ställas lägre krav än de nuvarande kopplade till någon sorts begränsningar vad det gäller privilegier, frekvensband, max uteffekt och ev CE-märkt utrustning eller bara 2 m telefoni. Så det är väl då stickproppspåret som gäller för SSA. Status okänd men det kan väl PHU uppdatera oss om. Har inte följt med i de diskussionerna på länge.

Att höja de nuvarande kraven för att få lov att använda egenkonstruerad utrustning är som jag ser det mycket logisk men skulle samtidigt innebära att alla nuvarande amatörer "nedgraderas" ett steg kanske till en Novis-klass med den nuvarande kravnivån. För min egen del skulle det kanske innebära att jag fått läsa på lite grand och göra ett nytt prov vilket jag förmodligen skulle göra om än lite motvilligt. Det skulle bli en känslig fråga att hantera... :)

Om man (PTS) tar bort alla krav inom radioteknikämnena så tror jag faktiskt inte att det skulle påverka vare sig antalet nya amatörer eller märkas någon skillnad på banden. De som vill snacka gör det lika bra utan kunskaper i radioteknik och de som är mer intresserade av radiotekniken i sig kanske är så pass självgående och på hugget att de för egen maskin tar reda på vad som behövs för att bygga radio eller mixtra med antenner. Alla vi radiobyggare gör ju redan så även om en viss grundutbildning så klart förenklar sökandet och förståelsen för det vi finner.
 
sänka kraven för att bli, citat, stickproppsamatör
En s.k. "bra fråga", och detta är centrerat runt att amatörradio är en anakronism som inte är anpassad
till dagens avreglerade och marknadsorienterade telemarknader.
Hittills har inte verkligheten kommit helt ifatt oss så privilegierna från en tidigare
storhetstid finns fortfarande kvar.

Under den tid när radioamatörer fortfarande ansågs som kompetenta fick vi undantagen i både EMC- och RED-direktiven som medfört att även inte CE-märkt materiel fortfarande är tillåten för användning på amatörbanden.
Det var endast den image av kompetens som omgärdade amatörradion som gjorde dessa undantag möjliga.

Inga hinder finns för att skapa en kategori av radioamatörer som inte examineras i princip några ämnen alls,
och vilka bara får använda CE-märkt utrustning med låga effekter. Problemet blir då "bara" att en sådan klass i praktiken redan existerar för användning av 27 och 69 MHz-banden.

Hittills har PTS, sannolikt orsakat av resursbrist, avstått från att särskåda amatörradions privilegier sedda i ett större perspektiv. Kanske 10%, på sin höjd 15 %, av de existerande amatörerna genererar någon form av märkbar aktivitet och användning av amatörbanden, och av den aktivitet som finns, är det nog så att man kan sammanfatta den med "Mindre än 15% av populationen genererar minst 85% av trafiken med användning av 5% av spektrum".

Sett ur spektrumekonomiskt perspektiv är detta helt ohållbart, och det är nog bara en tidsfråga innan någon nyanställd eller examensarbetare hos PTS Spektrummarknadsavdelning får i uppgift att göra en jämförelse mellan hur mycket kostnader och besvär som grovt räknat samma antal användare vilka utnyttjar c:a 300 kHz runt 69 MHz orsakar myndigheten jämfört med amatörradioanvändarna vilka har över 13 MHz under 438 MHz till sitt förfogande.
Det finns anledning att anta att en sådan jämförelse inte skulle utfalla helt till amatörradions fördel.

Att höja de nuvarande krav för att få lov att använda egenkonstruerad utrustning är som jag ser det mycket logisk men skulle samtidigt innebära att alla nuvarande amatörer "nedgraderas" ett steg kanske till en Novis-klass med den nuvarande kravnivån. För min egen del skulle det kanske innebära att jag fått läsa på lite grand och göra ett nytt prov vilket jag förmodligen skulle göra om än lite motvilligt. Det skulle bli en känslig fråga att hantera... :)

Eftersom amatörradio bokstavligen agerar på "en marknad utan efterfrågan" har vi hamnat i situationen att i princip hur stora eller hur små krav som helst skulle kunna ställas på radioamatörerna utan att egentligen förändra situationen. Det tycks inte ha påverkat tillströmningen alls att kraven sänkts kontinuerligt sedan 90-talet, utan den har minskat hela tiden. Man kan alltså påstå med en viss relevans att det har mycket liten betydelse på vilken nivå examinationerna ligger.

Att göra som Bengt är inne på är den lösning som jag själv helst skulle vilja se, gärna också kombinerad med ett återinförande av tillståndsplikten och tillståndsavgiften. Jag ser inga som helst anledningar till att riktiga radioamatörer inte skulle kunna klara ett förnyat prov, även om det t.ex. skulle ligga på den tyska nivån eller t.o.m. även högre, och skulle utan att "gnälla" ställa upp på nya prov, gärna också i telegrafi.

Ur myndighetens perspektiv skulle detta innebära flera fördelar:

* Antalet radioamatörer skulle reduceras påtagligt
* De som finns kvar har bättre förutsättningar att inte förorsaka arbete och besvär för myndigheten
* Det blir lättare att försvara amatörradion internt eftersom radioamatörer åter betalar tillståndsavgift

Baksidan är att en våg av "gnäll" skulle kunna skölja över handläggarna.
Då uppstår frågan om vilket reellt opinionsstöd som radioamatörer har i dagens samhälle;
skulle det komma interpellationer i riksdagen eller indignerade ledarstick i dagstidningarna ifall
ett par-tre tusen "gnälliga åldringar" får sina radioprivilegier inskränkta?
Detta torde knappast hända, och PTS kan därför sannolikt "låtsas som det regnar".

Från en del håll brukar det framhållas att radioamatörerna kan "förhandla" med PTS om privilegierna.
Detta är tyvärr helt orimligt, helt enkelt därför att det inte finns något att förhandla om.
Genom avskaffandet av tillståndsplikten förlorade amatörradion samtliga legala rättigheter, eftersom
några avtalsförhållanden inte längre anses finnas. Få saker skulle glädja PTS mer än om de svenska radioamatörerna skulle förkunna att "nu strejkar vi och slutar sända".

När den "produkt" som erbjuds saknar efterfrågan gör det väldigt liten skillnad ifall man hotar
med att sluta erbjuda den.
 
Last edited:
Baksidan är att en våg av "gnäll" skulle kunna skölja över handläggarna.
Då uppstår frågan om vilket reellt opinionsstöd som radioamatörer har i dagens samhälle;
skulle det komma interpellationer i riksdagen eller indignerade ledarstick i dagstidningarna ifall
ett par-tre tusen "gnälliga åldringar" får sina radioprivilegier inskränkta?
Detta torde knappast hända, och PTS kan därför sannolikt "låtsas som det regnar".

Inte då.. Något liknande detta skulle säkert fungera..
"Du behåller din nuvarande kompetens /cert. men från och med datum XXXX-XX-XX gäller dessa regler för de som skall ta cert, och så kallar man det för X eller Y certifiering i stället"

... Har man inte gjort liknande förr?
 
Last edited:
Inte då.. Något liknande detta skulle säkert fungera..
"Du behåller din nuvarande kompetens /cert. men från och med datum XXXX-XX-XX gäller dessa regler för de som skall ta cert, och så kallar man det för X eller Y certifiering i stället"

... Har man inte gjort liknande förr?


Inte sedan 1946, för senare har kraven endast sänkts, inte höjts.

Man kan dessutom göra precis hur man vill från myndighetens sida, eftersom de kan bestämma spelreglerna ensidigt, och amatörradions juridiska ställning har dessutom aldrig prövats i förvaltningsdomstolarna.

Just det arrangemang som beskrivs ovan var SSA:s ursprungliga begäran till Kungl. Telegrafstyrelsen 1945,
men detta avvisades kategoriskt av makthavarna. I stället gjordes så att "förkrigsamatörerna" återfick sina privilegier
temporärt den 11/3 1946, men inga nya tillstånd utfärdades förrän efter 1/1 1947, och då förlorade alla tidigare
tillstånd sina giltigheter. Inga dispenser utfärdades heller, så alla som ville fortsätta fick utan undantag
snällt avlägga nya prov enligt efterkrigsbestämmelserna.

Det existerar alltså ett prejudikat i frågan. Om en förvaltningsdomstol skulle ta upp frågan om "förfördelade radioamatörer" är dessutom en mycket öppen fråga.
 
Last edited:
Man kan göra precis hur man vill från myndighetens sida, eftersom man kan bestämma spelreglerna ensidigt,
och amatörradions juridiska ställning har dessutom aldrig prövats i förvaltningsdomstolarna.

Just det arrangemang som beskrivs ovan var SSA:s ursprungliga begäran till Kungl. Telestyrelsen 1945,
men detta avvisades kategoriskt av makthavarna. I stället gjordes så att "förkrigsamatörerna" återfick sina privilegier
temporärt den 11/3 1946, men inga nya tillstånd utfärdades förrän efter 1/1 1947, och då förlorade alla tidigare
tillstånd sina giltigheter. Inga dispenser utfärdades heller, så alla som ville fortsätta fick utan undantag
snällt avlägga nya prov enligt efterkrigsbestämmelserna.

Det existerar alltså ett prejudikat i frågan. Om en förvaltningsdomstol skulle ta upp frågan om "förfördelade radioamatörer" är dessutom en mycket öppen fråga.
Ajj då.. Jag antar att man då inte frivilligt vill ge sig in och försöka förändra, då man faktiskt kan förvärra det i slutändan.. Man vet vad man har, men inte vad man får i slutändan
 
Problemet är i korthet att dels är Radioreglementets upplåtande av amatörradiofrekvenser internationellt
inte tvingande, utan den ger Administrationer möjlighet att tillåta amatörradio i den omfattning de finner lämpligt.
Dels att Radioreglementet saknar direkt rättsverkan i Sverige, utan det är underordnat både EU-direktiv och nationell lagstiftning, och slutligen att amatörradio är undantaget från tillståndsplikt.
Förhandlingsläget är därför dåligt, eller t.o.m. icke-existerande.

Tyvärr saknar jag den direktkontakt som fanns för ett 10-tal år sedan med myndighetens spektrumavdelning,
så den bild som finns är numera byggd på andrahandsuppgifter.

Dock har umgänge med andra delar av myndigheten i mer modern tid förstärkt min bild av
att man numera är en ganska påtagligt politiskt styrd organisation,
där avreglering och marknadsorientering blivit ledstjärnan och allt mäts i pengar.
Hur man ser på amatörradio, som är kritiskt beroende av regleringar och dessutom är icke-kommersiell,
under sådana förhållanden är svårt att förutse.
 
Back
Top