Analog eller digital mätvärdesvisning...

SM0UAN

Well-Known Member
Svischade förbi en annan tråd med lite diskussion om digitala vs analoga mätinstrument. Utan att vilja starta ett världskrig, tycker jag det kunde vara kul att höra församlingens åsikter i frågan, om det finns några.

Jag har haft två bilar med "digital" hastighetsvisning, En Citroën CX och en Toyota Prius. Den förstnämnda hade ju en analogt driven siffervisning, så den var ju egentligen inte "digital". Hursom är min bestående upplevelse, att jämfört med ett visarinstrument är den sortens hastighetsvisning fullständigt värdelös. För att säkerställa hur fort man kör, måste man fokusera på och faktiskt läsa siffrorna. Med ett vettigt visarinstrument ser man med ett kort ögonkast visarens vinkel och dessutom trenden, om visaren rör sig, utan att behöva göra ett noggrannare studium av mätaren. Analogt är bättre där, tycker jag. Att en digital mätare verkar vara mer "exakt" är ju rena bedrägeriet; hastighetsmätare på bilar får enligt lag aldrig visa för lite, så i princip alla bilar har en glädjemätare, oavsett digital eller analog visning. Vill du veta hur fort du faktistk kör, fråga GPS.

Spänning och ström och andra driftvärden, i driftsituationer: Kör man gamla elektriska dragfordon på en gammal järnväg behöver man hela tiden ha koll på spänning, strömuttag och bromssystemets lufttryck. Samma som ovan; man vill inte behöva starrbliga på ett sifferfönster för att veta om man har en luftläcka, att se en tydlig visare på en mätartavla i ögonvrån räcker och då behöver man inte släppa blicken från verkligheten längre än nödvändigt.

Frekvensen på ens TRX: Där föredrar jag digital visning. Med en hyfsat modern setup är visningen korrekt och då är det ("känns det") bättre att se siffrorna än att måtta på en skala.

Ovanstående är min upplevelse. Rätt eller fel finns nog inte här.
 
Min bil har både analog och digital visning av hastighet. Fungerar bra.

I en förening jag är med i håller vi på med gammal elektronik, och har ett par moderna digitala universialinstrument som har autorange av mätområde. Inte alls användarvänligt. Autorange gör att mätområde hoppar runt. Förutom siffervärdet måste man också kolla vilket mätområde den valt, som indikeras med små symboler. Mycket enklare att använda en gammal AVO eller Unigor som vi har. Man får direkt rätt uppfattning om värdet, efter man valt rätt önskat mätområde.
 
Allt handlar om hur och till vad man ska använda mätvärdena.
Frekvenser lämpar sig utmärkt för digital visning, eftersom man ofta
vill jämföra "är" och "bör" värden. Då blir det enkelt att avgöra om det skiljer
en eller ett par enheter i sista siffran.

Däremot, om den exakta frekvensen inte är så intressant, utan man vill ha en uppfattning om t.ex. hur frekvenserna hos radionät fördelar sig i spektrum är det bättre med en analog indikering, för då går det att skaffa sig en "mental bild" av fördelningen.
Erfarna signalspanare brukar därför tala om Racal RA-117 och Plessey PR-155 med sina analoga filmskalor med en viss uppskattning.

När det gäller indikering av trender och för att få en "go/no-go" indikering är analog visning överlägsen. Generationer av flyginstrumentering bygger på att piloten med ett ögonkast ska kunna avgöra om allt står bra till med t.ex. motorerna. Då arrangeras ofta instrumenten så att samtliga visare för motorernas driftvärden står rakt upp när allt är som det ska.

Hastighetsmätaren, klockan och oljetrycksmätaren på en bil är andra exempel
där en "vinkel säger mer än 1000 siffror"
Olika former av "följevisare" där man ska avgöra genom en stapels höjd eller när två visare står emot varandra vad ett värde motsvarar är andra exempel.

Järnvägssignaler är ett ytterligare exempel där vinkelinformation blir viktigt.
 
Last edited:
Ja… en multimeter med digitala svarta siffror på ev belyst bakrund gillar jag inte. Dels att den är belyst en kort stund bara o dels för att den är digital. Man nöds då titta rakt på den för att kunna läsa av och dels för att den riskerar att bläddra i siffrorna..- frågan är då om den pulserar stigande…eller med sjunkande värde?
Med en analog med vit tavla och svarta siffror ser man tendenserna i ögonvrån och belysningsfrågan kvittar vanligen.

Som K-A sa så är frekvensvisning att föredra som digital men resten får helst vara analoga.
Mitt slutsteg med en radda kulörta lysdioder på rad är inte så dumt. Tydlig visning såväl natt som dag och man ser i ögonvrån hur ’illa det är’ också.
 
Analog visning är väldigt bekväm och lätt att förstå med endas ett ögonkast. Armbandsklockan är ju ett bra exempel.
Även analog inställning av vissa funktioner såsom värme och luft i gamla bilar är mycket enklare.
Man behövde bara ta tag i spaken och dra lite i rätt riktning så fick man mera luft, värme eller kanske "fullt blås" en stund.
Min bil har digital visning och det tar en evighet att justera temperaturen och jag måste dessutom titta på instrumentet isf vägen.
Justering av luftflödet sitter inte ens i närheten av tempjusteringen.
Detta inställningsförfarande har flera gånger resulterat i obehagliga trafiksituationer.

Analogt är bra! så enkelt är det.
 
Nog är analoga mätare första valet för mig, vilket säkert en del noterat om ni kollat på bilder i mina inlägg.

DSCN3053.JPG

Dessa svenskbyggda Pilips PP6200 är fantastiskt användbara då de kan mäta med "mittnolla". Byggda 1960 (enligt datummärkningen på ingående komponenter) och i drift var och varannan dag. till vänster en HP 427A. Visst finns det även digitala mätare, och för tid / frekvens har digitala mätare fördelar...

DSCN2913.JPG

Här en jämförande mätning mellan två oscillatorer där digital presentation ofta föredragas, men visst fungerar svävning oxo, men skall man ned under mHz (millihertz) så gäller det att ha analog voltmeter att mäta svävningen med. Men med mHz kan mätningen med analoga mätare ta någon vecka...
 
Dessa svenskbyggda Pilips PP6200 är fantastiskt användbara då de kan mäta med "mittnolla". Byggda 1960 (enligt datummärkningen på ingående komponenter) och i drift var och varannan dag
Jag köpte en bänkmultimeter, en owon(kinaskräp), i tron om att den skulle komma till användning, men den var inte något vidare, så nu sneglar jag på den med avsmak.

Förstår nu att jag egentligen behöver en PP6200 :)
 
Det var nog jag som tyckte att de flesta i generationen efter oss, (vi som är 65?) inte kan eller vill inte lära sig att läsa av analoga skalor.
KA menade att det borde vara något alla skulle kunna, höra till allmänbildningen. Kanske mest ett önsketänkande, av någon anledning.....
Jag menar att det kan vi knappast kräva av de yngre.
Men observera att jag skrev "de flesta", och därmed menar jag förstås inte att de som använder analoga mätare inte kan läsa av dem.

Försök att få ett barnbarn att läsa av en termometer en sån där med vätskepelare och en blå och röd skala. Och varför är röda streck plus? När röda siffror inom ekonomin är minus.

Så varför när det finns siffervisande, då behöver man endast förstå sig på om det står ett minustecken framför eller ej.....

Den här tråden tyx dock handla om siffror eller analoga mätare för oss som labbar och finns på den här forumet
Siffervisande universalinstrument, har både fördelar och nackdelar givetvis, men kanske oxo en stor del handlar det om vana eller smak och tycke.
Jag tycker mig se att det under 1970 - 2000 talen kom en flod av relativt billiga men plastiga och rent ut sagt skräpinstrument.
Så inte konstigt att det går att bli missnöjd med digitalinstrument som fynd.
Liknande synpunkter även på signalgeneratorer, tongeneratorer Sinad-mätare etc.
En hel familj av mätinstrument finns numera knappast som nya.

Själv är jag numera helt såld på FLUKE 87:an.
Vilken används till så gott som allt här.

Med nya typer av accar exvis, LiIon så är det mycket mer viktigt att ha större noggrannhet än de analoga mätarna presterar.

Men visst på antenntunerbygget, med SWR-bro där blir det allt en analog "klocka", enkelt, billigt om man har liggande, och man slipper matningsspänning...

Sen har vi ju numera digitala mätare på bla riggar om ser ut som en vridspolemätare.....
Så vad är digitalt och vad är analogt?
I början betydde digitalt siffervisande.
Minns en ny TV som var digital, där hade man bytt ut de mekaniska siffrorna som visade minne mot en 7 seg LED, då var TV:en digital.

Bilen nämndes, min bil visar hastigheten med små siffror i mittskärmen, mycket bra tar 50 ms att se och läsa av den.
Den vanliga platsen för analog hastighetsmätare ser ut som en gammaldags, med visare, sällan man ser på den....men går att byta ut mot större siffervisande i någon meny.
Men visst, jag kör 95% av tiden på farthållare..

SM4FPD
 
Avsikten med tråden var mest att jag tyckte det kunde vara kul att få in lite synpunkter/kommentarer. Att "yngre" tycks ha lättare att använda siffervisande instrument än analogt visande är måhända inte så konstigt och inget jag hetsar upp mig på heller. Däremot känns det ibland som att det är en tendens att lita för mycket på noggrannheten hos digitala instrument, just för att de är "digitala", dvs de visar tvärsäkert 1,445 V och då kan det ju vara lätt att tro att det är sant... vilket det kanske är, men kanske inte, eftersom man inte har kalibrerat instrumentet på ett tag eller liknande. Alla digitala instrument är ju heller inte av högsta kvalitet. Ett analogt instrument av hög kvalitet kan man nog räkna med att det är tillräckligt noggrannt för de flesta normala behov, om man använder rätt skala...

Något jag faktiskt har retat mig på med vissa digitala multimetrar är just att de erbjuder för många siffror. De sista är sannolikt inte relevanta och dessutom kan det förekomma ett nervöst flipprande vartefter instrumentet uppdaterar visningen. Trögheten hos en mekanisk mätmekanism är lugnare för själen. Är det transienta förlopp man vill fånga är det väl ett oscilloskop man ska använda.

Man får mycket kul att läsa om man startar en tråd; tack!
 
Något jag faktiskt har retat mig på med vissa digitala multimetrar är just att de erbjuder för många siffror. De sista är sannolikt inte relevanta och dessutom kan det förekomma ett nervöst flipprande vartefter instrumentet uppdaterar visningen. Trögheten hos en mekanisk mätmekanism är lugnare för själen. Är det transienta förlopp man vill fånga är det väl ett oscilloskop man ska använda.
Något som jag hörde i bland när jag undervisade var att "det är ju digitalt, så det måste vara rätt", så det här med fler siffror än som kan vara signifikanta kan vara ett rejält problem.

Det är ovanligt att man behöver ange mätresultat med mer än tre signifikanta siffror, med frekvenser som undantag. Nu är det så att riktiga radioamatörer, med Leif/MCD som ett talande exempel, förstår detta, men kunskapen i sådana frågor är ojämnt fördelad.

När jag skrev mätteknikkapitlet i gamla "Bli sändaramatör" för snart 20 år sedan var det en svår balansgång mellan tillgängligt utrymme och ämnets komplexitet. På det antal sidor (4) som fanns till förfogande gick det endast att "vidröra" viktiga ämnen.

KonCEPT-boken är som bekant inspirerad av det tyska materialet och HAREC
där mätteknik intar en framträdande plats.

Dock har även här utrymmesskäl gjort att detta ämne behandats översiktligt;

1710152882626.png

Har ännu inte sett någon fråga om instrumentavläsning eller mätnoggrannhet
i de svenska övningsproven, men däremot i de tyska proven;

1710153056083.png

1710153207762.png

1710153335345.png

1710153482516.png

Rent allmänt ligger de tyska certifikatproven på en betydligt högre
nivå än de svenska, men det har vi känt till sedan länge.
 
Det som många underskattar, eller ej förstår sig på, är oscilloscopet. Det kan även visa "hur" spänningen DC/AC ser ut och kan säga mer om tillståndet än vad annat mätinstrument berättar, vilket kan vara absolut avgörande för en funktion..

/Sven.
 
Jag har flugit några olika flygplan med både digital och analog visning på instrumenten.
Jag föredrar dom gamla analoga, mycket snabbare att få en uppfattning var man ligger.
 
Något att fundera över när vi pratar mätteknik och analog / digital visning är ofta att den digitala skalan med siffror ger oss en enklare uppgift att skriva av, och därmed försvinner en stor del av problematiken med analoga visarinstrument, avläsningsfelet.

Sedan bör man ha en tanke om vad det är man mäter på, om jag mäter i en äldre radio där man saknar stabiliserad spänning kommer alla mätvärden att röra sig efter nätspänningen. Att då mäta med en digital voltmeter med 10 siffrors upplösning kommer bara att få siffrorna att bläddra som nedräkning inför en Apollouppskjutning...

Här gäller det att oftast hitta bästa värdet, vilket ofta indikeras med högsta / lägsta värdet, vilket hittas enkelt med ett analogt visarinstrument. Men det finns massor av tillfällen då jag inte skulle arbeta med analoga instrument, som exempel när jag vill ställa in en absolut nivå, som exemplet med att ladda moderna batterier, då är en välbyggd och välfungerande DMM helt rätt instrument.

Skall vi mäta likström är det lätt att hitta en bra DMM, men skall vi ha lite koll på vad vi mäter för värde på en växelspänning / växelström får man ofta slanta upp flera tusen kronor, och ofta är inte en dyr DMM bättre, annat än att manualen är tydligare på vad mätaren visar fel. För oss som mäter växelspänning med HF-innehåll är ofta en välbyggd mätprobe där det blir likspänning av HF-signalen en fantastisk lösning för att få bra mätvärden.

Moderna digitala oscilloskop kan vara luriga att mäta med då upplösningen påverkas väldigt mycket av hur vertikalförstärkarna används, och kan man hantera triggermenyn blir ofta frekvens- och tidmätning riktigt bra, annars väldigt obra.

Vill man bli duktig på mätteknik gäller att bli kunnig inom sannolikhetslära, och förstå hur stor sannolikheten är att mätvärdet är rätt eller fel.
 
Mätteknik som sådant är ju ett omfattade område, på intet sätt begränsat till hur mätvärdena presenteras. Lite generellt kan man kanske säga, att enkel, snabb avläsning, av värden som inte är kritiska avseende sina "absolutvärden", sker kanske bäst med analoga instrument. Detta med förbehållet att instrumenten är anpassade för sitt respektive ändamål. Typ en instrumentbräda i ett fordon, en kontrollcentral eller liknande, där man kan välja och montera instrument för att ge god överblick på kort tid. Ett analogt instrument inkopplat med fel skala för mätningen är ju lika dåligt som ett dåligt digitalt instrument... Den digitala visningen har ju fördelar avseende tydligheten, förutsatt att mät- och presentationskretsarna har en precision i paritet med teckenrutans antal siffror.

Sedan gäller det ju hela sammanhanget också. Om man mäter miljövärden (temp, lufttryck, fuktighet etc) så är ju noggrannheten helt beroende av sensorerna. Att en digital mätare ger värden med tre decimaler på temperaturen, medan du kanske bara kan läsa av en decimal på en analog mätare för samma sensor, är ju ett problem endast om man vet att sensorn är så noggrann att den analoga mätningen inte kan visa värdet med tillräcklig precision. Om man tänker på instrument i stil med äldre AVOmeters eller Unigor, med stor skala och spegel under nålen, så känns det som man kan komma rätt långt i avläsningsnoggrannheten, om man vet vad man gör.
 
"Messen is Wissen, aber Messen ohne Wissen ist kein Wissen".

Så ska Wernher von Siemens ha sagt för snart 150 år sedan, och detta
är en av de obestridliga sanningarna inom mättekniken.


Sedan bör man ha en tanke om vad det är man mäter på, om jag mäter i en äldre radio där man saknar stabiliserad spänning kommer alla mätvärden att röra sig efter nätspänningen. Att då mäta med en digital voltmeter med 10 siffrors upplösning kommer bara att få siffrorna att bläddra som nedräkning inför en Apollouppskjutning...
Alla mätningar behöver ses i sitt sammanhang, och instrument samt metoder väljas
utefter detta. Det finns en övertro på "digitala instrument" och i synnerhet billigare sådana kan i värsta fall ge grovt missvisande värden.

Moderna digitala oscilloskop kan vara luriga att mäta med då upplösningen påverkas väldigt mycket av hur vertikalförstärkarna används, och kan man hantera triggermenyn blir ofta frekvens- och tidmätning riktigt bra, annars väldigt obra.

Billigare digitala oscilloskop tillhör denna kategori, och nybörjaren bör lära sig att ställa
in tidbas och triggvillkoren "med smak" för att inte få visningar som i värsta fall helt saknar koppling till verkligheten. Man kan lära sig mycket på att utföra samma mätuppgift med både ett analogt oscilloskop och med ett "digitalt".
 
Rent allmänt så förväntas radioamatörer veta vad de gör...
Vi har fått våra privilegier utifrån det antagandet.
 
Att mäta är att veta heter det.
Mätare kan förenklas, och här på IKEA finner vi en mätare som sägs ge dig kunskap om luftens kvalitet inomhus.
https://www.ikea.com/se/sv/p/vindriktning-luftkvalitetsmaetare-70498242/
Den kan tydligen visa rött eller grönt, kanske gult....
Så då vet vi, .... allt. Eller.
Mätaren heter: "vindriktning" men förstås IKEA brukar ha namn på sina produkter som inte ger minsta fingervisning av vad det är för sak i påsen, hur den mäter vindriktning är en bra fråga, men det får man väl fråga personalen om.
Exvis en Kvikkjokk för en dosa som man hänger handdukar på.
Nå, jag ville bara påvisa hur en mätare kan se ut, och vad den mäter får vi inte en reda på.
Partiklar stod det något om, men Co2 H2 O2, gasläckage från spisen eller joniserande strålning, ingår väl i vad man förväntar sig av en luftkvalitetsmätare.
Hur kalibrerar man den tro?
Och huvudfrågan, vad gör man om den visar rött? Skaffar andningsfilter, gasmask eller räcker en sådan där papperslapp man hade på nosen under pandemin.

Kanske bättra att inte veta.

Nu finns det ju Voltmätare med röd gul och grönt fält, elelr bara rött och grönt, vad vet vi då om mätpunktens nivå?
Såg voltmätare som ser ut som ett batteri, med några nivåer, ja vi närmar oss "bananmätare"....

Nå slutfrågan då: är detta en digital mätare, eller analog, eller båda delar? Dvs IKEA:s grej, som verkar sakna moj.

SM4FPD
 
Tja apropå exakta värden, närmevärden, mätvärdesanalys etc. vill jag bjuda på en sedelärande(?) anekdot:

A mathematician and an engineer agreed to take part in an experiment.

They were both placed in a room and at the other end was a beatiful naked woman on a bed. The experimenter said every 30 seconds they would be allowed to travel half the distance between themselves and the woman.

The mathematician said "This is pointless" and stormed off, but the engineer agreed to go ahead with the experiment anyway.
The matematician exclaimed on his way out: "Don´t you see, you´ll never actually reach her?"


The engineer replied: "So what? Pretty soon I´ll be close enough for all practical purposes."
 
Back
Top