SM4HFI
Well-Known Member
Själva antennen är inget konstigt, men det kontinuerligt variabla fasningsnätet har jag inte sett varken förr eller senare i antennsammanhang. Det borde fungera även med två andra antenner.
Mitt hittills enda större antennprojekt för kortvåg var för 7 MHz för snart 30 år sen. Det var 2 fasade loopar med vertikal polarisation. Antennerna satt med topp i var sin tall och en sida parallell med stammen, matningen satt med kort lina till var sin ände av nocken på huset. Matade båda med 75 ohm bandkabel (från Clas Ohlson på 70-talet, finns det sån fortfarande?) ca ½ våglängd in i shacket på övervåningen i huset. Efter en common mode-drossel kopplade jag ihop matningarna med en serieresonanskrets i ena ledaren med gangad vridkondensator modifierad så max C för ena var min C för den andra och vice versa. Ena antennen hade vändbar stickpropp = 180° fasvridning. I mittläge på kondensatorn var båda seriektretsarna i resonans och matningen i fas eller motfas, beroende på hur stickproppen var vänd. Vridning gav kontinuerligt justerbar fasvridning och enskilda stationer kunde undertryckas rejält. Lokala stationer med envägsutbredning flera tiotals dB, beroende på hur noga jag vred. EU kanske 20 dB, då de hade flera vägar hit och lite beroende på riktning. SWR var väl sisådär, men tillräckligt bra för att PI-filtret i rörsändaren skulle trivas.
Fasläget mätte jag vid sändning med ett XY oscilloskop och ca 40 cm kopplingstråd i en slinga parallellt med bandkabeln. Fick ju inget tecken på fasvridningen men kunde se att strömmen var lika i båda och beloppet på fasvridningen. Riktning hördes ju i RX...
/Jan
Mitt hittills enda större antennprojekt för kortvåg var för 7 MHz för snart 30 år sen. Det var 2 fasade loopar med vertikal polarisation. Antennerna satt med topp i var sin tall och en sida parallell med stammen, matningen satt med kort lina till var sin ände av nocken på huset. Matade båda med 75 ohm bandkabel (från Clas Ohlson på 70-talet, finns det sån fortfarande?) ca ½ våglängd in i shacket på övervåningen i huset. Efter en common mode-drossel kopplade jag ihop matningarna med en serieresonanskrets i ena ledaren med gangad vridkondensator modifierad så max C för ena var min C för den andra och vice versa. Ena antennen hade vändbar stickpropp = 180° fasvridning. I mittläge på kondensatorn var båda seriektretsarna i resonans och matningen i fas eller motfas, beroende på hur stickproppen var vänd. Vridning gav kontinuerligt justerbar fasvridning och enskilda stationer kunde undertryckas rejält. Lokala stationer med envägsutbredning flera tiotals dB, beroende på hur noga jag vred. EU kanske 20 dB, då de hade flera vägar hit och lite beroende på riktning. SWR var väl sisådär, men tillräckligt bra för att PI-filtret i rörsändaren skulle trivas.
Fasläget mätte jag vid sändning med ett XY oscilloskop och ca 40 cm kopplingstråd i en slinga parallellt med bandkabeln. Fick ju inget tecken på fasvridningen men kunde se att strömmen var lika i båda och beloppet på fasvridningen. Riktning hördes ju i RX...
/Jan