Hembyggda antenner

[SM0AOM]

Vill man ha en optimal multibandantenn med så små förluster som möjligt, och är
beredd att ta omaket att manuellt stämma av den vid bandbyten, är som sagt 2x21 m dipolen
matad med 15-20 m 300 eller 450 ohm balanserad ledning svårslagen.

Förlusterna i 20 m av sådan ledning understiger 1 dB eller 20% för alla frekvenser som kan vara av intresse,
och då kan man tillåta sig lite förluster i en anpassningsenhet.
När man kan reducera en sådan till ett "kanoniskt nät", alltså ett som har det minimala antalet komponenter som krävs för
att göra anpassningen, håller sig förlusterna på nästan alla amatörband på 0,5 dB eller 10% eller lägre.

Det finns en mycket bra web-sida som gjorts av professor David Knight G3YNH https://g3ynh.info/zdocs/index.html vilken
går igenom elektricitetsmatematiken bakom anpassningsnät och antenner i stor detalj.

Endast i verkliga undantagsfall skulle +/- 3 dB eller 50% effektförlust kunna märkas i praktisk trafik,
varför man har ganska stora friheter att utforma systemet.

Det här är i korthet varför vi som 14-åringar i början av 70-talet utan varken dyra apparater, instrument eller tekniska
studier kunde få till användbara resultat med våra 10 W kristallstyrda telegrafisändare med enkla antenner..

 

[SM7FBJ]

Se min lösning

SM7FBJ Callsign Page

SM7FBJ personal biography

www.qrz.com

 

[SM5KYH]

Jag testade att parasitkoppla 2X10m med min 80m dipol. Med parasitkoppla menar jag att de 20m tråd inte är anslutna till matningspunkten. Har bra swr på båda banden. Som spacers tog jag påsförslutare ca 45mm mellan trådarna. 2 band ingen feederomkoppling.

 

[SM6VRL]

Jag är rädd för att du har rätt, stor del av min vakna tid så läser och ser på olika antenner som folk bygger, riktigt läckert.
Bara idag kom det upp två trevlig förslag

Slim-Jim/J-pole är en utmärkt antenn. Den del som strålar är en halv våglängd lång även om skapelsen totalt är längre.
Ifall du kör 69MHz är det möjligt att du har den antenntypen då en vanlig variant är Sirio CX4 som ju är en sån.

Fan-dipoen är ju variant på dipolen för 80m jag beskrev förut. Den man med tiden kan lägga på fler trådar. Min egna huvudsakliga kortvågsantenn är en sån f.ö.
ist för ben för 20m har jag en dipol för 160m som jag har kortat med spolar för att få ngt som får plats då den annars skulle bli hemult lång här i villaområdet. Det kostar genom att den får sämre prestanda och blir mkt smalbandig men duger till det jag kör där. Det är få förunnat att ha antenn man kan köra med där alls. Spolarna är placerade på genomtänkt vis så att den även lirar på 20m’s.
Alla dipoler lirar även på precis tredubbel frekvens. Den för 40m/7MHz funkar då även på 15m/21MHz.

Att separera de olika benen med snören o pinnar mm kan man säkert göra. Det har dock inte jag. Mina hänger i princip rakt under varandra +/- ngn meter och är uppknutna med separata snören i ändarna. Ännu sålänge enbart 80dipolen som utrustats med ordentliga isolatorer.
Den är ett ständigt pågående projekt och jag lär mej saker om den varje år.
På semestern i år har jag höjt ytterändarna på alla dipoler utom den översta. Detta för att få plats med en fjärde dipol jag hängde upp i helgen som gick för 60m’s.

60m är det nyaste bandet vi har blivit tilldelade och är ganska dött o tråkigt…MEN jag har ju inte haft riktig antenn fört tidigare så det skall bli intressant o se vad det kan ge. Ännu inte kört en enda station med nya antennen där men hoppas göra några anrop till helgen så får vi se.
Den hänger då på den i mitt tycke ’sämsta’ platsen, längst ner o hänger då ’inverterat’ som vi säger.
Det betyder ’Inverted V’, upp och ned vänt V med matningspunkten högt men ytterändarna lågt.
Man hänger antenner så där man enbart har möjlighet till en enda hög fästpunkt. T.ex i en båtmast eller ett ensamt träd i skogen man hissar upp matningspunkten i mitten över ngn trädgren eller som i mitt fall, underst i en Fan-dipol.
På högre band där ytvågen kan bli betydande får en inverterad antenn lite egenskaper som en vertikalt polariserad…som i vissa fall kan ge fördel men till rymdvåg på 80/40m och sådär upplever jag det som bara sämre…än monterad ’Flat-Top’, dvs rakt horisontalt.
Längst ner i min Fan-dipol hamnar då de minst prioriterade banden. 60m i mitt fall kommer nog ersättas med ngt annat på sikt är min känsla.

Till dej förespråkar jag ändå den enkla 80m’s dipolen till att börja med. Med tiden, det tar bortåt 3 månader eller så innan man får god kläm på en antenns egenskaper…så blir det mer lärorikt sen när du hänger dit ett par ben till då du i IC-7300’ans spectrum direkt kommer se(och inte bara höra eller läsa av S metern)skillnaderna med de nya elementen i antennen och du lär dej vilka delar av den som lirar var, så att säga.

 

[SM0AOM]

"Fan-dipoles" fungerar, men är rätt tålamodsprövande att justera, eftersom
dipolelementen påverkar varandra. Detta gör att man behöver komma ganska
nära via simuleringar eller erfarenhet för att kunna komma rätt till sist.

En variant vilken jag provade på 70-talet är denna:



Man får se upp med den mekaniska konstruktionen så
att kabeln klarar dragpåkänningarna.
Den som jag gjorde tillsammans med SM4EKV(SK) var tillverkad
av den grå perforerade 300 ohms BOFA-bandkabeln
med avlastningar av tunn hårdplast och hängde som "inverted-V".
Fritzel-baluner hade inhandlats hos Svebry när han ställde ut på
SSA-årsmötet i Örebro 1972.

 

[SM7EQL]

Antenner är ett stort område och antalet varianter är närmast obegränsat. Som nybörjare kan det vara svårt att välja och lista ut vilken som är bäst. Det faktum att vi idag har väldigt många amatörband gör inte saken lättare. Om alla band måste täckas in med "optimerade och effektiva" antenner så krävs en stor arbetsinsats och gott om plats. Sen har olika typer av antenner olika egenskaper. Några typer passar bäst för närdistanskommunikation medan andra är bättre för långväga kontakter. De olika amatörbanden skiljer sig också åt när det gäller vågutbredning osv.

Så egentligen är rätt angreppspunkt att börja med att själv komma underfund med och bestämma sig för vad antennen skall användas till och vilka förbindelseavstånd som är viktigast. Väldigt få radioamatörer börjar i den änden. Inte jag heller då jag var nybörjare 1969. Det är nog bara i kommersiella sammanhang man tänker i sådana termern när kravspecifikationerna skrivs och med ledning av dessa antenner tillverkas och installeras. Men med den erfarenhet jag skaffat mig så är detta en bra ingång som fler borde använda.

Mitt råd till nybörjare har alltid varit att börja med något beprövat och enkelt. En ca 2 x 18 m dipol för 80 m som matas med koaxialkabel - som VRL föreslår - är en bra start. Så började de flesta av oss förr i tiden. Dipolen klipptes till och hängdes upp så högt det nu gick. I mitt fall var villatomten inte tillräckligt stor så antennen fick vinklas och såg ut som ett Z sett uppifrån. Ena änden hamnade ca 10 m över marken, matningspunkten 5-6 m över gräsmattan och den andra änden avslutades ca 2 m över marken i en häck. SVF var i början helt okänt då jag saknade SVF-meter. När SVF-meter anskaffats konstaterades att SVF var långt över 3:1 på 80 m telegrafidelen som då var aktuellt. Efter div mixtrande med längden av dipolbenen gick det att få ner SVF till i häradet 1,5:1 som enligt de mer erfarna kompisarna i klubben var jättebra. -Pilla inte mer med din antenn, kör radio! Jag kan inte påstå att antennen fungerade bättre i praktiken men det kändes nog bättre i alla fall, att veta att antennen hade lågt SVF.

Fördelen med att börja med något enkelt för ett enda amatörband är att man kan få upp en egentillverkad väl fungerande antenn på några timmar. Allt som behövs är ju en rulle antennlina av något slag. Förr använde många nybörjare vanlig installationsledning FK1,5 eller liknande. Med få undantag användes RG58 till matarledning och inte många brydde sig om någon balun. En annan fördel med att börja enkelt på ett amatörband, förslagsvis 80 eller 40 m är att man i lugn och ro kan utforska det bandet och komma underfund med vad som hörs och när på dygnet. Andra antenner som var vanliga var W3DZZ som brukade fungera bra på 80 och 40 m, ibland även bra på 20 och 15 m. Sedermera blev G5RV standardantenn för alla nybörjare.

Ställer man som nybörjare krav på att samtliga kortvågsband skall täckas in med effektiva antenner så blir det snabbt mer invecklat med olika sorters flerbandsantenner som inte sällan kräver många timmars handpåläggning och justering. Sen går mycket tid åt att hoppa mellan de olika amatörbanden och eftersom alla band har sina unika utbredningsegenskaper och konditionerna ständigt varierar så blir det svårt att dra slutsatser. Det ena påverkar det andra och för att förstå sammanhangen så krävs både kunskaper och erfarenheter vilket man som nybörjare rimligen inte hunnit skaffa sig än. Risken är därför stor att beslutsvåndan tar överhand så att det eviga sökandet efter den "bästa antennen" tar all tid i anspråk och att ingen antenn alls kommer upp innan intresset börjar falna.

Att ställa frågor t ex här på HAM.SE resulterar också i oändligt många svar i alla möjliga riktningar och på nivåer från nybörjare till antennprofessor. Vi som bemödar oss att svara och dela med oss av våra egna erfarenheter tycker ju alla lite olika så frågan blir ju då - vems råd skall DU ta till dig och varför då?

Så tågordningen för en god start i hobbyn - enligt min mening - blir då;

Upp med en enkel antenn, t ex en halvvågsdipol för 80 eller 40 m
Lyssna mycket och notera vad/vem som hörs på dygnets olika tider
När amatörradiocertifikatet ankommer så sätt igång att kommunciera med andra
Under tiden kan antennböcker läsas och på nätet finns precis hur mycket som helst att studera och gräva ner sig i
För att komma framåt så krävs dock att man på eget initiativ söker fram informationen själv och ju mer man läser och lär sig ju lättare blir det att dra slutsatser och om inte "välja rätt" så i alla fall undvika de värsta fällorna.

 

[SM5DFF]

Ytterligare ett råd: Spara anteckningar om försöken med antenner, särskilt om två eller flera antenner jämförs. Man glömmer lätt.

http://www.sm5dff.st/antenner.htm

 

[SM0AOM]

Dipolantenner vilka matas med en balanserad matarledning är bra lösningar, men
man bör känna till att avstämningen drar med sig påkänningar på avstämningsenheten.

Låter man en elektromagnetisk simulator beräkna impedanserna i matningsänden av
kabeln så går det att se beloppen av impedansen, vilka entydigt bestämmer påkänningarna,
varierar stort i frekvensområdet.



Vi har två extremfall, det ena i närheten av 40 m-bandet och det andra i 80 m-bandet.



Den högsta impedansen ligger på dryga 4000 ohm, och det ger en toppspänning
vid en effekt av 1 kW på över 3000 V. Spänningen måste kunna hanteras när det gäller
isolationsavstånd och isolationsmaterial.

Sedan finns det andra extremfallet som uppkommer runt 80 m-bandet med ett lågt impedansbelopp, ungefär 40 ohm. Detta bestämmer den största ström som
kommer att flyta genom anslutningarna, som blir runt 5 A vid 1 kW, och återverkar
på grovleken på ledningar samt inverkan av övergångsmotstånd.

Den som avser att använda höga effekter behöver ta med sådana resonemang i helheten
, så att inte materielen skadas eller förstörs genom överslag eller överhettning.

Andra antenner som var vanliga var W3DZZ som brukade fungera bra på 80 och 40 m, ibland bra på 20 och 15 m. Sedermera blev G5RV standardantenn för alla nybörjare.

Ställer man som nybörjare krav på att samtliga kortvågsband skall täckas in med effektiva antenner så blir det snabbt mer invecklat med olika sorters flerbandsantenner som inte sällan kräver många timmars handpåläggning och justering.

Både W3DZZ och G5RV fungerar ganska bra, men är inte direkt optimerade. W3DZZ konstruerades för 80/40 m, och de andra banden blev mer en "bonus".

G5RV är bäst för 20m, och behöver en avstämmare för att bli användbar på andra band. Louis Varney framhöll själv att den primärt utfördes för hans favoritband 20 m och för att passa in på hans lilla tomt.

När det kommer till antenner finns det hur mycket "tyckande" som helst och här om något
ser man sanningen bakom vad författaren H.L. Mencken skrev på 20-talet:

"För varje komplext problem finns det minst ett svar som är klart, enkelt och - fel"

Det här med "universalantenner" är ett närmast uråldrigt problem inom amatörradion, och har underblåsts av att många amatörer har ont om plats och vill ha en liten och enkel antenn som helst täcker alla band. "Multibandsvertikaler" ser då lockande ut, och en som marknadsfördes ganska intensivt på 60-talet var "18 AVQ".



Även jag har suttit med Elfa-katalogen i handen och tittat på antennen och i andanom
tagit mått på det platta garagetaket nedanför mitt sovrumsfönster. Idén torgfördes på ett månadsmöte i Örebro Sändaramatörer hösten 1970 och min mentor SM4COK(SK) lyssnade tålmodigt, tände sin pipa, blåste ett blått rökmoln i min riktning samt framhöll att den stora mängd tråd som skulle behövas för ett användbart jordplan skulle göra betydligt större nytta i form av en dipolantenn. Om jag nu nödvändigtvis skulle frekventera "likströmsbanden".

Mitt råd, som både yrkesman inom området och som "old-timer", är
alltid utgå från en helhetssyn och sedan välja den enklaste lösningen som ger önskade
resultat, alltså det som inom mitt yrkesområde kallas för "Taktisk Teknisk Ekonomisk Målsättning" eller mer prosaiskt "Bang for Buck".

 

[SM6VJE]

Sen är det ju lätt att bedra sig på antennkrängarsnack om man tänker sig en köpeantenn. Kreativ användning av dBd och dBi förekommer ju ...

Som jag sagt tidigare, golfare, sportfiskare och radioamatörer kan man kränga på nästan vad som helst

 

[SM7EQL]

Mitt råd, som både yrkesman inom området och som "old-timer", är
alltid utgå från en helhetssyn och sedan välja den enklaste lösningen som ger önskade
resultat, alltså det som inom mitt yrkesområde kallas för "Taktisk Teknisk Ekonomisk Målsättning" eller mer prosaiskt "Bang for Buck".

Jo det är riktigt. Säger inte emot men samtidigt så har ju en nybörjare kanske inte hunnit skaffa sig den erfarenheten och helhetssyn över alternativa möjligheter som nog ändå behövs för att den enklaste lösningen som ger önskade resultat skall kunna identifieras och väljas. Det är något som man får efter många års experimenterande och studerande. Jag tänkte definitivt inte i de banorna när jag var ny amatör. Då gällde det att snabbt få upp en antenn och köra radio. På certifikatskursen hade 1/2-vågsdipolantennen gåtts igenom och vi visste hur längden skulle räknas ut. Så enkelt började många C-amatörer. Sen fanns de som bodde trångt och i hyreshus. Valet kunde då bli en 12AVQ eller en 14AVQ som båda fungerade toppenbra och var lätta att justera in. 18AVQ var inte så vanlig men förekom. De få old timers i klubben som började med amatörradio före andra världskriget talade sig varma för dipoler med öppen stege osv. Men jag minns ingen av oss nybörjare som valde det alternativet ändå. För min del skulle det bli problem att få in stegen i huset på ett bra sätt och då var RG58 ett lättare val.

Sen när det gäller W3DZZ som var populär på 60- och 70-talet så var nog inte dåligt SVF så stort problem. De flesta sändarna hade rör och Pi-filter på utgången och kunde enkelt stämmas av för dip i anodströmmen eller max uteffekt. I praktiken fungerade detta tillräckligt bra för de flesta. Det var först när sändarna med 50 ohm i kontakten och inbyggda skyddskretsar för högt SVF kom som det blev nödvändigt att skaffa någon form av ATU eller mixtra med antennerna så att SVF blev lågt nog på alla band eller så många som möjligt. Få tänkte och brydde sig om anpassningsförluster och tilläggsförluster i matarkabeln orsakad av dålig anpassning. Dock skrevs det mycket om detta i QTC som vi nybörjare försökte förstå och till viss del klarade av att dra nytta av.

G5RV i alla dess former och varianter är nog något som kommit att bli populärt på senare år i slutet av 1900-talet men då som färdigtillverkad förpackad i plastpåse. Numera har många transceivers inbyggd ATU så även antenner med dålig anpassning kan då användas med tillräckligt bra resultat. I alla fall bra nog som en första antenn för att snabbt komma igång på banden.

 

[SM7EQL]

Sen är det ju lätt att bedra sig på antennkrängarsnack om man tänker sig en köpeantenn. Kreativ användning av dBd och dBi förekommer ju ...

Ett gäng danskar som jobbade med antenndesign på 70-talet brukade prata om dBb där b är referensen och står för en halvvågsdipol nedsänkt i ett badkar. Huruvida man tänkte sig söt-eller saltvatten i badkaret vet jag inte men klart är att de flesta antenner kan få ganska bra "dB-tal" på det sättet. Möjligtvis med undantag av EH-antennen som kanske fortfarande skulle hamna på negativa dBb-tal?

 

[SM6VJE]

Ja, utmärkt tillfälle att lära sig mer och att öva på rimlighetsberäkningar

Sen får man ju ta med WAF och NAF ( wife acceptance factor / neighbour acceptance factor ) i beräkningarna med ...

 

[SM0AOM]

Jo det är riktigt. Säger inte emot men samtidigt så har ju en nybörjare kanske inte hunnit skaffa sig den erfarenheten och helhetssyn över alternativa möjligheter som nog ändå behövs för att den enklaste lösningen som ger önskade resultat skall kunna identifieras och väljas.

Det är här som "mentorer" kommer in, och det är en himmelsvid skillnad mellan "on-line" och de som finns i den fysikaliska verkligheten.
Som nybörjare är det sannolikt närmast omöjligt att kunna navigera i den störtflod av ostrukturerad och ofta motsägande desinformation som "nätet" erbjuder, utan det är genom att prata med de som begriper bättre och har varit med längre samt ta del av hur de gjort, som det går att få styrfart och hamna på rätt kurs.

Antenner är både "lätt" och "svårt", lätt därför att de bygger på fysikaliska samband som är ganska uppenbara när man ser dem, och svårt därför att dessa samband kan uttryckas på så många sätt. Sedan finns det så otroligt mycket "tyckande" i ämnet från självutnämnda experter inom kåren, något som till sist fick SM0AQW(SK) att tröttna som teknisk redaktör i QTC.

De få old timers i klubben som började med amatörradio före andra världskriget talade sig varma för dipoler med öppen stege osv. Men jag minns ingen av oss nybörjare som valde det alternativet ändå. För min del skulle det bli problem att få in stegen i huset på ett bra sätt och då var RG58 ett lättare val.

Jag minns att "stegmatning" var uppe i något sammanhang, men att skaffa en rulle av den grå perforerade BOFA bandkabeln var mycket enklare än hantverket att tillverka en "stege". Fick det förklarat för mig på ett tidigt stadium om det här med förluster kunde man bortse från på "likströmsbanden", och att det enda kravet var att inte lägga en bandkabel dikt emot metallföremål. Eftersom fönsterramarna i källaren var av trä, gick bandkabeln att klämma i den utan olägenheter.

Att en avstämmare var nödvändig förstod jag redan som SWL, och en som fanns beskriven i "Bygg själv för bättre DX" åstadkoms med komponenter från skrotade träradio, men när
jag till sist skulle sända tyckte jag att något bättre behövdes.

På ÖSA vårauktion ropades en 2x250 pF vridkondensator in, och en avstämmare av
"Z-match typ" tillverkades.


Den hade precis så stort område som krävdes för att anpassa 40 m-bandet på ett godtagbart sätt efter att lirkat med spoldimensionerna en del, och utgångskretsen gjorts balanserad. Dock fanns det ingen SWR-meter i samlingarna än, så en improvisation genom en spänningsindikator av glimlampstyp och ett termokorsinstrument för strömindikeringen.
Upplägget var inspirerat av SM5LN:s avstämmare



En SWR-meter blev dock behövlig, både för det primära intresset 144 MHz och uppåt, och även för "likströmsbanden". Fick donerat en Eddystone-låda med instrument som hade härbärgerat något annat i "mätväg", och i den så sattes en "Mickey-Match" av RG-58 in enligt recept av SM3WB.








När den knåpats ihop så kunde man se att maximal antennspänning och ström
nästan alltid sammanföll med minimum SWR, precis som utlovat.

Hade dock fått det klart för mig att det krävts en ganska lång kabelbit
för att få något utslag med 10 W på 3,5 MHz, och att det skulle göra den
sämre på 144 MHz för att inte tala om 432 MHz.

En "bättre SWR-meter" efterlystes, och blev bönhörd ett par månader senare genom SM4ARQ(SK) som hade "känningar" på "Överskottet" i Arboga, så en Jones Micro-Match
materialiserades omsider.




En mycket väl investerad 50-lapp.
Långt därefter visade det sig att "innanmätet" i den "svindyra" Telewave 44
wattmetern är för alla praktiska ändamål identiskt med Micro-Matchen.



"Som hittat" för bara 16000 kr inkl tull och moms i dag.

 

[SM6CJB]

Tack för era synpunkter.

Vad tror ni om att bygga en sådan här antenn, ser lätt ut att bygga
View attachment 10489

Detta är inget annat än två "inverterade L" ("kvartsvågsvertikaler med krök") monterade "rygg mot rygg". Det ena för 80 meter och det andra för 40. Det senare fungerar också för 15 meter. Provade en variant av denna i mitt andra antennförsök efter min återkomst till hobbyn. Använde ett jordplan bestående av 8 st 8 meter långa trådar på marken (borde varit fler). Tycker att G7FEK tar alldeles för lätt på det där med jordplanet. Antennen fungerade, men hur bra har jag ingen åsikt om eftersom jag inte hade något att jämföra med. Det gick i alla fall att ta sig över Atlanten med 100 W.
Att använda bandkabel till den vertikala delen är inte nödvändigt. Det går bra att använda antennlinan även till den vertikala delen.

 

[SM0AOM]

Jag är av meningen att G7FEK inte riktigt förstått hur antenner som är matade mot jord fungerar samt inflytandet av
jordplanet och jordförlusterna. För att citera en skribent i QST under 1960-talets första halva "vertical antennas radiate equally bad in all directions"

 

[SM2OWW]

De första HF-antennerna som jag hade var en G5RV samt en GPM-1500, ingen av dom var speciellt bra och dom blev inte långlivade...

Nästa steg blev en dipol för 80m (fästpunkter öst-väst) och en dipol för 40m (fästpunkter nord-syd). Sedan började trasslet, ville få fler band, så 40-dipolen kompletterades med 20m samt 10m, 80-dipolen kompletterades med 40m, 20m och 10m. Stundtals hängde jag även på dipoler för såväl 17m som 12m på såväl den ursprungliga 80m som ursprungliga 40m.

Jag tycker att fan dipolen är helt okej så länge man håller sig till två dipoler, möjligen även tre, men när det blir fyra eller fem så börjar det bli trassligt och ofta efter kraftigare blåst så var det bara att hissa ner "spektaklet" och snurra tillbaka de intrasslade dipolbenen.

Med dessa två dipoler 80m (fästpunkter öst-väst) och 40m (fästpunkter norr-syd) som grund med olika fan dipolskonstruktioner så körde jag ganska snabbt ihop över 100 länder på Phone med 100 W. Sett till kostnaden så är det verkligen en prisvärd antenn.

 

[SM6CJB]

Jag testade att parasitkoppla 2X10m med min 80m dipol. Med parasitkoppla menar jag att de 20m tråd inte är anslutna till matningspunkten. Har bra swr på båda banden. Som spacers tog jag påsförslutare ca 45mm mellan trådarna. 2 band ingen feederomkoppling.

Jag har också gjort liknande experiment.
Under förra sommarens antennförsök hade jag hängt upp ett parasitiskt element för 17 och 12 meter (dipol med spolar) i påsförslutare.
Det gick alldeles utmärkt - en stund.
Strax efter att jag avslutat ett QSO med en Brasilianare på 17 m ringde det på dörren.
Utanför stod en ung man som med något orolig uppsyn meddelade: "Det brinner i din flaggstång".
Det visade sig att det var en av påsklämmorna som fattat eld!
Dagen efter kom grannen och meddelade att även han hade gjort samma observation.
Påsklämmor går tydligen inte ihop med en SB-200!

 

[SM7EQL]

Nästa steg blev en dipol för 80m (fästpunkter öst-väst) och en dipol för 40m (fästpunkter nord-syd).

Det är en bra lösning som vi haft på klubben i flera uppsättningar. Håller man dipolerna vinkelrätt mot varandra så blir kopplingen mellan dipolerna minimal och den ena dipolen återverkar inte på den andra dipolens resonansfrekvens. Man kan minska vinkeln till ca 45 grader innan den ena dipolen menligt inverkar på den andra vilket betyder att måtten behöver efterjusteras. Med mycket små vinklar blir det mer krångligt att trimma in de båda dipolerna då kopplingen mellan dessa blir hög. Har man plats till två dipoler i kors och med gemensam matarledning så är det en toppenbra lösning.

Själv har jag i princip enbart använt koaxialkabelmatade enbandsdipoler för 80 och 40 m samt en kvartvågs GP på skorstenen för 40 m och under en tid 14AVQ för 40 m och de övriga banden 20, 15 och 10 m som vi hade då. Tidig i karriären använde jag en roterbar dipol för 15 m där man fick klättra upp på villataket och vrida den manuellt. På 70-talet kom en en tri-bander 3 ele Yagi upp på en 12 m ståltubsmast och som på 90-talet ersattes med en 4 ele Yagi för 15 m och 4 ele Yagi för 20 m i nuvarande 28 m mast. Sedan 90-talet finns även en inverterad dipol för 80 m med byglingsbara isolatorer vid 40 m och 160 m så den ganska enkelt kan kopplas om för antingen 40 eller 160 m. Just nu har jag den kopplad för 40 m. Har tänkt många gånger att korta av den dipolen några meter och ersätta koaxialkabeln med en öppen matarledning och en fjärrmanövererad ATU monterad en bit upp i masten med koaxialkabel in till radiorummen men det har aldrig kommit längre än till tanken...

 

[SM5KYH]

Det visade sig att det var en av påsklämmorna som fattat eld!
Dagen efter kom grannen och meddelade att även han hade gjort samma observation.
Påsklämmor går tydligen inte ihop med en SB-200!

Men det ska jag försöka provocera. Satt den påsklämma som brann
i högströms eller högspänningspunkt?

 

[SM0AOM]

Sådant fungerar, men man behöver hindra mantelströmmar om avstämmaren är en obalanserad modell men som matar en
dipolantenn.

Det går att hantera med mantelströmsdrosslar men det kan bli nödvändigt med fler än en.
Ett bra sätt att hantera saken är annars att undvika helvågsresonanser genom att helt enkelt parallellkoppla elementen med en kortare stump
för att få ner impedansen. En av mina kollegor gjorde så med en Icom AT-130 som satt i mitten av en inverted-V på rätt låg höjd
och som var isolerad från omgivningen via två rejäla mantelströmsfilter med ett par tusen ohms CM-impedans.

Antennen fungerade lika bra eller dåligt som motsvarande antenn på samma höjd som var tillklippt som 1/2-våg.