Isolatorer och antenner
Antennisolatorer och feederspridare.
Diskussionen om detta går runt i ”fyrkantiga” cirklar!
Har svårt att förstå varför man ”fuskar” och snålar med utomhusinstallationer. Skärbräden i all ära, men nog är det mera jobb att såga bitar ur brädan jämfört med att med bågfilen kapa av lämpliga längder från en teflonstav. Jag tog en noggrann titt idag på en plastskärbräda i köket. Ytan tycks vara räfflad och påminner om medelgrovt sandpapper för att det man skär inte skall slinta. Detta, ihop med de två sidorna kapade med bågfil (osläta ytor), gör den mycket olämplig att använda som isolator. Smuts och framförallt snöflinger kommer att lättare fastna på ytan jämfört med en rund teflonstav..
Teflon är dyrt påpekade mycket riktigt än av läsarna. Men, som jag tidigare nämnt, kan man ofta komma över spillbitar för ett mycket facilt pris. För några veckor sedan blev jag uppringd av SM6SIM, Bosse, som ville ha hjälp med att införskaffa div. plastmaterial.
Vi besökte en känd plastgrossist i Göteborg. Bosse plockade åt sig det han behövde ur skrotlådorna, Samtidigt fick jag syn på flera 16 mm teflonstavar i en annan skräplåda. Jag ”bärgade” ett helt knippe och frågade expediten vad det kostade?
”Ge mig en 50-lapp”, blev svaret. Jag gav honom 3 st 20-lappar.
När jag kom hem mätte jag upp längden på stavarna. Den längsta var 75 cm. Totalt hade jag fått 2,5 meter! Med en längd på isolatorer eller feederspridare på 10 cm kan jag få ut c:a 25 stycken. (Några blir något längre eller kortare). Kostnaden för varje bit blir i såfall 2:40 !
En radioamatör med självaktning bör ha grundläggande kunskaper om egenskaper hos de material han använder sig av. Naturligtvis så ligger det i hans eget intresse att ta reda på var man kan få tag på dessa material. Det är bra att kunna hålla kostnaderna nere men man bör prioritera funktion före kostnad. Om man snålar för mycket så kanske man får göra om jobbet och tid är också pengar. Ännu värre är det om t.ex. en antenn trillar ner och ställer till skada p g a att snålheten bedragit visheten.
Stavar av delrin är också ett mycket trevligt material även för isolatorer utomhus. Som Bengt/EQL skrev är det lättarbetat och billigt och mycket starkare än teflon. Långa trådar, V-beamar, rhomber eller gardinantenner där dragkraften är stor är teflon olämpligt. Jag har provat draghållfastheten med dragkroken på bilen och andra ändan fäst i ett träd eller stolpe. Vid stor påfrestning blir teflonisolatorn ”tuggummi” ! Här är delrin eller äggisolatorer av keramik överlägset. Jag testade också att ”seriekoppla” en teflonisolator (enl. tidigarde bild) med FK-1,5 mm2. FK-tråden gick av innan det hände något med teflonet. Här kan var och en dra sin egen slutsats.
Varning för att använda vit delrin utomhus. En ”amatörgranne” konstruerade en riktantenn med isolatorer av just vit delrin. Efter några månader blev ytan ”frätig” och skrovlig. Delrinet fick tydligen ”stryk” av uv-strålningen från solen.
Visst kan man experimentera med antenner konstruerade enligt ”Hipp som happ-metoden” för att citera EQL. Gäller det en temporär lösning för några dagar är kanske byggmetoden godkänd.
Själv experimenterar jag inte med antenner! Jag tillverkar en antenn för ett specifikt ändamål och kopierar konceptet från ARRLs eller Kraus (W8JK) handböcker.
I början av sextiotalet blev jag genom Arthur, SM6ALF, bekannt med Dick, W3ORU. Dick insisterade på att ha SKED en gång i veckan med mig och Arthur på 14 MHz. Jag funderade några dagar och kom fram till att en Lazy H, en kombination av co-linjär och broadside, var den bästa lösning eftersom jag mellan en ek och en flaggstång fick bredsidan mot USA. Efter några år, och mycket läsande i antennlitteraturen, ”byggde jag ut” min Lazy H till en Sterba gardin. Jag vill absolut inte kalla detta för experimenterande! Jag utnyttjade bara känd antennteknik. Antennen satt uppe till slutet av 1980 då jag flyttade till mitt nuvarande QTH.
Radioamatör talar i tid och otid om att experimentera, speciellt när det gäller antenner. Enligt min mening så utför man experiment antingen för att man vill prova en ny princip, förbättra en konstruktion eller i undersökande syfte. För trådantenner finns sedan en lång tid tillbaka välbeprövade lösningar. Man vet hur man gör en antenn mekaniskt hållbar och man vet vilka egenskaper olika antenner har.
Trådantenners egenskaper är vät utprovade och vill man experimentera med antennkonstruktioner så kan man ta reda på alla elektriska egenskaper med hjälp av NEC. Man kan t o m undersöka hur antenndiagrammet påverkas av antennens höjd över marken med mera.
Huvudgruppen av riktantenner på HF, t ex broadside, co-linjär, end-fire och kombinationen av longwirar (V-beamar och Rhombantenner) hade våra ”förfäder” mycket klart för sig hur dessa fungerade redan på slutet av 20-talet och utnyttjades för transatlantiska telegram- och telefonförbindelser.
Jag ser ingen mening med att utföra experiment där fakta redan är känt. Det gränsar ju till ren dumhet eller kanske är det lathet att inte studera de lösningar som redan finns. Jag har t ex aldrig hört talas om att man gör experiment med båtar för att se om de flyter även om man tagit upp hål i skrovet!
Under de mer än 50 år jag sysslat med radio har jag inte upplevt att radioamatörer ”kommit på” eller tagit fram ett nytt koncept inom antenntekniken. Cubical Quad-antennen togs fram av två amerikanska radioingenjörer i Equador som också ”råkade” vara radioamatörer. Den logperiodiska riktantennen ”uppfanns” i början på sextiotalet av två ”radiomatematiker” vid University of Illinois. Deras enda hjälpmedel; papper och penna och gedigna kunskaper i matematik.
Däremot har radioamatörer trott sig komma på ”smarta” antennlösningar vilket har resulterat i tvivelaktiga konstruktioner såsom G5RV, Windom etc och ”skräckexemplet” EH-antennen! Hade någon av dessa koncept varit en succe hade med stor sannolikhet kommersiella krafter använt sig av ideerna.
Jag har under mitt yrkesliv tjänstgjort på tre kuststationer i Sverige och tre i Afrika. Jag har haft det unika tillfället att i detalj granska olika antenninstallationer – riktantenner såväl som rundstrålande konstruerade av olika firmor. Det har rört sig om antenner för MF (500 kHz) MHF (gränsvåg) och HF. När jag ibland ”fastnat” för en viss konstruktion som jag räknat med att kunna använda för amatörtrafik har jag tänkt: Den här antennen skall jag bygga när jag kommer hem men jag skall göra den ännu bättre…
Detta är mitt sätt att ”greja” med antenner vilket jag inte räknar som experiment.
Jag är medveten om att jag gjort en del utsvävningar från den ursprungliga tråden men jag tycker ändå att det passar in som en fortsättning på ”skräpbrädeisolatorerna”.
73
Bengt SM6APQ
